3.

Prästadömsprinciper

3.0

Introduktion

Prästadömet är Guds myndighet och makt. Genom prästadömet utför vår himmelske Fader sitt verk ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Gud förlänar sina söner och döttrar på jorden myndighet och makt för att de ska hjälpa honom att utföra detta verk (se kap. 1).

3.1

Prästadömets återställelse

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är den enda organisationen på jorden med prästadömsmyndighet. Profeten Joseph Smith tog emot aronska prästadömet och dess nycklar från Johannes Döparen (se Läran och förbunden 13:1). Han tog emot melkisedekska prästadömet och dess nycklar från apostlarna Petrus, Jakob och Johannes (se Läran och förbunden 27:12–13).

I Kirtlands tempel visade sig Mose, Elias och Elia för Joseph Smith och förlänade honom den ytterligare myndighet som krävs för att Guds verk ska utföras i de sista dagarna (se Läran och förbunden 110:11–16).

Varje medlem i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum innehar dessa prästadömsnycklar i dag. Dessa ledare kallar och ger andra medlemmar i kyrkan myndighet att använda Guds prästadömes myndighet och makt till att bistå i Guds frälsnings- och upphöjelseverk.

3.2

Prästadömets välsignelser

Genom förbund och prästadömsförrättningar gör Gud stora välsignelser tillgängliga för alla sina barn. Dessa välsignelser innefattar bland annat:

• dop och medlemskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

• den Helige Andens gåva

• att ta del av sakramentet

• myndighet och makt att verka i ämbeten och uppdrag i kyrkan

• mottagandet av patriarkaliska välsignelser och andra helande, tröstande och vägledande välsignelser

• att begåvas med Guds kraft i templet

• att beseglas till familjen för evigheten

• löftet om evigt liv.

Guds barn kan ta emot dessa prästadömsvälsignelser och känna stor glädje när de lever efter Jesu Kristi evangelium.

3.3

Melkisedekska prästadömet och aronska prästadömet

I kyrkan har prästadömet två delar: melkisedekska prästadömet och aronska prästadömet (se Läran och förbunden 107:1).

3.3.1

Melkisedekska prästadömet

Melkisedekska prästadömet är ”Det heliga prästadömet enligt Guds Sons orden” (Läran och förbunden 107:3). Det är genom den makten som Guds söner och döttrar kan bli som han (se Läran och förbunden 84:19–21; 132:19–20).

”Melkisedekska prästadömet innehar rätten att presidera.” Det ”har makt och myndighet över alla ämbeten i kyrkan i världens alla tidsåldrar till att betjäna i andliga ting” (Läran och förbunden 107:8). Genom denna myndighet leder och förvaltar kyrkans ledare kyrkans hela andliga verk (se Läran och förbunden 107:18).

Kyrkans president är den presiderande högprästen över melkisedekska prästadömet (se Läran och förbunden 107:65–67). Stavspresidenten är den presiderande högprästen i staven (se Läran och förbunden 107:8, 10; se även kapitel 6 i den här handboken). Biskopen är den presiderande högprästen i församlingen (se Läran och förbunden 107:17; se även kap. 7 i den här handboken).

För mer information om melkisedekska prästadömets ämbeten och ansvar, se 8.1.

3.3.2

Aronska prästadömet

Aronska prästadömet är ”ett bihang till … melkisedekska prästadömet” (Läran och förbunden 107:14). Det innehar nycklarna till

• änglars betjäning

• omvändelsens evangelium

• att betjäna i yttre förrättningar, bland annat dop till syndernas förlåtelse.

(Se Läran och förbunden 13:1; 84:26–27; 107:20.)

Biskopen är president för aronska prästadömet i församlingen (se Läran och förbunden 107:15).

För mer information om aronska prästadömets ämbeten och ansvar, se 10.1.3.

3.4

Prästadömsmyndighet

Prästadömsmyndighet är myndigheten att representera Gud och handla i hans namn. I kyrkan utövas all prästadömsmyndighet under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar.

Värdiga manliga medlemmar i kyrkan tar emot prästadömsmyndighet genom förläning av prästadömet och ordination till prästadömsämbeten. Alla kyrkans medlemmar kan utöva delegerad myndighet när de har avskilts eller fått i uppdrag att hjälpa till att utföra Guds verk. Medlemmar ansvarar inför Gud och dem han har utsett till att presidera för hur de utövar hans myndighet (se 3.4.4).

3.4.1

Prästadömsnycklar

Prästadömsnycklar är myndigheten att leda användningen av prästadömet till förmån för Guds barn. Användningen av all prästadömsmyndighet i kyrkan leds av dem som innehar prästadömsnycklar (se Läran och förbunden 65:2).

3.4.1.1

De som innehar prästadömsnycklar

Jesus Kristus innehar alla prästadömsnycklar. Under hans ledning ges prästadömsnycklar till män så att de kan använda dem i specifika ämbeten för att hjälpa till att utföra Guds verk, enligt följande beskrivning.

Herren har förlänat var och en av sina apostlar alla nycklar som hör till Guds rike på jorden. Den levande apostel som verkat längst i ämbetet – kyrkans president – är den ende på jorden som är bemyndigad att använda alla dessa prästadömsnycklar (se Läran och förbunden 81:1–2; 107:64–67, 91–92; 132:7).

Under ledning av kyrkans president får följande prästadömsledare nycklar så att de kan presidera i sina ansvarsområden:

• stavs- och distriktspresidenter

• biskopar och grenspresidenter

• presidenter för melkisedekska och aronska prästadömets kvorum

• tempelpresidenter

• missionspresidenter och presidenter för missionärsskolor

• presidenter för kyrkans historiska platser.

Dessa ledare tar emot prästadömsnycklar när de avskiljs till sina ämbeten.

Prästadömsnycklar ges inte till andra, som rådgivare till lokala prästadömsledare eller presidenter för kyrkans organisationer. Dessa ledare får delegerad myndighet när de avskiljs och när de får uppdrag under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar. Presidenter för kyrkans organisationer presiderar under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar (se 4.2.4).

3.4.1.2

Ordning i Guds verk

Prästadömets nycklar säkerställer att Guds frälsnings- och upphöjelseverk utförs på ett ordnat sätt (se Läran och förbunden 42:11; 132:8). De som innehar prästadömsnycklar leder Herrens verk inom sina ansvarsområden. Denna presiderande myndighet gäller endast de specifika ansvaren i en ledares ämbete. När prästadömsledare blir avlösta från sina ämbeten innehar de inte längre dessa nycklar.

Alla som tjänar i kyrkan avskiljs eller ges uppdrag under ledning av någon som innehar prästadömsnycklar.

3.4.2

Förlänande av och ordination inom prästadömet

Under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar förlänas värdiga manliga medlemmar i kyrkan aronska prästadömet och melkisedekska prästadömet (se Läran och förbunden 84:14–17). När tillbörligt prästadöme har förlänats ordineras personen till ett ämbete inom det prästadömet, som diakon eller äldste. En prästadömsbärare utövar prästadömet enligt rättigheterna och plikterna som tillhör det ämbetet (se Läran och förbunden 107:99).

Varje man i Jesu Kristi kyrka bör sträva efter att vara värdig att ta emot och använda melkisedekska prästadömet för att tjäna andra. När en man tar emot detta prästadöme ingår han ett förbund att trofast utföra sina prästadömsansvar. Han får också från Gud en ed, eller ett löfte, om eviga välsignelser (se Läran och förbunden 84:33–44; se även Handledning för skriftstudier, ”Prästadömets ed och förbund”).

För mer information om förläning av och ordination inom prästadömet, se 8.1.1, 10.6, 18.10 och 38.2.5.

3.4.3

Delegering av prästadömsmyndighet för att tjäna i kyrkan

Prästadömsmyndighet för att tjäna i kyrkan delegeras till medlemmar på följande sätt:

• genom avskiljning till ett ämbete i kyrkan

• genom ett uppdrag från presiderande ledare i kyrkan.

3.4.3.1

Avskiljning

När kyrkans medlemmar avskiljs under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar får de myndighet från Gud att agera i det ämbetet. Till exempel:

• En kvinna som kallas och avskiljs av biskopen som Hjälpföreningens president i församlingen ges myndighet att leda Hjälpföreningens arbete i församlingen.

• En man eller kvinna som kallas och avskiljs av en medlem i biskopsrådet som primärlärare ges myndighet att undervisa primärbarnen i församlingen.

Alla kallas och avskiljs att tjäna under ledning av dem som presiderar över dem (se 3.4.1.2).

När kyrkans medlemmar blir avlösta från ett ämbete har de inte längre den myndighet som hör till det ämbetet.

För mer information om att avskilja medlemmar till ämbeten i kyrkan, se 18.11.

3.4.3.2

Uppdrag

Presiderande ledare i kyrkan kan delegera myndighet genom att ge uppdrag. När män och kvinnor får dessa uppdrag ges de myndighet från Gud att verka. Till exempel:

• Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum delegerar myndighet till sjuttio som får i uppdrag att förvalta områden och presidera över stavskonferenser.

• Missionspresidenter delegerar myndighet till manliga och kvinnliga missionärer som får i uppdrag att leda och utbilda andra missionärer.

• Myndighet delegeras till kyrkans medlemmar som ska tjäna som stödbröder eller stödsystrar. Detta sker när de får detta uppdrag under biskopens ledning av äldstekvorumets president eller Hjälpföreningens president.

Myndighet som delegeras i uppdrag begränsas till de specifika ansvaren och gäller så länge uppdraget varar.

För mer information om uppdrag genom delegering, se 4.2.5.

3.4.4

Rättfärdigt utövande av prästadömsmyndighet

Kyrkans ledare och medlemmar använder förlänad eller delegerad prästadömsmyndighet för att välsigna andras liv.

Denna myndighet kan endast användas i rättfärdighet (se Läran och förbunden 121:36). Den utövas genom överbevisning, långmodighet, mildhet, ödmjukhet, kärlek och välvilja (se Läran och förbunden 121:41–42). Ledare rådgör med andra i en anda av enighet och söker Herrens vilja genom uppenbarelse (se Läran och förbunden 41:2). För information om att rådgöra med andra, se 4.4.3.

De som utövar prästadömsmyndighet påtvingar inte andra sin vilja. De använder den inte i själviska syften. Om en person använder den här myndigheten orättfärdigt ”drar sig himlarna tillbaka [och] Herrens Ande sörjer” (Läran och förbunden 121:37).

En del ämbeten i kyrkan omfattar ansvaret att presidera. För information om att presidera i kyrkan, se 4.2.4.

3.5

Prästadömets kraft

Prästadömets kraft är Guds kraft, som han använder för att välsigna sina barn. Guds prästadömskraft flödar till alla medlemmar i kyrkan – kvinnor och män – när de håller de förbund som de har ingått med honom. Medlemmar ingår dessa förbund när de tar emot prästadömsförrättningar. (Se Läran och förbunden 84:19–20.)

De välsignelser av prästadömets kraft som medlemmar kan ta emot innefattar bland annat:

• vägledning i livet

• uppenbarelse om hur de kan utföra det verk de ordinerats till, avskilts till eller fått i uppdrag att göra

• hjälp och styrka att bli mer som Jesus Kristus och vår himmelske Fader.

3.5.1

Förbund

Ett förbund är ett heligt löfte mellan Gud och hans barn. Gud anger villkoren för förbundet och hans barn går med på att lyda dessa villkor. Gud lovar att välsigna sina barn när de uppfyller förbundet.

Medlemmar ingår förbund med Gud när de tar emot frälsningens och upphöjelsens förrättningar (se 18.1). Alla som håller ut i sina förbund intill änden får evigt liv (se 2 Nephi 31:17–20; Läran och förbunden 14:7).

Föräldrar, kyrkans ledare och andra hjälper enskilda att förbereda sig för att ingå förbund när de tar emot evangeliets förrättningar. De ser till att personen förstår förbunden han eller hon kommer att ingå. När en person har ingått ett förbund hjälper de honom eller henne att hålla det. (Se Mosiah 18:8–11, 23–26.)

3.5.2

Förrättningar

En förrättning är en helig handling som utförs med prästadömsmyndighet. Förrättningar har alltid varit en del av Jesu Kristi evangelium (se 1 Moseboken 1:28; Mose 6:64–65).

Under många förrättningar ingår medlemmarna förbund med Gud. Exempel på detta är dopet, sakramentet, begåvningen och den beseglande vigselförrättningen. Under andra förrättningar, som patriarkaliska välsignelser eller välsignelse av sjuka, ingår inte enskilda förbund, men man får vägledning och styrka att hålla förbunden.

Förrättningar har symbolisk innebörd som leder enskilda till sin himmelske Fader och Jesus Kristus. Under förrättningar som innehåller förbund hjälper symbolismen enskilda att förstå löftena de ingår och välsignelserna de tar emot genom sin rättfärdighet.

Varje förrättning ger enskilda möjlighet att ta emot rika andliga välsignelser. Herren uppenbarade att ”gudaktighetens kraft [är] uppenbar i [prästadömets] förrättningar” (Läran och förbunden 84:20). Frälsande och upphöjande förrättningar är nödvändiga för evigt liv. För mer information, se 18.1.

Levande personer tar emot frälsningens och upphöjelsens förrättningar för sig själva. Där så är möjligt återvänder de sedan till templet för att utföra dessa förrättningar som ställföreträdare för dem som är döda. För mer information om att utföra förrättningar för avlidna, se kapitel 28.

3.6

Prästadömet och hemmet

Alla medlemmar i kyrkan som håller sina förbund – kvinnor, män och barn – välsignas med Guds prästadömes kraft i sina hem till styrka för dem själva och deras familjer (se 3.5). Denna kraft hjälper medlemmarna att utföra Guds frälsnings- och upphöjelseverk i sina egna liv och i sina familjer (se 2.2).

Män som bär melkisedekska prästadömet kan ge prästadömsvälsignelser till familjemedlemmar för att ge vägledning, helande och tröst. När så behövs kan kyrkans medlemmar också be om dessa välsignelser från släktingar, stödbröder och kyrkans lokala ledare. För mer information om prästadömsvälsignelser, se 18.13 och 18.14.