3.

Prästadömsprinciper

3.0

Introduktion

Prästadömet är Guds myndighet och makt. Genom prästadömet utför vår himmelske Fader sitt verk ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Gud förlänar sina söner och döttrar på jorden myndighet och makt för att de ska hjälpa honom att utföra detta verk (se kap. 1).

3.2

Prästadömets välsignelser

Genom förbund och prästadömsförrättningar gör Gud stora välsignelser tillgängliga för alla sina barn. Dessa välsignelser innefattar bland annat:

• dop och medlemskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

• den Helige Andens gåva

• att ta del av sakramentet

• myndighet och makt att verka i ämbeten och uppdrag i kyrkan

• mottagandet av patriarkaliska välsignelser och andra helande, tröstande och vägledande välsignelser

• att begåvas med Guds kraft i templet

• att beseglas till familjen för evigheten

• löftet om evigt liv.

3.3

Melkisedekska prästadömet och aronska prästadömet

I kyrkan har prästadömet två delar: melkisedekska prästadömet och aronska prästadömet (se Läran och förbunden 107:1).

3.3.1

Melkisedekska prästadömet

Melkisedekska prästadömet är ”Det heliga prästadömet enligt Guds Sons orden” (Läran och förbunden 107:3). Det är genom den makten som Guds söner och döttrar kan bli som han (se Läran och förbunden 84:19–21; 132:19–20).

Genom denna myndighet leder och förvaltar kyrkans ledare kyrkans hela andliga verk (se Läran och förbunden 107:18).

Stavspresidenten är den presiderande högprästen i staven (se Läran och förbunden 107:8, 10; se även kapitel 6 i den här handboken). Biskopen är den presiderande högprästen i församlingen (se Läran och förbunden 107:17; se även kap. 7 i den här handboken).

För mer information om melkisedekska prästadömets ämbeten och ansvar, se 8.1.

3.3.2

Aronska prästadömet

Aronska prästadömet är ”ett bihang till … melkisedekska prästadömet” (Läran och förbunden 107:14). Det innehar nycklarna till

• änglars betjäning

• omvändelsens evangelium

• att betjäna i yttre förrättningar, bland annat dop till syndernas förlåtelse.

(Se Läran och förbunden 13:1; 84:26–27; 107:20.)

Biskopen är president för aronska prästadömet i församlingen (se Läran och förbunden 107:15).

För mer information om aronska prästadömets ämbeten och ansvar, se 10.1.3.

3.4

Prästadömsmyndighet

Prästadömsmyndighet är myndigheten att representera Gud och handla i hans namn. I kyrkan utövas all prästadömsmyndighet under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar.

3.4.1

Prästadömsnycklar

Prästadömsnycklar är myndigheten att leda användningen av prästadömet till förmån för Guds barn.

3.4.1.1

De som innehar prästadömsnycklar

Herren har förlänat var och en av sina apostlar alla nycklar som hör till Guds rike på jorden. Den levande apostel som verkat längst i ämbetet – kyrkans president – är den ende på jorden som är bemyndigad att använda alla dessa prästadömsnycklar (se Läran och förbunden 81:1–2; 107:64–67, 91–92; 132:7).

Under ledning av kyrkans president får följande prästadömsledare nycklar så att de kan presidera i sina ansvarsområden:

• stavs- och distriktspresidenter

• biskopar och grenspresidenter

• presidenter för melkisedekska och aronska prästadömets kvorum

• tempelpresidenter

• missionspresidenter och presidenter för missionärsskolor.

Dessa ledare tar emot prästadömsnycklar när de avskiljs till sina ämbeten.

Prästadömsnycklar ges inte till andra, som rådgivare till lokala prästadömsledare eller presidenter för kyrkans organisationer. Presidenter för kyrkans organisationer presiderar under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar (se 4.2.4).

3.4.1.2

Ordning i Herrens verk

Prästadömsnycklar säkerställer att Guds frälsnings- och upphöjelseverk utförs på ett ordnat sätt (se Läran och förbunden 42:11; 132:8). De som innehar prästadömsnycklar leder Herrens verk inom sina ansvarsområden. Denna presiderande myndighet gäller endast de specifika ansvaren i en ledares ämbete. När prästadömsledare blir avlösta från sina ämbeten innehar de inte längre dessa nycklar.

3.4.2

Förlänande av och ordination inom prästadömet

Under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar förlänas värdiga manliga medlemmar i kyrkan aronska prästadömet och melkisedekska prästadömet (se Läran och förbunden 84:14–17). När tillbörligt prästadöme har förlänats ordineras personen till ett ämbete inom det prästadömet, som diakon eller äldste. En prästadömsbärare utövar prästadömet enligt rättigheterna och plikterna som tillhör det ämbetet (se Läran och förbunden 107:99).

För mer information om förläning av och ordination inom prästadömet, se 8.1.1 och 18.10.

3.4.3

Delegering av prästadömsmyndighet för att tjäna i kyrkan

3.4.3.1

Avskiljning

När kyrkans medlemmar avskiljs under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar får de myndighet från Gud att agera i det ämbetet. Till exempel:

• En kvinna som kallas och avskiljs av biskopen som Hjälpföreningens president i församlingen ges myndighet att leda Hjälpföreningens arbete i församlingen.

Alla kallas och avskiljs att tjäna under ledning av dem som presiderar över dem (se 3.4.1.2).

När de blir avlösta från ett ämbete har de inte längre myndigheten som hör till det.

3.4.3.2

Uppdrag

Presiderande ledare i kyrkan kan delegera myndighet genom att ge uppdrag. När män och kvinnor får dessa uppdrag ges de myndighet från Gud att verka. Till exempel:

• Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum delegerar myndighet till sjuttio som får i uppdrag att förvalta områden och presidera över stavskonferenser.

• Myndighet delegeras till kyrkans medlemmar som ska tjäna som stödbröder eller stödsystrar.

Myndighet som delegeras i uppdrag begränsas till de specifika ansvaren och gäller så länge uppdraget varar.

3.4.4

Rättfärdigt utövande av prästadömsmyndighet

Denna myndighet kan endast användas i rättfärdighet (se Läran och förbunden 121:36). Den utövas genom överbevisning, långmodighet, mildhet, ödmjukhet, kärlek och välvilja (se Läran och förbunden 121:41–42).

De som utövar prästadömsmyndighet påtvingar inte andra sin vilja. De använder den inte i själviska syften.

3.5

Prästadömets kraft

Prästadömets kraft är Guds kraft, som han använder för att välsigna sina barn. Guds prästadömskraft flödar till alla medlemmar i kyrkan – kvinnor och män – när de håller de förbund som de har ingått med honom. Medlemmar ingår dessa förbund när de tar emot prästadömsförrättningar. (Se Läran och förbunden 84:19–20.)

De välsignelser av prästadömets kraft som medlemmar kan ta emot innefattar bland annat:

• vägledning i livet

• uppenbarelse om hur de kan utföra det verk de ordinerats till, avskilts till eller fått i uppdrag att göra

• hjälp och styrka att bli mer som Jesus Kristus och vår himmelske Fader.

3.5.1

Förbund

Ett förbund är ett heligt löfte mellan Gud och hans barn. Gud anger villkoren för förbundet och hans barn går med på att lyda dessa villkor. Gud lovar att välsigna sina barn när de uppfyller förbundet.

Alla som håller ut i sina förbund intill änden får evigt liv (se 2 Nephi 31:17–20; Läran och förbunden 14:7).

Föräldrar, kyrkans ledare och andra hjälper enskilda att förbereda sig för att ingå förbund när de tar emot evangeliets förrättningar. De ser till att personen förstår förbunden han eller hon kommer att ingå. När en person har ingått ett förbund hjälper de honom eller henne att hålla det. (Se Mosiah 18:8–11, 23–26.)

3.5.2

Förrättningar

En förrättning är en helig handling som utförs med prästadömsmyndighet.

Under många förrättningar ingår medlemmarna förbund med Gud. Exempel på detta är dopet, sakramentet, begåvningen och den beseglande vigselförrättningen.

Frälsande och upphöjande förrättningar är nödvändiga för evigt liv. För mer information, se 18.1.

3.6

Prästadömet och hemmet

Alla medlemmar i kyrkan som håller sina förbund – kvinnor, män och barn – välsignas med Guds prästadömes kraft i sina hem till styrka för dem själva och deras familjer (se 3.5). Denna kraft hjälper medlemmarna att utföra Guds frälsnings- och upphöjelseverk i sina egna liv och i sina familjer (se 2.2).

Män som bär melkisedekska prästadömet kan ge prästadömsvälsignelser till familjemedlemmar för att ge vägledning, helande och tröst. När så behövs kan kyrkans medlemmar också be om dessa välsignelser från släktingar, stödbröder och kyrkans lokala ledare.