En julöverraskning
Författaren bor i Colorado, USA.
”Ha en riktigt god familjejul! … Svep in era hjärtan i kärlek i år” (Children’s Songbook, s. 51).
Annas hjärta sjönk när hon gick in i rummet och såg julgranen. Varmvattenberedaren i huset hade gått sönder och det var vatten över hela golvet. Pappa försökte fortfarande röja upp i oredan. De få julklapparna som låg under granen var dyngsura.
Anna och hennes småbröder tog några handdukar och försökte torka julklapparna. Men det fungerade inte. De var alldeles blöta och förstörda.
Annas familj gick igenom svåra tider. Hennes pappa hade inget jobb just nu. Hennes mamma skulle snart få barn och hon mådde ofta dåligt. Och nu fanns det inga julklappar heller.
Den kvällen när Anna gjorde sig i ordning för att lägga sig kunde hon höra mamma och pappa prata i köket.
”Vad ska vi göra?” frågade mamma. Det lät som att hon grät. ”Vi har inte tillräckligt med pengar till huslånet och nu har vi inga julklappar till barnen heller.” Anna fick en tom, otäck känsla i magen.
”Vi löser det”, sa pappa.
Anna gick in i köket. Mamma sträckte ut armarna och gav henne en stor kram. Med armarna runt mammas mage kunde Anna känna hur babyn rörde sig. Hon log. ”Vi har en ny baby på väg. Du säger alltid att en baby är ett mirakel.”
Mamma log tillbaka. ”Just det. Vi har mycket att vara tacksamma för.”
”Vi har varandra”, sa pappa. Han pussade Anna på huvudet. ”Det kommer att ordna sig.”
På vägen till sitt rum hörde Anna sina bröder gråta. Hon satte sig på Davids säng.
”Alla är så ledsna”, sa David tyst.
”Och vi har inga julklappar”, snyftade Robbie.
”Det kommer att ordna sig”, sa Anna igen. ”Du får se.”
Innan hon lade sig knäböjde Anna och frågade sin himmelske Fader vad hon kunde göra för sin familj. Hon hade inga pengar till julklappar, men hon hade ändå en varm, trösterik känsla i hjärtat.
Nästa morgon låg hon kvar i sängen några minuter och tänkte innan hon gjorde sig i ordning för skolan. Då kom en tanke till henne! Den eftermiddagen skyndade hon sig hem och gjorde sina sysslor och sin hemläxa. Sedan hämtade hon papper och snöre och några pennor och klistermärken som hon hade fått i födelsedagspresent. Hon tog med sig allt till sitt rum och stängde dörren.
Anna skrattade nästan när hon tänkte på hur överraskade hennes familj skulle bli. Först vek hon papperet och knöt ihop det med snöre så att det blev fyra häften. Hon tog ett stjärnklistermärke och satte det på mammas häfte och en planet på pappas. Hon satte en hund på Davids häfte och en raket på Robbies.
Sedan började Anna rita. Till mamma ritade hon en bild av sig själv när hon sopade golvet. Hon ritade en bild av sig själv när hon lagade mat med pappa, en när hon spelade fotboll med David och en där hon läste en bok för Robbie. Det tog flera dagar för henne att fylla häftena med teckningar.
Äntligen var det julafton och Anna lade försiktigt sina häften under granen.
Morgonen därpå gav hon varje person i familjen ett häfte. ”Jag gillar de här bilderna”, sa David. ”Jag tycker om att spela fotboll.”
”Det är inte bara bilder”, sa Anna med en glimt i ögonvrån. ”Det är kuponger! Bilderna visar saker som jag ska göra för er.”
”Det här är det bästa du kunde ha gett oss”, sa mamma när hon bläddrade igenom sitt häfte. Anna var glad att hennes himmelske Fader hade hjälpt henne komma på idén med julkuponger. En ny baby var på väg och med hjälp av deras himmelske Fader skulle allt verkligen ordna sig. ●