Endast digitalt: Unga vuxna
Hur jag fann hopp i epicentrumet
När Italien drabbades hårt av covid-19 fann jag en anledning till att hålla fast vid hoppet.
Författaren bor i Catanzaro i Italien.
Jag älskar de tröstande ord som Jesus gav sina apostlar efter sin uppståndelse: ”Frid vare med er!” (Joh. 20:19.) Är det inte fantastiskt att vår Frälsare alltid har lovat frid åt sina efterföljare? En speciell upplevelse jag hade nyligen påminde mig om den här sanningen.
Orolig och i karantän
En kväll när jag tittade på tv talade nyhetsuppläsarna om covid-19 och dess inverkan på Italien där jag bor. De talade om det höga antalet människor som hade dött av viruset och det växande antalet bekräftade fall. Även om det var oroväckande var jag inte särskilt bekymrad över det just då. Men ungefär två veckor senare blev situationen mycket värre och det blev även min oro.
Jag kände sorgsenhet och panik över omständigheterna. Jag var så orolig för att bli sjuk. Och för första gången i mitt liv var jag rädd för att åka till jobbet. Jag fick ha på mig handskar och mask varje gång jag gick ut. En vecka senare stängdes hela mitt land ner och alla sattes i strikt karantän.
Under den här tiden fick vi inte lov att lämna hemmet utom för att handla mat en gång i veckan. Att vara fast hemma har varit svårt. Alla kyrkans möten har tillfälligt ställts in och även om det gjorde mig ledsen blev jag ännu mer bedrövad när templen stängde eftersom jag hade planerat att vara med vid en besegling av en familj jag hade undervisat som missionär. Jag kände mig väldigt ledsen och utan hopp på grund av situationen i världen.
Berörd av musik
En morgon när jag läste skrifterna och lyssnade på en sång som heter ”Frid i Kristus” bad jag och frågade min himmelske Fader: ”Hur kan jag hålla fast vid hoppet under den här svåra tiden?”
Och det var då jag började lägga märke till orden i sången:
Han ger oss hopp
där hopp ej finns.
Han ger sin kraft,
när vi honom minns.
Han ger oss trygghet,
för han går bredvid.
Finns ingen frid på jord,
så ger Kristus frid.1
Jag kände Anden vittna för mig att de här orden var sanna. Jag tittade på min gamla missionärsnamnbricka och hörde de här orden i sinnet: ”Romina, jag vill att du ska ha samma frid som du gav till andra när du som missionär spred mitt budskap om hopp. Allt kommer att ordna sig. Jag lämnar dig inte ensam.”
Så nu vill jag dela det budskapet om hopp! Även om jag har känt så mycket rädsla och oro under den är svåra tiden i världen vet jag verkligen att det finns hopp i Jesus Kristus! Vänd dig till honom. Hör honom. Följ honom. Vi kan finna frid i honom. Det finns kraft i att tro på honom, och när vi gör det ger han oss styrka att hålla fast vid hoppet (se Eth. 12:4).
Klamra sig fast vid hoppet
Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum talade om hopp och sa: ”Att sätta vårt hopp till Gud, till hans godhet och till hans makt, ger oss nytt mod i svårigheter.”2 Även om den här tiden kan kännas skrämmande kan vi välja att känna mod och förtrösta på Herrens löften. När livet är svårt behöver vi inte be vår himmelske Fader att ändra på våra omständigheter, i stället kan vi be honom att förändra vår attityd. Vi kan lära oss och växa i alla situationer.
Jag vet att Gud är med oss och att han älskar sina barn – till och med de av oss som befinner sig i epicentrumet av en pandemi. Jag vet att allt kommer att bli bra genom honom. Och jag vet att jag alltid kan klamra mig fast vid den frid som kommer av att tro på Jesus Kristus. Tack vare hans obegränsade försoning behöver jag inte möta svårigheter ensam.