”32. Omvändelse och kyrkans medlemskapsråd”, Utdrag ur Allmän handbok (2023).
”32. Omvändelse och kyrkans medlemskapsråd”, Utdrag ur Allmän handbok
32.
Omvändelse och kyrkans medlemskapsråd
32.0
Introduktion
Omvändelse sker oftast mellan en person, Gud och dem som har påverkats av personens synder. Men ibland behöver en biskop eller stavspresident hjälpa kyrkans medlemmar i deras strävan att omvända sig.
När biskopar och stavspresidenter hjälper medlemmar med deras omvändelse är de kärleksfulla och omtänksamma. De följer Frälsarens exempel, som lyfte människor och hjälpte dem att vända sig bort från synden och vända sig till Gud (se Matteus 9:10–13; Johannes 8:3–11).
32.1
Omvändelse och förlåtelse
För att åstadkomma sin barmhärtighetsplan sände vår himmelske Fader sin enfödde Son Jesus Kristus för att sona för våra synder (se Alma 42:15). Jesus utstod det straff som rättvisans lag kräver för våra synder (se Läran och förbunden 19:15–19; se även Alma 42:24–25). Genom detta offer visade både Fadern och Sonen sin oändliga kärlek till oss (se Johannes 3:16).
När vi utövar ”tro till omvändelse” förlåter Gud oss och beviljar nåd genom Jesu Kristi försoning (Alma 34:15; se även Alma 42:13). När vi har renats och blivit förlåtna kan vi till sist ärva Guds rike (se Jesaja 1:18; Läran och förbunden 58:42).
Omvändelse är mer än att ändra ett beteende. Det är att vända sig bort från synd och till vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Det leder till en hjärtats och sinnets förändring (se Mosiah 5:2; Alma 5:12–14; Helaman 15:7). Genom omvändelse blir vi nya personer, försonade med Gud (se 2 Korintierbrevet 5:17–18; Mosiah 27:25–26).
Möjligheten att omvända sig är en av de största välsignelser som vår himmelske Fader har gett oss genom sin Sons gåva.
32.2
Ändamålen med begränsningar eller upphävande av medlemskap i kyrkan
Om en medlem begår en allvarlig synd hjälper biskopen eller stavspresidenten honom eller henne att omvända sig. Som en del av den här processen kan han behöva begränsa vissa av kyrkans medlemskapsförmåner under en tid. I vissa fall kan han behöva upphäva en persons medlemskap under en tid.
Att begränsa eller upphäva en persons medlemskap är inte ett sätt att straffa personen. Snarare är dessa handlingar ibland nödvändiga för att hjälpa en person att omvända sig och uppleva en hjärtats förändring. De ger också personen tid att förbereda sig andligen för att förnya och hålla sina förbund igen.
De tre ändamålen med begränsningar eller upphävande av medlemskap är följande.
32.2.1
Bidra till att skydda andra
Det första ändamålet är att bidra till att skydda andra. Ibland utgör en person ett fysiskt eller andligt hot. Systematiskt våldsamt beteende, misshandel, sexuella övergrepp, drogmissbruk, bedrägeri och avfall är exempel på detta. En biskop eller stavspresident agerar med inspiration för att skydda andra när någon utgör ett hot på dessa och andra allvarliga sätt (se Alma 5:59–60).
32.2.2
Hjälpa en person att nyttja Jesu Kristi återlösande kraft genom omvändelse
Det andra ändamålet är att hjälpa en person nyttja Jesu Kristi återlösande kraft genom omvändelse. Genom den här processen kan han eller hon återigen bli ren och värdig att ta emot alla Guds välsignelser.
32.2.3
Skydda kyrkans integritet
Det tredje ändamålet är att skydda kyrkans integritet. Att begränsa eller upphäva en persons medlemskap i kyrkan kan vara nödvändigt om hans eller hennes agerande på ett betydligt sätt skadar kyrkan (se Alma 39:11). Kyrkans integritet skyddas inte av att man döljer eller bagatelliserar allvarliga synder, utan av att man tar itu med dem.
32.3
Israels domares roll
Biskopar och stavspresidenter har kallats och avskilts till att vara domare i Israel (se L&F 107:72–74). De innehar prästadömsnycklar så att de kan representera Herren i arbetet att hjälpa kyrkans medlemmar att omvända sig (se Läran och förbunden 13:1; 107:16–18).
Biskopar och stavspresidenter hjälper ofta till med omvändelsen genom personlig rådgivning. Denna hjälp kan innebära att vissa förmåner med medlemskapet i kyrkan informellt begränsas under en tid.
För vissa allvarliga synder hjälper ledarna till med omvändelsen genom att hålla ett medlemskapsråd (se 32.6). Denna hjälp kan innebära att vissa förmåner med medlemskapet i kyrkan formellt begränsas eller att en persons medlemskap upphävs under en tid.
Biskopar och stavspresidenter är kärleksfulla och omtänksamma när de hjälper medlemmarna att omvända sig. Frälsarens konversation med kvinnan som gripits för äktenskapsbrott är vägledande (se Johannes 8:3–11). Han sa inte att hennes synder var förlåtna, men han dömde henne inte heller. I stället sa han till henne: ”Synda nu inte mer.” Han sa till henne att omvända sig och förändra sitt liv.
Dessa ledare lär att det blir ”glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig” (Lukas 15:7). De är tålmodiga, stödjande och positiva. De inspirerar till hopp. De undervisar och vittnar om att alla kan omvända sig och bli rena tack vare Frälsarens försoningsoffer.
Biskopar och stavspresidenter söker Andens vägledning för att få veta hur de kan hjälpa varje person att omvända sig. Endast för de allvarligaste synderna har kyrkan en fastställd norm för de åtgärder som dess ledare bör vidta (se 32.6). Ingen situation liknar den andra. Råden som ledarna ger och den omvändelseprocess som de främjar måste vara inspirerade och kan variera från person till person.
32.4
Bekännelse, tystnadsplikt och rapportering till civila myndigheter
32.4.1
Bekännelse
Omvändelse kräver att man bekänner sina synder för sin himmelske Fader. ”Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem” (Läran och förbunden 58:43; se även Mosiah 26:29).
När kyrkans medlemmar begår allvarliga synder, består deras omvändelse också av att de bekänner dem för biskopen eller stavspresidenten. Han kan sedan utöva nycklarna till omvändelsens evangelium å deras vägnar (se Läran och förbunden 13:1; 84:26–27; 107:18, 20). Det hjälper dem att bli hela och återvända till evangeliets stig genom kraften i Frälsarens försoning.
Syftet med bekännelsen är att uppmuntra medlemmarna att befria sig från sina bördor så att de till fullo kan söka Herrens hjälp i att förändra sig och bli hela. Bekännelsen hjälper oss att utveckla ”ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande” (2 Nephi 2:7). Frivillig bekännelse visar att en person vill omvända sig.
När en medlem bekänner, följer biskopen eller stavspresidenten riktlinjerna för rådgivning i 32.8. Han söker i bön vägledning om lämpligt forum för att hjälpa medlemmen att omvända sig. Han överväger om ett medlemskapsråd kan vara till hjälp. Om kyrkans riktlinjer kräver ett medlemskapsråd förklarar han detta (se 32.6).
Ibland har en medlem felat mot en make, maka eller annan vuxen. Som en del av omvändelsen bör han eller hon vanligtvis bekänna för den personen och söka förlåtelse. En ungdom som begår en allvarlig synd uppmuntras vanligtvis att rådgöra med sina föräldrar.
32.4.4
Tystnadsplikt
Biskopar, stavspresidenter och deras rådgivare har ett heligt ansvar att skydda all konfidentiell information som delas med dem. Den här informationen kan komma fram under intervjuer, rådgivning och bekännelser. Samma tystnadsplikt gäller alla som deltar i medlemskapsråd. Tystnadsplikten är nödvändig eftersom medlemmar kanske inte bekänner synder eller söker vägledning om det de berättar inte behandlas konfidentiellt. Om man bryter tystnadsplikten sviker man medlemmars förtroende och gör att de tappar tilltron till sina ledare.
I enlighet med sin tystnadsplikt kan en biskop, stavspresident eller deras rådgivare endast dela sådan information enligt följande:
-
De behöver rådgöra med medlemmens stavspresident, missionspresident eller biskop om att hålla ett medlemskapsråd eller liknande angelägenheter.
-
Personen flyttar till en ny församling (eller prästadömsledaren blir avlöst) medan medlemskapsåtgärder eller andra allvarliga angelägenheter pågår.
-
En biskop eller stavspresident får kunskap om att en medlem som bor utanför församlingen eller staven kan ha varit inblandad i en allvarlig synd.
-
Det är nödvändigt att lämna ut information under ett medlemskapsråd.
-
En medlem väljer att ge ledaren tillåtelse att delge information till vissa personer.
-
Det kan vara nödvändigt att delge begränsad information om ett medlemskapsråds beslut.
För att hjälpa ledare att skydda andra och följa lagen tillhandahåller kyrkan hjälp från utbildade yrkesmän. För att få den här vägledningen ringer ledare genast kyrkans hjälplinje för övergrepp där sådan är tillgänglig (se 38.6.2.1). Där den inte är tillgänglig kontaktar stavspresidenten områdets juridiska ombud på områdeskontoret.
Endast under en omständighet bör en biskop eller stavspresident delge konfidentiell information utan att först söka sådan vägledning. Det är då delgivande behövs för att förhindra livshotande eller allvarliga skador och det inte finns tid att söka vägledning. I sådana fall är plikten att skydda andra viktigare än tystnadsplikten. Ledare ska omedelbart kontakta civila myndigheter.
32.6
Syndens allvar och kyrkans riktlinjer
Syndens allvar är en viktig faktor i att fastställa det forum som kan 1) bidra till att skydda andra och 2) hjälpa en person att omvända sig. Herren har sagt att han ”inte [kan] se på synd med den minsta grad av överseende” (Läran och förbunden 1:31; se även Mosiah 26:29). Hans tjänare får inte bortse från tecken på allvarlig synd.
Allvarliga synder är ett avsiktligt och allvarligt brott mot Guds lagar. Olika slags allvarliga synder grupperas nedan:
-
våldsamma handlingar och övergrepp
-
sexuell omoral
-
bedrägeri
-
kränkning av tillit
-
en del andra handlingar.
Då ett medlemskapsråd måste hållas eller kan behöva hållas
Typ av synd |
Medlemskapsråd krävs |
Medlemskapsråd kan behöva hållas |
---|---|---|
Typ av synd Våldsamma handlingar och övergrepp | Medlemskapsråd krävs
| Medlemskapsråd kan behöva hållas |
Typ av synd Sexuell omoral | Medlemskapsråd krävs
| Medlemskapsråd kan behöva hållas
|
Typ av synd Bedrägeri | Medlemskapsråd krävs
| Medlemskapsråd kan behöva hållas
|
Typ av synd Kränkning av tillit | Medlemskapsråd krävs
| Medlemskapsråd kan behöva hållas
|
Typ av synd En del andra handlingar | Medlemskapsråd krävs
| Medlemskapsråd kan behöva hållas
|
32.6.3
När stavspresidenten rådgör med områdespresidentskapet om huruvida ett medlemskapsråd eller en annan åtgärd är nödvändig
En del angelägenheter kräver extra lyhördhet och vägledning. För att stavspresidenten ska kunna veta hur han kan hjälpa på bästa sätt måste han rådgöra med områdespresidentskapet om situationerna i det här avsnittet.
32.6.3.2
Avfall
Tillstånd av avfall har ofta inverkan bortom en församlings eller stavs gränser. De behöver genast bemötas för att skydda andra.
Biskopen rådgör med stavspresidenten om han anser att en medlems agerande kan utgöra avfall.
Som begreppet avfall här används syftar det på en medlem som aktivt gör något av följande:
-
upprepade gånger tydligt och avsiktligt offentligt motarbetar kyrkan, dess lära, dess riktlinjer eller dess ledare
-
framhärdar i att som kyrkans lära förkunna det som inte är kyrkans lära efter att ha rättats av biskopen eller stavspresidenten
-
uppvisar ett mönster av att avsiktligt sträva efter att försvaga kyrkans medlemmars tro och engagemang
-
fortsätter att följa avfällingsgruppers läror efter att ha rättats av biskopen eller stavspresidenten
-
officiellt går med i en annan kyrka och förespråkar dess lära.
32.6.3.3
Förskingring av kyrkans medel
Om en medlem förskingrar kyrkans medel eller stjäl värdefull egendom från kyrkan rådgör stavspresidenten med områdespresidentskapet om huruvida ett medlemskapsråd bör hållas eller om andra åtgärder kan vara nödvändiga.