18.

Utförande av prästadömets förrättningar och välsignelser

18.0

Introduktion

Förrättningar och välsignelser är heliga handlingar som utförs genom prästadömsmyndighet i Jesu Kristi namn. Prästadömets förrättningar och välsignelser ger tillgång till Guds kraft (se Läran och förbunden 84:20).

Förrättningar och välsignelser ska utföras med tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus och enligt den Helige Andens vägledning. Ledare ser till att de utförs efter vederbörligt godkännande (där så är nödvändigt), med rätt prästadömsmyndighet, på rätt sätt och av värdiga deltagare (se 18.3).

18.1

Frälsningens och upphöjelsens förrättningar

Prästadömet inbegriper myndigheten att utföra evangelieförrättningar som är nödvändiga för frälsning och upphöjelse. Människor ingår heliga förbund med Gud när de tar emot dessa förrättningar. Frälsningens och upphöjelsens förrättningar anges nedan:

• dop

• konfirmation och den Helige Andens gåva

• förläning av melkisedekska prästadömet och ordination till ett ämbete (för män)

• tempelbegåvning

• tempelbesegling.

Om ett barn som föddes inom förbundet dör före åtta års ålder behövs eller utförs inga förrättningar. Om barnet inte föddes inom förbundet behöver han eller hon endast beseglas till sina föräldrar. Tack vare Frälsarens försoning är alla barn som dör före åtta års ålder ”frälsta i himlens celestiala rike” (Läran och förbunden 137:10; se även Moroni 8:8–12).

18.3

Delta i en förrättning eller välsignelse

De som utför eller deltar i en förrättning eller välsignelse måste ha den vederbörliga prästadömsmyndigheten och vara värdiga. Generellt sett är normen för värdighet den som gäller för att ha en tempelrekommendation. Men enligt vägledning av Anden och anvisningar i detta kapitel kan biskopar och stavspresidenter låta fäder och äkta män som har vederbörligt prästadömsämbete utföra eller delta i vissa förrättningar och välsignelser även om de inte är helt tempelvärdiga. En prästadömsbärare som har begått ouppklarade allvarliga synder ska inte delta.

För vissa förrättningar och välsignelser krävs godkännande från en presiderande ledare som har de nödvändiga prästadömsnycklarna (se 3.4.1). Vid behov kan godkännande ges av en rådgivare som han bemyndigar. Se följande uppställningar. Det som sägs om stavspresidenter gäller också missionspresidenter. Det som sägs om biskopar gäller också grenspresidenter.

Vilka ledare har nycklarna till att godkänna att frälsningens och upphöjelsens förrättningar utförs eller tas emot?

Förrättning	Vilka som har nycklar
Förrättning Dop	Vilka som har nycklar Biskopen (för åttaåriga barn och för medlemmar med matrikelkort som är nio år och äldre och vars dop försenats på grund av intellektuell funktionsnedsättning) Missionspresidenten (för nyomvända)
Förrättning Konfirmation och den Helige Andens gåva	Vilka som har nycklar Biskopen (för åttaåriga barn och för medlemmar med matrikelkort som är nio år och äldre och vars dop försenats på grund av intellektuell funktionsnedsättning) Missionspresidenten (för nyomvända)
Förrättning Förläning av melkisedekska prästadömet och ordination till ett ämbete (för män)	Vilka som har nycklar Stavspresidenten
Förrättning Tempelbegåvning	Vilka som har nycklar Biskopen och stavspresidenten
Förrättning Tempelbesegling	Vilka som har nycklar Biskopen och stavspresidenten

Vilka ledare har nycklarna till att godkänna att andra förrättningar och välsignelser utförs eller tas emot?

Förrättning eller välsignelse	Vilka som har nycklar
Förrättning eller välsignelse Namngivning och välsignande av barn	Vilka som har nycklar Biskopen
Förrättning eller välsignelse Sakramentet	Vilka som har nycklar Biskopen
Förrättning eller välsignelse Förläning av aronska prästadömet och ordination till ett ämbete (för unga män och män)	Vilka som har nycklar Biskopen
Förrättning eller välsignelse Avskiljning av medlemmar till att verka i ämbeten	Vilka som har nycklar Se 30.8
Förrättning eller välsignelse Invigning av olja	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Smörja och välsigna sjuka	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Välsignelser till tröst och vägledning, inklusive en fars välsignelser	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Invigning av hem	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Invigning av gravar	Vilka som har nycklar Prästadömsledaren som presiderar över begravningsgudstjänsten
Förrättning eller välsignelse Patriarkaliska välsignelser	Vilka som har nycklar Biskopen

18.4

Förrättningar för minderåriga

Ett minderårigt barn får endast ta emot förrättningar och välsignelser med tillstånd från föräldrar eller vårdnadshavare. Tillstånd krävs inte av en förälder eller vårdnadshavare som inte har någon laglig grund till att motsätta sig handlingen.

18.6

Namngivning och välsignande av barn

Barn namnges och välsignas vanligtvis vid ett faste- och vittnesbördsmöte i den församling där deras föräldrar bor.

18.6.1

Vilka som ger välsignelsen

Förrättningen att namnge och välsigna ett barn utförs av dem som bär melkisedekska prästadömet, i enlighet med Läran och förbunden 20:70.

En person eller en familj som vill att ett barn ska ges ett namn och en välsignelse samordnar förrättningen med biskopen. Han har prästadömsnycklarna till att namnge och välsigna barn i församlingen.

En biskop kan låta en far som bär melkisedekska prästadömet namnge och välsigna sitt barn även om fadern inte är helt tempelvärdig (se 18.3). Biskopar uppmuntrar fäder att förbereda sig för att välsigna sina egna barn.

18.6.2

Anvisningar

Under ledning av biskopsrådet samlas bärare av melkisedekska prästadömet i en ring för att namnge och välsigna ett barn. De lägger händerna under ett spädbarn, eller försiktigt på ett större barns huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

2. Han anger att välsignelsen utförs med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han ger barnet ett namn.

4. Han vänder sig till barnet.

5. Han ger en välsignelse till barnet enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.6.3

Blankett för matrikelkort för barn och välsignelsecertifikat

Innan ett barn välsignas använder en kamrer Resurser för ledare och kamrerer (LCR) för att förbereda en blankett för matrikelkort för barn. Efter välsignelsen skapar han matrikelkortet i systemet och förbereder ett välsignelsecertifikat. Certifikatet undertecknas av biskopen och ges till barnets föräldrar eller vårdnadshavare.

Namnet på matrikelkortet och certifikatet bör stämma överens med födelseattest, personbevis eller nuvarande borgerliga namn.

18.7

Dop

Dop genom nedsänkning i vatten av en som har myndighet är nödvändigt för att bli medlem i Jesu Kristi Kyrka och ta emot den Helige Anden. Alla som söker upphöjelse måste följa Frälsarens föredöme genom att ta emot dessa förrättningar.

18.7.1

Godkännande för en person att döpas och konfirmeras

18.7.1.1

Barn med matrikelkort

Biskopen innehar prästadömsnycklarna till att döpa åttaåriga barn med matrikelkort i en församling. Dessa barn bör döpas och konfirmeras på sin åttonde födelsedag eller så snart som möjligt därefter (se Läran och förbunden 68:27). Dessa är de barn som det redan finns matrikelkort för (se 33.6.2). När de blir åtta år ser biskopen till att de ges alla möjligheter att ta emot evangeliet och bli döpta och konfirmerade.

Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare intervjuar barn med matrikelkort för dop och konfirmation. Anvisningar ges i 31.2.3.1.

För information om hur en dop- och konfirmationsuppteckning utfärdas, se 18.8.3.

18.7.1.2

Nyomvända

Missionspresidenten innehar prästadömsnycklarna till dop av nyomvända. Av den anledningen intervjuas nyomvända inför dop och konfirmation av heltidsmissionärer.

18.7.2

Dopgudstjänster

En dopgudstjänst ska vara enkel, kort och andligt upplyftande. Följande kan ingå:

1. preludium

2. några välkomstord av brodern som leder dopgudstjänsten

3. en inledningspsalm och bön

4. ett eller två korta tal som handlar om evangeliet, till exempel dopet och den Helige Anden

5. ett musikframträdande

6. dopet

7. en stund av vördnad medan de som deltagit i dopet byter om till torra kläder (psalmer eller primärsånger kan spelas eller sjungas under den tiden)

8. konfirmation av åttaåriga barn med matrikelkort; konfirmation av nyomvända om så fastställts av biskopen (se 18.8)

9. vittnesbörd av nyomvända, om så önskas

10. en avslutningspsalm och bön

11. postludium.

När ett barn med matrikelkort förbereder sig för att döpas, rådgör en medlem i biskopsrådet och Primärs presidentskap med familjen för att planera och schemalägga en dopgudstjänst. En medlem i biskopsrådet leder mötet. Om mer än ett barn ska döpas under samma månad kan de ha samma dopgudstjänst.

I stavar med många barn med matrikelkort kan barn från flera församlingar ha samma dopgudstjänst. En medlem i stavspresidentskapet eller en därtill utsedd högrådsmedlem leder mötet.

Dop av en familjemedlem bör inte skjutas upp tills fadern kan ta emot prästadömet och själv förrätta dopet.

Under biskopsrådets ledning planeras och leds dopgudstjänster för nyomvända av församlingens missionsledare (om en är kallad) eller den medlem i äldstekvorumets presidentskap som leder missionsarbetet. De samordnar med heltidsmissionärerna.

18.7.3

Vilka som utför förrättningen

Dopförrättningen utförs av en präst eller någon som bär melkisedekska prästadömet. Personen som utför ett dop måste ha godkänts därtill av biskopen (eller missionspresidenten om det är en heltidsmissionär som utför dopet).

En biskop kan låta en far som är präst eller som bär melkisedekska prästadömet döpa sitt barn även om fadern inte är helt tempelvärdig (se 18.3). Biskopar uppmuntrar fäder att förbereda sig för att döpa sina egna barn.

18.7.4

Var förrättningen utförs

Dop bör utföras i en dopbassäng om en sådan finns. Om det inte finns en dopbassäng kan en säker vattensamling användas.

Av säkerhetsskäl bör en ansvarig vuxen vara närvarande medan bassängen fylls och stanna kvar tills den är tömd, rengjord och alla dörrar dit är låsta. Dopbassängen ska tömmas utan dröjsmål efter varje dopgudstjänst. Dörrarna till doprummet ska vara låsta när det inte används.

18.7.5

Klädsel

Den som förrättar dopet och den som döps bär vita kläder som inte blir genomskinliga när de är våta. En person som tagit emot sin begåvning bär tempelklädnad under dessa kläder när han förrättar dopet. Lokala enheter inhandlar dopkläder med budgetmedel och tar inte betalt för att de används.

Dopkläder kan beställas på store.ChurchofJesusChrist.org.

18.7.6

Vittnen

Två vittnen, som godkänts av den presiderande ledaren, bevittnar varje dop för att se till att det utförs korrekt. Döpta medlemmar i kyrkan, inklusive barn och ungdomar, kan vara vittnen.

Ett dop måste utföras på nytt om inte de exakta orden i Läran och förbunden 20:73 har uttalats. Det måste också utföras på nytt om personens kropp, hår eller kläder inte blir helt nedsänkta under vattnet.

18.7.7

Anvisningar

För att förrätta dopet gör en präst eller någon som bär melkisedekska prästadömet följande:

1. Han står i vattnet med den som döps.

2. Han håller om personens högra handled med sin vänstra hand (av bekvämlighets- och säkerhetsskäl). Personen som döps håller om prästadömsbärarens vänstra handled med sin vänstra hand.

3. Han höjer höger arm till rät vinkel.

4. Han uttalar personens fullständiga namn samt: ”Med fullmakt av Jesus Kristus döper jag dig i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn. Amen” (Läran och förbunden 20:73).

5. Han låter personen hålla för näsan med höger hand (av bekvämlighetsskäl). Han lägger sedan sin högra hand högt upp på personens rygg och sänker ned personen helt och hållet i vattnet, inklusive kläder.

6. Han hjälper personen upp ur vattnet.

18.8

Konfirmation och den Helige Andens gåva

Efter att en person har döpts, konfirmeras han eller hon som medlem i kyrkan och tar emot den Helige Anden genom handpåläggning (se Läran och förbunden 20:41; Apostlagärningarna 19:1–6). Personen blir medlem i kyrkan först efter att båda förrättningarna utförts och vederbörligen upptecknats (se Johannes 3:5; Läran och förbunden 33:11; 3 Nephi 27:20).

Biskopen har tillsyn över utförandet av konfirmationer. Åttaåriga barn konfirmeras vanligtvis samma dag som de döps. Nyomvända konfirmeras vanligtvis vid vilket sakramentsmöte som helst i den församling där de bor, helst söndagen efter dopet.

En medlem i biskopsrådet följer riktlinjerna i 29.2.1.1 när han presenterar nya medlemmar.

18.8.1

Vilka som utför förrättningen

Endast en som bär melkisedekska prästadömet och som är tempelvärdig får agera språkrör under en konfirmation. En biskop kan emellertid låta en far som bär melkisedekska prästadömet stå med i cirkeln för konfirmationen av sitt barn även om han inte är helt tempelvärdig (se 18.3).

Minst en medlem i biskopsrådet deltar i denna förrättning. När manliga missionärer har undervisat en nyomvänd inbjuds de av biskopen att delta i konfirmationen.

18.8.2

Anvisningar

En eller flera som bär melkisedekska prästadömet får under biskopsrådets ledning delta i en konfirmation. De lägger varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att förrättningen utförs med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han konfirmerar personen som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

4. Han använder orden ”ta emot den Helige Anden” (inte ”ta emot den Helige Andens gåva”).

5. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.8.3

Dop- och konfirmationsuppteckning och certifikat

Innan ett barn med matrikelkort intervjuas inför dop använder kamreren LCR för att förbereda en dop- och konfirmationsblankett. Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare håller intervjun och undertecknar blanketten. Efter dopet och konfirmationen använder en kamrer denna blankett för att uppdatera barnets matrikelkort i LCR.

När en heltidsmissionär intervjuar en nyomvänd inför dop fyller han i dop- och konfirmationsuppteckningen med hjälp av appen Områdesplanering. Efter dopet och konfirmationen registrerar missionärerna informationen i Områdesplanering och skickar den elektroniskt till församlingskamreren. Församlingskamreren går igenom informationen i LCR och skapar matrikelkortet.

När matrikelkortet har skapats förbereder en kamrer ett dop- och konfirmationscertifikat. Certifikatet undertecknas av biskopen och ges till personen.

Namnet på matrikelkortet och certifikatet bör stämma överens med födelseattest, personbevis eller nuvarande borgerliga namn.

18.9

Sakramentet

Kyrkans medlemmar träffas på sabbatsdagen för att tillbe Gud och ta del av sakramentet (se Läran och förbunden 20:75; 59:9; Moroni 6:5–6). Under denna förrättning tar de brödet och vattnet till minne av att Frälsaren offrade sitt kött och blod och för att förnya sina heliga förbund (se Matteus 26:26–28; Joseph Smiths översättning, Markus 14:20–25; Lukas 22:15–20; 3 Nephi 18; Moroni 6:6).

18.9.1

Godkännande för att förrätta sakramentet

Biskopen innehar prästadömsnycklarna till att förrätta sakramentet i församlingen. Alla som deltar i att förbereda, välsigna och dela ut sakramentet måste få godkännande därtill av honom eller någon under hans ledning.

18.9.2

Vilka som utför förrättningen

• Lärare, präster och de som bär melkisedekska prästadömet får förbereda sakramentet.

• Präster och de som bär melkisedekska prästadömet får välsigna sakramentet.

• Diakoner, lärare, präster och de som bär melkisedekska prästadömet får dela ut sakramentet.

18.9.3

Riktlinjer för sakramentet

På grund av sakramentets heliga natur bör prästadömsledare förbereda det noggrant så att det sker ordningsamt och vördnadsfullt.

Tillbehör till sakramentet kan beställas på store.ChurchofJesusChrist.org.

De som förrättar sakramentet bör göra det på ett värdigt sätt, med insikt om att de representerar Herren.

Sakramentets utdelande ska kännas naturligt och inte alltför formellt.

Sakramentet är visserligen till för kyrkans medlemmar, men ingenting ska göras för att förhindra andra från att ta del av det.

18.9.4

Anvisningar

1. De som förbereder, välsignar eller delar ut sakramentet tvättar först händerna med tvål eller annat rengöringsmedel.

2. Lärare, präster eller bärare av melkisedekska prästadömet ser till att brickor med obrutet bröd, brickor med muggar innehållande rent vatten och rena sakramentsdukar finns på plats före mötet.

3. Medan församlingen sjunger sakramentspsalmen ställer sig de som ska välsigna sakramentet vördnadsfullt upp, tar bort duken som täcker brödbrickorna och bryter brödet i lagom stora bitar.

4. Efter psalmen knäböjer den som ska välsigna brödet och ber sakramentsbönen för brödet (se Läran och förbunden 20:77).

5. Biskopen ser till att sakramentsbönerna uttalas tydligt, ordagrant och med värdighet. Om någon råkar säga fel men rättar sig själv, behövs ingen ytterligare rättelse. Om personen inte rättar sin felsägning ber biskopen honom vänligt att upprepa bönen.

6. Efter bönen delar prästadömsbärarna vördnadsfullt ut brödet till medlemmarna. Den presiderande ledaren tar emot det först. Därefter finns ingen bestämd ordning. När en bricka ges till en medlem ger han eller hon den vidare till en annan.

7. Medlemmarna tar sakramentet med höger hand när så är möjligt.

8. När brödet har delats ut till alla medlemmar återvänder de som delar ut sakramentet med brickorna till sakramentsbordet. De som välsignar sakramentet lägger tillbaka duken över brödbrickorna och avtäcker vattenbrickorna.

9. Personen som välsignar vattnet knäböjer och ber sakramentsbönen för vattnet (se Läran och förbunden 20:79). Han använder ordet vatten i stället för vin.

10. Efter bönen delar prästadömsbärarna vördnadsfullt ut vattnet till medlemmarna. Den presiderande ledaren tar emot det först. Därefter finns ingen bestämd ordning.

11. När vattnet har delats ut till alla medlemmar återvänder de som delar ut sakramentet med brickorna till sakramentsbordet. De som välsignade sakramentet lägger tillbaka duken över brickorna och de som välsignade och delade ut sakramentet intar vördnadsfullt sina platser.

12. Efter mötet ska de som förberedde sakramentet ställa allt i ordning, vika dukarna och ta bort överblivet bröd.

18.10

Förlänande av prästadömet och ordination till ett ämbete

Det finns två avdelningar inom prästadömet: aronska och melkisedekska (se 3.3; Läran och förbunden 107:1, 6). När prästadömet förlänas en person ordineras han till ett ämbete inom detta prästadöme. När något av dessa prästadömen har förlänats behöver en man enbart ordineras till andra ämbeten inom det prästadömet.

18.10.1

Melkisedekska prästadömet

Stavspresidenten innehar prästadömsnycklarna för förläning av melkisedekska prästadömet och ordination till äldstens och högprästens ämbeten. Det är emellertid biskopen som vanligtvis rekommenderar personer för dessa ordinationer.

18.10.1.1

Äldster

Värdiga bröder kan få melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste när de är minst 18 år. Utifrån personliga omständigheter avgör biskopen om en ung man ska rekommenderas att ordineras till äldste en kort tid efter sin 18:e födelsedag eller stanna kvar längre i prästernas kvorum.

Biskopen rådgör med den unge mannen och hans föräldrar eller vårdnadshavare innan han fattar det beslutet. Värdiga män ska ordineras till äldste vid 19 års ålder eller innan de lämnar hemmet för att studera vid universitet eller liknande utbildningsinrättning, verka som heltidsmissionär, göra militärtjänst eller tacka ja till en heltidsanställning.

Nyligen döpta män som är 18 år och äldre ordineras till äldste när de har

• tagit emot aronska prästadömet och verkat som präst

• utvecklat tillräcklig insikt om evangeliet

• visat att de är värdiga.

Det krävs inte att de ska ha varit medlemmar under en viss tid.

18.10.1.2

Högpräster

Män ordineras till högpräst när de kallas till ett stavspresidentskap, högråd eller biskopsråd.

18.10.1.3

Intervju och inröstning

Med stavspresidentens godkännande intervjuar biskopen brodern enligt anvisningarna på blanketten ”Melkisedekska prästadömets uppteckning”. Sedan intervjuas han också av en medlem i stavspresidentskapet. Med missionspresidentens godkännande kan distriktspresidenten intervjua en broder för att ordineras till äldste (se 6.3).

18.10.2

Aronska prästadömet

Biskopen innehar prästadömsnycklarna för förläning av aronska prästadömet och ordination till diakonens, lärarens och prästens ämbeten. Värdiga bröder ordineras vanligtvis till dessa ämbeten vid följande åldrar, men inte tidigare:

• diakon, i början av det år de fyller 12

• lärare, i början av det år de fyller 14

• präst, i början av det år de fyller 16.

Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare intervjuar dem som ska ordineras till diakon eller lärare för att avgöra om de är andligt förberedda. Biskopen intervjuar bröder som ska ordineras till präst.

Innan biskopen intervjuar en ung man för en prästadömsordination inhämtar han muntligt tillstånd från föräldrarna eller vårdnadshavarna. Tillstånd krävs inte av en förälder eller vårdnadshavare som inte har någon laglig grund till att motsätta sig handlingen.

18.10.3

Presentera en medlem som ska inröstas innan han ordineras

När en broder har intervjuats och befunnits värdig att ordineras till ett prästadömsämbete presenteras han för inröstning (se Läran och förbunden 20:65, 67). Bröder som ska ordineras till äldster eller högpräster presenteras av en medlem i stavspresidentskapet vid stavskonferensens allmänna möte (se 6.3 för anvisningar för distriktspresidenter). Bröder som ska ordineras till diakoner, lärare eller präster presenteras av en medlem i biskopsrådet under ett sakramentsmöte.

Personen som leder inröstningen ber brodern att ställa sig upp. Han framlägger förslaget att förläna aronska eller melkisedekska prästadömet (vid behov) och att ordinera brodern till prästadömsämbetet. Sedan ber han medlemmarna att stödja förslaget. För att presentera en broder för ordination till äldste kan han till exempel använda ord som de här:

”Vi föreslår att [namnet] förlänas melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste. De som instämmer kan visa det genom handuppräckning. [Gör en kort paus.] De som är emot, om det finns några, kan också visa det. [Gör en kort paus.]”

Om en fullvärdig medlem motsätter sig ordinationen, pratar den presiderande ledaren eller en annan därtill utsedd prästadömsledare enskilt med honom eller henne efter mötet. Ledaren försöker förstå varför medlemmen motsätter sig kallelsen. Han tar reda på om medlemmen känner till något beteende som kan diskvalificera personen från att ordineras till prästadömsämbetet.

I vissa fall kan en broder behöva ordineras till äldste eller högpräst innan han kan presenteras på en stavskonferens. När det händer presenteras han för inröstning under ett sakramentsmöte i sin församling. Han presenteras sedan under nästa stavskonferens för ratificering av ordinationen (anpassning av inröstningsprocessen, som beskrivs ovan).

18.10.4

Vilka som utför förrättningen

Stavspresidenten eller en som bär melkisedekska prästadömet under hans ledning får ordinera en man till äldstens ämbete. Med missionspresidentens godkännande kan distriktspresidenten eller någon under hans ledning utföra ordinationen (se 6.3). Endast de som bär melkisedekska prästadömet får stå i ringen.

Stavspresidenten eller en högpräst under hans ledning får ordinera en man till högprästens ämbete. Endast högpräster får stå i ringen.

En person som ordinerar en man till ett ämbete inom melkisedekska prästadömet ska vara tempelvärdig. Stavspresidenten eller någon han utser därtill måste vara närvarande.

En präst eller en som bär melkisedekska prästadömet får ordinera en broder till diakonens, lärarens eller prästens ämbete. Han måste vara bemyndigad därtill av biskopen. Biskopen eller någon han utser därtill måste vara närvarande.

För att delta i en ordination inom aronska prästadömet måste en person vara präst eller bära melkisedekska prästadömet.

En biskop kan låta en far som är präst eller som bär melkisedekska prästadömet ordinera sin son till diakonens, lärarens eller prästens ämbete även om fadern inte är helt tempelvärdig (se 18.3). Biskopar uppmuntrar fäder att förbereda sig för att ordinera sina egna söner.

18.10.5

Anvisningar

För att förläna en person prästadömet och ordinera honom till ett prästadömsämbete, lägger en eller flera bemyndigade prästadömsbärare sina händer lätt på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger vilken myndighet han personligen har att utföra förrättningen (antingen aronska eller melkisedekska prästadömet).

3. Han förlänar aronska eller melkisedekska prästadömet, såvida det inte redan förlänats.

4. Han ordinerar personen till ett ämbete inom aronska eller melkisedekska prästadömet och ger det ämbetets rättigheter, makt och myndighet.

5. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

När en person ordineras till ett prästadömsämbete efter att han redan har förlänats rätt prästadöme hoppar personen som utför ordinationen över steg 3.

18.10.6

Ordinationsuppteckning och ordinationscertifikat

Innan en broder intervjuas för att ordineras till ett ämbete inom aronska prästadömet, använder en kamrer LCR för att förbereda blanketten Aronska prästadömets uppteckning. Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare håller intervjun och undertecknar blanketten om alla värdighetsvillkor är uppfyllda.

Efter ordinationen färdigställer biskopen eller en därtill utsedd rådgivare blanketten och ger den till en kamrer. Han registrerar ordinationen i LCR och fyller i ett ordinationscertifikat.

En persons nuvarande borgerliga namn ska användas på ordinationsuppteckningen och certifikatet.

18.11

Avskilja medlemmar till att verka i ämbeten

Medlemmar som kallats och inröstats till de flesta ämbeten i kyrkan ska avskiljas till att verka i det ämbetet (se Johannes 15:16; Läran och förbunden 42:11; se även 3.4.3.1 i den här handboken). Under avskiljningen ges personen 1) myndighet att agera i ämbetet och 2) en välsignelse enligt Andens vägledning.

Stavspresidenter, biskopar och kvorumpresidenter ges nycklar till att presidera när de avskiljs (se 3.4.1.1). Men ordet nycklar ska inte användas när medlemmar avskiljs till att verka i andra ämbeten, inklusive rådgivare i presidentskap.

18.11.1

Vilka som utför avskiljningen

En avskiljning utförs av en som bär melkisedekska prästadömet. Han måste få godkännande därtill av den ledare som har rätt prästadömsnycklar. De som är bemyndigade att utföra en avskiljning anges i ”Översikt över ämbeten” i 30.8. En äldste ska inte agera språkrör eller stå i ringen när en man avskiljs till ett ämbete som kräver att mannen är högpräst.

Under ledning av den presiderande ledaren kan en eller flera som bär melkisedekska prästadömet delta i en avskiljning. Presidenter avskiljs före sina rådgivare.

En presiderande ledare kan emellertid låta en make eller far som bär melkisedekska prästadömet stå med i cirkeln då hans fru eller barn avskiljs även om han inte är helt tempelvärdig (se 18.3).

18.11.2

Anvisningar

En eller flera bemyndigade bärare av melkisedekska prästadömet lägger varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han avskiljer personen till ämbetet i staven, församlingen, kvorumet eller klassen.

4. Han förlänar nycklar om personen är berättigad till dem.

5. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.12

Invigning av olja

Olivoljan måste invigas av någon som bär melkisedekska prästadömet innan den används till att smörja sjuka eller lidande (se Jakobs brev 5:14). Ingen annan olja får användas.

Oljebehållare finns på store.ChurchofJesusChrist.org.

Medlemmar ska inte inta invigd olja eller applicera den på angripna kroppsdelar.

18.12.1

Vilka som utför förrättningen

En eller flera som bär melkisedekska prästadömet kan inviga olja. De behöver inte få godkännande därtill av en prästadömsledare.

18.12.2

Anvisningar

Vid invigning av olja gör den som bär melkisedekska prästadömet följande:

1. Han håller fram en öppen behållare med olivolja.

2. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

3. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

4. Han inviger oljan (inte behållaren) och avskiljer den till att användas för att smörja och välsigna sjuka och lidande.

5. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.13

Smörja och välsigna sjuka

Förrättningen att smörja och välsigna sjuka ”genom handpåläggning” är uppdelad i två delar: att smörja med olja och att besegla smörjelsen med en välsignelse. Om invigd olja inte finns till hands kan en välsignelse ändå ges genom melkisedekska prästadömets myndighet utan en smörjelse.

18.13.1

Vilka som ger välsignelsen

Endast värdiga bärare av melkisedekska prästadömet får smörja och välsigna sjuka och lidande. De behöver inte få godkännande därtill av en prästadömsledare. Om så är möjligt smörjer och välsignar en far som bär melkisedekska prästadömet sjuka medlemmar i sin familj.

Vanligtvis är det två eller flera bärare av melkisedekska prästadömet som utför smörjelse och välsignelse av sjuka. Men både smörjelsen och välsignelsen får utföras av en och samma person.

18.13.2

Anvisningar

Smörjelse med olja utförs av någon som bär melkisedekska prästadömet. Han

1. utgjuter en droppe invigd olja på personens huvud

2. lägger varsamt sina händer på personens huvud och uttalar personens fullständiga namn

3. anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet

4. anger att han smörjer med olja som har invigts för smörjelse och välsignelse av sjuka och lidande

5. avslutar i Jesu Kristi namn.

För att besegla smörjelsen lägger en eller flera som bär melkisedekska prästadömet varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som beseglar smörjelsen följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att han beseglar smörjelsen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

4. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.14

Välsignelser till tröst och vägledning, inklusive en fars välsignelser

18.14.1

Vilka som ger välsignelsen

De som bär melkisedekska prästadömet kan ge en välsignelse till tröst och vägledning till familjemedlemmar och andra som ber om en sådan.

En far som bär melkisedekska prästadömet kan ge en fars välsignelse till sina barn. Föräldrar ska uppmuntra sina barn att be om en fars välsignelse när det känns svårt. En fars välsignelse kan nedtecknas för personligt bruk.

De som bär melkisedekska prästadömet behöver inte be om godkännande av en prästadömsledare för att ge en välsignelse till tröst och vägledning eller en fars välsignelse.

18.14.2

Anvisningar

För att ge en välsignelse till tröst och vägledning eller en fars välsignelse lägger en eller flera som bär melkisedekska prästadömet varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att välsignelsen utförs med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han ger en välsignelse, tröst och vägledning enligt Andens vägledning.

4. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.15

Invigning av hem

Kyrkans medlemmar kan få sina hem invigda genom det melkisedekska prästadömets myndighet.

18.15.2

Anvisningar

Vid invigning av ett hem gör en bärare av melkisedekska prästadömet följande:

1. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

2. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han inviger hemmet som en helig plats där den Helige Anden kan vistas och tillägger sådant som den Helige Anden manar till.

4. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.16

Invigning av gravar

18.16.1

Vilka som inviger graven

Den som inviger en grav ska bära melkisedekska prästadömet och ha bemyndigats av den prästadömsledare som leder begravningsgudstjänsten.

18.16.2

Anvisningar

Vid invigning av en grav gör en bärare av melkisedekska prästadömet följande:

1. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

2. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han inviger och helgar gravplatsen som viloplats för den avlidnes kropp.

4. Han ber att platsen ska vara helgad och beskyddad ända till uppståndelsen (där det är lämpligt).

5. Han ber att vår himmelske Fader tröstar familjen och uttrycker de tankar som Anden inger.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

Om en medlems kropp ska kremeras använder den presiderande ledaren sitt omdöme för att avgöra huruvida man ska inviga platsen där askan förvaras.

18.17

Patriarkaliska välsignelser

Varje värdig, döpt medlem har rätt att få en patriarkalisk välsignelse som ger inspirerad ledning från vår himmelske Fader (se 1 Moseboken 48:14; 49; 2 Nephi 4:3–11).

Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare intervjuar medlemmar som vill ta emot en patriarkalisk välsignelse. Om medlemmen är värdig, förbereder intervjuaren en ”Rekommendation för patriarkalisk välsignelse”. Han skickar in den via systemet för patriarkaliska välsignelser på ChurchofJesusChrist.org.

Personen som utfärdar en rekommendation för patriarkalisk välsignelse ska förvissa sig om att medlemmen är tillräckligt mogen för att förstå välsignelsens innebörd och dess heliga natur.

18.17.1

Ta emot en patriarkalisk välsignelse

Efter att ha tagit emot en rekommendation kontaktar medlemmen patriarken för att boka ett möte för att ta emot en patriarkalisk välsignelse. Dagen då mötet är bokat bör medlemmen komma till patriarken med en bön i hjärtat och vara söndagsklädd.

Varje patriarkalisk välsignelse är helig, konfidentiell och personlig. Därför ges den enskilt, förutom att ett begränsat antal familjemedlemmar kan vara närvarande.

En person som tar emot en patriarkalisk välsignelse ska bevara dess ord, begrunda dem och leva så att han eller hon är värdig att ta emot de utlovade välsignelserna i detta liv och i evigheten.

Kyrkans medlemmar ska inte jämföra sina välsignelser och ska inte låta andra än närstående få ta del av dem. Patriarkaliska välsignelser ska inte läsas upp vid kyrkans möten eller andra offentliga sammankomster.