2:3

Israels hopp

President Russell M. Nelson och syster Wendy W. Nelson

President Russell M. Nelson: Ord räcker inte till för att uttrycka vår tacksamhet till denna seminariekör. Oj, vad bra ni gjorde det. Tack. Tack så mycket. När jag ser ut över det här konferenscentret fyllt med vackra sista dagars heliga känner jag att jag äntligen har fått den stora familj jag hoppades på. 22 000 av er är här i kväll och ytterligare många tusen är med oss genom den här utsändningen.

Syster Nelson och jag är överlyckliga att få vara med er i kväll. Vi älskar att vara med er, ungdomar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga – och era lärare och föräldrar.

Vi önskar vi kunde få höra från var och en av er om era upplevelser under förberedelsen för den här världsomspännande sammankomsten, när ni läste dagligen i Mormons bok och bad att få höra det Herren är angelägen om att lära er.

Jag vill åter uttrycka vår tacksamhet för seminariekören som sjöng inledningspsalmen med sådan känsla. Orden i psalmen ”Tack, Gud att profeter du sänder” vände våra hjärtan till profeten Joseph Smith. Vi står i stor skuld till honom! Han är den sista evangelieutdelningens store profet! Tänk bara! Han var i er ålder när han inspirerades av aposteln Jakobs ord: ”Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud.”¹

De orden drev den unge Joseph att gå till en träddunge i närheten, där han utgöt sitt hjärta till Gud.

Himlarna öppnades! Joseph såg Fadern och Sonen och fick för egen del veta var han kunde finna svar på sina frågor.

Nu vädjar jag till er alla att göra som Joseph gjorde som tonåring. Ta era frågor direkt till er himmelske Fader i bön. Be honom i Jesu Kristi namn att leda er. Ni kan lära för egen del – just nu, i er ålder – hur ni kan få personlig uppenbarelse. Och inget gör större skillnad i era liv än detta!

Jag lovar dig – inte den som sitter bredvid dig, utan dig – att var du än är i världen, var du än är på förbundsstigen – även om du just nu inte står mitt på stigen – jag lovar dig att om du uppriktigt och ihärdigt gör det andliga arbete som behövs för att utveckla den livsviktiga andliga gåvan att lära dig höra den Helige Andens viskningar, så ska du få all den ledning du någonsin kan behöva i ditt liv. Du får då svar på dina frågor på Herrens eget sätt och i hans egen tid. Och glöm inte dina föräldrars och ledares råd. De söker också uppenbarelse å dina vägnar.

När du vet att ditt liv leds av Gud känner du glädje och frid, vilka utmaningar och svårigheter som än kommer eller kan komma.

Nu vill vi tala till er om den största utmaningen, det största uppdraget och det största verket på jorden. Och vi vill inbjuda er att vara en del av det!

Jag har bett syster Wendy Nelson säga något om sammanhanget för det viktiga budskapet. Varsågod, syster Nelson.

Syster Wendy W. Nelson: Mina kära bröder och systrar som vi älskar och tror på, jag vill börja med att berätta vad jag och min man såg en dag när vi körde uppe bland bergen i Utah i ett terrängfordon.

Det var en vacker höstdag. Vi älskade att vara bland träden som var gyllene och vackra, höga och raka, och sträckte sig mot himlen.

Så kom vi runt ett hörn och jag såg ett träd som påminde mig om mig själv, och om hur jag ofta känner mig i många situationer.

Känner ni igen den känslan? Man ser sig om och alla andra är högresta och raka och sträcker sig så att säga mot himlen.

De har koll på läget. De bär perfekta kläder, verkar alltid säga rätt saker, har inga problem, är fullständigt lydiga – och verkar aldrig ha gjort ett misstag i livet.

Och sedan, tja, så har vi dig och mig!

Mina kära bröder och systrar, det är dags att sluta jämföra oss med andra. Det är dags att lägga undan den här felaktiga synen på oss själva och andra. Sanningen är att vi inte är så hopplöst bristfälliga som vi kanske tror, och andra är inte så perfekta som de kanske verkar – alla utom vår Frälsare Jesus Kristus, förstås.

Det enda som verkligen spelar roll är att ni och jag gör precis det vi lovade – ja, slöt förbund om – i den förjordiska tillvaron med vår himmelske Fader, att vi skulle göra medan vi är här på jorden.

Så låt mig ställa en fråga: Vad föddes du att göra?

Jag önskar så att du kunde få se en 10 minuters video av ditt liv i den förjordiska tillvaron på YouTube.

Profeten Joseph Smith lärde att om man kunde se in i himlen under fem minuter, skulle man veta mer om det ämnet än om man studerat det hela livet.² Så tänk er bara att ni kunde se i 10 minuter på er förjordiska tillvaro!

Naturligtvis inser vi att Herren i sin vishet dragit en slöja över dessa minnen. Men tänk bara ett ögonblick på vilken inverkan det skulle ha på ditt liv i denna stund om du fick se 10 minuter av ditt förjordiska liv.

Jag tror att om du kunde se dig själv leva med dina himmelska föräldrar och med Jesus Kristus, om du kunde se vad du gjorde före dödligheten och se dig själv göra åtaganden – ja, förbund – med andra, bland annat dina mentorer och lärare – om du kunde se dig själv modigt bemöta angrepp på sanningen och se dig själv modigt stå upp för Jesus Kristus, så tror jag att var och en av er skulle ha ökad kraft, ökad beslutsamhet, och det eviga perspektiv som hjälper dig övervinna all din nuvarande förvirring, ditt tvivel, din kamp och alla dina problem. Allihop!

Jag tror att om du kunde minnas vem du sa att du skulle hjälpa här på jorden eller vilka svåra upplevelser du samtyckte till att genomgå, att oavsett vilken verkligt svår situation du än befinner dig i – nu eller framöver – så skulle du säga ”Ja! Nu minns jag. Nu förstår jag. Nu inser jag varför jag går igenom den här svårigheten. Med Herrens hjälp klarar jag det här!”

Men det finns en annan sak jag vill att ni ska tänka på. Jag vill gärna tänka mig att vi alla kom till jorden med en rulle fäst vid anden med överskriften ”Saker att göra på jorden”.

Låt oss prata om vad som kan stå på den rullen. Låt oss prata om fem saker som säkerligen skrivits på rullen enligt Jesu Kristi evangelium.

För det första kom du för att få en dödlig kropp. Och det, mina vänner, är en verkligt stor sak.

För det andra kom du för att prövas.

Har ni förresten märkt att vår prövning ofta handlar om att lära oss styra kroppens begär och känslor, som ibland verkligen kan gå överstyr? Om du nu kämpar mot kvarvarande följder av något slags beroende eller en större synd du inte omvänt dig från, så uppmanar jag dig att befria dig själv genom att tala med din biskop – i dag. Han har prästadömsnycklar som kan hjälpa dig.

En tredje sak att göra här på jorden: välj att följa Jesus Kristus och stå upp för honom så som du gjorde i den förjordiska tillvaron.

För det fjärde, välj att omvända dig varje dag och ta del av sakramentet varje vecka. När du gör det blir du andligt helad, stärkt och uppbyggd, och till sist helgad och upphöjd genom Jesu Kristi försoning.

Det finns en femte punkt på listan: Finn och fullfölj ditt jordelivs uppdrag. Mina kära vänner, i den förjordiska tillvaron tilldelades både ni och jag underbara uppdrag att genomföra här på jorden.

Vi har möjlighet att fullgöra våra jordiska uppdrag, men vi måste inte. Ingen tvingar oss. Vi har vår frihet att välja hur vi använder vår tid och energi, våra talanger och resurser. Ja, vad vi väljer att göra är faktiskt en del av vår prövning.

Valet är ert och mitt. Väljer vi att göra vad som än behövs för att fullgöra det underbara uppdrag som vi sändes till jorden att utföra?

Medan ni funderar på den frågan, ska vi byta ämne och prata om varför ni är här på jorden – vid just den här tidpunkten, som är en sådan unik tid i jordens historia.

Varför är du här på jorden just nu?

Varför föddes du inte på 1800-talet? eller om 30 år?

Jag vill berätta om en upplevelse som lärde mig för egen del om den historiska tid vi lever i.

Vi talar ofta om att vi lever i de senare dagarna. Vi är ju de sista dagarnas heliga. Men kanske är dagarna ”senare” än vi någonsin tänkt oss.

Den sanningen blev verklig för mig på grund av det jag upplevde under en 24-timmarsperiod med början den 15 juni 2013. Min man och jag var i Moskva.

Medan president Nelson hade möte med prästadömsledare, hade jag förmånen att ha möte med nära 100 av våra systrar. Jag älskar våra ryska systrar. De är fantastiska!

När jag gick upp i talarstolen för att tala, hörde jag mig själv säga något jag inte väntat mig alls. Jag sa till kvinnorna: ”Jag vill lära känna er via era släktlinjer. Vill ni ställa er upp när jag nämner den av Israels stammar som förkunnades i er patriarkaliska välsignelse?”

”Benjamin?” Några kvinnor ställde sig.

”Dan?” Några till.

”Ruben?” Några fler ställde sig upp.

”Naftali?” Fler stod.

När namnen på de tolv stammarna nämndes – från Asher till Sebulon – och medan kvinnorna ställde sig – förundrades vi alla över det vi bevittnade, kände och lärde oss.

Hur många av Israels tolv stammar tror ni var representerade i denna lilla sammankomst på färre än 100 kvinnor den där lördagen i Moskva?

Elva! Elva av Israels tolv stammar var representerade i det enda rummet! Den enda stam som saknades var Levis stam. Jag var förbluffad. Det var ett andligt rörande ögonblick för mig.

Omedelbart efter de här mötena flög min man och jag direkt till Jerevan i Armenien. De första vi mötte när vi steg av planet var missionspresidenten och hans fru. På något sätt hade hon fått höra om upplevelsen i Moskva, och med stor förtjusning sa hon: ”Jag har Levi!”

Tänk er hur spännande det var när min man och jag träffade deras missionärer nästa dag, bland annat en äldste som tillhörde Levis stam och råkade vara från Gilbert, Arizona i USA.

När jag som liten flicka gick i Primär i Raymond, Alberta i Kanada, fick jag veta att i de sista dagarna – före Frälsarens andra ankomst – skulle Israels tolv stammar samlas. Den sanningen var spännande och samtidigt överväldigande att ta till mig. Så tänk er hur det kändes för mig att vara tillsammans med medlemmar av Israels alla tolv stammar inom 24 timmar!

Sedan dess har jag lärt mig att jag nog inte borde ha bett de systrarna att identifiera sig via släktlinjerna, eftersom den patriarkaliska välsignelsen är helig, och den släktlinje som där förkunnas är för den enskilde. Men jag är i alla fall tacksam för förmånen att få se frukten av Israels insamling för egen del. Inverkan av den upplevelsen har aldrig förminskats i mitt hjärta och sinne.

Mina kära bröder och systrar, detta är i sanning de senare dagarna! Det har aldrig funnits en tid som denna i världens historia. Aldrig! I den förjordiska tillvaron lovade ni och jag att utföra ett stort arbete här på jorden. Och med Herrens hjälp ska vi göra det! I Jesu Kristi namn, amen.

President Nelson: Tack, Wendy. Jag älskar dig! Är hon inte underbar?

Mina kära unga bröder och systrar, det här är de sista dagarna, och Herren påskyndar sitt verk att insamla Israel. Den insamlingen är det viktigaste som sker på jorden i dag. Inget annat kan jämföras i fråga om omfattning, inget kan jämföras i fråga om betydelse, inget annat kan jämföras i fråga om majestät. Och om ni väljer det, om ni vill, kan ni vara en stor del i det. Ni kan vara en stor del av något stort, något storslaget, något majestätiskt!

När vi talar om insamlingen, säger vi helt enkelt den här enkla fundamentala sanningen: alla vår himmelske Faders barn, på båda sidorna av slöjan, förtjänar att få höra budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium. De avgör själva om de vill veta mer.

De som är av Israels olika stammar är de vars hjärtan har störst benägenhet att vändas till Herren. Han sa: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.”³ De som är av Israels hus erkänner lättast Herren Jesus Kristus som sin Frälsare och önskar samlas in till hans fålla. De vill då bli medlemmar i hans kyrka, sluta förbund med honom och sin himmelske Fader och ta emot sina viktiga förrättningar.

Herren sa till profeten Joseph Smith att nu, alltså i vår tid, är det den elfte timmen och sista gången han ska kalla arbetare till sin vingård i den uttalade avsikten att samla de utvalda från jordens fyra hörn.⁴

Min fråga i kväll till var och en av er mellan 12 och 18 års ålder är denna: Vill du bli en stor del av den största utmaningen, den största saken och det största arbetet på jorden i dag?

Vill du hjälpa till att samla in Israel i dessa dyrbara sista dagar? Är ni, som är de utvalda, villiga att hjälpa till att finna de utvalda som ännu inte hört det återställda evangeliets budskap? Vill ni vara de ”snabba sändebud” som profeten Jesaja talar om?⁵

Att delta i Israels insamling kommer troligen att kräva en del uppoffringar för din del. Det kanske till och med krävs vissa förändringar i ditt liv. Det krävs absolut en del av din tid och energi och dina gudagivna talanger. Är du intresserad?

Tänk bara på hur spännande och bråttom det är: varenda profet från och med Adam har sett vår tid. Och alla profeter har talat om vår tid, när Israel skulle samlas in och världen skulle förberedas för Frälsarens andra ankomst. Tänk på det! Av alla människor som någonsin levt på planeten jorden är vi just de som får ta del i denna slutliga, storslagna insamling. Hur spännande är inte det!

Vår himmelske Fader har reserverat många av sina ädlaste andar – man kan säga det bästa teamet – till den här slutfasen. Dessa ädla andar – dessa de finaste spelarna, dessa hjältar – är ni!

Jag vittnar om att insamlingen sker nu, och att den är verklig. Året när jag föddes var kyrkans totala medlemsantal mindre än 600 000 personer, och det fanns inga medlemmar i Sydamerika. I dag finns det över 16 miljoner medlemmar i hela världen, och nästan tre miljoner medlemmar i Sydamerika.

Låt mig berätta om en upplevelse jag hade 1979. Jag tjänade då som Söndagsskolans generalpresident. Jag var inbjuden att närvara vid ett ledarskapsmöte där kyrkans president, president Spencer W. Kimball, talade. Han uppmanade oss att be att nationernas dörrar skulle öppnas så att Jesu Kristi evangelium kunde föras till alla människor på jorden. Han nämnde speciellt Kina och bad oss be för Kinas folk. Han sa också: ”Vi borde betjäna det kinesiska folket. Vi bör lära oss deras språk. Vi bör be för dem och hjälpa dem.”

Jag åkte hem till min fru Dantzel (som gick bort för över 13 år sedan) och sa till henne: ”President Kimball bad oss alla på mötet att lära oss kinesiska! Och jag hörde honom inte säga: ’Alla utom broder Nelson!’ Så vill du studera mandarin med mig?” Hon sa förstås ja, och vi fick undervisning i mandarin.

Sex veckor efter president Kimballs uppmaning deltog jag i årsmötet för American Association for Thoracic Surgery. Det hölls i Boston i Massachusetts. Den morgonen hade jag bett i mitt hotellrum för Kinas folk, så som president Kimball hade bett oss göra. Jag gick till dagens första möte och satt där jag alltid brukade sitta vid dessa professionella sammankomster – längst fram i rummet. Men under mötet kände jag mig alltmer obekväm på min stol. När ljuset drogs ner inför en diabildspresentation, smög jag från min stol och gick tyst längst bak i rummet – en plats där jag aldrig brukade sitta. När ljuset tändes igen, fann jag att jag satt bredvid en kinesisk läkare. Han presenterade sig som professor Wu Ying-Kai från Beijing!

Efter ett trevligt samtal med honom inbjöd jag honom att besöka Salt Lake City och hålla föredrag på University of Utahs läkarhögskola. Han tackade ja med glädje och lyckades mycket bra. Sedan återvände han till Kina.

Kort därefter inbjöd han mig att vara gästprofessor i kirurgi vid Shandongs läkarhögskola i Jinan. Det ledde till flera inbjudningar för mig som gästprofessor vid två andra universitet i Kina.

Dessa underbara yrkesupplevelser – innan jag kallades till de tolv – fick en höjdpunkt när jag ombads av kinesiska kirurger att utföra öppen hjärtkirurgi för att rädda livet på deras mest berömda operastjärna. Det gjorde jag, och tack och lov lyckades operationen bra. Den var förresten den sista operationen i mitt yrkesliv.

I nästan 40 år nu har jag bett för Kinas folk. Jag gläds åt mina kontakter med läkarkolleger och andra kära vänner i Kina. Vilken glädje det är för mig att nu officiellt ha utsetts till ”gammal vän till Kina”.

Det är mitt vittnesbörd att när vi genomför vadhelst Guds profet ber oss göra, så öppnas vägar och liv förändras.

Nu hoppas jag du frågar dig själv: ”Vad kan jag som tonåring göra för att hjälpa till med Israels insamling?” Syster Nelson och jag ställde samma fråga, och några till, till en grupp ungdomar i åldrarna 12 till 18 år, av vilka många är här i kväll.

Först frågade vi: ”Vad är Israels insamling? Och vad betyder den för er?” Svaren varierade men de flesta antydde att de inte var riktigt säkra på vad det var. I kväll vill vi säga er att Israels insamling ytterst betyder att Jesu Kristi evangelium erbjuds till Guds barn på båda sidor om slöjan som varken slutit livsviktiga förbund med Gud eller tagit emot sina väsentliga förrättningar.

Varje barn till vår himmelske Fader förtjänar möjligheten att välja att följa Jesus Kristus, att ta emot hans evangelium med alla dess välsignelser – ja, alla de välsignelser som Gud lovade Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande, som, som ni vet, också kallas Israel.

Mina kära, utomordentliga ungdomar, ni sändes till jorden vid just denna tid, den viktigaste tiden i världens historia, för att hjälpa till att samla in Israel. Det händer ingenting på jorden just nu som är viktigare än det. Det finns ingenting som betyder mer. Absolut ingenting.

Den här insamlingen borde betyda allt för er. Det här är det uppdrag ni sändes till jorden att utföra.

Så min fråga till er är: ”Är ni villiga att gå med i Herrens ungdomskår för att hjälpa till att samla in Israel? Tänk på saken. Svara inte riktigt än.

Låt oss återvända till andra frågor som syster Nelson och jag ställde till våra unga vänner. Vi frågade: ”Om profeten bad varenda 12 till 18-åring i kyrkan att gå med i kåren för att hjälpa till att samla in Israel, vad skulle ni vara villiga att göra?”

Ungdomarna svarade med inspirerande kommentarer, som: ”Om profeten bad oss att gå med i kåren och hjälpa till att samla in Israel, skulle jag absolut delta.” En annan sa: ”Jag skulle släppa det jag höll på med och hjälpa till!” Ytterligare en: ”Jag skulle gå och göra vadhelst han ber mig att göra, för profeten är en predikant från Gud.”

Bland svaren fanns också: ”Jag skulle vara villig att göra mer släktforskningsarbete. Jag skulle vara mer öppen och anstränga mig mer att prata med andra om evangeliet. Jag skulle vara ett gott föredöme i kristuslika egenskaper. Jag skulle göra fler dop för de döda, ändra delar av hur jag lever mitt liv och de val jag gör, resa vart han än vill att jag ska resa, lära mig ett nytt språk, möta nya människor, låna ut min Mormons bok till dem som aldrig har läst den. Och jag skulle vara så snäll jag kunde.”

Vi frågade också de här ungdomarna vad de skulle vara villiga att uppoffra så att de kunde hjälpa till att samla Israel. Återigen gladde ungdomarna oss. De svarade: ”Jag skulle använda mindre tid till idrott så att jag kunde hjälpa någon som behövde sanningen. Jag skulle uppoffra att hänga ihop med mina vänner och i stället inbjuda dem att komma till templet. Jag skulle definitivt använda mobilen mindre. Jag skulle avstå från skärmtid. Jag skulle [till och med] vara villig att offra söndagens eftermiddagslur!”

Vi frågade: ”Om du ville gå med i kåren och hjälpa till att samla Israel, vad skulle du vilja börja göra eller sluta göra?” De svarade till exempel: ”Jag skulle studera skrifterna mer, och mer målmedvetet, så att jag kunde besvara frågor som människor kan ställa. Jag skulle använda mindre tid till sociala medier, vara mer engagerad i enkla handlingar som medlemsmissionär och dagliga handlingar av tjänande. Jag skulle använda mobilen mindre, och när jag använde mobilen skulle jag lägga ut skriftställen eller andra andliga budskap på sociala medier. Jag skulle studera generalkonferenstal eftersom de är jätteviktiga. Jag skulle äta sunt så att jag håller mig i form. Jag skulle sluta tänka att allt handlar om mig.” Tack bröder och systrar för era svar på våra frågor.

Tänk på detta, mina kära unga bröder och systrar, just nu förbereder jag mig för dagen när jag ska avlägga räkenskap inför profeten Joseph Smith, president Brigham Young och andra – och i slutändan inför Herren – om mitt förvaltarskap som Guds profet på jorden i dag. Jag vill inte få frågan: ”Broder Nelson, varför var du inte tydligare mot ungdomarna om deras del i att samla in Israel? Varför var du inte mer rättfram i att få dem att delta?”

Så nu inbjuder jag varje ung kvinna och varje ung man i åldrarna 12 till 18 år i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att gå med i Herrens ungdomskår för att hjälpa till att samla in Israel.

Vad skulle hjälpa dig? När du fortsätter att dagligen läsa i Mormons bok undervisas du om läran om insamlingen,⁶ sanningar om Jesus Kristus, hans försoning och hans evangeliums fullhet som inte finns i Bibeln. Mormons bok är central för Israels insamling.⁷ Faktum är att om vi inte hade Mormons bok, skulle den utlovade insamlingen av Israel inte ske.

Och nu inbjuder jag er att förbereda er genom att göra ytterligare fem saker – fem saker som kommer att förändra er och hjälpa er förändra världen.

För det första, sluta vara ständigt beroende av sociala medier, för att minska deras världsliga påverkan på er.

Jag vill berätta för er om en ung man i er ålder, barnbarn till en kär vän till mig. Han är populär bland sina vänner och en ledare i sin high school. Nyligen hittade hans föräldrar saker på hans mobil som inte lämpade sig för en efterföljare till Jesus Kristus. De krävde att han slutade med sociala medier en tid. De bytte ut hans smartphone mot en vikmobil, och han fick panik. Hur skulle han hålla kontakt med sina vänner?

Han var först rasande på sina föräldrar, men efter bara några dagar tackade han dem för att de tagit bort hans smartphone. Han sa: ”Jag känner mig fri för första gången på länge.” Nu ringer han sina vänner på sin vikmobil för att hålla kontakt med dem. Han pratar faktiskt med sina vänner i stället för att alltid sms:a!

Vilka andra förändringar har inträffat i den unge mannens liv? Han säger att han nu älskar att vara fri från det falska liv som sociala medier skapar. Han är aktivt engagerad i livet i stället för att ha huvudet i mobilen hela tiden. Han deltar i utomhusaktiviteter i stället för att spela videospel. Han är mer positiv och hjälpsam i hemmet. Han söker tillfällen att tjäna. Han lyssnar bättre i kyrkan, har en ljusare uppsyn, är så mycket gladare och förbereder sig aktivt för sin mission! Allt detta för att han tog en paus från sociala mediers negativa inflytande.

Så min första inbjudan till dig i dag är att avstå från ett konstant beroende av sociala medier genom att hålla en sju dagars fasta från sociala medier. Jag medger att det finns något positivt med sociala medier. Men om du ägnar mer uppmärksamhet åt flöden på sociala medier än åt Andens viskningar, försätter du dig själv i andlig fara – och riskerar att uppleva intensiv ensamhet och depression. Både du och jag känner ungdomar som genom sociala medier påverkats att göra och säga saker som de aldrig skulle göra personligen. Mobbning är ett exempel.

En annan nackdel med sociala medier är att de skapar en falsk verklighet. Alla lägger upp sina roligaste, mest äventyrliga och spännande bilder, vilket skapar det felaktiga intrycket att alla utom du lever ett roligt, äventyrligt och spännande liv. Mycket av det som visas på olika sociala mediers flöden är förvrängt och ibland falskt. Så ge dig själv en sju dagars paus från det som är falskt!

Välj sju dagar i följd och sätt igång! Se om du märker någon skillnad i vad du känner och tänker, och till och med hur du tänker, under de här sju dagarna. Efter sju dagar känner du efter om det finns sådant du vill sluta göra och några saker du nu vill börja med.

De här fastan från sociala medier kan vara bara mellan dig och Herren. Den blir ditt tecken till honom på att du är villig att ta steg bort från världen för att gå med i hans ungdomskår.

Min andra inbjudan är att uppoffra tid åt Herren varje vecka tre veckor i rad för att tala om för honom att du vill ingå i hans ungdomskår – vill det mer än något annat. I tre veckor ska du avstå från något du tycker om att göra och använda den tiden till att hjälpa till att samla in Israel.

Varje gång du gör någonting som hjälper någon – på ena eller andra sidan om slöjan – att ta ett steg emot att ingå viktiga förbund med Gud och få sina väsentliga dop- och tempelförrättningar, hjälper du till att samla in Israel. Så enkelt är det.

När du ber om de här uppoffringarna av tid, får du ledning till att veta vad du kan avstå från den veckan och vad du kan göra i stället för att hjälpa till att samla in Israel. En ung golfare kan till exempel avstå från en runda golf och använda den tiden i templets dopavdelning.

Min tredje inbjudan är att göra en noggrann livsutvärdering med Herren, och kanske med dina föräldrar och din biskop, för att se till att dina fötter står stadigt på förbundets stig. Om du har förirrat dig bort eller det finns saker du behöver släppa för att hjälpa ditt sinne och hjärta bli renare, är det i dag rätt tid att förändras.

Om du inte är säker på hur du ska omvända dig, prata med din biskop eller dina föräldrar, eller båda. De hjälper dig förstå Jesu Kristi försoning. De hjälper dig uppleva den glädje som sann omvändelse alltid medför.

Stanna inte borta från förbundets stig en enda minut till. Kom tillbaka genom sann omvändelse, nu. Vi behöver att du är med oss i Herrens ungdomskår. Den är inte densamma utan dig!

Min fjärde inbjudan är att du ska be dagligen att alla Guds barn ska kunna få Jesu Kristi evangeliums välsignelser. Du och jag lever för att se, och fortsätter att se, Israel insamlas med stor kraft. Och du kan vara en del av kraften bakom den insamlingen!

Min femte inbjudan är att du ska sticka ut och vara annorlunda än världen. Du och jag vet att du ska vara ett ljus för världen. Därför behöver Herren att du ska se ut som, låta som, bete dig som och klä dig som en sann lärjunge till Jesus Kristus. Ja, du lever i världen men du har mycket annorlunda normer än världen, som hjälper dig undgå att befläckas av världen.

Med den Helige Anden som följeslagare kan du genomskåda den kändiskultur som har drabbat vårt samhälle. Du kan vara smartare än tidigare generationer någonsin har varit. Och om du ibland kallas ”konstig”, ta det som en hedersbetygelse och var glad att ditt ljus lyser klart i denna allt mörkare värld!

Var ett mönster för resten av världen. Ta till dig att vara annorlunda! Broschyren som heter Vägledning för de unga bör vara ditt rättesnöre. Den ger de normer som Herren vill att alla hans ungdomar ska upprätthålla. Som hans ödmjuke tjänare vädjar jag till dig att studera den här broschyren igen. Läs den under bön som om du aldrig har läst den förut. Gör anteckningar. Prata om den. Prata om normerna med dina vänner. Bestäm hur du kan leva efter dessa normer, dina normer, ännu noggrannare.

Du har ett eget exemplar. Så i kväll i slutet av mötet, om du väljer att gå med i kåren, ta gärna ett exemplar av Vägledning för de unga och ge det nya exemplaret till en vän som inte känner till dina normer eller som inte lever efter dem.

Be för att få veta vem som behöver broschyren. Du får ledning. Och det ska bli spännande.

Låt mig nu sammanfatta de fem saker jag bad dig göra för att gå med i Herrens ungdomskår för att samla in Israel:

Håll en sju dagars fasta från sociala medier.
Uppoffra tid åt Herren varje vecka i tre veckor.
Håll dig kvar på förbundsstigen. Om du gått vilse, omvänd dig och kom tillbaka på stigen.
Be dagligen att alla Guds barn ska kunna få Jesu Kristi evangeliums välsignelser.
Stick ut. Var annorlunda. Var ett ljus. Ge en vän ett exemplar av broschyren Vägledning för de unga.

Mina kära yngre bröder och systrar, ni är bland de allra bästa som Herren någonsin sänt till denna jord. Ni har förmågan att vara klokare och visare och ha större inverkan på världen än någon tidigare generation!

Som avslutning ber jag er att stå tillsammans med ungdomar i hela världen och uppleva spänningen i att ingå i Herrens ungdomskår i ”Sions här” genom att sjunga psalmen ”Israels hopp”, för den psalmen handlar om er!

Ur djupet av min själ vittnar jag för er att detta är den allsmäktige Gudens verk. Han lever. Jesus är Kristus. Detta är hans kyrka, återställd för att nå sitt gudomliga slutmål, som innefattar den utlovade insamlingen av Israel.

Ni är Israels hopp, ”barn av löftets sköna dag”!⁸ Jag vittnar så i Jesu Kristi namn, amen.