Att bli en herde

Bonnie H. Cordon

Unga kvinnors generalpresident

Jag hoppas att de ni betjänar i stödverksamheten ser er som en vän och inser att de i er har en förkämpe och någon att anförtro sig åt.

För ett år sedan träffade jag ett primärbarn i Chile som fick mig att le. ”Hej”, sa han, ”jag heter David. Ska du prata om mig på generalkonferensen?”

I tysta stunder har jag funderat på Davids oväntade hälsningsfras. Vi vill alla bli uppmärksammade. Vi vill känna oss viktiga, ihågkomna och älskade.

Systrar och bröder, var och en av er är viktig. Även om du inte omnämns på generalkonferensen, känner Frälsaren dig och älskar dig. Ifall du undrar om det är sant behöver du bara tänka på att han har ”inristat dig på [sina] handflator”.¹

Med vetskap om att Frälsaren älskar oss, kanske vi undrar: Hur kan vi bäst visa vår kärlek till honom?

Frälsaren frågade Petrus: ”’Älskar du mig …?’”

Petrus svarade: ”’Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade till honom: ’För mina lamm på bete.’”

När Jesus både en andra och en tredje gång frågade: “Har du mig kär?” blev Petrus bedrövad men betygade sin kärlek: ”’Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’För mina får på bete.’”²

Hade inte Petrus redan visat sig vara en kärleksfull Kristi efterföljare? Under deras första möte på stranden lämnade han genast sina fiskenät för att följa Frälsaren.³ Petrus blev en sann människofiskare. Han följde med Frälsaren under hans personliga verksamhet och hjälpte till att undervisa andra om Jesu Kristi evangelium.

Men nu skulle den uppståndne Herren inte längre finnas vid Petrus sida och visa honom hur och när han skulle tjäna. I Frälsarens frånvaro skulle Petrus behöva söka vägledning av Anden, själv ta emot uppenbarelse och sedan ha modet och tron att agera. Med fokus på sina får önskade Frälsaren att Petrus skulle göra det som han hade gjort om han var där. Han bad Petrus att bli en herde.

I april gav president Russell M. Nelson en liknande uppmaning till oss att föra vår Faders får på bete på ett heligare sätt, och att göra det genom stödverksamheten.⁴

För att kunna följa hans uppmaning på ett bra sätt måste vi utveckla en herdes hjärta och förstå behoven hos Herrens får. Så hur blir vi de herdar som Herren vill att vi ska bli?

Som med alla frågor kan vi se till vår Frälsare, Jesus Kristus – den gode Herden. Frälsarens får var kända och räknade, de vakades över, och de samlades in i Guds fålla.

Kända och räknade

När vi strävar efter att följa Frälsarens exempel måste vi först känna och räkna hans får. Vi har tilldelats specifika individer och familjer att ansvara för så att vi är säkra på att alla i Herrens hjord är inräknade och ingen är glömd. Att räkna handlar dock egentligen inte om siffror – det handlar om att se till att varje individ känner Frälsarens kärlek genom någon som tjänar åt honom. På så sätt kan alla känna att de är kända av en kärleksfull Fader i himlen.

Nyligen träffade jag en ung kvinna som fått i uppgift att vara stödsyster åt en nästan fem gånger äldre syster. Tillsammans upptäckte de att båda älskade musik. Under den unga kvinnans besök sjunger de tillsammans och de delar med sig av sina favoriter. De svetsas samman i en vänskap som berikar dem båda.

Jag hoppas att de ni betjänar i stödverksamheten ser er som en vän och inser att de i er har en förkämpe och någon att anförtro sig åt – någon som är medveten om deras omständigheter och stöttar dem i deras förhoppningar och strävanden.

Nyligen blev jag kallad att betjäna en syster som varken jag eller min kamrat kände särskilt väl. När jag rådgjorde med Jess, min 16-åriga stödkamrat, föreslog hon klokt: ”Vi behöver lära känna henne.”

Vi beslutade oss genast för att presentera oss med en selfie och ett sms. Jag höll i telefonen och Jess tryckte på knappen för att ta fotot. Vårt första möjlighet att betjäna var en gemensam insats.

Vid vårt första besök frågade vi vår syster om det fanns något vi kunde ta med i våra böner för henne. Hon berättade om en känslig personlig svårighet och sa att vi väldigt gärna fick be för henne. Hennes ärlighet och tillit skapade genast ett kärleksband. Vilken ljuvlig förmån att få minnas henne i mina dagliga böner.

När ni ber kommer ni att känna den kärlek Jesus Kristus har för dem ni betjänar. Dela med er av den kärleken till dem. Finns det något bättre sätt att föra hans får på bete än att hjälpa dem känna hans kärlek – genom er?

Vakade över

Ett annat sätt att utveckla en herdes hjärta är att vaka över hans får. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kan vi flytta, fixa, reparera och återuppbygga nästan vad som helst. Vi uppfyller snabbt behov med en hjälpande hand eller ett fat med kakor. Men finns det mer?

Vet våra får att vi vakar över dem med kärlek och att vi går till handling för att hjälpa?

I Matteus 25 läser vi:

”Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er. …

För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. …

Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?

Och när såg vi dig som främling och tog emot dig?”⁵

Bröder och systrar, nyckelordet är såg. De rättfärdiga såg de nödställda eftersom de gav akt på och lade märke till dem. Vi kan också vara ett vakande öga för att hjälpa och trösta, hylla och till och med drömma. När vi agerar kan vi vara säkra på löftet i Matteus: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa … , det har ni gjort för mig.”⁶

En vän – jag kallar honom John – berättade vad som kan hända när vi ser ett mindre synligt behov oss någon annan: ”En syster i min församling försökte begå självmord. Efter två månader upptäckte jag att ingen i mitt kvorum hade pratat med hennes man om den här traumatiska upplevelsen. Ledsamt nog hade inte jag heller gjort det. Till slut bjöd jag ut maken på lunch. Han var en blyg man, ofta reserverad. Men när jag sa: ’Din fru försökte begå självmord. Det måste ha varit överväldigande för dig. Vill du prata om det?’, så grät han öppet. Vi hade ett förtroligt och hjärtligt samtal och utvecklade en ovanlig närhet och tillit på bara några minuter.”

John tillade: ”Jag tror att vi har en benägenhet att bara komma förbi med brownies i stället för att ta reda på hur vi ska närma oss situationen med uppriktighet och kärlek.”⁷

Våra får kanske lider, är vilse eller har uppsåtligt lämnat oss. Som deras herde kan vi vara bland de första att se deras behov. Vi kan lyssna och ge kärlek utan att döma, och erbjuda hopp och hjälp med den Helige Andens urskiljande vägledning.

Systrar och bröder, världen är i större grad fylld av hopp och glädje tack vare era inspirerade goda gärningar. Allteftersom ni söker Herrens vägledning för att kunna förmedla hans kärlek och se behoven hos dem ni betjänar, öppnas era ögon. Era helgade uppdrag i stödverksamheten ger er den gudomliga rätten till inspiration. Ni kan söka den inspirationen med tillförsikt.

Insamlade i Guds fålla

För det tredje vill vi att våra får ska samlas in i Guds fålla. För att göra det måste vi tänka på var de befinner sig på förbundsstigen och vara villiga att gå med dem under deras resa i tro. Vi har den heliga förmånen att lära känna deras hjärtan och vända dem till deras Frälsare.

Syster Josivini i Fiji hade svårt att se framåt på sin förbundsstig – bokstavligt talat. Josivinis vän såg att hon hade svårt att se skrifterna tydligt nog för att läsa dem. Hon gav Josivini ett par nya läsglasögon och en klargul penna så att hon kunde stryka under namnet Jesus Kristus varje gång han nämndes i Mormons bok. Det som började som en enkel önskan att betjäna och underlätta skriftstudier resulterade i att Josivini besökte templet för första gången – 28 år efter sitt dop.

Vare sig våra får är starka eller svaga, glada eller bedrövade, kan vi se till att ingen vandrar ensam. Vi kan älska dem var de än befinner sig andligen och erbjuda stöd och uppmuntran inför nästa steg framåt. När vi ber och försöker förstå deras hjärtan, vittnar jag om att vår himmelske Fader leder oss och att hans Ande är med oss. Vi har möjlighet att vara ”änglar runtomkring” dem medan Herren går framför dem.⁸

Frälsaren ber oss att föra hans får på bete, och att ta hand om hans flock som han skulle göra det. Han ber oss vara herdar för varje nation, varje land. (Och ja, äldste Uchtdorf, vi älskar och behöver schäfrar [på engelska ”German shepherds”, d.v.s. tyska herdar, ö.a.]) Och han vill att hans ungdomar ska hjälpa till med verket.

Våra ungdomar kan vara några av de starkaste herdarna. De är, som president Russell M. Nelson sa, ”bland de allra bästa som Herren någonsin sänt till denna jord”. De är ”ädla andar”, våra ”finaste spelare”, som följer Frälsaren.⁹ Kan ni föreställa er vilken kraft sådana herdar bidrar med i omsorgen om hans får? I vårt tjänande sida vid sida med de här ungdomarna ser vi underverk.

Unga kvinnor och unga män, vi behöver er. Om ni inte har ett uppdrag i stödverksamheten så tala med er president i Hjälpföreningen eller äldstekvorumet. De kommer att fröjdas över er villighet att se till att hans får är kända och räknade, vakade över och insamlade i Guds fålla.

När dagen kommer för oss att knäböja vid vår älskade Frälsares fötter och vi har gett näring åt hans hjordar, är det min bön att vi liksom Petrus kan svara: ”Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär.”¹⁰ Dessa dina får är älskade, de är trygga, och de är hemma. I Jesu Kristi namn, amen.