Kapitel 12
Jesaja ser de sista dagarnas tempel, Israels insamling och tusenårsrikets dom och frid – De högmodiga och ogudaktiga ska ödmjukas vid Kristi andra ankomst – Jämför Jesaja 2. Omkring 559–545 f.Kr.
1 Det ord som Jesaja, Amos son, såg angående Juda och Jerusalem:
2 Och det ska ske i de sista dagarna, när det berg där Herrens hus är ska stå grundat högst uppe bland bergen och vara upphöjt över höjderna, och alla nationer ska strömma dit.
3 Och många folk ska gå ut och säga: ”Kom, och låt oss dra upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Och han ska undervisa oss om sina vägar, och vi ska vandra på hans stigar.” För från Sion ska lagen utgå och Herrens ord från Jerusalem.
4 Och han ska döma mellan nationerna och ska tillrättavisa många folk. Och de ska smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation ska inte lyfta svärd mot nation, och inte mer ska de lära sig att kriga.
5 O Jakobs hus, kom och låt oss vandra i Herrens ljus. Ja, kom, för ni har alla gått vilse, var och en på sina ogudaktiga vägar.
6 Därför har du, o Herre, förskjutit ditt folk, Jakobs hus, eftersom de fylls på från Östern och lyssnar till spåmän liksom filisteerna, och de förlustar sig med främlingars barn.
7 Deras land är även fullt av silver och guld, och på deras skatter är ingen ände. Deras land är även fullt av hästar, och på deras vagnar är ingen ände.
8 Deras land är även fullt av avgudar. De tillber sina egna händers verk, det som deras egna fingrar har gjort.
9 Och den enkla människan böjer sig inte ner, och den store mannen ödmjukar sig inte. Förlåt honom därför inte.
10 O, ni ogudaktiga! Gå in i klippan och göm er i stoftet, för Herrens fruktan och hans majestäts härlighet ska slå er.
11 Och det ska ske att människornas högdragna blickar ska bli ödmjukade, och människors övermod ska bli nedböjt, och Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen.
12 För Härskarornas Herres dag kommer snart över alla nationer, ja, över alla, ja, över de högmodiga och högdragna och över alla som är upphöjda, och de ska bli ödmjukade.
13 Ja, och Herrens dag ska komma över alla Libanons cedrar, för de är höga och upphöjda, och över alla Basans ekar,
14 och över alla höga berg och över alla höjder och över alla nationer som är upphöjda, och över alla folk,
15 och över varje högt torn och varje befäst mur,
16 och över alla fartyg på havet och över alla Tarsis fartyg, och över allt som är skönt att skåda.
17 Och människornas högdragenhet ska nedböjas och folkets övermod nedbrytas, och Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen.
18 Och avgudarna ska han fullständigt utplåna.
19 Och de ska gå in i klippornas hålor och in i jordens grottor, för Herrens fruktan ska komma över dem och hans majestäts härlighet ska slå dem när han står upp för att våldsamt skaka jorden.
20 På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och sina avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe,
21 och ska gå in i bergsrämnor och till skrovliga klippors krön, för Herrens fruktan ska komma över dem och hans härlighets majestät ska slå dem när han står upp för att våldsamt skaka jorden.
22 Förlita er inte mer på människor vars andedräkt är i deras näsborrar, för i vad är de att räkna med?