Hur kan jag bli en framgångsrik missionär?
Författaren bor i Maine i USA.
Hur mycket min kamrat och jag än försökte så förkastade alla vårt budskap. Vad kunde vi göra för att bli framgångsrika missionärer?
Jag hade varit ute som missionär i lite över ett år när jag gick igenom en särskilt jobbig tid. Vi var mitt i en trist och grå årstid — vintern var över och det skulle snart bli vår. Och hur mycket min kamrat och jag än försökte så förkastade alla vårt budskap helt och hållet. När vi träffade andra missionärer fick vi veta att de hade framgång. Jag kunde inte komma på någon anledning till varför inte vi skulle lyckas. Jag hade varit ute tillräckligt länge för att kunna språket väl, min kamrat och jag var goda vänner, vi hade skapat en tillitsfull relation till medlemmarna och vi försökte följa Anden och noga lyda missionsreglerna.
Men vad vi än gjorde var det ingen som ville lyssna. Efter ett flertal veckor av detta lät jag min dåliga inställning få överhanden. Under ett planeringsmöte sade jag till slut: ”Vad spelar det för roll? Ingen lyssnar på oss i alla fall.” Min kamrat som hade ett bättre perspektiv än jag, sade: ”Vi sätter upp mål för att visa vår tro. Vi följer upp målen för att räkna våra välsignelser.”
När jag funderade på de orden insåg jag att jag hade använt fel måttstock för att bedöma min framgång som missionär. I Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer finns det en lista över sådant som en framgångsrik missionär gör,1 och jag insåg att allt som stod där var något som varje missionär kan kontrollera. Jag kunde inte styra om människorna i min mission skulle ta emot evangeliets budskap, men jag kunde styra vilken slags missionär jag ville vara. Min kamrat visade mig att större tro på Jesus Kristus och tacksamhet för hans välsignelser skulle hjälpa mig se hur jag redan var en framgångsrik missionär.
Tron hjälper oss att se underverk
Jag blev ödmjuk av att se att jag brast i min tro. Jag tittade efter områden där jag kunde stärka min tro och upptäckte att när saker och ting inte hade gått enligt planerna så hade jag tillåtit mig själv att bli missmodig. I Predika mitt evangelium står det: ”Modfälldhet försvagar din tro. Om du sänker dina förväntningar blir du mindre effektiv, din önskan försvagas och du får svårare att följa Andens ledning.”2 Jag insåg att jag hade låtit våra bakslag försvaga min tro.
Jag började be om en hjärtats förändring och större tro. Jag litade också till löftet som ges i Mormon 9:21: ”Var och en som tror på Kristus, utan att tvivla, skall få vad han än ber Fadern om i Kristi namn. Och detta löfte gäller alla, ända till jordens ändar.” Det här löftet ledde till att jag började be mer innerligt om de välsignelser och underverk som min kamrat och jag kände att vi behövde. Och jag lade alltid till ”ske din vilja”. De här bönerna hjälpte mig att ta ändrade planer och bakslag med större tro, och med vetskap om att vår himmelske Fader alltid besvarar trons böner — även om svaren kommer på sätt som vi inte förväntar oss. Jag fick större förmåga att känna igen sätten som Herren vägledde oss på under dagens gång.
Medan jag arbetade på att stärka min tro upptäckte jag att den positiva versionen av uttalandet i Predika mitt evangelium var sant: Om du höjer dina förväntningar blir du mer effektiv, din önskan stärks och du får lättare att följa Andens ledning. Dessutom var jag mer optimistisk gentemot missionsarbete och mitt tjänande när jag kunde se och uppskatta de underverk som sker varje dag.
Tacksamhet motverkar avundsjuka
Herren började visa mig att han gjorde underverk för oss varje dag — men jag kände inte igen dem förrän jag gjorde en medveten ansträngning för att verkligen vara tacksam. Att uttrycka tacksamhet är mer än bara en god vana eller gott uppförande. När jag uttrycker tacksamhet till Herren och till andra så får jag större kraft. Jag upptäckte att jag var glad för andra missionärers skull när de hade framgång i stället för att vara avundsjuk (se Alma 29:14, 16). Jag kunde fokusera mer på vad jag hade och vad som gick bra i stället för på vad jag inte hade och vad som gick fel.
Jag lärde mig att tacksamhet är ett motgift mot att jämföra mig själv med andra. De stunder när jag inte kände mig som en framgångsrik missionär kom vanligtvis därför att jag sade till mig själv: ”Det går inte lika bra för mig som för dem”, eller ”de är bättre på de här än jag.” Jag lärde mig också att Herrens mönster är att ge oss rättfärdiga exempel att följa, och Satans förfalskning är att fresta oss att jämföra oss med dem och låta det avgöra vårt värde eller vår framgång. Men Predika mitt evangelium är tydlig i det här: ”Jämför dig inte med andra missionärer och mät inte de synbara resultaten av dina ansträngningar med andras.”3 I slutändan var det tacksamhet som hjälpte mig att undvika högmod och som påminde mig om att Herren leder det här arbetet. Jag behövde inte bli avundsjuk för att mina medmissionärer verkade ha större framgång.4
Det sanna måttet på framgång
Innan mitt perspektiv ändrades hade jag varit så fokuserad på ett visst slags välsignelse att jag hade glömt hålla ögonen öppna för andra sätt som Herren besvarade våra böner och välsignade vårt missionsarbete på. Så småningom började Herren välsigna missionsarbetet i vårt område på underbara och oväntade sätt. Vi fann människor som var villiga att ta emot vårt budskap, men jag hade vid det laget lärt mig att inte mäta min framgång efter andras val.
President Gordon B. Hinckley (1910–2008) berättade om en missionspresidents råd om missionsarbete: ”Gör ert bästa, ert allra, allra bästa. Be era böner, arbeta hårt och lämna skörden åt Herren.”5 I Predika mitt evangelium står det något liknande om framgångsrika missionärer: ”Gör ditt allra bästa för att föra själar till Kristus och [sök] uppriktigt … efter lärdom och tillväxt.”6
Så länge jag var villig att omvända mig, så länge jag ärligt kunde säga till Herren att jag gjorde mitt bästa, kunde jag lita på att jag var en framgångsrik missionär — oavsett om någon tog emot vårt budskap eller inte. På många sätt kunde måttet på min framgång som missionär mätas genom min villighet att omvända mig och min beslutsamhet att fortsätta arbeta.
Jag har många underverk nedtecknade i min dagbok från den här tiden av min mission. När jag strävade efter att vara mer trofast och tacksam fick jag ett bättre perspektiv, jag blev inte missmodig och jag kände Anden i större mått i arbetet. Jag upptäckte att det som står i Predika mitt evangelium är sant: ”Även när du gjort ditt allra bästa kan du drabbas av besvikelser, men bli inte besviken på dig själv. Du kan vara säker på att Herren är nöjd när du känner Anden verka genom dig.”7 Och när jag kände att Herren var nöjd med mig så kunde jag uthärda alla prövningar.
På många sätt kunde måttet på min framgång som missionär mätas genom min villighet att omvända mig och min beslutsamhet att fortsätta arbeta.
Fotoillustrationer Del Benson