1 Och vidare: ”Hör, o Israels hus, alla ni som är avbrutna och utdrivna på grund av mitt folks herdars ogudaktighet, ja, alla ni som är avbrutna, som är vitt kringspridda, som är av mitt folk, o Israels hus.” Hör, o öar på mig, och lyssna ni folk fjärran ifrån. Herren kallade mig i moderlivet, i min mors sköte har han nämnt mitt namn.

2 Och han har gjort min mun lik ett skarpt svärd. Under sin hands skugga har han gömt mig och gjort mig till en blank pil. I sitt koger har han dolt mig.

3 Och han sa till mig: ”Du är min tjänare, o Israel, genom vilken jag ska bli förhärligad.”

4 Då sa jag: ”Jag har arbetat förgäves, jag har ödslat min kraft för intet och förgäves. Förvisso är min dom hos Herren och mitt verk hos min Gud.”

5 Och nu säger Herren – han som formade mig från moderlivet till att vara hans tjänare, till att föra Jakob åter till honom – att om än Israel inte insamlas ska jag bli ärad i Herrens ögon, och min Gud ska vara min styrka.

6 Och han sa: Det vore för lite för dig att du skulle vara min tjänare för att uppresa Jakobs stammar och återställa de bevarade av Israel. Jag ska också sätta dig till ett ljus för icke-judarna så att du må bli min frälsning intill jordens ändar.

7 Så säger Herren, Israels Återlösare, hans Helige, till honom som människor föraktar, till honom som nationerna avskyr och till härskares tjänare: Kungar ska se dig och stå upp, och även furstar ska tillbe tack vare Herren som är trofast.

8 Så säger Herren: I en behaglig tid har jag hört er, o havets öar, och på en frälsningsdag har jag hjälpt er. Och jag ska bevara er och ge er min tjänare till ett förbund för folket för att upprätta jorden och låta dem ärva de ödelagda arveländerna

9 så att ni kan säga till de fångna: ”Dra ut”, och till dem som sitter i mörkret: ”Visa er.” De ska finna bete vid vägarna, och deras betesplatser ska vara på alla höjder.

10 De ska varken hungra eller törsta, inte heller ska vare sig hettan eller solen skada dem, för han som förbarmar sig över dem ska leda dem, ja, till vattenkällor ska han föra dem.

11 Och jag ska göra alla mina berg till en väg, och mina banade vägar ska bli upphöjda.

12 Och då, o Israels hus, ska de komma fjärran ifrån, och se, några från norr och från väster, och några från Sinims land.

13 Sjung, o himlar, och gläds, o jord, för deras fötter som är i öster ska befästas. Och brist ut i sång, o berg, för de ska inte mer bli slagna. För Herren har tröstat sitt folk och ska förbarma sig över sina hemsökta.

14 Men se, Sion har sagt: ”Herren har övergett mig och min Herre har glömt mig” – men han ska visa att det har han inte.

15 För kan en kvinna glömma sitt dibarn så att hon inte har medlidande med sitt skötes son? Ja, de kan glömma, men jag ska inte glömma dig, o Israels hus.

16 Se, jag har inristat dig på mina handflator. Dina murar står alltid inför mina ögon.

17 Dina barn ska hasta fram mot dina fördärvare, och de som har lagt dig öde ska dra bort ifrån dig.

18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring: Alla dessa ska samlas, och de ska komma till dig. Och så sant jag lever, säger Herren: Du ska förvisso få klä dig med dem alla som ett smycke och likt en brud binda dem om dig.

19 För dina öde och dina obebodda platser och ditt förhärjade land ska nu bli för trånga på grund av invånarna, och de som uppslukade dig ska vara långt borta.

20 De barn som du ska få efter att du har förlorat de första ska åter säga i ditt öra: ”Platsen är mig för trång, ge mig rum så att jag kan bo här.”

21 Då ska du säga i ditt hjärta: ”Vem har fött mig dessa? Jag har ju förlorat mina barn och är ofruktsam, en fånge, och flyttar hit och dit. Och vem har fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar – dessa, var har de varit?”

22 Så säger Herren Gud: Se, jag ska lyfta upp min hand till icke-judarna och resa upp mitt baner för folket. Och de ska komma med dina söner i sina armar, och dina döttrar ska bli burna på deras axlar.

23 Och kungar ska vara dina fosterfäder och deras drottningar dina fostermödrar. De ska falla ner inför dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet av dina fötter. Och du ska veta att jag är Herren, för de som väntar på mig ska inte bringas på skam.

24 För ska bytet tas ifrån den mäktige eller de rättmätigt fängslade befrias?

25 Men så säger Herren: Också den mäktiges fångar ska släppas lösa, och den fruktansvärdes byte ska befrias, för jag ska strida mot den som strider mot dig, och jag ska frälsa dina barn.

26 Och jag ska mata dem som förtrycker dig med deras eget kött. De ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin, och allt kött ska veta att jag, Herren, är din Frälsare och din Återlösare, Jakobs Mäktige.