Hjärtan genomborrade av djupa sår: Övergrepp i familjen

Jason B. Whiting, fil. dr

Brigham Young University, School of Family Life

Skadliga mönster kan utvecklas i alla relationer. Genom att känna igen dem kan övergrepp uppdagas eller stoppas innan de börjar.

Nyligen fick jag ett telefonsamtal från en förkrossad far. Hans dotter Jenna (namnen har ändrats) studerade borta från hemmet vid ett college och var i en ny relation, och den utvecklades snabbt. Hennes pojkvän Jake pressade Jenna angående äktenskap och begränsade hennes kommunikation med hennes föräldrar. Jenna ursäktade sig inför dem och förklarade det som Jakes starka kärlek och önskan att tillbringa tid tillsammans som ett par.

Jennas föräldrar blev oroliga när de upptäckte att Jake hade en före detta fru och ett barn som han inte hade nämnt för Jenna. De ringde hans före detta fru som sa att Jake hade ett otrevligt temperament och var svartsjuk. När Jake fick reda på det blev han rasande. Han sa att Jennas föräldrar ”kontrollerade” henne och påminde henne om ett tillfälle när de ogillade ett sarkastiskt skämt han hade kommit med om Jennas intelligens. Ironiskt nog insisterade Jake på att Jenna skulle fatta sina egna beslut genom att bryta kontakten med dem. Jennas föräldrar blev desperata när deras telefonsamtal och sms sedan inte blev besvarade.

Alla vill ha en lycklig familj, men även om familjemedlemmarna försöker följa evangeliet kan vissa relationer bli skadliga. En del utmaningar är resultatet av missförstånd och friktioner som är vanliga i en familj. Men i sunda hem ber man om förlåtelse för dåligt uppförande och lagar sprickor, medan det i osunda situationer finns ett mönster av hårda ord och omild behandling som kan leda till övergrepp.

Övergrepp i hemmet och evangeliet

”Ni har krossat era ömma hustrurs hjärtan och förlorat era barns förtroende” (Jakob 2:35).

Övergrepp är handlingar där avsikten är att såra eller kontrollera. De består av en rad beteenden, bland annat försummelse, manipulering, verbal kritik och fysiskt eller sexuellt våld.¹ Tragiskt nog är övergrepp vanliga. En del forskare uppskattar att omkring en fjärdedel av alla barn världen över utsätts för fysisk, sexuell eller känslomässig misshandel.² Vuxna drabbas också i hög grad. Omkring en av fyra kvinnor och en av tio män utsätts för fysiskt våld av sin äkta hälft.

Övergrepp kan ske i alla relationer, och både män och kvinnor kan vara förövare. Men det är troligare att män kontrollerar och utövar allvarligt fysiskt och sexuellt våld, och att kvinnor terroriseras, domineras och skadas illa av sin äkta hälft.³

Övergrepp skadar själen, både hos förövaren och offret, och strider mot Frälsarens lärdomar. Nutida profeter har sagt att ”[de] … som förgriper sig på maka eller barn … en dag kommer att stå ansvariga inför Gud”.⁴ Förövare ignorerar eller utnyttjar ofta evangeliets principer. Jag tog till exempel emot ett par där mannen hade känslomässiga förhållanden med andra kvinnor och spelade bort familjens besparingar, men i stället för att be om förlåtelse pressade han sin fru att förlåta och insisterade på att hon bar på ”den större synden” om hon inte förlät honom. Han avfärdade hennes lidande och hävdade att hans ställning hos Gud var bra – annars skulle han ju inte vara tempeltjänare. När hans fru pratade med ledare i kyrkan tonade han ner sina svek och sa att hon överdrev sina bekymmer och var deprimerad. Mannen hade ratat ”principerna … respekt, kärlek [och] medkänsla”⁵ och behandlade sin fru illa. Hennes ansträngningar att följa evangeliets principer kunde inte lösa problemet som han hade skapat.Vi kan alla ge efter för osunda beteenden. Det finns vissa egenskaper som alla slags övergrepp har gemensamt, och ju allvarligare de är och ju oftare de inträffar, desto osundare är relationen. Här är fem av de här typiska övergreppsmönstren som kan hjälpa dig se osunda beteenden hos dig själv och andra.

1. Grymhet

”Sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet” (Rom. 3:13–14).

En man kom till mig för att få terapi mot sin frus vilja. Hon hånade honom för att han ”behövde hjälp”. I kyrkan var hon vänlig och hängiven, men hemma sved hennes kalla nedlåtande sätt som ett piskrapp. Hon kritiserade hans inkomst och kallade hans läraryrke för ”kvinnogöra”. Hon sa till sin son att ”jag hoppas du inte blir en mes som din far” och pratade varje dag med sin mamma på telefon, där de nedvärderade sina äkta män. Kritiska människor anser sig ha rätt att orsaka smärta och ”älskar att låta andra lida” (L&F 121:13). Sådana familjemedlemmar bryter mot Jesu bud att inte döma och inte fördöma (se Luk. 6:37) när de nedvärderar, visar avsky eller kommer med glåpord.

2. Svekfullhet

”Du är besatt av en lögnens ande, och du har drivit ut Guds Ande” (Alma 30:42).

Svek är något som genomsyrar övergrepp då förövaren förringar betydelsen av sina handlingar, skyller på andra och förvränger ord. Detta förvillar offren, som en av mina forskningsdeltagare beskrev: ”[Min man brukade] få utbrott och därefter be om förlåtelse för att sedan säga: ’Men det var ju ditt fel ändå’ … och så vidare, tills jag började tro på det.”⁶ Detta förnekande av någon annans verklighet kallas ”gaslighting” och gör offren förvirrade och osäkra på sina minnen och åsikter. Liksom andra former av svek används gaslighting för att manipulera konversationer och uppvisa en falsk fasad.

De som begår övergrepp mot andra vägrar envist att erkänna att de orsakar skada och hävdar ofta att de själva är offer. När Jenna uttryckte sin oro för Jakes kritik av hennes föräldrar blev han arg och menade att hon ”förolämpade” honom. Jake var en av dem ”som ropar om överträdelser … eftersom de själva är syndens tjänare och olydnadens barn” (L&F 121:17). Han främjade inte bara sin falska framställning utan förbittrades över sanningen.⁷

3. Ursäkter

”[Erkänn] dina fel och den orätt som du har begått” (Alma 39:13).

En ödmjuk person känner ånger efter att ha sårat någon och omvänder sig och bättrar sig. Den som är benägen att begå övergrepp dövar samvetets röst med ursäkter. Som en av mina forskningsdeltagare erinrade sig: ”Jag brukade känna mig hemsk efter den fysiska misshandeln men sedan tänka att det kanske inte skulle ha hänt om hon bara hade hållit tyst.” Hans ”sorg förde [honom] inte till omvändelse” (Morm. 2:13) utan sköts åt sidan av bitter ilska och beskyllan.

Som terapeut sa jag en gång till en hustru att jag aldrig hade sett henne visa ”en sorg efter Guds vilja” över att hon kritiserade sin man. Hon reagerade inte med ånger utan sa buttert: ”Underbart. Ännu en sak jag inte gör!” Övergreppsbenägna personer undviker ansvar, är snarstuckna och intar försvarsställning. De blir lätt stötta över småsaker.

4. Högmod

”Var … ödmjuka och sätt andra högre än er själva” (Fil. 2:3).

Högmodet tar sig rättigheter och är egocentriskt. En man for ut mot sin fru och sina barn varje gång han ansåg att de inte ”respekterade” honom. Om deras åsikt inte stämde överens med hans så var de ”respektlösa” eller ”olydiga” mot honom. Högmodet är tävlingsinriktat och fokuserat på makt och vinning. En sund familj däremot samarbetar och ”[behandlar] varandra rättvist” på ett balanserat sätt (4 Ne. 1:2). Gifta par ska vara likvärdiga makar⁸, där båda har en talan och bådas åsikter räknas.

5. Kontroll

”När vi försöker … utöva kontroll eller herravälde eller tvång över människobarnens själar … då drar sig himlarna tillbaka” (L&F 121:37).

Trots att vi värdesätter handlingsfrihet är det förvånande hur ofta familjemedlemmar talar om för varandra hur de ska tänka, känna och handla. Vissa kontrollerar även genom att skrämma, skambelägga, undanhålla kärlek eller hota. En man hade den strikta förväntningen att hans fru skulle laga frukost varje dag vid en viss tid, uppfylla vissa intima krav och lyssna på hans ”bekymmer”, som vanligtvis handlade om hur hon skulle förbättra sig. Han bevakade hennes inköp och blev arg om hon inte genast svarade på hans sms.

En mamma talade regelbundet om för sin tonårsdotter hur besviken hon var varje gång dottern var ledsen eller inte levde upp till mammans förväntningar. Om förväntningarna inte uppfylldes, eller om hennes man uttryckte sin oro, vägrade hon iskallt att prata med någon.

Hopp och helande

”Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska göra dig frisk” (2 Kung. 20:5).

Övergrepp är förkrossande, men en förändring är alltid möjlig. Offer kan vända sig till andliga och yrkeskunniga resurser och få kraft från Frälsarens försoning till att hela sina sår. Gå till abuse.ChurchofJesusChrist.org för att få hjälp.

De som har begått övergrepp måste omvända sig och söka hjälp. Detta kräver att personen ”går ner i ödmjukhetens djup” (3 Ne. 12:2) och tar fullt ansvar för sitt beteende. En förändring kräver mer än kortlivade löften och ytliga ansträngningar. Smärtan som djup omvändelse innebär är hjärtslitande, och en del är inte villiga att göra det, vilket gör att offren har svåra beslut att fatta för att skydda sig själva.⁹

Vår himmelske Fader är orolig för oss precis som den plågade fadern som ringde mig om sin dotter. Guds kärlek är oändlig (se Mose 7:41) och han är djupt bedrövad när hans barn gör varandra illa. I ett hjärtskärande samtal med Enok gråter han. ”Dessa dina bröder … är mina egna händers verk, … och [jag har] … gett dem budet att de ska älska varandra … men se, de är kärlekslösa och de hatar sitt eget blod” (Mose 7:32–33). Tårar fälls i himlen och på jorden när kroppar och själar skadas. Men med ödmjukhet, Guds kraft och professionell hjälp när så behövs är det möjligt att upphöra med skadliga beteenden och skapa ett hem där det finns värdighet, trygghet och kärlek.

Hur kan jag hjälpa? För vänner och ledare

”[Vi] är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:9).

Många av oss känner offer för övergrepp vare sig vi är medvetna om övergreppen eller inte. Ledare kontaktas av bekymrade församlingsmedlemmar, och nästan alla har vänner eller släktingar som blivit illa behandlade. Utomstående är ofta medkännande men vet kanske inte hur de kan vara till hjälp. Här är några riktlinjer att begrunda när vi tjänar dem som har det svårt.

Visa stöd i stället för att ge förslag. Det är jobbigt att höra om någon annans smärta och vi reagerar kanske med starka känslor och råd, såsom ”du måste lämna relationen nu” eller ”kontakta en advokat”. Det är sällan till hjälp att driva på en förändring såvida personen inte är i fysisk fara. I sådant fall är det viktigt att kontakta myndigheter, kvinnohärbärgen eller hjälplinjer. När barn bevittnar eller upplever fysiska eller sexuella övergrepp ska även socialtjänsten meddelas. Men i de flesta konflikter har offren större nytta av stöd än påtryckningar, som kan leda till att offren blir tysta och känner att deras handlingsfrihet inte respekteras. Personer i destruktiva situationer står inför svåra val och har vanligtvis ägnat mycket tid åt att tänka på dem. Lyssna uppmärksamt för att förstå detaljerna och ställ frågor i stället för att sätta press på personen.

Döm inte och predika inte. I kyrkan har vi höga familjeideal och många känner att de inte lever upp till dem. I familjer med problematiska relationer vidgas denna klyfta och leder till ytterligare skamkänslor och hemlighållande. De som desperat försöker göra saker och ting bättre är ofta de som blir illa behandlade och beskyllda. Skuldkänslorna kan förvärras när utomstående säger sådant som: ”Gjorde du något för att trigga igång situationen?” eller ”om du har tålamod och förlåter blir det säkert bättre”. Det här är en av anledningarna till att utsatta personer tvekar att ta upp det hela. De vill inte uppfattas som ett offer eller må ännu sämre på grund av sin otillräcklighet.

Ta det på allvar. En del som berättar om övergreppen bemöts med skepsis eller tvivel. Detta kan hända därför att utomstående har ofullständiga och ofta felaktiga uppfattningar. Det finns till exempel en myt om att det bara är skurkar med hotfullt utseende som begår övergrepp. Men de flesta övergrepp i familjer begås av för övrigt typiska personer som uppför sig väl offentligt. Det är en verklighet vi har svårt för. Hur kan vår vän som är en älskvärd söndagsskollärare också ha en mörk sida hemma? Om en berättelse inte passar in på lyssnarens förutfattade meningar kan den avfärdas eller bagatelliseras. Ändå visar forskning att falska anklagelser om övergrepp, särskilt från personer med mindre makt i familjen, är sällsynta, och många drabbade säger inget alls. Ta alla rapporter om övergrepp på allvar och utgå från att de är sanna.

Var inte snar att döma. Ledare och yrkespersoner får ofta höra motsägande berättelser från olika familjemedlemmar, och det är frestande att välja sida. I vissa fall finns det uppenbara offer och förövare, men i andra ligger felet hos flera och sanningen är nästan omöjlig att utröna. För att ytterligare öka förvirringen är verkligheten den – bortsett från vikten av att tro på offren – att många förövare visar upp en charmig sida och kan även hävda att de själva är offer, och beskylla offret för att vara förövaren. Som exempel kan en kontrollerande äkta hälft ge sig själv en fördel genom att kontakta en biskop eller terapeut före ett besök och prata illa om sin make eller maka. Utomstående förutsätter ofta att de kan avgöra om någon ljuger, men kroniska bedragare visar upp en mycket övertygande fasad. Herren varnar ledare för ”hycklare bland er som har bedragit några” (L&F 50:7), och ibland är bedrägeriet förvirrande för dem som försöker vara till hjälp.

Var uppmärksam på varningsflaggor. Det finns oändliga variationer på hur övergrepp sker i familjer, men det finns vissa varningstecken som bör diskuteras på djupet om en ledare eller vän hör talas om dem. Det kan vara sådant som tagits upp i den här artikeln: grymhet, svek, ursäkter, högmod och kontroll. Det är också ett dåligt tecken om det förekommer svartsjuka, övervakning, tjat, ytterligt motsägande berättelser, tvång i samband med intimitet eller pengar, eller vägran att skaffa hjälp. Allt slags fysiskt eller sexuellt våld ska alltid tas på allvar och diskuteras med yrkespersoner. Om minderåriga är inblandade som offer eller vittnen måste övergreppen anmälas.

Lyckligtvis har hemmavåldet minskat i många länder, och allmänhetens medvetenhet om alla slags övergrepp har ökat.¹ Men det finns fortfarande många som lider i ensamhet, och ”deras hjärtans gråt uppstiger till Gud” (Jakob 2:35). Låt oss nå ut till dessa värkande hjärtan med kristuslik kärlek och stöd.