1 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och som skriver betungande påbud som de har stadfäst,

2 för att förneka de behövande rättvisa och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, så att änkor kan bli deras byte och så att de kan plundra de faderlösa!

3 Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag och i den förödelse som ska komma fjärran ifrån? Till vem ska ni fly för att få hjälp, och var ska ni lämna er härlighet?

4 ”Utan mig ska de böja knä bland fångarna, och de ska falla bland de dräpta.” På grund av allt detta vänder han inte bort sin vrede, utan hans hand är ännu utsträckt.

5 ”O Assyrien, du är min vredes käpp, och staven i deras hand är deras förbittring!

6 Jag ska sända honom mot en hycklande nation, och mot min vredes folk vill jag ge honom en befallning att ta rov och att ta byte och att nedtrampa dem som smuts på gatorna.”

7 Men så menar inte han, inte heller tänker han så i sitt hjärta, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att avskära nationer i mängd.

8 För han säger: ”Är inte mina furstar allesammans kungar?

9 Är inte Kalno som Karkemish? Är inte Hamat som Arpad? Är inte Samaria som Damaskus?

10 Då min hand har grundat avgudarnas riken, vilkas avgudabilder överträffade Jerusalems och Samarias,

11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och hennes avgudar vad jag har gjort med Samaria och hennes avgudar?”

12 Därför ska det ske, att när Herren har fullgjort allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem ska ”jag hemsöka frukten av den assyriske kungens hårda hjärta och hans övermodiga ögons förhävelse”.

13 För han säger: ”Med min hands makt och genom min visdom har jag utfört detta, för jag är klok. Och jag har flyttat folkens gränser och plundrat deras skattkammare, och jag har besegrat invånarna som en tapper man.

14 Och min hand har funnit folkets rikedomar som ett fågelbo, och som en som samlar kvarlämnade ägg har jag samlat jordens alla länder. Och ingen fanns som rörde vingen eller öppnade näbben eller pep.”

15 Ska yxan berömma sig över honom som hugger med den? Ska sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen skulle svinga sig mot honom som lyfter den, eller som om staven skulle lyfta sig själv som om den inte var ett stycke trä!

16 Därför ska Herren, Härskarornas Herre, sända magerhet bland hans feta, och under hans härlighet ska han tända en brand liksom en lågande eld.

17 Och Israels ljus ska bli som en eld och hans Helige som en låga och ska bränna upp och förtära hans törnen och hans tistlar på en dag,

18 och ska förtära hans skogs och hans bördiga åkers härlighet, både själ och kropp, och de ska vara som när en fanbärare faller.

19 Och de träd som är kvar i hans skog ska vara så få att ett barn kan skriva upp dem.

20 Och det ska ske på den dagen att återstoden av Israel och de av Jakobs hus som undkommit inte längre ska stödja sig på honom som slog dem, utan ska i sanning stödja sig på Herren, Israels Helige.

21 Återstoden ska återvända, ja, återstoden av Jakob, till den mäktige Guden.

22 För om än ditt folk Israel vore som sanden i havet, så ska dock en återstod återvända. Den påbjudna förstörelsen ska överflödas av rättfärdighet.

23 För Herren, Härskarornas Gud, ska låta sin påbjudna förstörelse komma över hela landet.

24 Därför säger Herren, Härskarornas Gud: ”O mitt folk som bor i Sion, frukta inte för assyriern. Han ska slå dig med en käpp och ska upplyfta sin stav mot dig, liksom i Egypten.

25 För ännu endast en liten tid, och förbittringen ska upphöra och min vrede vid deras undergång.”

26 Och Härskarornas Herre ska svänga ett gissel över honom, i enlighet med blodbadet i Midjan vid Orebsklippan, och som hans stav räcktes ut över havet så ska han lyfta upp den, liksom i Egypten.

27 Och det ska ske på den dagen att hans börda ska tas bort från din skuldra och hans ok från din nacke, och oket ska förstöras för smörjelsens skull.

28 Han har kommit till Ajat, han har passerat över Migron, i Mikmash har han lämnat sina vagnar.

29 De har dragit fram över passet, de har tagit nattkvarter i Geba. Rama bävar, Sauls Gibea har tagit till flykten.

30 Höj rösten, o Gallims dotter, låt den höras till Laisa, o arma Anatot!

31 Madmena är borta, Gibeons invånare samlar sig för att fly.

32 Ännu samma dag stannar han i Nob. Han ska lyfta sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.

33 Se, Herren, Härskarornas Herre, ska hugga av den stora grenen medelst fruktan, och de högt ansedda ska huggas ner och de högdragna ska ödmjukas.

34 Och han ska hugga ner skogens snår med järn, och Libanon ska falla för den Mäktige.