Den man som av Herren blev utvald

Äldste Kyle S. McKay

i de sjuttios kvorum

Joseph Smith ”välsignades med att få inleda den sista tidsutdelningen” och det är en välsignelse för oss att han gjorde det.

Min avsikt denna dag och alltid är att vittna om Jesus Kristus, att han är Guds Son, världens Skapare och Frälsare, vår Förlossare och Återlösare. Eftersom ”de fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus”, delar jag i dag med mig av min kunskap och mitt vittnesbörd om Frälsaren emedan de har stärkts och fördjupats genom en särskilt viktig apostel och profets liv och lärdomar.

Vishetens begynnelse

På morgonen en härlig, klar dag tidigt på våren 1820 gick den 14-årige Joseph Smith till en lund i närheten av familjens hem för att be om sina synder och för att fråga vilken kyrka han skulle sluta sig till. Hans uppriktiga bön, som uppsändes med orubblig tro, uppmärksammades av universums mäktigaste krafter, det vill säga Fadern och Sonen. Och djävulen. Var och en av dem hyste ett brinnande intresse för den här bönen och den här pojken.

Det vi nu kallar den första synen markerade början på återställelsen av allt i denna sista tidsutdelning. Men för Joseph var upplevelsen också personlig och förberedande. Allt han ville var att få förlåtelse och vägledning. Han fick dem båda av Herren. Anvisningen att han inte skulle ”ansluta [sig] till någon av [kyrkorna]” var vägledande. Orden ”dina synder är dig förlåtna” var återlösande.

Av alla vackra sanningar som vi kan lära av den första synen tog Joseph kanske helt enkelt med sig den här först och främst: ”Jag hade funnit att Jakobs vittnesbörd var sant, att en människa som saknade vishet kunde be till Gud och … få den.”

Som en forskare konstaterade: ”Det egentliga ekot från den första synen i dag är kunskapen om att det ligger i Guds natur att ge till dem som saknar vishet … Den Gud som uppenbarade sig för Joseph Smith i den heliga lunden är en Gud som svarar tonåringar i svåra stunder.”

Josephs upplevelse i lunden gav honom tillförsikt att be om förlåtelse och vägledning under resten av sitt liv. Hans upplevelse har också gett mig tillförsikt att be om förlåtelse och vägledning under resten av mitt liv.

Regelbunden omvändelse

Den 21 september 1823 bad Joseph uppriktigt om förlåtelse, med visshet om att himlen skulle svara igen, tack vare upplevelsen i lunden tre år tidigare. Och det gjorde den. Herren sände en ängel, Moroni, att ge anvisningar åt Joseph och informera honom om en forntida uppteckning han senare skulle få översätta genom Guds gåva och kraft – Mormons bok.

Nästan 13 år senare stod Joseph och Oliver Cowdery på knä i högtidlig tyst bön i det nyinvigda templet i Kirtland. Vi vet inte vad de bad om, men deras böner innefattade sannolikt en vädjan om förlåtelse, för när de ställde sig upp igen visade Frälsaren sig och förkunnade: ”Era synder är er förlåtna. Ni är rena inför mig.”

Under de månader och år som följde på den här händelsen, skulle Joseph och Oliver komma att synda igen. Och igen. Men i den stunden, för den stunden, som svar på deras vädjan och som förberedelse för den härliga återställelse av prästadömsnycklar som just skulle ske, gjorde Jesus dem syndfria.

Josephs liv av regelbunden omvändelse ger mig tillförsikt att ”frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet”. Jag har erfarit att Jesus Kristus verkligen har ett ”förlåtande sinnelag”. Att fördöma ligger varken i hans uppdrag eller i hans natur. Han kom för att frälsa.

Han frågade Herren

Som en del av löftet att ”allt [ska] återupprättas” frambringade Herren, genom Joseph Smith, Mormons bok och andra uppenbarelser som innehåller fullheten av hans evangelium. Viktiga sanningar fick skärpa och fullständighet när Joseph gång på gång bad Herren om vägledning. Tänk på följande:

Fadern och Sonen har en kropp ”lika påtaglig som en människas”.
Jesus tog inte bara på sig våra synder utan också våra sjukdomar, bedrövelser och skröpligheter.
Hans försoning var så plågsam att han blödde ur varje por.
Vi blir frälsta genom hans nåd, ”sedan vi har gjort allt vi kan göra”.
Kristi nåd är villkorad.
När vi kommer till Kristus förlåter han inte bara våra synder, utan han förändrar också vår innersta natur, ”så att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont”.
Kristus befaller alltid sitt folk att bygga tempel där han uppenbarar sig för dem och begåvar dem med kraft från höjden.

Jag vittnar om att allt detta är sant och nödvändigt. Det representerar endast en bråkdel av den fullhet som återställdes av Jesus Kristus genom Joseph Smith som svar på Josephs återkommande önskemål om vägledning.

Riket utbreds

År 1842 skrev Joseph om fantastiska saker som skulle komma att ske i den här sista tidsutdelningen. Han förkunnade att i vår tid ska ”det himmelska prästadömet … förena sig med det jordiska för att förverkliga dessa storslagna avsikter, och medan vi på detta sätt är förenade i en gemensam sak, att rulla fram Guds rike, ska det himmelska prästadömet inte stå med händerna i kors.”

Till sin vän Benjamin Johnson sa Joseph: ”Benjamin, [om jag dör] skulle jag inte vara långt ifrån dig, och även på andra sidan slöjan skulle jag fortfarande arbeta med dig, och det med mycket större kraft, på att utbreda det här riket.”

Den 27 juni 1844 mördades Joseph Smith och hans bror Hyrum. Josephs kropp lades till vila, men hans vittnesbörd fortsätter att genljuda över världen och i min själ:

”Jag hade sett en syn. Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det.”

”Jag har aldrig sagt att jag var fullkomlig, men det finns inget oriktigt i de uppenbarelser jag har undervisat er om.”

”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta.”

Det som sades om Johannes Döparen kan även sägas om Joseph Smith: ”Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var [Joseph] … Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset … för att alla skulle komma till tro genom honom.”

Jag tror. Jag tror och jag är säker på att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son. Jag vittnar om att den levande Guden är vår kärleksfulle Fader. Jag vet det eftersom Herrens röst har sagt det till mig, och jag har också hört det sägas av hans tjänare apostlarna och profeterna, vilka inbegriper och börjar med Joseph Smith.

Jag vittnar om att Joseph Smith var och är en Guds profet, ett vittne och en tjänare till Herren Jesus Kristus. Han ”välsignades med att få inleda den sista tidsutdelningen” och det är en välsignelse för oss att han gjorde det.

Herren befallde Oliver och oss alla: ”Stå trofast vid min tjänare Josephs sida.” Jag vittnar om att Herren står vid sin tjänare Josephs sida, och den återställelse som åstadkoms genom honom.

Joseph Smith tillhör nu det himmelska prästadöme som han själv nämnde. Som han lovade sin vän är han inte långt ifrån oss, och på andra sidan slöjan arbetar han fortfarande med oss, och det med en mycket större kraft, för att utbreda det här riket. Med glädje och tacksamhet höjer jag min röst till ”pris åt den man som av Herren blev utvald”. Och framför allt prisar jag Jehova som talade till denne man! I Jesu Kristi namn, amen.