Kapitel 12

Att förhindra personligt avfall

Då president Young var i Kirtland träffade han på en grupp avfällingar som inom själva templets murar höll på att sammansvärja sig mot profeten Joseph Smith. Han sade: ”Jag ställde mig upp och sade tydligt och med eftertryck att Joseph var en profet, och att jag visste det, och att de fick smäda och förtala honom så mycket de ville. Men de kunde inte omintetgöra Guds profets kallelse, de kunde bara göra slut på sin egen auktoritet, klippa av tråden som band dem vid profeten och vid Gud och sänka sig själva ner i helvetet” (”History of Brigham Young”, DNW, 10 februari 1858, 386). I Kirtland, Missouri, Nauvoo och Utah fick president Young bevittna den ödeläggelse som drabbar dem som avfaller. Många av avfällingarna hade varit hans närmaste medarbetare. Han konstaterade att deras avståndstagande från sanningen ofta började med ”bagateller”, och han manade eftertryckligt varje medlem att vara på sin vakt mot minsta felsteg.

Brigham Youngs lärdomar

Att avfalla är att vända sig bort från kyrkan och slutligen förneka tron.

Vad är det som får människor att vända sig bort från kyrkan? Deras avvikelse från den rätta vägen börjar vanligtvis med bagateller. Om vi följer en kompass vars nål inte visar rätt, kommer en mycket liten avvikelse i början så småningom, då vi färdats en sträcka, att resultera i att vi kommit långt från målet vi strävar mot (DBY, 83).

Om de heliga försummar att be och vanhelgar den dag som är avskild för gudsdyrkan, förlorar de Guds Ande. Om någon tillåter sig att förlora humöret och börja svära och missbruka Guds namn, kan han inte behålla den Helige Anden. Sammanfattningsvis kan man säga att om någon gör något som han vet är fel, och inte omvänder sig, kan han inte åtnjuta den Helige Anden, utan kommer att vandra i mörker och till slut förneka tron (DBY, 85).

Det strider mot allt förnuft att någon man eller kvinna skulle blunda för de eviga tingen sedan de lärt känna dem, och låta … denna världens ting, ögonens begär och köttets begärelser, snärja deras tankar och föra dem en hårsmån bort från livets principer (DBY, 82).

Någon sade här denna morgon att ingen har avfallit utan att ha syndat. Underlåtenhetssynder leder till verksynder (DBY, 82).

Man hör många säga: ”Jag är sista dagars helig och kommer aldrig att avfalla.” ”Jag är sista dagars helig och ska vara det livet ut.” Jag gör aldrig och kommer aldrig att göra sådana utfästelser. Jag tror jag har lärt mig att jag av mig själv är maktlös, men hela min varelse är skapad för att tillväxa i visdom, kunskap och makt, genom att få lite här och lite där. Men då jag är utlämnad åt mig själv, har jag ingen makt, och min visdom är dårskap. Då håller jag mig nära Herren, och får makt i hans namn. Jag tror evangeliet har lärt mig att jag av mig själv är intet [se Alma 26:12] (DBY, 84).

Då en man eller kvinna som har fått mycket av Guds makt, syner och uppenbarelser, vänder sig bort från Herrens heliga bud, verkar det som om deras förnuft tas ifrån dem, deras klokhet och förmåga att döma rättfärdigt tas bort, de går in i mörkret och blir som en blind som trevar sig fram efter väggarna [se Jesaja 59:9–10; Femte Moseboken 28:29] (DBY, 82–83).

Många tar emot evangeliet därför att de vet att det är sant. De övertygas om att det är sant. Starka argument överväldigar dem, och de måste efter förnuftsmässiga resonemang erkänna att evangeliet är sant. De underkastar sig det och lyder dess första grundsatser, men söker aldrig bli upplysta genom den Helige Andens kraft. De avfaller ofta (DBY, 86).

Då vi finner fel hos kyrkans ledare börjar vi avlägsna oss från kyrkan.

Närhelst det hos någon medlem i denna kyrka finns en benägenhet att ifrågasätta den rätt presidenten för hela kyrkan har att bestämma i allt, ser man tecken på avfall – en anda som, om den uppmuntras, leder till ett avståndstagande från kyrkan och till slutlig undergång. Varhelst det finns en tendens hos medlemmar att motarbeta någon vederbörligt tillsatt ämbetsman i detta rike, oavsett i vilken ställning denne är kallad att verka, ger det, om de framhärdar i det, samma resultat – de ”följer sina orena begär och bryr sig inte om högre makter. Fräcka och övermodiga skyggar de inte för att smäda himmelska väsen” [se 2 Petrusbrevet 2:10] (DBY, 83).

Då någon börjar finna fel och ställa frågor om det ena eller andra och exempelvis säger: ”Ser det ut som om det kommer från Herren?” vet man att han har mer eller mindre av avfallets anda. Varje människa i detta rike, eller på jordens yta, som av hela sitt hjärta söker att frälsa sig själv, har fullt upp att göra utan att ifrågasätta det som inte angår henne. Om hon lyckas frälsa sig själv har det gott och väl upptagit hennes tid och uppmärksamhet. Se till att ni själva är på rätt kurs. Se varje dag till att inga synder och dåraktigheter dyker upp (DBY, 83).

Många får för sig att de kan börja undervisa om principer som aldrig har lärts ut. De är inte medvetna om att i samma stund som de ger efter för denna sinnesvilla får djävulen makt över dem, makt att föra dem bort till oheliga platser. Fastän det är något man borde ha lärt sig för länge sedan, var det bara ett fåtal på Josephs tid som lärde sig det (DBY, 77–78).

En sådan person uttalar falska profetior, men han gör det genom profetians ande. Han känner att han är en profet och kan profetera, men han gör det genom en annan ande och makt än den som Herren gett honom. Han använder gåvan lika mycket som du och jag använder våra (DBY, 82).

Ett av de första stegen mot avfall är att finna fel hos sin biskop. Och när man har gjort det, tar man snart, om man inte har omvänt sig från det, ett andra steg, och undan för undan blir man avskuren från kyrkan, och det är slutet på det hela. Vill du tillåta dig att finna fel hos din biskop? (DBY, 86).

Ingen människa får makt från Gud att ställa till bråk i en kyrkans gren. Denna makt kommer från en ond källa (DBY, 72).

Människor lämnar dock denna kyrka, men de gör det därför att de hamnar i mörker, och den dagen de bestämmer sig för att vi borde ha demokratisk röstning, eller med andra ord, att vi borde ha två kandidater till det presiderande prästadömet i de sista dagars heligas mitt bestämmer de sig för att bli avfällingar. Det finns inget sådant som förvirring, splittring, stridigheter, fiendskap, hat, illvilja eller två sidor av saken i Guds hus. Det finns bara en sida av saken där (DBY, 85).

De som förlorar Anden fylls av mörker och förvirring.

Då människor förlorar andan i det verk som de är engagerade i blir de otrogna i sina känslor. De säger att de inte vet om Bibeln är sann, om Mormons bok är sann eller något om nya uppenbarelser, eller om det finns en Gud eller inte. Då de förlorar andan i detta verk, förlorar de kunskapen om det som hör Gud till i tid och evighet. De förlorar allt (DBY, 83-84).

Människor börjar avfalla genom att tro sig ha en styrka som de inte har, genom att lyssna till viskningar från fienden som leder dem vilse litet i taget, tills de samlar det som de kallar mänsklig visdom. Därefter börjar de avlägsna sig från Gud och deras sinnen blir förvirrade (DBY, 84).

Vad har de sista dagars heliga att avfalla från? Allt som är gott, rent, heligt, gudalikt, upphöjande, förädlande, som utvecklar tankarna och möjligheterna hos de intelligenta varelser som vår himmelske Fader har satt på denna jord. Vad får de i utbyte? Jag kan förklara det med bara några få ord. Dessa är de ord jag skulle använda: döden, helvetet och graven. Det är vad de får i utbyte. Vi kan gå in litet närmare på vad de får uppleva. De får uppleva mörker, okunskap, tvivel, smärta, sorg, bedrövelse, olycka – ingen att uttrycka sitt deltagande med i svåra stunder, ingen att luta sig mot när olyckan är framme, ingen som kan förbarma sig över en när man är ensam och övergiven och nedslagen. Och jag sammanfattar det genom att säga döden, helvetet och graven. Det är vad de får för sitt avfall från Guds Sons evangelium (DBY, 85).

Det har funnits människor som medan de var i kyrkan var aktiva, kvicktänkta och fulla av intelligens, men som efter det att de lämnat kyrkan har blivit begränsade i sitt förstånd, förmörkade i sina sinnen och allting har blivit ett mysterium för dem. Och vad gäller det som hör Gud till har de blivit som den övriga världen, som tänker, hoppas och ber att det och det ska vara så, men de vet inte det minsta om det. Det är precis deras situation som lämnar denna kyrka: de går in i mörkret, de kan inte se eller förstå tingen som de är. De är som den som är drucken – han tror att alla omkring honom är berusade och att han själv är den ende som är nykter. Avfällingarna tror att alla utom de själva har fel (DBY, 84).

De som lämnar kyrkan är som en fjäder som blåser fram och tillbaka i luften. De vet inte vart de är på väg. De förstår ingenting om sin egen existens. Deras tro, omdöme och tankeverksamhet är lika oberäkneliga som fjäderns rörelser i luften. Det enda vi kan hålla fast vid är vår tro på evangeliet (DBY, 84).

Vi kan stå stadigt genom att leva efter vår religion och söka den Helige Anden.

Kommer människor fortfarande att avfalla? Ja, bröder och systrar. Ni kan förvänta er att människor kommer in i kyrkan och sedan avfaller. Ni kan förvänta er att en del människor fortsätter leva trofasta en tid och sedan lämnar kyrkan (DBY, 85–86).

Varför avfaller människor? Vi befinner oss på det ”gamla skeppet Sion”. Vi är mitt ute på havet. Det drar ihop sig till storm och som sjömännen säger, arbetar hon sig fram. ”Jag tänker inte stanna här”, säger en. ”Jag tror inte att det här är ’Skeppet Sion’.” ”Men vi är mitt ute på havet.” ”Det bryr jag mig inte om. Jag tänker inte vara kvar här.” Han kastar av sig rocken och hoppar överbord. Kommer han inte att drunkna? Jo. Så är det med dem som lämnar denna kyrka. Den är det ”gamla skeppet Sion”. Låt oss stanna kvar på det (DBY, 85).

Gud står vid rodret på detta fantastiska skepp, och det känns bra … Låt dem som vill avfalla, göra det, men Gud räddar alla dem som är fast beslutna att bli räddade (DBY, 86).

Om medlemmarna levde efter sin religion skulle det inte bli något avfall och vi skulle inte höra någon klagan eller kritik. Om medlemmarna hungrade efter det eviga livets ord och de med hela sin själ inriktade sig på uppbyggandet av Guds rike, skulle varje hjärta och hand vara redo och villigt, verket skulle gå framåt oerhört och vi skulle framåtskrida så som vi borde göra (DBY, 84).

Vi behöver leva så att vi har Anden varje dag, varje timme av dagen, varje minut av dagen, och varje sista dagars helig är berättigad till Guds Ande, till den Helige Andens kraft, som leder honom i hans åligganden (DBY, 82).

Studieförslag

Att avfalla är att vända sig bort från kyrkan och slutligen förneka tron.

President Young identifierade några sätt att lämna sanningen som verkar som ”bagateller”. Han använde bilden av ”en kompass vars nål inte visar rätt”. Hur är evangeliet som en rättvisande kompass? Vilka mindre avvikelser i våra liv kan så småningom föra oss vilse? Vilka korrigeringar i kursen bör vi göra?
Vilka varningar gav president Young den som skryter och säger: ”Jag är sista dagars helig och kommer aldrig att avfalla”? (Se också 2 Nephi 28:25; L&F 20:31–34.)
Vilken profetisk varning gav president Young till de heliga som fått ”Guds makt” och sedan vänder sig ”bort från de heliga buden”?
Varför kan inte enbart förnuftsmässiga resonemang hålla oss på vägen mot evigt liv?

Då vi finner fel hos kyrkans ledare börjar vi avlägsna oss från kyrkan.

På vilka sätt stärks vi som individer, familjer, församlingar och som ett folk i kyrkan då vi i stället för att ifrågasätta våra nuvarande ledares inspiration sköter våra egna kallelser?
Vilken varning gav president Young dem som kritiserar sina församlingseller grensledare? Vad kan vi göra i kyrkan och hemma för att stödja biskopen i vår församling, presidenten i vår gren eller andra ledare i kyrkan? Vad bör vi göra för att bli eniga då öppna meningsskiljaktigheter uppstår? (Se också Matteus 18:15; Lukas 11:34.)
Enligt president Young kan det inte förekomma en ”demokratisk röstning” mellan ”två kandidater till det presiderande prästadömet” i kyrkan. (Se också L&F 28:2, 6–7.) Hur skiljer sig röstning genom ”enhälligt bifall” från en ”demokratisk röstning”? (Se också L&F 20:65; 26:2.)
Vi inbjuds att ge kyrkans ledare vår stödjande röst. Hur stärker vår villighet att stödja dessa ledare hela kyrkan? Hur försvagas kyrkan genom vår ovillighet att stödja ledarna?

De som förlorar Anden fylls av mörker och förvirring.

Vad menade president Young då han sade att avfällingar ”tror sig ha en styrka som de inte har”? Vad är faran med att förlita sig på sin egen styrka? (Se också Helaman 4:13.) Varför väljer en del ”mänsklig vishet” i stället för Guds vishet som den uppenbaras genom Anden? (Se också Jesaja 29:13–14; 1 Korinthierbrevet 2:12–14.)
Läs president Youngs svar på följande frågor: ”Vad har de sista dagars heliga att avfalla från?” ”Vad får de i utbyte?”
Hur kan vi utöva tro till att hjälpa dem som är ”som en fjäder som blåser fram och tillbaka i luften”?

Vi kan stå stadigt genom att leva efter vår religion och söka den Helige Anden.

Varför kommer människor att fortsätta avfalla från kyrkan? Hur kan vi hålla de första tecknen på avfall borta från våra liv? Hur har andra medlemmar i kyrkan och Andens påverkan hjälpt dig att förbli trofast då du kanske har frestats att bara ”leva trofast en tid”?
Vilket löfte har vi om vi stannar kvar på det ”gamla skeppet Sion”?

Judas kissing the Savior’s cheek — Judas förråder Frälsaren i Getsemane örtagård. President Young varnade och sade att ”då någon börjar finna fel” hos kyrkans ledare och lärdomar ”vet man att han har mer eller mindre av avfallets anda” (*DBY*, 83).