Hans arm skall dig skydda
Vi söker stärka vår tro och personliga rättfärdighet, stärka vår familj och vårt hem, och tjäna Herren och hans barn.
För många år sedan när jag verkade i Hjälpföreningens generalkommitté fick jag i uppdrag att undervisa och utbilda några ledare inom Hjälpföreningen och prästadömet. Vi anlände precis i tid för mötets början, efter att ha använt morgonen till att undervisa i en annan stad.
Jag var första talare efter inledningspsalmen och bönen. Inledningspsalmen var ”Snart tiden är gången”.
Jag kände inte till namnet på denna psalm och tyckte det var konstigt att de valt den som inledningspsalm. Jag hade inte ens börjat tala och redan sjöng de att tiden snart var gången!
När vi började sjunga insåg jag snabbt att psalmen handlade om hur litet tid det finns kvar att förkunna evangeliets budskap och föra själar till Kristus. Orden i den fjärde versen gick runt i mina tankar hela kvällen och många gånger sedan dess. De lyder:
Stå fast i din avsikt, den onde dig prövar,
han känner ditt kall och dess allvar han vet.
Om stigen är törnig är Jesus dig nära,
hans arm skall dig skydda i all evighet.
hans arm skall dig skydda i all evighet.1
Budskapet i den versen är att vad som än händer i livet så har Jesus Kristus makten att frälsa. Genom sitt gudomliga offer har han gjort så att vi kan nå evigt liv. Förvisso är hans verk ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan”.2 Han har bett oss bistå honom genom att hjälpa varandra göra det som leder till evigt liv.
På Hjälpföreningens allmänna möte i september förra året talade syster Beck om tre saker som hjälper oss i vårt mål att nå evigt liv. De är:
-
”Stärka sin tro och personliga rättfärdighet.”
-
”Stärka familjen och hemmet.”
-
”Tjäna Herren och hans barn.”3 Detta innebär också att söka upp och sörja för de fattiga och behövande.
Vi vet att Satan frestar och prövar oss när vi försöker göra detta, men Herren har lovat att han ska stärka oss. Han hjälper oss.4
Stärka sin tro och personliga rättfärdighet
Som barn lärde mina föräldrar mig att min himmelske Fader och Jesus Kristus älskar mig. Jag fick lära mig att ”jag är Guds lilla barn”.5 Jag kan inte minnas när jag inte visste detta. De lärde mig att Jesus Kristus är vår Frälsare och att det bara är genom honom som vi kan bli frälsta.6
De lärde mig också att jag behövde be varje dag för att stärka min tro. Faktum är att jag alltid måste be.7 De lärde mig att när jag läste och studerade skrifterna skulle min kunskap och mitt vittnesbörd om evangeliets sanningar växa sig starkare. De lärde mig att älska Gud och att jag kunde visa min kärlek genom att hålla hans bud.8 Jag lärde mig också som barn hur viktigt templet är. I min ungdom lärde jag mig att om jag ingick och höll heliga tempelförbund skulle det fastställa min kurs mot evigt liv.
Var och en av oss måste följa dessa principer hela livet för att stärka vår tro och personliga rättfärdighet.
Att stärka familjen och hemmet
Vi har alla ansvaret och välsignelsen att stärka familjen och hemmet. Var och en av oss har olika familjeförhållanden. En del familjer har mor och far med barn i hemmet. En del par har inte längre några hemmaboende barn. Många medlemmar i kyrkan är ensamstående och en del är ensamstående föräldrar. Andra är änkor eller änklingar som bor ensamma.
Det spelar ingen roll hur vår familj ser ut, var och en av oss kan stärka vår egen familj eller hjälpa till med att stärka andras.
Följande exempel belyser några sätt att stärka familjen. Jag hade ett uppdrag nära Boise i Idaho i USA. Efter utbildningen på lördagseftermiddagen övernattade jag hos min systerdotter och hennes familj. Innan barnen gick till sängs den kvällen hade vi en kort hemafton med en berättelse från skrifterna. Deras far berättade om Lehis familj och hur han lärde sina barn att de måste hålla fast vid ledstången av järn, som var Guds ord.9 Om de höll fast i ledstången skulle de vara trygga och ledas till glädje och lycka. Om de släppte taget om ledstången var det fara för att de skulle drunkna i den smutsiga floden.
För att demonstrera detta för barnen låtsades deras mor vara ”ledstången av järn” som de måste gripa tag i och deras far låtsades vara djävulen som försökte dra bort barnen från trygghet och lycka. Barnen älskade berättelsen och lärde sig hur viktigt det är att hålla fast vid ledstången.
Efter berättelsen från skrifterna var det dags för familjebön. Deras mor påminde barnen om att be för biskopen som hade allvarliga problem med ögonen. Treåriga Brooklyn uppsände bönen den kvällen. Hon tackade sin himmelske Fader för deras välsignelser och hon bad honom ivrigt att han skulle ”välsigna biskopen för hans ögon var sönder”.
Nästa morgon gick vi till sakramentsmötet och satte oss ner. Brooklyn och hennes femåriga syster Kennedy tittade mot förhöjningen och där stod biskopen. Flickorna pekade på biskopen och sade ivrigt till sin mor: ”Titta, där står biskopen.” Så gav de två flickorna varandra en menande blick som tycktes säga: ”Vi bad för biskopen och nu är han bättre.” De bad i tro, med visshet om att deras himmelske Fader skulle besvara deras ödmjuka bön.
Skrifterna, familjens hemafton och familjebön stärker familjen. Vi behöver ta varje tillfälle att stärka familjen och hjälpa varandra gå den rätta vägen.
Tjäna Herren och hans barn och söka upp och ta hand om de fattiga och behövande
Under hela sitt jordiska liv lärde Frälsaren att vi borde ta hand om och hjälpa varandra. Han botade de sjuka, fick lama att gå, gav de blinda synen åter och öppnade de dövas öron. Han undervisade folket om evangeliet. Han välsignade folket och utförde många mäktiga underverk.10
Det finns möjligheter överallt att hjälpa de behövande. Jag vill säga till er att någon gång i livet kommer var och en av oss att vara fattig på något sätt och i behov av hjälp från en annan person. För ”är vi inte alla tiggare”?11
President Spencer W Kimball sade: ”Gud lägger förvisso märke till oss, och han vakar över oss. Men det är vanligen genom någon annan som han tillgodoser våra behov. Därför är det viktigt att vi tjänar varandra.”12
I somras när jag var borta hemifrån blåste en häftig vind- och regnstorm genom vårt grannskap. Ett väldigt träd hade vält från min grannes tomt in på min tomt och rivit ner elledningar. Trädet måste tas bort innan skadorna kunde repareras och jag fick elen tillbaka.
Tidigt på morgonen ringde jag min bror som tänkte skaffa utrustning och sedan komma så fort han kunde. Jag ringde också min biskop. Inom några minuter befann sig min biskop, hemlärare, förre stavspresidenten och tio män från min församling där med sina motorsågar och snart hade de rensat upp efter katastrofen. Mina besökslärare kom med middagsmat den kvällen. Många fler män från högprästernas grupp, äldsternas kvorum och grannskapet kom efterföljande kvällar för att hjälpa mig och min familj att städa upp efter röran.
Jag var behövande den gången. Jag behövde andras hjälp. Min modfälldhet vändes till glädje och tacksamhet. Jag kände mig älskad och omhändertagen. De här människorna var snabba att se mitt behov av hjälp. De visade sitt vittnesbörd i handling och demonstrerade verkligheten i sina förbund.
På kyrkans huvudkontor får vi ofta tackbrev från folk som inte är medlemmar men som blivit betjänade av er efter en översvämning, orkan, jordbävning eller andra katastrofer. Tack för att ni alltid är villiga att tjäna, älska, ge och sålunda vara en sann Jesu Kristi lärjunge.
Vi måste ”stå fast i [vår] avsikt”13 när vi söker stärka vår tro och personliga rättfärdighet, stärka vår familj och vårt hem och tjäna Herren och hans barn. Satan må motarbeta våra ansträngningar, men jag vittnar om Jesus Kristus och kraften i hans försoningsoffer, vilket gör det möjligt för oss att utföra hans vilja och förbättra vårt arbete under tiden. I Jesu Kristi namn, amen.