”21–27 november. Jona; Mika: ’Han har sin glädje i nåd’”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: Gamla testamentet 2022 (2021)
”21–27 november. Jona; Mika”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: 2022
21–27 november
Jona; Mika
”Han har sin glädje i nåd”
Varaktig omvändelse kräver mer än en inspirerande lektion i söndagsskolan varannan vecka. Uppmuntra klassdeltagarna att söka personliga andliga upplevelser under hela sitt liv.
Skriv ner dina intryck
Uppmuntra till delaktighet
Skriv förslagsvis fraser som de här på tavlan: En sanning jag blev påmind om, Något nytt jag lärde mig och Något jag skulle vilja studera vidare. Ge klassdeltagarna tid till att se över vad de studerade i Jona och Mika som relaterar till någon av fraserna på tavlan.
Undervisa om läran
Herren är barmhärtig mot alla som vänder sig till honom.
Genom att påminna din klass om Herrens nåd kan du hjälpa dem känna hans kärlek och inspirera dem till omvändelse. Du kan be klassen att läsa Mika 7:18–19 och skriva på tavlan några händelser i Jona 1–4 som visar att Herren har sin glädje i nåd. Vilka andra upplevelser av Guds nåd kan vi dela med oss av – från skrifterna eller våra egna liv?
Vår upplevelse av Herrens nåd kan inspirera oss att bli mer barmhärtiga. Här är ett förslag som kan hjälpa dina klassdeltagare att lära sig mer om nåd i Jonas bok. Du kan skriva en fråga som den här på tavlan: Vad kan Guds nåd, såsom den visas i Jona 1–4, lära mig om att vara mer barmhärtig? Varje klassdeltagare kan välja ett kapitel att gå igenom och leta efter svar på frågan. Ge klassdeltagarna tid till att reflektera över möjligheter de har att ersätta fördömande attityder med barmhärtiga mot sig själva och andra.
Alla Guds barn behöver få höra evangeliet.
-
Ett sätt att dra lärdom från Jonas berättelse är att jämföra den med berättelser om missionärer i Mormons bok. Rita gärna två kolumner på tavlan med rubrikerna Jona och Alma och Mosiahs söner. Be klassdeltagarna att jämföra Jonas inställning till att undervisa folket i Nineve (se Jona 1; 3–4) med Mosiahs söners inställning till att undervisa lamaniterna (se Mosiah 28:1–5; Alma 17:23–25). Vad lär vi oss av den här övningen om att dela med oss av evangeliet till alla Guds barn?
-
Liksom Jona kan många av oss känna osäkerhet inför att uppmana andra att vända sig till Herren. Vilka möjliga anledningar kan Jona ha haft till att fly från sitt kall att varna folket i Nineve? Varför kan vi ibland tveka att berätta om evangeliet? Klassdeltagarna får gärna berätta hur Herren har hjälpt dem att övervinna deras tvekan. Rådet från president Henry B. Eyring i ”Övriga resurser” kan hjälpa klassdeltagarna att hitta principer som kan stärka våra ansträngningar att dela med oss av evangeliet.
”Vad begär HERREN av dig?”
-
Mika 6:6–7 nämner flera moment i gamla judiska ritualer. Men det finns sådant som är viktigare för Gud är yttre riter. Låt klassdeltagarna hitta de här viktiga sakerna i vers 8. Klassdeltagarna kan kanske nämna nyckelfraser i den här versen och prata om vad varje fras betyder. Därefter kan de välja sin favoritfras, hitta passande skriftställen i Handledning för skriftstudier eller en passande psalm i psalmboken och berätta vad de lär sig. Varför är de här principerna viktiga för Herren?
Övriga resurser
Kärlek, exempel och vittnesbörd.
Efter att ha pratat om Jonas varning till folket i Nineve delade äldste Henry B. Eyring med sig av en upplevelse då hans mor gav honom en varning:
”Jag kan fortfarande minnas hur min mor talade mjukt till mig en lördagseftermiddag när jag som liten pojke bad henne om tillåtelse att göra något som jag tyckte var fullkomligt rimligt men som hon visste var farligt. Jag förundras fortfarande över den kraft hon fick, från Herren tror jag, att få mig att ändra mig med så få ord. Som jag minns det, sa hon: ’Å, jag antar att du kan göra det. Men valet är ditt.’ Den enda varningen fanns i betoningen hon lade på orden kan och valet. Men det räckte för mig.
Hennes förmåga att varna med så få ord hade sitt ursprung i tre saker som jag visste om henne. För det första visste jag att hon älskade mig. För det andra visste jag att hon själv redan hade gjort det som hon ville att jag skulle göra och blivit välsignad genom det. Och för det tredje hade hon förmedlat sitt fasta vittnesbörd om att valet jag var tvungen att göra var så viktigt att Herren skulle tala om för mig vad jag skulle göra om jag frågade honom. Kärlek, exempel och vittnesbörd: det var nycklarna den dagen” (se ”En varnande röst”, Liahona, jan. 1999, s. 37; [se även ”Låt oss höja en varnande röst”, Liahona, jan. 2009, s. 3]).