Böner och katedraler
Författaren bor i Utah, USA.
”Om ni har kärlek till varandra … är [ni] mina lärjungar” (Joh. 13:35).
Dani tittade upp men kunde ändå inte se toppen av den vackra katedralen. Människor som tillhörde en annan kyrka kom hit. Dani förstod inte varför hennes familj besökte den här kyrkan på en fredag, men pappa sa att de skulle gå på något som kallades aftonsången.
”Vad är det?” frågade Dani.
Det är ett möte där man sjunger, läser i skrifterna och ber tillsammans”, sa pappa. ”Som en stor familj i slutet på dagen.”
Dani tyckte om hur det lät. Hon och hennes familj var på besök i England. Förra söndagen var de i en församling i en stad som heter York. I Primär kunde alla barnen samma skriftställen och sånger som Dani. Hon visste att församlingen hon besökte var en del av Jesus Kristi kyrka, precis som hennes församling hemma.
Men den här katedralen var något helt annat än det hon var van vid. Hon lade märke till ett litet bord som var fullt av stearinljus. Dani såg en pojke som tände ett ljus.
”Varför tänder du ljus?” frågade hon honom.
Pojken log. ”Jag tänder ett ljus när jag ber om något särskilt. Så länge som ljuset är tänt hoppas jag att bönen blir hörd av Gud.”
Dani tyckte att de såg ut som vanliga ljus. Hon var lite förvirrad, men hon ville vara artig. Hon log mot pojken.
Dani och hennes familj satte sig ner, och snart började kvällsandakten. Hon såg pojken några rader bort. Sedan insåg hon att hon inte kunde några av sångerna som alla sjöng. När de bad läste de ur en liten bok. Allt verkade vara annorlunda än vad hon var van vid.
Men musiken var vacker fastän den inte var bekant. Sedan ställde en man sig upp för att läsa skrifterna. Han hade en mantel på sig i stället för kostym och slips som Danis biskop. Men när han började läsa insåg Dani att hon kände igen berättelsen! Han läste om när Jesus botade de tio spetälska.
”Pappa”, viskade Dani, ”jag gillar den här berättelsen.”
Pappa log. ”Jag också.”
Sedan bad mannen i manteln en bön. Han bad Gud välsigna dem som var sjuka och behövande. Precis som Dani gjorde! Han bad också om en särskild välsignelse för ledarna i hans kyrka. Dani kom ihåg att hennes familj alltid bad vår himmelske Fader att välsigna president Thomas S. Monson och hans rådgivare.
Dani fick en varm känsla i hjärtat. Hon visste att vår himmelske Fader sa till henne att han älskar alla sina barn och hör alla deras böner, även om de går i en annan kyrka och inte har evangeliets fullhet.
När de ställde sig upp för att gå kollade pappa sin mobil. Han såg ledsen ut när han läste sina meddelanden. ”Syster Monson har gått bort”, sa han.
”Å nej!” sa Dani och bad en snabb bön i hjärtat att president Monson skulle vara okej.
”Är du okej?” frågade någon. Det var pojken sedan förut. Han hade hört Dani och verkade orolig.
”Syster Monson har gått bort”, sa Dani. ”Hon var hustru till vår profet, president Monson.”
”Jag beklagar”, sa han vänligt. ”Jag ska tända ett ljus för honom.”
Dani log och tackade honom. Hon tyckte det var snällt av pojken att be en särskild bön för president Monson. Hon visste att vår himmelske Fader skulle höra bönen hon bad i sitt hjärta och bönen som pojken bad också.