18.

Utförande av prästadömets förrättningar och välsignelser

18.0

Introduktion

Förrättningar och välsignelser är heliga handlingar som utförs genom prästadömsmyndighet i Jesu Kristi namn. När prästadömsbärare utför förrättningar och välsignelser följer de Frälsarens exempel på att välsigna andra. Prästadömets förrättningar och välsignelser ger tillgång till Guds kraft (se Läran och förbunden 84:20).

Förrättningar och välsignelser ska utföras med tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus och enligt den Helige Andens vägledning. Ledare ser till att de utförs efter vederbörligt godkännande (där så är nödvändigt), med rätt prästadömsmyndighet, på rätt sätt och av värdiga deltagare (se 18.3).

För riktlinjer om prästadömets förrättningar och välsignelser, se 38.2.

18.1

Frälsningens och upphöjelsens förrättningar

Prästadömet inbegriper myndigheten att utföra evangelieförrättningar som är nödvändiga för frälsning och upphöjelse. Människor ingår heliga förbund med Gud när de tar emot dessa förrättningar. Frälsningens och upphöjelsens förrättningar anges nedan:

• dop

• konfirmation och den Helige Andens gåva

• förläning av melkisedekska prästadömet och ordination till ett ämbete (för män)

• tempelbegåvning

• tempelbesegling.

För information om hur man utför dessa förrättningar för personer med intellektuell funktionsnedsättning, se följande:

• för dop och konfirmation (38.2.8.1)

• för ordination till ett ämbete i melkisedekska prästadömet (38.2.9.7)

• för tempelbegåvning och tempelbesegling (27.2.1.3 och 27.3.1.2).

Om ett barn som föddes inom förbundet dör före åtta års ålder behövs eller utförs inga förrättningar. Om barnet inte föddes inom förbundet behöver han eller hon endast beseglas till sina föräldrar. Tack vare Frälsarens försoning är alla barn som dör före åtta års ålder ”frälsta i himlens celestiala rike” (Läran och förbunden 137:10; se även Moroni 8:8–12).

18.2

Prästadömets övriga förrättningar och välsignelser

Andra förrättningar och välsignelser gör det möjligt för Guds barn att ta emot hans kraft, helande, tröst och vägledning. Dessa förrättningar och välsignelser anges nedan:

• namngivning och välsignande av barn

• sakramentet

• förläning av aronska prästadömet och ordination till ett ämbete (för unga män och män)

• avskiljning av medlemmar till att verka i ämbeten

• invigning av olja

• smörja och välsigna sjuka

• välsignelser för tröst och råd, inklusive en fars välsignelser

• invigning av hem

• invigning av gravar

• patriarkaliska välsignelser av ordinerade patriarker.

18.3

Delta i en förrättning eller välsignelse

De som utför eller deltar i en förrättning eller välsignelse måste ha den vederbörliga prästadömsmyndigheten och vara värdiga. Generellt sett är normen för värdighet den som gäller för att ha en tempelrekommendation. Men enligt vägledning av Anden och anvisningar i detta kapitel kan biskopar och stavspresidenter låta fäder och äkta män som har vederbörligt prästadömsämbete utföra eller delta i vissa förrättningar och välsignelser även om de inte är helt tempelvärdiga. En prästadömsbärare som har begått ouppklarade allvarliga synder ska inte delta.

Generellt sett är det enbart prästadömsledare och andra prästadömsbärare som har ett nära släktskap samt vänner som deltar i en förrättning eller välsignelse.

Personen som tar emot förrättningen, familjemedlemmar och prästadömsledare rådgör tillsammans för att avgöra vilka och hur många som ska delta. Detta beslut bör fattas i god tid innan förrättningen utförs.

När endast en eller två prästadömsbärare deltar ska de varsamt lägga båda händerna på personens huvud. När flera deltar står de i en cirkel runt personen som tar emot förrättningen eller välsignelsen. Var och en lägger varsamt höger hand på personens huvud (eller under ett spädbarn) och vänster hand på axeln på den broder som står till vänster om honom. En agerar språkrör för att utföra förrättningen eller ge välsignelsen.

För vissa förrättningar och välsignelser krävs godkännande från en presiderande ledare som har de nödvändiga prästadömsnycklarna (se 3.4.1). Vid behov kan godkännande ges av en rådgivare som han bemyndigar. Se följande uppställningar. Det som sägs om stavspresidenter gäller också missionspresidenter. Det som sägs om biskopar gäller också grenspresidenter.

Vilka ledare har nycklarna till att godkänna att frälsningens och upphöjelsens förrättningar utförs eller tas emot?

Förrättning	Vilka som har nycklar
Förrättning Dop	Vilka som har nycklar Biskopen (för åttaåriga barn och för medlemmar med matrikelkort som är nio år och äldre och vars dop försenats på grund av intellektuell funktionsnedsättning) Missionspresidenten (för nyomvända)
Förrättning Konfirmation och den Helige Andens gåva	Vilka som har nycklar Biskopen (för åttaåriga barn och för medlemmar med matrikelkort som är nio år och äldre och vars dop försenats på grund av intellektuell funktionsnedsättning) Missionspresidenten (för nyomvända)
Förrättning Förläning av melkisedekska prästadömet och ordination till ett ämbete (för män)	Vilka som har nycklar Stavspresidenten
Förrättning Tempelbegåvning	Vilka som har nycklar Biskopen och stavspresidenten
Förrättning Tempelbesegling	Vilka som har nycklar Biskopen och stavspresidenten

Vilka ledare har nycklarna till att godkänna att andra förrättningar och välsignelser utförs eller tas emot?

Förrättning eller välsignelse	Vilka som har nycklar
Förrättning eller välsignelse Namngivning och välsignande av barn	Vilka som har nycklar Biskopen
Förrättning eller välsignelse Sakramentet	Vilka som har nycklar Biskopen
Förrättning eller välsignelse Förläning av aronska prästadömet och ordination till ett ämbete (för unga män och män)	Vilka som har nycklar Biskopen
Förrättning eller välsignelse Avskiljning av medlemmar till att verka i ämbeten	Vilka som har nycklar Se 30.8
Förrättning eller välsignelse Invigning av olja	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Smörja och välsigna sjuka	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Välsignelser för tröst och råd, inklusive en fars välsignelser	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Invigning av hem	Vilka som har nycklar Godkännande behövs inte
Förrättning eller välsignelse Invigning av gravar	Vilka som har nycklar Prästadömsledaren som presiderar över begravningsgudstjänsten
Förrättning eller välsignelse Patriarkaliska välsignelser	Vilka som har nycklar Biskopen

18.4

Förrättningar för minderåriga

Riktlinjer för hur man inhämtar tillstånd från föräldrar eller vårdnadshavare för att ett minderårigt barn ska få ta emot följande förrättningar och välsignelser finns i nedanstående avsnitt:

• För namngivning och välsignande: 38.2.7.2 och 38.2.7.3

• För dop och konfirmation: 38.2.8.2

• För ordination till ett prästadömsämbete: 38.2.9.2

För frågor om vilka juridiska rättigheter föräldrar eller vårdnadshavare har, söker biskopen eller stavspresidenten juridiska råd från kyrkans kontor för juridisk rådgivning [Office of General Counsel] eller från områdeskontoret (se 38.8.23).

18.5

Förrättningar som utförs för och av personer med funktionsnedsättningar

Se 38.2.4 och 38.2.5.

18.6

Namngivning och välsignande av barn

”Varje medlem i Kristi kyrka som har barn, ska inför kyrkan föra dem till äldsterna, som ska lägga händerna på dem i Jesu Kristi namn och välsigna dem i hans namn” (Läran och förbunden 20:70).

Barn namnges och välsignas vanligtvis vid ett faste- och vittnesbördsmöte i den församling där deras föräldrar bor. Detta gäller oavsett om barnets föräldrar är gifta eller inte. Om föräldrarna inte bor tillsammans utförs förrättningen vanligtvis i församlingen där barnet i huvudsak bor.

Undantag från den vanliga tiden och platsen för ett barns välsignelse måste godkännas av biskopen. Möjliga undantag kan vara välsignelser som inte förrättas på en fastesöndag, särskilt i församlingar med många nya spädbarn, och välsignelser i en annan församling där barnets mor- och/eller farföräldrar eller många släktingar bor. Biskopen kan också bemyndiga bärare av melkisedekska prästadömet att välsigna barnet i hemmet. En medlem i biskopsrådet presiderar.

Se 38.2.7 för information om namngivning och välsignande av barn under särskilda omständigheter.

18.6.1

Vilka som ger välsignelsen

Förrättningen att namnge och välsigna ett barn utförs av dem som bär melkisedekska prästadömet, i enlighet med Läran och förbunden 20:70. Prästadömsledare informerar medlemmarna om detta innan deras barn ges namn och välsignas. Ledare bör göra allt i sin makt för att undvika att enskilda och familjer känner sig förlägna eller förolämpade.

En person eller en familj som vill att ett barn ska ges ett namn och en välsignelse samordnar förrättningen med biskopen. Han har prästadömsnycklarna till att namnge och välsigna barn i församlingen.

En biskop kan låta en far som bär melkisedekska prästadömet namnge och välsigna sitt barn även om fadern inte är helt tempelvärdig (se 18.3). Biskopar uppmuntrar fäder att förbereda sig för att välsigna sina egna barn.

För att agera språkrör då man namnger och välsignar ett barn måste en person som är utanför sin församling visa en giltig tempelrekommendation för den presiderande ledaren. Eller så kan han visa en rekommendation att utföra en förrättning som undertecknats av en medlem i hans biskopsråd.

18.6.2

Anvisningar

Under ledning av biskopsrådet samlas bärare av melkisedekska prästadömet i en ring för att namnge och välsigna ett barn. De lägger händerna under ett spädbarn, eller försiktigt på ett större barns huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

2. Han anger att välsignelsen utförs med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han ger barnet ett namn.

4. Han vänder sig till barnet.

5. Han ger en välsignelse till barnet enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

Namngivning och välsignande av barn

18.6.3

Blankett för matrikelkort för barn och välsignelsecertifikat

Innan ett barn välsignas använder en kamrer Resurser för ledare och kamrerer (LCR) för att förbereda en blankett för matrikelkort för barn. Efter välsignelsen skapar han matrikelkortet i systemet och förbereder ett välsignelsecertifikat. Certifikatet undertecknas av biskopen och ges till barnets föräldrar eller vårdnadshavare.

Namnet på matrikelkortet och certifikatet bör stämma överens med födelseattest, personbevis eller nuvarande borgerliga namn.

18.7

Dop

Dop genom nedsänkning i vatten av en som har myndighet är nödvändigt för att bli medlem i Jesu Kristi Kyrka och ta emot den Helige Anden. Alla som söker upphöjelse måste följa Frälsarens föredöme genom att ta emot dessa förrättningar. (Se Matteus 3:13–17; Johannes 3:3–7; Apostlagärningarna 2:37–38; 2 Nephi 31:5–21.)

För information om dop under särskilda omständigheter, se 38.2.8.

18.7.1

Godkännande för en person att döpas och konfirmeras

18.7.1.1

Barn med matrikelkort

Biskopen innehar prästadömsnycklarna till att döpa åttaåriga barn med matrikelkort i en församling. Dessa barn bör döpas och konfirmeras på sin åttonde födelsedag eller så snart som möjligt därefter (se Läran och förbunden 68:27). Dessa är de barn som det redan finns matrikelkort för (se 33.6.2). När de blir åtta år ser biskopen till att de ges alla möjligheter att ta emot evangeliet och bli döpta och konfirmerade.

För information om dop och konfirmation av en person med intellektuell funktionsnedsättning, se 38.2.4 och 38.2.8.1.

Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare intervjuar barn med matrikelkort för dop och konfirmation. Anvisningar ges i 31.2.3.1.

För information om hur en dop- och konfirmationsuppteckning utfärdas, se 18.8.3.

Biskopen ägnar särskild uppmärksamhet åt sjuåriga barn i församlingen och ser till att deras föräldrar, deras ledare och lärare i Primär samt familjens stödbröder och stödsystrar hjälper dem att förbereda sig för dop och konfirmation. Äldstekvorumets och Hjälpföreningens ledare uppmuntrar också föräldrarna att förbereda sina barn för dessa förrättningar.

18.7.1.2

Nyomvända

Missionspresidenten innehar prästadömsnycklarna till dop av nyomvända. Av den anledningen intervjuas nyomvända inför dop och konfirmation av heltidsmissionärer. Anvisningar ges i 31.2.3.2.

För information om hur en dop- och konfirmationsuppteckning utfärdas, se 18.8.3.

18.7.1.3

Barn vars föräldrar inte är gifta (inklusive frånskilda)

För riktlinjer om att döpa och konfirmera minderåriga barn, se 38.2.8.2.

18.7.2

Dopgudstjänster

En dopgudstjänst ska vara enkel, kort och andligt upplyftande. Följande kan ingå:

1. preludium

2. några välkomstord av brodern som leder dopgudstjänsten

3. en inledningspsalm och bön

4. ett eller två korta tal som handlar om evangeliet, till exempel dopet och den Helige Anden

5. ett musikframträdande

6. dopet

7. en stund av vördnad medan de som deltagit i dopet byter om till torra kläder (psalmer eller primärsånger kan spelas eller sjungas under den tiden)

8. konfirmation av åttaåriga medlemmar med matrikelkort; konfirmation av nyomvända (se 18.8)

9. vittnesbörd av nyomvända, om så önskas

10. en avslutningspsalm och bön

11. postludium.

När ett barn med matrikelkort förbereder sig för att döpas, rådgör en medlem i biskopsrådet och Primärs presidentskap med familjen för att planera och schemalägga en dopgudstjänst. En medlem i biskopsrådet leder mötet. Om mer än ett barn ska döpas under samma månad kan de ha samma dopgudstjänst.

I stavar med många barn med matrikelkort kan barn från flera församlingar ha samma dopgudstjänst. I sådana fall ska en medlem i stavspresidentskapet eller Primärs presidentskap i staven eller en högrådsmedlem rådgöra med familjerna där barn ska döpas för att planera och schemalägga dopgudstjänsten. En medlem i stavspresidentskapet eller en därtill utsedd högrådsmedlem leder mötet. Församlingar eller familjer kan träffas var för sig under en del av gudstjänsten så att varje barn uppmärksammas enskilt. Det kan till exempel vara för dopförrättningen, konfirmationen eller ett tal av en församlings- eller familjemedlem. En medlem i biskopsrådet leder den delen av mötet.

Dopgudstjänster för nyomvända bör planeras så snart de uppfyller kraven i 31.2.3.2. Dop av en familjemedlem bör inte skjutas upp tills fadern kan ta emot prästadömet och själv förrätta dopet.

Under biskopsrådets ledning planeras och leds dopgudstjänster för nyomvända av församlingens missionsledare (om en är kallad) eller den medlem i äldstekvorumets presidentskap som leder missionsarbetet. Han planerar också konfirmationen av nyomvända om de inte ska konfirmeras på sakramentsmötet. Han samordnar med heltidsmissionärerna.

18.7.3

Vilka som utför förrättningen

Dopförrättningen utförs av en präst eller någon som bär melkisedekska prästadömet. Personen som utför ett dop måste ha godkänts därtill av biskopen (eller missionspresidenten om det är en heltidsmissionär som utför dopet).

En biskop kan låta en far som är präst eller som bär melkisedekska prästadömet döpa sitt barn även om fadern inte är helt tempelvärdig (se 18.3). Biskopar uppmuntrar fäder att förbereda sig för att döpa sina egna barn.

För att utföra ett dop måste en person som är utanför sin församling visa en giltig tempelrekommendation för den presiderande ledaren. Eller så kan han visa en rekommendation att utföra en förrättning som undertecknats av en medlem i hans biskopsråd.

18.7.4

Var förrättningen utförs

Dop bör utföras i en dopbassäng om en sådan finns. Om det inte finns en dopbassäng kan en säker vattensamling användas. Den ska vara tillräckligt stor för att personen som utför förrättningen och personen som döps ska kunna stå i den. Vatten invigs inte för dop.

Om en dopbassäng används bokas den av en därtill utsedd medlem i den förvaltande biskopens församling.

Av säkerhetsskäl bör en ansvarig vuxen vara närvarande medan bassängen fylls och stanna kvar tills den är tömd, rengjord och alla dörrar dit är låsta. Dopbassängen ska tömmas utan dröjsmål efter varje dopgudstjänst. Dörrarna till doprummet ska vara låsta när det inte används.

18.7.5

Klädsel

Den som förrättar dopet och den som döps bär vita kläder som inte blir genomskinliga när de är våta. En person som tagit emot sin begåvning bär tempelklädnad under dessa kläder när han förrättar dopet. Lokala enheter inhandlar dopkläder med budgetmedel och tar inte betalt för att de används.

Dopkläder kan beställas på store.ChurchofJesusChrist.org.

18.7.6

Vittnen

Två vittnen, som godkänts av den presiderande ledaren, bevittnar varje dop för att se till att det utförs korrekt. Döpta medlemmar i kyrkan, inklusive barn och ungdomar, kan vara vittnen.

Ett dop måste utföras på nytt om inte de exakta orden i Läran och förbunden 20:73 har uttalats. Det måste också utföras på nytt om personens kropp, hår eller kläder inte blir helt nedsänkta under vattnet.

18.7.7

Anvisningar

För att förrätta dopet gör en präst eller någon som bär melkisedekska prästadömet följande:

1. Han står i vattnet med den som döps.

2. Han håller om personens högra handled med sin vänstra hand (av bekvämlighets- och säkerhetsskäl). Personen som döps håller om prästadömsbärarens vänstra handled med sin vänstra hand.

3. Han höjer höger arm till rät vinkel.

4. Han uttalar personens fullständiga namn samt: ”Med fullmakt av Jesus Kristus döper jag dig i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn. Amen” (Läran och förbunden 20:73).

5. Han låter personen hålla för näsan med höger hand (av bekvämlighetsskäl). Han lägger sedan sin högra hand högt upp på personens rygg och sänker ned personen helt och hållet i vattnet, inklusive kläder. Nedsänkningen går lättare om personen böjer på knäna.

6. Han hjälper personen upp ur vattnet.

Dop av ny medlem

18.7.8

Dopuppteckning

För information om hur man gör en dopuppteckning, se 18.8.3.

18.8

Konfirmation och den Helige Andens gåva

Efter att en person har döpts, konfirmeras han eller hon som medlem i kyrkan och tar emot den Helige Anden genom handpåläggning (se Läran och förbunden 20:41; Apostlagärningarna 19:1–6). Personen blir medlem i kyrkan först efter att båda förrättningarna utförts och vederbörligen upptecknats (se Johannes 3:5; Läran och förbunden 33:11; 3 Nephi 27:20).

För information om konfirmation under särskilda omständigheter, se 38.2.8.

Biskopen innehar prästadömsnycklarna till att konfirmera åttaåriga barn med matrikelkort i sin församling. Missionspresidenten innehar nycklarna till att konfirmera nyomvända. (För en förklaring av omvändelsedop, se 31.2.3.2).

Biskopen har tillsyn över konfirmationen av åttaåriga barn med matrikelkort. Dessa barn konfirmeras vanligtvis samma dag som de döps.

Heltidsmissionärerna samordnar med församlingsledare för att planera konfirmationen av nyomvända enligt 18.7.2. Nyomvända kan konfirmeras vid dopgudstjänsten eller på sakramentsmötet i den församling där de bor så snart som möjligt efter sitt dop.

Nya medlemmar uppmärksammas och välkomnas som ny medlem i församlingen under sakramentsmötet efter konfirmationen (se 29.2.1.1).

18.8.1

Vilka som utför förrättningen

Konfirmationsförrättningen utförs av bärare av melkisedekska prästadömet. Den som agerar språkrör måste ha godkänts därtill av biskopen (eller av missionspresidenten om det är en heltidsmissionär som utför konfirmationen).

Endast en som bär melkisedekska prästadömet och som är tempelvärdig får agera språkrör under en konfirmation. En biskop kan emellertid låta en far som bär melkisedekska prästadömet stå med i cirkeln för konfirmationen av sitt barn även om han inte är helt tempelvärdig (se 18.3).

Minst en medlem i biskopsrådet deltar i denna förrättning. När manliga missionärer har undervisat en nyomvänd inbjuds de av biskopen att delta i konfirmationen.

För att agera språkrör under denna förrättning måste en person som är utanför sin församling visa en giltig tempelrekommendation för den presiderande ledaren. Eller så kan han visa en rekommendation att utföra en förrättning som undertecknats av en medlem i hans biskopsråd.

18.8.2

Anvisningar

En eller flera som bär melkisedekska prästadömet får under biskopsrådets ledning delta i en konfirmation. De lägger varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att förrättningen utförs med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han konfirmerar personen som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

4. Han använder orden ”ta emot den Helige Anden” (inte ”ta emot den Helige Andens gåva”).

5. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

Konfirmation av en nydöpt medlem

18.8.3

Dop- och konfirmationsuppteckning och certifikat

Innan ett barn med matrikelkort intervjuas inför dop använder kamreren LCR för att förbereda en dop- och konfirmationsblankett. Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare håller intervjun och undertecknar blanketten. Efter dopet och konfirmationen använder en kamrer denna blankett för att uppdatera barnets matrikelkort i LCR.

När en heltidsmissionär intervjuar en nyomvänd inför dop fyller han i dop- och konfirmationsuppteckningen med hjälp av appen Predika mitt evangelium. Efter dopet och konfirmationen registrerar missionärerna informationen i appen och skickar den elektroniskt till församlingskamreren. Församlingskamreren går igenom informationen i LCR och skapar matrikelkortet.

När matrikelkortet har skapats förbereder en kamrer ett dop- och konfirmationscertifikat. Certifikatet undertecknas av biskopen och ges till personen.

Namnet på matrikelkortet och certifikatet bör stämma överens med födelseattest, personbevis eller nuvarande borgerliga namn.

18.9

Sakramentet

Kyrkans medlemmar träffas på sabbatsdagen för att tillbe Gud och ta del av sakramentet (se Läran och förbunden 20:75; 59:9; Moroni 6:5–6). Under denna förrättning tar de brödet och vattnet till minne av att Frälsaren offrade sitt kött och blod och för att förnya sina heliga förbund (se Matteus 26:26–28; Joseph Smiths översättning, Markus 14:20–25; Lukas 22:15–20; 3 Nephi 18; Moroni 6:6). Alla bör visa vördnad när sakramentet välsignas och delas ut.

18.9.1

Godkännande för att förrätta sakramentet

Biskopen innehar prästadömsnycklarna till att förrätta sakramentet i församlingen. Alla som deltar i att förbereda, välsigna och dela ut sakramentet måste få godkännande därtill av honom eller någon under hans ledning.

Om det finns medlemmar i en församling som inte kan ta del av sakramentet på grund av att de är bundna till hemmet, ett vårdhem eller ett sjukhus kan biskopen bemyndiga prästadömsbärare att förrätta sakramentet för dem. Han kan bemyndiga detta även om de för tillfället är utanför församlingens gränser. Men han kan inte godkänna att sakramentet ges till medlemmar utanför hans församling under andra omständigheter.

I ovanliga fall kanske sakramentsmötet inte kan hållas under en längre tid. I sådana situationer kan biskopen bemyndiga värdiga prästadömsbärare i sin församling att förbereda och förrätta sakramentet i hemmet varje sabbatsdag. Biskopar kan också bemyndiga dem att förbereda och förrätta sakramentet för församlingsmedlemmar som inte har en prästadömsbärare i sitt hem.

När biskopen bemyndigar att sakramentet förbereds och förrättas i andra situationer än under kyrkans vanliga möten gäller fortfarande anvisningarna i 18.9.2 om vilka som utför förrättningen.

18.9.2

Vilka som utför förrättningen

• Lärare, präster och de som bär melkisedekska prästadömet får förbereda sakramentet.

• Präster och de som bär melkisedekska prästadömet får välsigna sakramentet.

• Diakoner, lärare, präster och de som bär melkisedekska prästadömet får dela ut sakramentet.

När det finns tillräckligt många som bär aronska prästadömet är det vanligtvis de som utför dessa plikter. När det inte finns tillräckligt med diakoner som kan dela ut sakramentet rådgör presidenten för diakonernas kvorum med biskopen om vilka man kan be att hjälpa till. Generellt sett ber han lärare och präster att hjälpa till innan han frågar äldster och högpräster.

18.9.3

Riktlinjer för sakramentet

På grund av sakramentets heliga natur bör prästadömsledare förbereda det noggrant så att det sker ordningsamt och vördnadsfullt. Sakramentsdukarna bör vara vita, rena och strukna. Sakramentsbrickorna bör vara rena. Sakramentsbrickor och muggar bör beställas i god tid.

Tillbehör till sakramentet kan beställas på store.ChurchofJesusChrist.org.

De som förrättar sakramentet bör göra det på ett värdigt sätt, med insikt om att de representerar Herren. Biskopsrådet uppmuntrar dem att begrunda Frälsarens försoning medan de förbereder, välsignar och delar ut sakramentet.

De som förrättar sakramentet bör vara välvårdade och rena. De bör inte bära kläder eller smycken som kan förringa betydelsen av att tillbe och ingå förbund, vilket är avsikten med sakramentet. Om biskopen behöver ta upp sådant med en prästadömsbärare gör han det med kärlek. Han beaktar också personens mognad i kyrkan.

Sakramentets utdelande ska kännas naturligt och inte alltför formellt. Till exempel ska man inte kräva vissa handlingar (som att hålla vänster hand bakom ryggen) eller ett visst utseende (som att alla ska vara likadant klädda).

De församlade sjunger en sakramentspsalm medan brödet bryts. Solosång eller instrumentalmusik ska inte ersätta denna psalm. Ingen musik ska spelas medan sakramentet delas ut, eller omedelbart efteråt.

Medlemmar med matallergier eller glutenintolerans kan prata med en medlem i biskopsrådet om hur sakramentet kan anpassas. Vid behov kan biskopsrådet justera förfarandet för hur de förrättar sakramentet för dem.

I allmänhet måste brödet brytas som en del av sakramentets förrättning. Men för att försäkra en medlems hälsa och säkerhet kan den medlemmen tillhandahålla allergifritt bröd eller ett annat brödliknande substitut i en förseglad plastpåse eller mugg. Han eller hon ger det till en prästadömsbärare som lägger det på en separat bricka. Biskopsrådet talar om för dem som delar ut sakramentet vilka medlemmar som det allergenfria alternativet ska delas ut till.

Se disability.ChurchofJesusChrist.org för riktlinjer om matallergier.

Sakramentet är visserligen till för kyrkans medlemmar, men ingenting ska göras för att förhindra andra från att ta del av det.

18.9.4

Anvisningar

1. De som förbereder, välsignar eller delar ut sakramentet tvättar först händerna med tvål eller annat rengöringsmedel.

2. Lärare, präster eller bärare av melkisedekska prästadömet ser till att brickor med obrutet bröd, brickor med muggar innehållande rent vatten och rena sakramentsdukar finns på plats före mötet.

3. Medan församlingen sjunger sakramentspsalmen ställer sig de som ska välsigna sakramentet vördnadsfullt upp, tar bort duken som täcker brödbrickorna och bryter brödet i lagom stora bitar.

4. Efter psalmen knäböjer den som ska välsigna brödet och ber sakramentsbönen för brödet (se Läran och förbunden 20:77).

5. Biskopen ser till att sakramentsbönerna uttalas tydligt, ordagrant och med värdighet. Om någon råkar säga fel men rättar sig själv, behövs ingen ytterligare rättelse. Om personen inte rättar sin felsägning ber biskopen honom vänligt att upprepa bönen. Biskopen visar omdöme när han ber om att bönen ska upprepas. Han ser till att hans rättelse inte orsakar förlägenhet eller förringar förrättningens utförande. En annan person vid sakramentsbordet kan hjälpa till vid behov.

6. Efter bönen delar prästadömsbärarna vördnadsfullt ut brödet till medlemmarna. Den presiderande ledaren tar emot det först. Därefter finns ingen bestämd ordning. När en bricka ges till en medlem ger han eller hon den vidare till en annan.

7. Medlemmarna tar sakramentet med höger hand när så är möjligt.

8. När brödet har delats ut till alla medlemmar återvänder de som delar ut sakramentet med brickorna till sakramentsbordet. De som välsignar sakramentet lägger tillbaka duken över brödbrickorna och avtäcker vattenbrickorna.

9. Personen som välsignar vattnet knäböjer och ber sakramentsbönen för vattnet (se Läran och förbunden 20:79). Han använder ordet vatten i stället för vin.

10. Efter bönen delar prästadömsbärarna vördnadsfullt ut vattnet till medlemmarna. Den presiderande ledaren tar emot det först. Därefter finns ingen bestämd ordning.

11. När vattnet har delats ut till alla medlemmar återvänder de som delar ut sakramentet med brickorna till sakramentsbordet. De som välsignade sakramentet lägger tillbaka duken över brickorna och de som välsignade och delade ut sakramentet intar vördnadsfullt sina platser.

12. Efter mötet ska de som förberedde sakramentet ställa allt i ordning, vika dukarna och ta bort överblivet bröd.

Välsigna sakramentet

18.10

Förlänande av prästadömet och ordination till ett ämbete

Det finns två avdelningar inom prästadömet: aronska och melkisedekska (se 3.3; Läran och förbunden 107:1, 6). När prästadömet förlänas en person ordineras han till ett ämbete inom detta prästadöme. När något av dessa prästadömen har förlänats behöver en man enbart ordineras till andra ämbeten inom det prästadömet.

Se 38.2.9 för information om prästadömsordinationer under särskilda omständigheter.

18.10.1

Melkisedekska prästadömet

Stavspresidenten innehar prästadömsnycklarna för förläning av melkisedekska prästadömet och ordination till äldstens och högprästens ämbeten. Det är emellertid biskopen som vanligtvis rekommenderar personer för dessa ordinationer.

18.10.1.1

Äldster

Värdiga bröder kan få melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste när de är minst 18 år. Utifrån personliga omständigheter avgör biskopen om en ung man ska rekommenderas att ordineras till äldste en kort tid efter sin 18:e födelsedag eller stanna kvar längre i prästernas kvorum. Dessa omständigheter innefattar en ung mans

• vittnesbörd och mognad

• skolexamen

• önskan att fortsätta med jämnåriga

• skolgång vid högre utbildningsinrättning.

Biskopen rådgör med den unge mannen och hans föräldrar eller vårdnadshavare innan han fattar det beslutet. Värdiga män ska ordineras till äldste vid 19 års ålder eller innan de lämnar hemmet för att studera vid universitet eller liknande utbildningsinrättning, verka som heltidsmissionär, göra militärtjänst eller tacka ja till en heltidsanställning.

Nyligen döpta män som är 18 år och äldre ordineras till äldste när de har

• tagit emot aronska prästadömet och verkat som präst

• utvecklat tillräcklig insikt om evangeliet

• visat att de är värdiga.

Det krävs inte att de ska ha varit medlemmar under en viss tid.

18.10.1.2

Högpräster

Män ordineras till högpräst när de kallas till ett stavspresidentskap, högråd eller biskopsråd. De kan också ordineras vid andra tillfällen enligt det stavspresidenten beslutar genom bönefylld beaktan och inspiration.

18.10.1.3

Intervju och inröstning

Med stavspresidentens godkännande intervjuar biskopen brodern enligt anvisningarna på blanketten ”Melkisedekska prästadömets uppteckning”. Sedan intervjuas han också av en medlem i stavspresidentskapet. Med missionspresidentens godkännande kan distriktspresidenten intervjua en broder för att ordineras till äldste (se 6.3). För riktlinjer angående dessa intervjuer, se 31.2.6.

Efter intervjun ber stavspresidentskapet högrådet att stödja beslutet att ordinera brodern. En medlem i stavspresidentskapet presenterar honom för inröstning under stavskonferensens allmänna möte (se 18.10.3). Med missionspresidentens godkännande kan en distriktspresident presentera en broder för inröstning till att ordineras till äldste (se 6.3).

18.10.2

Aronska prästadömet

Biskopen innehar prästadömsnycklarna för förläning av aronska prästadömet och ordination till diakonens, lärarens och prästens ämbeten. Värdiga bröder ordineras vanligtvis till dessa ämbeten vid följande åldrar, men inte tidigare:

• diakon, i början av det år de fyller 12

• lärare, i början av det år de fyller 14

• präst, i början av det år de fyller 16.

Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare intervjuar dem som ska ordineras till diakon eller lärare för att avgöra om de är andligt förberedda. Biskopen intervjuar bröder som ska ordineras till präst.

Innan biskopen intervjuar en ung man för en prästadömsordination inhämtar han muntligt tillstånd från föräldrarna eller vårdnadshavarna. Tillstånd krävs inte av en förälder eller vårdnadshavare som inte har någon laglig grund till att motsätta sig handlingen.

Om brodern befinns värdig i en intervju presenteras han av en medlem i biskopsrådet för inröstning under ett sakramentsmöte (se 18.10.3).

Se 38.2.9.1 för information om ordination av nyligen döpta bröder.

18.10.3

Presentera en medlem som ska inröstas innan han ordineras

När en broder har intervjuats och befunnits värdig att ordineras till ett prästadömsämbete presenteras han för inröstning (se Läran och förbunden 20:65, 67). Bröder som ska ordineras till äldster eller högpräster presenteras av en medlem i stavspresidentskapet vid stavskonferensens allmänna möte (se 6.3 för anvisningar för distriktspresidenter). Bröder som ska ordineras till diakoner, lärare eller präster presenteras av en medlem i biskopsrådet under ett sakramentsmöte.

Personen som leder inröstningen ber brodern att ställa sig upp. Han framlägger förslaget att förläna aronska eller melkisedekska prästadömet (vid behov) och att ordinera brodern till prästadömsämbetet. Sedan ber han medlemmarna att stödja förslaget. För att presentera en broder för ordination till äldste kan han till exempel använda ord som de här:

”Vi föreslår att [namnet] förlänas melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste. De som instämmer kan visa det genom handuppräckning. [Gör en kort paus.] De som är emot, om det finns några, kan också visa det. [Gör en kort paus.]”

Den person vars namn framläggs ska delta i inröstningen. Om mer än en person presenteras, kan de inröstas i grupp.

Om en fullvärdig medlem motsätter sig ordinationen, pratar den presiderande ledaren eller en annan därtill utsedd prästadömsledare enskilt med honom eller henne efter mötet. Ledaren försöker förstå varför medlemmen motsätter sig kallelsen. Han tar reda på om medlemmen känner till något beteende som kan diskvalificera personen från att ordineras till prästadömsämbetet.

Endast fullvärdiga medlemmar får delta i inröstningen. Men om en medlem som inte är fullvärdig eller en person som inte är medlem motsätter sig åtgärden, kan biskopen eller stavspresidenten höra hans eller hennes bekymmer enskilt utanför mötet.

I vissa fall kan en broder behöva ordineras till äldste eller högpräst innan han kan presenteras på en stavskonferens. När det händer presenteras han för inröstning under ett sakramentsmöte i sin församling. Han presenteras sedan under nästa stavskonferens för ratificering av ordinationen (anpassning av inröstningsprocessen, som beskrivs ovan). Det innebär bland annat att stavsmedlemmarna får möjlighet att stödja eller motsätta sig åtgärden.

18.10.4

Vilka som utför förrättningen

Stavspresidenten eller en som bär melkisedekska prästadömet under hans ledning får ordinera en man till äldstens ämbete. Med missionspresidentens godkännande kan distriktspresidenten eller någon under hans ledning utföra ordinationen (se 6.3). Endast de som bär melkisedekska prästadömet får stå i ringen.

Stavspresidenten eller en högpräst under hans ledning får ordinera en man till högprästens ämbete. Endast högpräster får stå i ringen.

En person som ordinerar en man till ett ämbete inom melkisedekska prästadömet ska vara tempelvärdig. Stavspresidenten eller någon han utser därtill måste vara närvarande.

En präst eller en som bär melkisedekska prästadömet får ordinera en broder till diakonens, lärarens eller prästens ämbete. Han måste vara bemyndigad därtill av biskopen. Biskopen eller någon han utser därtill måste vara närvarande.

För att delta i en ordination inom aronska prästadömet måste en person vara präst eller bära melkisedekska prästadömet.

En biskop kan låta en far som är präst eller som bär melkisedekska prästadömet ordinera sin son till diakonens, lärarens eller prästens ämbete även om fadern inte är helt tempelvärdig (se 18.3). Biskopar uppmuntrar fäder att förbereda sig för att ordinera sina egna söner.

För att agera språkrör under denna förrättning måste en person som är utanför sin församling visa en giltig tempelrekommendation för den presiderande ledaren. Eller så kan han visa en rekommendation att utföra en förrättning som undertecknats av en medlem i hans biskopsråd.

18.10.5

Anvisningar

För att förläna en person prästadömet och ordinera honom till ett prästadömsämbete, lägger en eller flera bemyndigade prästadömsbärare sina händer lätt på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger vilken myndighet han personligen har att utföra förrättningen (antingen aronska eller melkisedekska prästadömet).

3. Han förlänar aronska eller melkisedekska prästadömet, såvida det inte redan förlänats.

4. Han ordinerar personen till ett ämbete inom aronska eller melkisedekska prästadömet och ger det ämbetets rättigheter, makt och myndighet. (Prästadömsnycklar ges inte när prästadömet förlänas eller när någon ordineras till ett ämbete, utom när någon ordineras till biskop.)

5. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

När en person ordineras till ett prästadömsämbete efter att han redan har förlänats rätt prästadöme hoppar personen som utför ordinationen över steg 3.

En ordination är ett tillfälle att ge en välsignelse. Detaljerade råd och anvisningar om en persons plikter ges före och efter ordinationen. Fokus ska inte läggas på dem under välsignelsen. Det är inte nödvändigt med böner, vittnesbörd eller undervisning när någon ordineras.

Förläning av prästadömet

18.10.6

Ordinationsuppteckning och ordinationscertifikat

Innan en man intervjuas för att ordineras till ett ämbete inom melkisedekska prästadömet använder en kamrer LCR för att förbereda blanketten Melkisedekska prästadömets uppteckning. Stavspresidenten eller en därtill utsedd rådgivare håller intervjun och undertecknar blanketten om alla värdighetsvillkor är uppfyllda.

Efter ordinationen färdigställer stavspresidenten eller hans därtill utsedda representant blanketten och ger den till kamreren. Han registrerar ordinationen i LCR och fyller i ett ordinationscertifikat. Certifikatet undertecknas av stavspresidenten och ges till personen.

Innan en broder intervjuas för att ordineras till ett ämbete inom aronska prästadömet, använder en kamrer LCR för att förbereda blanketten Aronska prästadömets uppteckning. Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare håller intervjun och undertecknar blanketten om alla värdighetsvillkor är uppfyllda.

Efter ordinationen färdigställer biskopen eller en därtill utsedd rådgivare blanketten och ger den till en kamrer. Han registrerar ordinationen i LCR och fyller i ett ordinationscertifikat.

En persons nuvarande borgerliga namn ska användas på ordinationsuppteckningen och certifikatet.

18.11

Avskilja medlemmar till att verka i ämbeten

Medlemmar som kallats och inröstats till de flesta ämbeten i kyrkan ska avskiljas till att verka i det ämbetet (se Johannes 15:16; Läran och förbunden 42:11; se även 3.4.3.1 i den här handboken). Under avskiljningen ges personen 1) myndighet att agera i ämbetet och 2) en välsignelse enligt Andens vägledning.

Stavspresidenter, biskopar och kvorumpresidenter ges nycklar till att presidera när de avskiljs (se 3.4.1.1). Men ordet nycklar ska inte användas när medlemmar avskiljs till att verka i andra ämbeten, inklusive rådgivare i presidentskap.

För information om hur biskopar kallas, ordineras och avskiljs, se 30.7.

18.11.1

Vilka som utför avskiljningen

En avskiljning utförs av en som bär melkisedekska prästadömet. Han måste få godkännande därtill av den ledare som har rätt prästadömsnycklar. De som är bemyndigade att utföra en avskiljning anges i ”Översikt över ämbeten” i 30.8. En äldste ska inte agera språkrör eller stå i ringen när en man avskiljs till ett ämbete som kräver att mannen är högpräst.

Under ledning av den presiderande ledaren kan en eller flera som bär melkisedekska prästadömet delta i en avskiljning. Presidenter avskiljs före sina rådgivare.

En presiderande ledare kan emellertid låta en make eller far som bär melkisedekska prästadömet stå med i cirkeln då hans fru eller barn avskiljs även om han inte är helt tempelvärdig (se 18.3).

18.11.2

Anvisningar

En eller flera bemyndigade bärare av melkisedekska prästadömet lägger varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han avskiljer personen till ämbetet i staven, församlingen, kvorumet eller klassen.

4. Han förlänar nycklar om personen är berättigad till dem.

5. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

En avskiljning är inte ett formellt möte med böner och vittnesbörd. Inte heller är det ett tillfälle när detaljerade anvisningar ges. De ges som en del av utbildningen, inte under välsignelsen.

18.12

Invigning av olja

Olivoljan måste invigas av någon som bär melkisedekska prästadömet innan den används till att smörja sjuka eller lidande (se Jakobs brev 5:14). Ingen annan olja får användas.

Oljebehållare finns på store.ChurchofJesusChrist.org.

Medlemmar ska inte inta invigd olja eller applicera den på angripna kroppsdelar.

18.12.1

Vilka som utför förrättningen

En eller flera som bär melkisedekska prästadömet kan inviga olja. De behöver inte få godkännande därtill av en prästadömsledare.

18.12.2

Anvisningar

Vid invigning av olja gör den som bär melkisedekska prästadömet följande:

1. Han håller fram en öppen behållare med olivolja.

2. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

3. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

4. Han inviger oljan (inte behållaren) och avskiljer den till att användas för att smörja och välsigna sjuka och lidande.

5. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

Invigning av olja

18.13

Smörja och välsigna sjuka

Vanligtvis ska smörjelsen och välsignelsen av sjuka göras på begäran av personen som tar emot välsignelsen eller på begäran av andra som är personligt engagerade, så att välsignelsen sker i enlighet med deras tro (se Jakobs brev 5:14; Läran och förbunden 24:13–14; 42:43–44, 48–52).

Förrättningen att smörja och välsigna sjuka ”genom handpåläggning” är uppdelad i två delar: att smörja med olja och att besegla smörjelsen med en välsignelse. Om invigd olja inte finns till hands kan en välsignelse ändå ges genom melkisedekska prästadömets myndighet utan en smörjelse.

Om en person vill ha mer än en välsignelse för samma åkomma är en andra smörjelse inte nödvändig. En prästadömsbärare kan ge ytterligare en välsignelse genom handpåläggning och med melkisedekska prästadömets myndighet. Men en ytterligare smörjelse får också utföras.

Prästadömsbärare som besöker sjukhus ska inte söka efter eller be om tillfällen att smörja och välsigna sjuka.

18.13.1

Vilka som ger välsignelsen

Endast värdiga bärare av melkisedekska prästadömet får smörja och välsigna sjuka och lidande. De behöver inte få godkännande därtill av en prästadömsledare. Om så är möjligt smörjer och välsignar en far som bär melkisedekska prästadömet sjuka medlemmar i sin familj.

Vanligtvis är det två eller flera bärare av melkisedekska prästadömet som utför smörjelse och välsignelse av sjuka. Men både smörjelsen och välsignelsen får utföras av en och samma person.

18.13.2

Anvisningar

Att smörja och välsigna sjuka är uppdelat i två delar: att smörja med olja och besegla smörjelsen.

Smörjelse med olja utförs av någon som bär melkisedekska prästadömet. Han

1. utgjuter en droppe invigd olja på personens huvud

2. lägger varsamt sina händer på personens huvud och uttalar personens fullständiga namn

3. anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet

4. anger att han smörjer med olja som har invigts för smörjelse och välsignelse av sjuka och lidande

5. avslutar i Jesu Kristi namn.

För att besegla smörjelsen lägger en eller flera som bär melkisedekska prästadömet varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som beseglar smörjelsen följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att han beseglar smörjelsen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han ger en välsignelse enligt Andens vägledning.

4. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

Smörja och välsigna sjuka

18.14

Välsignelser för tröst och råd, inklusive en fars välsignelser

18.14.1

Vilka som ger välsignelsen

De som bär melkisedekska prästadömet kan ge en välsignelse till tröst och ledning till familjemedlemmar och andra som ber om en sådan. Dessa välsignelser ges vanligtvis av familjemedlemmar, stödbröder eller prästadömsledare.

En far som bär melkisedekska prästadömet kan ge en fars välsignelse till sina barn. Den kan vara till särskilt stor hjälp när barnen ska börja skolan, gå ut som missionärer, gifta sig, påbörja militärtjänst eller står inför särskilda utmaningar. Föräldrar ska uppmuntra sina barn att be om en fars välsignelse när det känns svårt. En fars välsignelse kan nedtecknas för personligt bruk.

De som bär melkisedekska prästadömet behöver inte be om godkännande av en prästadömsledare för att ge en välsignelse till tröst och ledning eller en fars välsignelse.

18.14.2

Anvisningar

För att ge en välsignelse till tröst och ledning eller en fars välsignelse lägger en eller flera som bär melkisedekska prästadömet varsamt sina händer på personens huvud. Sedan gör den som agerar språkrör följande:

1. Han uttalar personens fullständiga namn.

2. Han anger att välsignelsen utförs med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han ger en välsignelse, tröst och ledning enligt Andens vägledning.

4. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.15

Invigning av hem

Kyrkans medlemmar kan få sina hem invigda genom det melkisedekska prästadömets myndighet. Ett hem behöver inte ägas eller vara betalt för att invigas. Till skillnad från kyrkans byggnader helgas inte ett hem åt Herren.

18.15.1

Vilka som utför invigningen

Ett hem invigs av någon som bär melkisedekska prästadömet. Om det inte finns någon som bär melkisedekska prästadömet i hemmet gäller följande:

• En familj kan be en nära vän, släkting eller stödbroder som bär melkisedekska prästadömet att inviga hemmet. Personen behöver inte få godkännande därtill av en prästadömsledare.

• En familj kan samlas och be en bön enligt Andens vägledning. Bönen kan innehålla det som nämns i 18.15.2, nummer 3.

18.15.2

Anvisningar

Vid invigning av ett hem gör en bärare av melkisedekska prästadömet följande:

1. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

2. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han inviger hemmet som en helig plats där den Helige Anden kan vistas och tillägger sådant som den Helige Anden manar till. Han kan till exempel välsigna hemmet till att vara en plats där familjemedlemmarna kan ägna sig åt tillbedjan, finna trygghet undan världen, växa andligt och förbereda sig för eviga familjerelationer.

4. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

18.16

Invigning av gravar

18.16.1

Vilka som inviger graven

Den som inviger en grav ska bära melkisedekska prästadömet och ha bemyndigats av den prästadömsledare som presiderar vid begravningsgudstjänsten.

Om familjen föredrar det kan man uppsända en bön vid graven i stället för att inviga graven. Den kan uppsändas av någon som familjen väljer.

För att agera språkrör när en grav invigs måste en person som är utanför sin egen församling visa en giltig tempelrekommendation för den prästadömsledare som presiderar vid begravningsgudstjänsten. Eller så kan han visa en rekommendation att utföra en förrättning som undertecknats av en medlem i hans biskopsråd.

18.16.2

Anvisningar

Vid invigning av en grav gör en bärare av melkisedekska prästadömet följande:

1. Han vänder sig till vår himmelske Fader, som i bön.

2. Han anger att han utför handlingen med melkisedekska prästadömets myndighet.

3. Han inviger och helgar gravplatsen som viloplats för den avlidnes kropp.

4. Han ber att platsen ska vara helgad och beskyddad ända till uppståndelsen (där det är lämpligt).

5. Han ber att vår himmelske Fader tröstar familjen och uttrycker de tankar som Anden inger.

6. Han avslutar i Jesu Kristi namn.

Om en medlems kropp ska kremeras använder den presiderande ledaren sitt omdöme för att avgöra huruvida man ska inviga platsen där askan förvaras. Han tar därvid hänsyn till familjens önskemål och lokala sedvänjor och lagar. Brodern som agerar språkrör anpassar anvisningarna för invigning av en grav.

Invigning av gravar

18.17

Patriarkaliska välsignelser

Varje värdig, döpt medlem har rätt att få en patriarkalisk välsignelse som ger inspirerad ledning från vår himmelske Fader (se 1 Moseboken 48:14; 49; 2 Nephi 4:3–11). Föräldrar och kyrkans ledare uppmuntrar medlemmarna att förbereda sig andligt för att ta emot sin patriarkaliska välsignelse.

Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare intervjuar medlemmar som vill ta emot en patriarkalisk välsignelse. Om medlemmen är värdig, förbereder intervjuaren en ”Rekommendation för patriarkalisk välsignelse”. Han skickar in den via systemet för patriarkaliska välsignelser på ChurchofJesusChrist.org.

Personen som utfärdar en rekommendation för patriarkalisk välsignelse ska förvissa sig om att medlemmen är tillräckligt mogen för att förstå välsignelsens innebörd och dess heliga natur. Helst ska medlemmen vara ung nog så att många viktiga beslut i livet fortfarande ligger framför honom eller henne. Men äldre vuxna uppmuntras också att ta emot sin patriarkaliska välsignelse. Prästadömsledare ska inte ange en minimiålder för mottagande av patriarkalisk välsignelse.

En nyomvänd ska förstå evangeliets grundläggande lära innan han eller hon får en patriarkalisk välsignelse.

Se 38.2.10 för information om patriarkaliska välsignelser under särskilda omständigheter.

18.17.1

Ta emot en patriarkalisk välsignelse

Efter att ha tagit emot en rekommendation kontaktar medlemmen patriarken för att boka ett möte för att ta emot en patriarkalisk välsignelse. Dagen då mötet är bokat bör medlemmen komma till patriarken med en bön i hjärtat och vara söndagsklädd. Medlemmarna kan fasta, men det är inget krav.

Varje patriarkalisk välsignelse är helig, konfidentiell och personlig. Därför ges den enskilt, förutom att ett begränsat antal familjemedlemmar kan vara närvarande.

En person som tar emot en patriarkalisk välsignelse ska bevara dess ord, begrunda dem och leva så att han eller hon är värdig att ta emot de utlovade välsignelserna i detta liv och i evigheten.

Kyrkans medlemmar ska inte jämföra sina välsignelser och ska inte låta andra än närstående få ta del av dem. Patriarkaliska välsignelser ska inte läsas upp vid kyrkans möten eller andra offentliga sammankomster.

Om en patriarkalisk välsignelse inte innefattar ett tillkännagivande av släktlinje kan patriarken senare göra ett tillägg där släktlinjen tillkännages.

18.17.2

Beställa kopior av patriarkaliska välsignelser

En person som har fått en patriarkalisk välsignelse bör förvara det utskrivna originalet på ett säkert ställe. Men om det försvinner eller förstörs kan personen beställa en ny utskrift. Han eller hon kan beställa den på Patriarkaliska välsignelser på ChurchofJesusChrist.org. Om så inte är möjligt kontaktar personen sin biskop för att få hjälp med detta.

18.17.3

Mer information

För mer information om patriarkaliska välsignelser, se 38.2.10 och ”Patriarkaliska välsignelser”.

18.18

Tempelbegåvning och tempelbesegling

För information om förrättningarna tempelbegåvning och tempelbesegling, se kapitel 27.

18.19

Översikt över ordinationer

Ämbete	Rekommenderas av	Godkänns av	Inröstas av	Intervjuas och ordineras av
Ämbete Patriark	Rekommenderas av Stavspresidentskapet	Godkänns av De tolv apostlarnas kvorum	Inröstas av Medlemmarna vid stavskonferens	Intervjuas och ordineras av Stavspresidenten efter godkännande från de tolv apostlarnas kvorum, eller en medlem i första presidentskapet eller de tolv apostlarnas kvorum
Ämbete Högpräst	Rekommenderas av Biskopen och stavspresidentskapet	Godkänns av Stavspresidentskapet och högrådet	Inröstas av Medlemmarna vid stavskonferens	Intervjuas och ordineras av Intervjuas av biskopen och av stavspresidenten eller en därtill utsedd rådgivare; ordineras under stavspresidentens ledning
Ämbete Äldste	Rekommenderas av Biskopen	Godkänns av Stavspresidentskapet och högrådet	Inröstas av Medlemmarna vid en stavskonferens eller distriktskonferens	Intervjuas och ordineras av Intervjuas av biskopen och av stavspresidenten eller en därtill utsedd rådgivare (i ett distrikt, intervjuas av en medlem i missionspresidentskapet eller av distriktspresidenten om han fått detta i uppdrag, se 6.3) Ordineras under ledning av stavspresidenten (i ett distrikt, ordineras under ledning av missionspresidenten eller distriktspresidenten om han fått detta i uppdrag)
Ämbete Biskop	Rekommenderas av Stavspresidentskapet, med hjälp av LCR	Godkänns av Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum	Inröstas av Medlemmarna under ett sakramentsmöte	Intervjuas och ordineras av Stavspresidenten efter godkännande från första presidentskapet (se 30.7)
Ämbete Präst	Rekommenderas av Biskopen	Godkänns av Biskopsrådet	Inröstas av Medlemmarna under ett sakramentsmöte	Intervjuas och ordineras av Intervjuas av biskopen; ordineras under biskopens ledning
Ämbete Lärare eller diakon	Rekommenderas av Biskopen	Godkänns av Biskopsrådet	Inröstas av Medlemmarna under ett sakramentsmöte	Intervjuas och ordineras av Intervjuas av biskopen eller en därtill utsedd rådgivare; ordineras under biskopens ledning