Du avgör inte vem som är redo
Randall L. Ridd
andre rådgivare i Unga mäns generalpresidentskap
Du vet aldrig vem som är redo att ta emot evangeliet.
Illustration Katie Payne
Jag ska alltid komma ihåg middagen under den fyrtionde klassträffen för min high school-klass. Jag var ivrig att få träffa gamla vänner som jag inte hade sett på åratal och få veta vad som hade hänt i deras liv sedan high school.
Medan vi satt vid ett bord med åtta eller tio klasskamrater och pratade under middagen, nämnde Greg Link, en av mina gamla vänner, att han hade döpts in i kyrkan när han var i tjugoårsåldern.
Sedan ställde han en genomträngande fråga: ”Hur kom det sig att ingen av er gav mig en Mormons bok i high school? Trodde ni att jag inte skulle passa in i kyrkan?”
En annan vän – som inte tillhörde kyrkan – sa: ”Du kunde ha fått en av mina – jag fick omkring femtio stycken!”
Jag var helt förbluffad. Om någon, när jag gick på high school, hade sagt att Greg skulle döpas och bli en framgångsrik motiverande föreläsare, skulle jag inte ha trott på det. Jag gillade verkligen Greg. Han var den sortens lojala vän som man kunde lita på fanns där när man behövde honom. Men jag visste att han tyckte om att festa, och han råkade lätt ut för trubbel. Det föll mig bara inte in att han skulle ha något intresse av att få veta något om kyrkan. Det lustiga är att jag hade trott att den andra vännen, som jag hade berättat om evangeliet för och gett en Mormons bok till, en dag skulle bli medlem. Faktum är att man helt enkelt inte vet vem som är redo att ta emot evangeliet eller vem som inte är det.
Jag kände mig lite skamsen efter det samtalet med Greg eftersom jag, liksom så många andra, inte hade berättat för honom om evangeliet. Jag frågade hur det gick till när han slutligen blev medlem i kyrkan. Här är hans berättelse:
Min familj flyttade till Salt Lake City i Utah när jag var omkring elva år, men jag blev inte medlem i kyrkan förrän jag var tjugofyra. När jag ser tillbaka förstår jag varför ingen berättade för mig om evangeliet. På ytan var jag ingen lovande kontakt. Jag var faktiskt lite av en bråkstake. Jag hamnade regelbundet i slagsmål och annat trubbel.
Jag hade några vänner i kyrkan men bara en pratade någonsin om kyrkan. Och det var för att jag retade honom för att han läste Mormons bok när han var barnvakt.
Men jag var lite nyfiken ändå. Mamma tog mig till en annan kristen kyrka. En gång frågade jag dem varför Jesus inte hade kommit till Amerika. De skrattade åt mig för att jag ställde en sådan fråga, så jag frågade inget mer om det.
Flera år senare bestämde jag mig för att gå till informationscentret på Temple Square i Salt Lake City. Det fanns ett diorama där om Kristus i Amerika. Plötsligt kom jag ihåg min fråga om det ämnet från tidigare år. Då berördes jag av Anden och insåg att jag var redo att lyssna.
Mina vänners exempel från high school fanns kvar hos mig. Faktum är att de personer jag respekterade mest tillhörde kyrkan. Randy Ridd och hans fru gick båda i min skola. De var alltid goda exempel, mycket bra människor. Det hade stor inverkan på mig senare. Jag tänkte: ”Om Randy tror att det här är verkligt så måste det vara viktigt.”
Jag vet inte vad som skulle ha hänt om de hade berättat mer om evangeliet då. Jag kanske inte hade varit redo. Men när jag ser tillbaka så önskar jag att de hade gjort det. Jag vet att det skulle ha påverkat mig.
Jag är så tacksam för att mitt exempel hade en god inverkan på Greg. Men det skulle ha känts ännu bättre om jag hade gjort något åt det då. Om jag hade berätta om evangeliet eller erbjudit Greg en Mormons bok eller bara bjudit med honom till en aktivitet så kunde det ha förändrat hans liv. Han kanske skulle ha blivit medlem tidigare. Han kanske till och med skulle ha verkat som missionär.
Jag har lärt mig att det verkligen är viktigt att vara ett gott exempel, men det är också ansvaret att berätta om evangeliet. Herren har befallt oss att göra det: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” (Mark. 16:15).
Så var inte rädd för att berätta. Var inte heller för snabb att bedöma vem som är redo och vem som inte är det. Du kan bli förvånad över vilkas hjärtan som har mjuknat, även om intresset sitter långt inne där du inte kan se det.