1 Och nu hände det sig i det sextonde året efter Kristi ankomst att Lachoneus, landets regent, fick ett brev från detta rövarbands ledare och hövding. Och dessa var de ord han skrev:

2 ”Lachoneus, landets ädlaste och högste regent! Se, jag skriver detta brev till dig och berömmer dig i högsta grad för din fasthet och likaså ditt folks fasthet i att bevara det ni anser vara er rätt och frihet. Ja, ni står emot väl, som om ni stöddes av en guds hand i försvaret av er frihet och er egendom och ert land, eller det som ni kallar så.

3 Och jag tycker det är synd, ädlaste Lachoneus, att ni är så dåraktiga och fåfänga att ni tror att ni kan stå emot så många tappra män som står under mitt befäl och som just nu står beväpnade och med stor iver väntar på ordet: ’Dra ner mot nephiterna och förgör dem.’

4 Och jag känner deras okuvliga ande och har prövat dem på slagfältet och känner till deras eviga hat mot er på grund av de många oförrätter som ni har tillfogat dem. Om de därför skulle komma ner emot er skulle de hemsöka er med fullständig undergång.

5 Därför har jag skrivit detta brev och förseglar det med min egen hand då jag ömmar för er välfärd på grund av er fasthet i det som ni tror vara rätt, och er ädla anda på slagfältet.

6 Därför skriver jag till er och önskar att ni till detta mitt folk ska överlämna era städer, era landområden och era ägodelar, hellre än att de ska hemsöka er med svärd och förgörelse drabba er.

7 Eller med andra ord: Överlämna er åt oss och förena er med oss och lär känna våra hemliga gärningar och bli våra bröder så att ni kan bli som oss – inte våra slavar, utan våra bröder och delägare i alla våra ägodelar.

8 Och se, jag svär en ed inför dig att om ni gör detta ska ni inte bli tillintetgjorda. Men om ni inte gör detta, svär jag en ed inför dig att jag nästa månad ska befalla mina härar att komma ner emot er, och de ska inte hejda sin hand och inte skona er utan ska dräpa er och ska låta svärdet falla på er ända till dess ni är utrotade.

9 Och se, jag är Giddianhi, och jag är detta Gadiantons hemliga sällskaps hövding. Detta sällskap är gott och dess verksamhet vet jag är god. Och de fanns i forna tider och har förts vidare till oss.

10 Och jag skriver detta brev till dig, Lachoneus, och jag hoppas att ni ska överlämna era landområden och era ägodelar utan blodsutgjutelse så att detta mitt folk, som har avvikit från er på grund av er ogudaktighet i att beröva dem deras rätt att regera, kan återfå sina rättigheter och regeringsmakten. Och om ni inte gör detta ska jag hämnas deras oförrätter. Jag är Giddianhi.”

11 Och nu hände det sig att när Lachoneus fick detta brev blev han mycket förvånad över Giddianhis fräckhet att kräva nephiternas land som besittning och likaså att hota folket med att hämnas deras oförrätter, de som inte lidit några oförrätter utom dem de själva ådragit sig genom att avfalla och sluta sig till dessa ogudaktiga och avskyvärda rövare.

12 Men se, denne Lachoneus, regenten, var en rättfärdig man och lät sig inte förskräckas av en rövares krav och hotelser. Därför hörsammade han inte brevet från Giddianhi, rövarnas hövding, utan lät sitt folk ropa till Herren om styrka i avvaktan på den tid då rövarna skulle komma ner emot dem.

13 Ja, han sände en kungörelse till hela folket att de skulle samla ihop sina kvinnor och sina barn, sina flockar och sina hjordar och alla sina ägodelar, utom sina jordegendomar, på ett ställe.

14 Och han lät bygga befästningar runt omkring dem, och dessa skulle vara mycket starka. Och han lät härarna, både nephiternas och lamaniternas, det vill säga alla dem som räknades bland nephiterna, sättas som vakter runt omkring för att vaka över dem och skydda dem mot rövarna natt och dag.

15 Ja, han sa till dem: ”Så sant Herren lever kommer ni inte på något sätt att befrias ur dessa Gadiantons rövares händer om ni inte omvänder er från all er ondska och ropar till Herren.”

16 Och så stora och förunderliga var Lachoneus ord och profetior att de fick fruktan att komma över hela folket, och de ansträngde sig av alla krafter att handla efter Lachoneus ord.

17 Och det hände sig att Lachoneus utsåg huvudbefälhavare över alla nephiternas härar för att leda dem när rövarna kom ner emot dem från vildmarken.

18 Och den högste av alla huvudbefälhavarna och den store härföraren över nephiternas alla härar utnämndes, och hans namn var Gidgiddoni.

19 Nu var det sed bland alla nephiter att som sina huvudbefälhavare (utom i deras tider av ogudaktighet) utse en som hade uppenbarelsens och även profetians ande. Denne Gidgiddoni var därför en stor profet ibland dem, vilket även överdomaren var.

20 Nu sa folket till Gidgiddoni: ”Be till Herren och låt oss gå upp bland bergen och ut i vildmarken så att vi kan anfalla rövarna och förgöra dem på deras egna landområden.”

21 Men Gidgiddoni sa till dem: ”Herren förbjude. För om vi skulle dra upp emot dem skulle Herren överlämna oss i deras händer. Därför ska vi göra oss beredda mitt i våra besittningar, och vi ska samla ihop alla våra härar, och vi ska inte dra ut emot dem, utan vi ska vänta till dess de kommer emot oss. Därför ska Herren, så sant han lever, överlämna dem i våra händer om vi gör detta.”

22 Och det hände sig i det sjuttonde året, i den senare delen av året, att Lachoneus kungörelse hade gått ut över hela landets yta, och de hade tagit sina hästar och sina vagnar och sin boskap och alla sina flockar och sina hjordar och sin spannmål och alla sina ägodelar och tågade ut i tusental och i tiotusental till dess de alla hade kommit till den plats som hade utsetts, där de skulle samlas för att försvara sig mot sina fiender.

23 Och det land som hade utsetts var Zarahemlas land och det land som låg mellan Zarahemla och landet Ymnighet, ja, ända till gränslinjen mellan landet Ymnighet och landet Ödeläggelse.

24 Och det var många tusen människor som kallades nephiter som samlades i detta land. Lachoneus lät samla dem i landet söderut på grund av den stora förbannelse som vilade över landet norrut.

25 Och de befäste sig mot sina fiender och bodde alla i ett land och i en samlad grupp, och de fruktade de ord som Lachoneus hade talat så att de omvände sig från alla sina synder. Och de uppsände sina böner till Herren sin Gud om att han skulle befria dem när deras fiender kom ner för att strida mot dem.

26 Och de var djupt bedrövade på grund av sina fiender. Och Gidgiddoni såg till att de tillverkade krigsvapen av varje slag, och att de var starka med rustningar och med stora sköldar och små sköldar enligt hans anvisningar.