Budskap från första presidentskapet
Frid i det här livet
President Henry B. Eyring
förste rådgivare i första presidentskapet
Till alla oss som har fötts till jorden, sa Frälsaren: ”I världen får ni lida” (Joh. 16:33). Men han gav det här härliga löftet till sina lärjungar under sin jordiska verksamhet: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger” (Joh. 14:27). Det är en tröst att veta att det här löftet om frid fortfarande gäller alla hans lärjungar i dag.
Några av oss bor i vackra och fridfulla miljöer men upplever ett inre tumult. Andra känner frid och ett fullkomligt lugn mitt under stora personliga förluster, tragedier och långvariga prövningar.
Du kanske har sett fridens underverk i ansiktet hos en Jesu Kristi lärjunge eller hört det i hans eller hennes ord. Jag har sett det många gånger. Ibland har det varit i en sjukhussal där en familj har samlats runt en Guds tjänare som ligger för döden.
Jag minns att jag besökte en kvinna på sjukhuset några dagar innan hon dog i cancer. Jag hade med mig två små döttrar eftersom den här fina systern en gång hade varit deras primärlärare.
Hennes familj hade samlats runt hennes säng för att de ville vara med henne under hennes sista stund på jorden. Jag var förvånad över att hon satt upp i sängen. Hon sträckte ut armarna mot mina döttrar och presenterade dem båda, en och en, för varje medlem i sin familj. Hon talade som om mina döttrar var kungliga personer som presenterades för en drottning som höll hov. Hon berättade något om hur varje person i rummet var en lärjunge till Frälsaren. Jag minns fortfarande styrkan, ömheten och kärleken i hennes röst. Och jag minns att jag förvånades av hennes glada leende trots att hon visste att hon inte hade långt kvar.
Hon hade fått prästadömsvälsignelser till tröst, men hon bar ett levande vittnesbörd för oss alla om att Frälsarens löfte om frid är sant: ”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen” (Joh. 16:33).
Hon hade tagit emot hans uppmaning, som vi alla kan göra, oavsett våra prövningar och svårigheter:
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar” (Matt. 11:28–29).
Det är bara genom att följa Frälsaren som vi kan känna frid och lugn i de prövningar som kommer till oss alla.
Sakramentsbönerna hjälper oss veta hur vi hittar den friden mitt under livets tumult. När vi tar del av sakramentet kan vi bestämma oss för att vara trofasta mot vårt förbund att följa honom.
Vi lovar var och en att minnas Frälsaren. Du kan välja att minnas honom på det sätt som bäst för dig närmare honom. För mig är det ibland att se honom för mitt inre, knäböjande i Getsemanes örtagård, eller att se honom kalla på Lasarus att komma ut ur graven. När jag gör det känner jag en närhet till honom och en tacksamhet som ger mig frid.
Du lovar också att hålla hans bud. Du lovar att ta på dig hans namn och att vara hans vittne. Han lovar att när du håller dina förbund med honom så är den Helige Anden med dig. (Se L&F 20:77, 79.)
Det här ger frid på åtminstone två sätt. Den Helige Anden renar oss från synd tack vare Jesu Kristi försoning. Och den Helige Anden kan ge oss den frid som kommer av att få Guds godkännande och hoppet om evigt liv.
Aposteln Paulus talade om den här förunderliga välsignelsen: ”Andens frukt … är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet” (Gal. 5:22).
När himmelska budbärare förkunnade Frälsarens födelse, sa de: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden” (Luk. 2:14; kursivering tillagd). Jag bär mitt vittnesbörd som ett vittne om Jesus Kristus att Fadern och hans älskade Son kan sända oss Anden så att vi kan få frid i det här livet, oavsett vilka prövningar som kommer till oss och till dem vi älskar.