2021
Ett Guds barns personliga resa
Maj 2021


14:50

Ett Guds barns personliga resa

Som Guds förbundsbarn älskar, ärar, vårdar, beskyddar och välkomnar vi dessa andar som kommer från den förjordiska världen.

Var och en av oss har påverkats av den världsomfattande pandemin då familjemedlemmar och vänner oväntat har gått bortom jordelivet. Låt mig visa på tre av dem som vi innerligt saknar, som får representera dem vi älskar så djupt.

Broder och syster Nsondi

Det här är broder Philippe och syster Germaine Nsondi. Broder Nsondi tjänade som patriark i Brazzavilles stav i Kongo när han gick bort. Han var läkare och gav generöst av sina talanger till andra.1

Clara Ruano de Villareal

Det här är syster Clara Elisa Ruano de Villareal från Tulcán i Ecuador. Hon tog till sig det återställda evangeliet vid 34 års ålder och var en älskad ledare. Hennes familj tog farväl av henne genom att sjunga hennes favoritpsalm, ”Han lever, min Förlossare”2.

Ray Tuineau och hans familj

Det här är broder Ray Tuineau från Utah med sin fina familj. Hans fru Juliet säger: ”Jag vill att [mina pojkar] ska [minnas att deras pappa] alltid försökte sätta Gud främst.”3

Frälsaren har sagt: ”[Ni] ska så leva tillsammans i kärlek att [ni] gråter över förlusten av dem som dör.”4

Även om vi gråter gläds vi också åt vår Frälsares härliga uppståndelse. Tack vare honom kommer våra kära och våra vänner att fortsätta på sin eviga resa. Som president Joseph F. Smith sa: ”Vi kan inte glömma dem. Vi slutar inte att älska dem. … De har gått framåt, vi går framåt – vi växer som de har vuxit.”5 President Russell M. Nelson har sagt: ”Våra tårar av sorg vänds till tårar av förväntan.”6

Vi känner till livet före födelsen

Vårt eviga perspektiv vidgar inte bara vår förståelse av dem som fortsätter sin resa bortom jordelivet, utan öppnar även vår förståelse när det gäller dem som är i ett tidigare skede av sin resa och först nu går in i jordelivet.

Varje person som kommer till jorden är en unik son eller dotter till Gud.7 Vår personliga resa började inte vid födelsen. Innan vi föddes var vi tillsammans i en förberedelsens värld där vi ”fick … [vår] första undervisning i andarnas värld”8. Jehova sa till Jeremia: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig.”9

En del kanske ställer frågan om livet börjar då ett embryo bildas, när hjärtat börjar slå eller när barnet kan leva utanför livmodern, men för oss är det inget tvivel om att Guds andedöttrar och andesöner är på sina personliga resor och kommer till jorden för att få en kropp och uppleva jordelivet.

Som Guds förbundsbarn älskar, ärar, vårdar, beskyddar och välkomnar vi dessa andar som kommer från den förjordiska världen.

Kvinnors ofattbara insats

För en kvinna kan det vara en stor fysisk, känslomässig och ekonomisk uppoffring att få ett barn. Vi älskar och hedrar kyrkans fantastiska kvinnor! Med intelligens och visdom bär ni bördorna i er familj. Ni älskar. Ni tjänar. Ni offrar. Ni stärker tro, betjänar de behövande och bidrar storligen till samhället.

Det heliga ansvaret att beskydda liv

För många år sedan, då president Gordon B. Hinckley kände djup oro över antalet aborter i världen, talade han till kyrkans kvinnor. Hans ord är relevanta än i dag. Han sa: ”Ni som är hustrur och mödrar är familjens ankare. Det är ni som föder barnen. Vilket enormt och heligt ansvar det är. … Vad är det som händer med vår känsla för det mänskliga livets helgd? Abort är något ont, obönhörligt och verkligt och motbjudande, som sveper över jorden. Jag vädjar till kvinnorna i denna kyrka att sky det, att höja er över det, att hålla er borta från sådana komprometterande situationer som kan få det att verka önskvärt. Det kan finnas några få omständigheter där det får äga rum, men de är ytterst begränsade.10 … Ni är mödrar till Guds söner och döttrar, vars liv är heliga. Att beskydda dem är ett gudagivet ansvar som vi inte lättvindigt kan åsidosätta.”11

Äldste Marcus B. Nash berättade för mig om en älskad 84-årig kvinna som, under sin dopintervju, ”erkände en abort [många år tidigare].” Med innerlig känsla sa hon: ”Jag har burit bördan av att ha aborterat ett barn varenda dag i mitt liv i 46 år. … Inget jag gjorde tog bort smärtan och skulden. Jag saknade hopp tills jag undervisades om Jesu Kristi sanna evangelium. Jag lärde mig hur man omvänder sig … och fylldes plötsligt av hopp. Jag kom till slut att veta att jag kunde bli förlåten om jag verkligen omvände mig från mina synder.”12

Vi är så tacksamma för de gudomliga gåvorna omvändelse och förlåtelse.

Vad kan vi göra?

Vad är vårt ansvar som fridfulla lärjungar till Jesus Kristus? Låt oss leva efter Guds bud, undervisa våra barn om dem och dela dem med andra som är villiga att lyssna.13 Låt oss berätta om våra djupa känslor för livets helgd för dem som fattar beslut i samhället. De kanske inte helt förstår vad vi tror, men vi ber om att de tydligare ska förstå varför dessa beslut, för oss, går långt bortom enbart vad en person vill med sitt eget liv.

Om ett oväntat barn är på väg, låt oss då nå ut i kärlek och uppmuntran och, där det behövs, med ekonomisk hjälp så att vi stärker en mor så att hon låter sitt barn födas och fortsätta på sin resa i jordelivet.14

Adoptionens skönhet

I vår familj har vi välsignats omåttligt av att en ung 16-åring för två decennier sedan fick veta att hon väntade ett barn. Hon och barnets far var inte gifta, och de kunde inte se en väg framåt tillsammans. Den unga kvinnan ansåg att det liv hon bar på var dyrbart. Hon födde en liten flicka och lät en rättfärdig familj adoptera henne som sin egen. För Bryce och Jolinne var hon ett bönesvar. De gav henne namnet Emily och lärde henne att lita på sin himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus.

Emily och Christian

Emily blev vuxen. Vad tacksamma vi är att Emily och vårt barnbarn Christian blev kära och gifte sig i Herrens hus. Emily och Christian har nu sin egen lilla flicka.

Emily med sin dotter

Emily skrev nyligen: ”Under de senaste nio månaderna när jag har varit gravid har jag haft tid att fundera på händelserna [kring] min egen födelse. Jag tänkte på min biologiska mamma, som bara var 16 år gammal. När jag fick uppleva den värk och de förändringar en graviditet medför kunde jag inte låta bli att tänka mig hur svårt det måste ha varit vid bara 16 års ålder. … Tårarna rinner även nu när jag tänker på min biologiska mamma som visste att hon inte kunde ge mig det liv [hon önskade för mig och osjälviskt] adopterade bort mig. Jag kan inte föreställa mig vad hon kan ha gått igenom under dessa nio månader: att bli sedd med dömande ögon när hennes kropp förändrades, de tonårserfarenheter hon missade med vetskap om att hon i slutet av detta moderliga kärleksarbete skulle lägga sitt barn i någon annans armar. Jag är så tacksam för hennes osjälviska val, att hon inte valde att använda sin handlingsfrihet på ett sätt som skulle ta bort min.” Emily avslutar: ”Jag är så tacksam för vår himmelske Faders gudomliga plan, för mina fantastiska föräldrar som [älskade och tog hand om] mig, och för tempel där vi kan beseglas till våra familjer för evigheten.”15

Fotocollage

Frälsaren ”tog … ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem: ’Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig.’”16

När rättfärdiga önskningar ännu inte uppfyllts

Jag uttrycker min kärlek och medkänsla för rättfärdiga par som gifter sig och som inte kan få de barn de så ivrigt ser fram emot, och för de kvinnor och män som inte har fått möjlighet att gifta sig i enlighet med Guds lag. Livets ouppfyllda drömmar är svåra att förstå om de ses enbart ur jordelivets perspektiv. Som Herrens tjänare lovar jag er att när ni är trofasta mot Jesus Kristus och era förbund får ni kompenserande välsignelser i detta liv, och era rättfärdiga önskningar uppfyllda enligt Herrens eviga tidsschema.17 Vi kan finna lycka i jordelivets resa även när alla våra rättfärdiga förhoppningar inte besannas.18

Efter att de fötts fortsätter barn att behöva vår hjälp. Några är i desperat behov av det. Varje år, genom omsorgsfulla biskopar och era generösa fasteoffer och humanitära bidrag, välsignas miljoner och åter miljoner barn. Första presidentskapet tillkännagav nyligen att ytterligare 20 miljoner dollar i bidrag getts till UNICEF:s globala insatser för att distribuera två miljarder doser vaccin.19 Gud älskar barn.

Det heliga beslutet att få barn

Det är oroväckande att det även i några av världens rikaste länder föds färre barn.20 ”Guds bud till sina barn att föröka sig och uppfylla jorden [gäller] fortfarande.”21 Tidpunkten för att skaffa barn och hur många barn man ska ha är personliga beslut som fattas av mannen, hustrun och Herren. Med tro och bön kan sådana heliga beslut bli vackra upplevelser av uppenbarelse.22

Låt mig berätta om familjen Laing från södra Kalifornien. Syster Rebecca Laing skriver:

Familjen Laing

”Sommaren 2011 verkade livet i vår familj vara perfekt. Vi var lyckligt gifta och hade fyra barn i åldrarna 9, 7, 5 och 3 år. …

Mina graviditeter och förlossningar [hade varit] riskfyllda … [och] vi kände oss [mycket] välsignade att ha fått fyra barn, och [trodde] att vår familj var fulltalig. I oktober medan jag lyssnade på generalkonferensen fick jag en tydlig känsla av att vi skulle få ett till barn. När LeGrand och jag funderade och bad … visste vi att Gud hade en annan plan för oss än vi själva hade.

Efter ytterligare en svår graviditet och förlossning välsignades vi med en vacker liten flicka. Vi gav henne namnet Brielle. Hon var ett underverk. Bara en kort stund efter hennes födelse, medan jag fortfarande var i [förlossningsrummet], hörde jag Andens omisskännliga röst: ’Det finns en till.’

Tre år senare kom ytterligare ett underverk, Mia. Brielle och Mia är till mycket stor glädje för vår familj.” Hon avslutar: ”Att vara öppna för Herrens vägledning och följa hans plan för oss kommer alltid att ge större lycka än att … lita till vårt eget förstånd.”23

Brielle och Mia Laing

Frälsaren älskar varje dyrbart barn.

”Han tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem. …

Och … de … upplyfte … sina ögon mot himlen, och de såg himlarna öppna, och de såg änglar stiga ner ur himlen … mitt i eld. Och [änglarna] omslöt de små … och änglarna betjänade dem.”24

Jag vittnar om att din personliga resa som ett Guds barn inte började för dig när jordens luft först rusade in i dina lungor, och den kommer inte att sluta när du tar ditt sista jordiska andetag.

Må vi alltid minnas att varje andebarn till Gud kommer till jorden på sin egen personliga resa.25 Må vi välkomna dem, beskydda dem och alltid älska dem. När du tar emot dessa dyrbara barn i Frälsarens namn och hjälper dem under deras eviga resa lovar jag att Herren välsignar dig och överöser dig med sin kärlek och sitt godkännande. I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Personlig korrespondens.

  2. Personlig korrespondens. Se ”Han lever, min Förlossare”, Psalmer, nr 83.

  3. Personlig korrespondens.

  4. Se L&F 42:45.

  5. Joseph F. Smith, i Conference Report, april 1916, s. 3.

  6. I Trent Toone, ”’A Fulness of Joy’: President Nelson Shares Message of Eternal Life at His Daughter’s Funeral”, Church News, 19 jan. 2019, thechurchnews.com.

  7. Se ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, JesuKristiKyrka.org.

  8. L&F 138:56.

  9. Jer. 1:5. Nya testamentet berättar att den ofödde Johannes Döparen spratt till i moderlivet när Elisabet mötte Maria, som väntade Jesusbarnet (se Luk. 1:41).

  10. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas officiella ståndpunkt:

    ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga tror på det mänskliga livets helgd. Därför motsätter sig kyrkan frivilliga aborter av personliga eller sociala bekvämlighetsskäl, och råder dess medlemmar att inte utsätta sig för, utföra, uppmuntra till, betala för eller anordna sådana aborter.

    Kyrkan ger utrymme för eventuella undantag för dess medlemmar då

    havandeskapet orsakats av våldtäkt eller incest

    medicinsk expertis fastställt att moderns liv eller hälsa allvarligt hotas

    en kompetent läkare fastställt att fostret har så svåra defekter att det inte kommer att överleva födseln.

    Kyrkan lär sina medlemmar att även dessa sällsynta undantag inte automatiskt rättfärdigar en abort. Abort är en ytterst allvarlig fråga och bör endast övervägas efter det att berörda personer rådfrågat sina lokala ledare i kyrkan och genom personliga böner känt att de har fattat rätt beslut.

    Kyrkan har inte förordat eller motsatt sig lagförslag eller offentliga aktioner angående abort” (”Abort”, Nyhetsrum, Nyheter.JesuKristiKyrka.org; se även Allmän handbok: Tjäna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, 38.6.1, JesuKristiKyrka.org).

  11. Se Gordon B. Hinckley, ”Vandra i Herrens ljus”, Liahona, jan. 1999, s. 117.

    President Gordon B. Hinckley sa:

    ”Abort är någonting fult och fördärvligt som oundvikligen leder till samvetskval, sorg och ånger.

    Samtidigt med vårt fördömande tillåter vi det under sådana omständigheter som när graviditeten är en följd av incest eller våldtäkt, när moderns liv eller hälsa av kompetent medicinsk personal bedöms vara i allvarlig fara, eller när kompetent medicinsk personal känner till så allvarliga skador att det inte är möjligt för babyn att överleva födelsen.

    Men sådana fall är sällsynta och risken att de ska inträffa är mycket liten. I dessa fall ska de som ställs inför denna frågeställning samråda med sina lokala ledare i kyrkan, be med stor uppriktighet och genom bönen få bekräftelse på hur de ska göra innan de går vidare” (Gordon B. Hinckley, ”Vad frågar människor oss om?Liahona, jan. 1999, s. 83–84).

  12. Se Neil L. Andersen, The Divine Gift of Forgiveness (2019), s. 25.

    Vid ett tillfälle i Frankrike under en dopintervju talade en kvinna med mig om sin abort många år tidigare. Jag var tacksam för hennes godhet. Hon döptes. Ungefär ett år senare fick jag ett telefonsamtal. Den här underbara kvinnan hade under året efter sitt dop undervisats av den Helige Anden. Hon ringde och storgrät: ”Minns du … att jag berättade om en abort för länge sedan? Jag var ledsen för det jag hade gjort. Men det [här] senaste året har förändrat mig. … Mitt hjärta har vänts till Frälsaren. … Jag plågas så av allvaret i min synd som jag inte kan gottgöra.”

    Jag kände Herrens oerhörda kärlek till den här kvinnan. President Boyd K. Packer sa: ”Att återställa det du inte kan återställa, att hela det sår du inte kan hela, att laga det du krossat och inte kan laga är själva avsikten med Kristi försoning. När din önskan är fast och du är villig att betala ’till sista öret’ [se Matt. 5:25–26], upphävs lagen om gottgörelse. Dina förpliktelser överförs till Herren. Han betalar din skuld” (”Förlåtelsens strålande morgon”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 20). Jag försäkrade henne om Frälsarens kärlek. Herren lyfte inte bara bort synden från hennes axlar, han stärkte och förädlade hennes ande. (Se Neil L. Andersen, The Divine Gift of Forgiveness, s. 154–156.)

  13. Se Dallin H. Oaks, ”Skydda barnen”, Liahona, nov. 2012, s. 43–46.

  14. Det är också faderns ansvar att bevara en Guds dotters eller sons liv. Varje far har ett känslomässigt, andligt och ekonomiskt ansvar att välkomna, älska och ta hand om det barn som kommer till världen.

  15. Personlig korrespondens.

  16. Mark. 9:36–37.

  17. Se Neil L. Andersen, ”A Compensatory Spiritual Power for the Righteous” (andakt vid Brigham Young University, 18 aug. 2015), speeches.byu.edu.

  18. Se Dallin H. Oaks, ”Den stora lycksalighetsplanen”, Nordstjärnan, jan. 1994, s. 72; se även Russell M. Nelson, ”Val”, Nordstjärnan, jan. 1991, s. 70.

  19. Se ”Bishop Caussé Thanks UNICEF and Church Members for COVID-19 Relief”, Newsroom, 5 mars 2021, newsroom.ChurchofJesusChrist.org.

  20. Om till exempel USA hade bibehållit sin födelsetakt från 2008, för bara 13 år sedan, skulle 5,8 miljoner fler barn leva i dag (se Lyman Stone, ”5.8 Million Fewer Babies: America’s Lost Decade in Fertility”, Institute for Family Studies, 3 feb. 2021, ifstudies.org/blog).

  21. Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, JesuKristiKyrka.org. Skrifterna berättar att ”barn är en Herrens gåva” (Ps. 127:3). Se Russell M. Nelson, ”Vår säkra grundval”, Liahona, juli 2002, s. 84–85; se även Dallin H. Oaks, ”Sanningen och planen”, Liahona, nov. 2018, s. 27.

  22. Se Neil L. Andersen, ”Barn”, Liahona, nov. 2011, s. 28.

  23. Personlig korrespondens, 10 mars 2021.

  24. 3 Ne. 17:21, 24.

  25. ”Faktum är att vi är alla resenärer – ja, upptäcktsresande i jordelivet. Vi har inga personliga erfarenheter som hjälper oss. Vi måste korsa branta stup och stormiga vatten under vår resa här på jorden” (Thomas S. Monson, ”Brobyggaren”, Liahona, nov. 2003, s. 67).