Självmord
Hur vi förhindrar självmord och hjälper efter en förlust

Hur vi förhindrar självmord och hjälper efter en förlust

Det ökande antalet självmord i stora delar av världen är ytterst oroande. Syftet med den här informationen är att hjälpa föräldrar, kyrkans ledare och andra medlemmar i deras strävan att hjälpa dem som drabbats av självmord.

Medlemmar kan använda den här vägledningen för att lära sig vad kyrkans lära säger om självmord, om varningstecken på att någon är självmordsbenägen, hur de kan hjälpa någon i kris och hur de kan hjälpa efter ett självmord. Ledare kan använda den här vägledningen för att leda meningsfulla diskussioner med medlemmar i sina stavs- och församlingsråd och i andra sammanhang. Syftet med sådana diskussioner är att hjälpa ledare och medlemmar att bättre kunna stötta dem som drabbats av självmord.

Om en diskussion om självmord skulle kunna bidra till att förhindra sådana och hjälpa dem som påverkas av det här ämnet, ska en sådan diskussion ledas av två vuxna. Ledare skulle kunna be en yrkeskunnig person som förstår och respekterar kyrkans lära om självmord att delta i diskussionen. Diskussioner med barn under 12 år ska bara hållas om föräldrarna först talat med sina barn.

När stavs- och församlingsråd har gått igenom den här informationen ska de diskutera lämpliga sätt att stötta samhällsinsatser och informera medlemmarna om de resurser som finns tillgängliga.

Lärosatser och principer

Herren bad oss att behandla alla människor med förståelse och medkänsla när han sa: ”Du ska älska din nästa som dig själv” (Matt. 22:39). Våra ansträngningar att hjälpa dem som drabbats av självmord får bättre effekt när vi helt förstår lärosatser och lärdomar som de här:

  • Genom sin försoning upplevde Jesus Kristus jordelivets alla svårigheter så att han kunde veta hur han skulle ”bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (Alma 7:11–13). James E. Faust sa: ”Eftersom Frälsaren har lidit allting som vi någonsin skulle kunna känna och uppleva, kan han hjälpa de svaga att bli starkare” (”Försoningen: Vårt största hopp”, Liahona, jan. 2002, s. 22).

  • Jordelivet är en dyrbar gåva från Gud – en gåva som bör värdesättas och beskyddas (se L&F 18:10; M. Russell Ballard, ”Självmord: vissa saker vet vi, andra inte”, Nordstjärnan, mar. 1988, s. 16–20).

  • När någon tar sitt eget liv, kan bara Gud döma den personens tankar, handlingar, och ansvarighetsgrad. Självmord behöver inte vara det som utmärker en persons eviga liv (se 1 Sam. 16:7; L&F 137:9; Dale G. Renlund, ”Grieving after a Suicide Loss”, video på suicide.lds.org).

Övriga resurser:

  • Evangelieämnen, på topics.lds.org och i appen Evangeliebiblioteket

Varningstecken för självmord

De flesta som gör självmordsförsök vill inte dö. De vill bara slippa den fysiska, psykiska, känslomässiga eller andliga smärta som de känner. Många människor i kris visar varningstecken innan de gör ett självmordsförsök. Om du lär dig att känna igen dessa varningstecken blir du bättre förbered att stötta dem som behöver hjälp. Lyssna efter ord som ”jag bryr mig inte om ifall jag dör” eller ”alla skulle ha det bättre utan mig”. Några varningstecken är att personen:

  • letar efter sätt att ta livet av sig

  • talar om att de inte känner något hopp eller att de inte har skäl att leva

  • talar om att känna sig fångna eller känna outhärdlig smärta

  • talar om att vara en börda för andra

  • ökar sitt intag av alkohol eller droger

  • ger bort personliga ägodelar utan anledning

  • visar ångest eller upprördhet, eller försätter sig i farliga situationer

  • drar sig undan eller isolerar sig själv

  • visar stor ilska eller pratar om att vilja hämnas

  • har extrema humörsvängningar (se National Suicide Prevention Lifeline).

En av de här varningstecknen behöver inte betyda att personen är i kris. Men om personen har gjort självmordsförsök tidigare, om du märker en plötslig förändring i deras personlighet eller ser flera av tecknen, agera direkt. Gratis hjälplinjer och ytterligare information finns på: suicide.lds.org. (Se ”Hur du hjälper någon i kris” i den här handledningen för mer information.)

Trots våra bästa ansträngningar kan inte alla självmord förhindras. Vissa självmord inträffar utan någon uppenbar förvarning. Du ansvarar inte för någon annans val att avsluta sitt liv.

Ytterligare resurser:

Hur du hjälper någon i kris

Ta alltid varningstecken på självmord och hot om självmordsförsök på allvar, även om du tror att personen inte är självmordsbenägen på riktigt eller bara söker uppmärksamhet. Följ de här tre stegen för att ge stöd: Fråga, bry dig, berätta.

Steg 1: Fråga. Fråga personen rakt ut om han eller hon har självmordstankar. Du skulle kunna fråga: ”Funderar du på att ta livet av dig?” Om de säger att de funderar på självmord, fråga om de har en plan. Du skulle kunna fråga: ”Planerar du att skada dig själv?” Om de har en plan, hjälp dem omedelbart att komma till ett sjukhus eller vårdcentral eller ring ett lokalt nödnummer eller en hjälplinje. (Besök suicide.lds.org/crisis för att få tips om hjälplinjer runt om i världen.) Om de inte har en plan, gå till steg 2.

Steg 2: Bry dig. Visa att du bryr dig genom att lyssna på vad de säger. Ge dem tid att förklara vad de känner. Visa respekt för deras känslor genom att säga saker som ”jag är ledsen att du mår så dåligt” eller ”jag visste inte hur svårt du hade det”. Du kan erbjuda dig att hjälpa dem göra upp en plan för att förhindra självmord (se ”Hur man gör upp en plan för att förhindra självmord”, Doug Thomas, Liahona, sep. 2016, s. 33). En plan kan hjälpa personen att identifiera personliga styrkor, positiva relationer, och sunda sätt att handskas med känslorna. Den kan också begränsa deras tillgång till sådant de kan skada sig själva med, exempelvis vapen eller tabletter. Om de ber dig att inte berätta för någon om deras känslor, så förklara att du kommer att respektera deras privatliv så mycket som möjligt men att de behöver mer hjälp än du kan ge dem.Lova aldrig att hålla deras självmordstankar hemliga.

Steg 3: Berätta. Uppmuntra personen att berätta för någon som kan ge dem mer stöd. Ge personen kontaktinformation till resurser i ert område som kan vara till hjälp. Resurser kan vara sjukhus, akutvård, eller gratis hjälplinjer.IOm de inte söker hjälp måste du prata med någon åt dem. Du skulle kunna säga någonting i stil med: ”Jag bryr mig om dig och vill inte att någonting ska hända dig. Jag tänker prata med någon som kan ge dig den hjälp du behöver.” Respektera deras privatliv genom att bara prata med någon som du tror kan hjälpa, som en nära släkting, personens biskop, en skolkurator, en läkare eller någon annan som arbetar inom vården. Om du inte är säker på vem du ska prata med, kan du tala med din biskop eller ringa en gratis hjälplinje i ditt område. Kom ihåg att du inte förväntas stötta personen på egen hand.

Obs: Om du leder en diskussion kan du be deltagarna öva på de tre stegen. Ge dem ett exempel på en situation där någon kommer till dem och uttrycker självmordstankar, och be dem öva på vad de skulle säga.

Ytterligare resurser:

Hur man kan hjälpa efter ett självmord

Trots våra bästa ansträngningar kan inte alla självmord förhindras. Det är normalt för dem som lämnats kvar efter ett självmord att ha känslor som förnekelse, chock, skuld, ilska och förvirring. President M. Russell Ballard sa: ”Ett självmord är verkligen en tragedi, eftersom denna handling efterlämnar så många offer: först den som dör och sedan dussintals andra – släktingar och vänner – som lämnas kvar. En del av dem kämpar med smärta och förvirring i åratal efteråt” (”Självmord: vissa saker vet vi, andra inte”, Nordstjärnan, mar. 1988, s. 17). För dessa personer kommer helande genom Frälsaren som ”steg ner under allt” så att han ”i köttet kan veta hur han ska bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (L&F 88:6; Alma 7:12). Professionella resurser och professionell rådgivning kan också vara till hjälp.

Stavs- och församlingsråd skulle kunna diskutera hur de kan stötta en person eller familj efter ett självmord. Följande frågor kan ingå i en diskussion:

  • Hur kan Jesu Kristi lärdomar och försoning hela personen eller familjen?

  • Vilka behov har stödbröderna och stödsystrarna sett hos personen eller familjen? Hur har de tjänat personen/familjen?

  • Vilket fortlöpande känslomässigt eller andligt stöd kommer personen eller familjen att behöva? Vem kan ge dem detta stöd?

  • Har personen eller familjen timliga behov, som behov av transport eller måltider?

  • Hur kan församlingens biorganisationsledare stötta barn och ungdomar som förlorat en närstående?

Sorgeprocessen efter ett självmord kan vara mycket lång. Om någon fortsätter känna intensiv smärta eller sorg, så rådgör med andra som står personen nära. Begrunda under bön hur du bäst kan erbjuda stöd. Du skulle kunna hjälpa personen att få en prästadömsvälsignelse eller ta kontakt med lokala resurser. Sorgegrupper, läkare eller andra yrkesmän inom vården kan vara till hjälp.

Obs: Om du leder en diskussion ska du inte tala om hur en person tog sitt liv. Det kan oavsiktligt uppmuntra någon i gruppen att härma den personens beteende. Om någon börjar berätta sådana detaljer i en grupp, leder du om samtalsämnet på ett vänligt sätt.

Ytterligare resurser:

Andra resurser

Råd från kyrkans ledare

Medlemmars personliga upplevelser

Andra resurser från kyrkan

Se suicide.lds.org för ytterligare resurser