1 Och det hände sig att sedan kung Limhi slutat tala till sitt folk, för han sa mycket till dem och endast en del av det har jag skrivit i denna bok, berättade han för sitt folk allt om deras bröder som fanns i Zarahemlas land.

2 Och han lät Ammon ställa sig framför mängden och berätta för dem allt som hänt deras bröder från den tid då Zeniff drog upp från landet ända till den tid då han själv kom upp från landet.

3 Och han upprepade även för dem de sista ord som kung Benjamin undervisat dem om och förklarade dem för kung Limhis folk så att de skulle kunna förstå alla de ord han talade.

4 Och det hände sig att sedan han gjort allt detta skingrade kung Limhi mängden och lät var och en återvända till sitt eget hem.

5 Och det hände sig att han lät de plåtar som innehöll uppteckningen om hans folk från den tid då de lämnade Zarahemlas land föras fram till Ammon för att han skulle kunna läsa dem.

6 Så snart Ammon hade läst uppteckningen frågade kungen honom om han kunde tyda språk, och Ammon svarade att det kunde han inte.

7 Och kungen sa till honom: ”I sorg över mitt folks lidanden lät jag fyrtio och tre män av mitt folk färdas ut i vildmarken för att de därigenom skulle kunna finna Zarahemlas land, så att vi skulle kunna vädja till våra bröder om att befria oss ur träldomen.

8 Och de gick vilse i vildmarken under många dagars tid. Ändå sökte de flitigt men fann inte Zarahemlas land utan återvände till det här landet, efter att ha färdats genom ett land med många vatten och där upptäckt ett land som var översållat med ben av människor och av djur och som även var översållat av ruiner efter byggnader av alla slag, och efter att ha upptäckt ett land som hade varit bebott av ett folk som var lika talrikt som Israels skaror.

9 Som bevis på att det som de sagt är sant har de tagit med sig tjugofyra plåtar som är fulla av inristningar och som är av rent guld.

10 Och se, de tog även med sig bröstplåtar som är stora, och de är av mässing och koppar och är helt oskadade.

11 Vidare har de tagit med sig svärd vars fästen var förstörda och vars klingor var angripna av rost, och det finns ingen i landet som kan tyda språket eller inristningarna som finns på plåtarna. Därför sa jag till dig: ’Kan du översätta?’

12 Och jag säger åter till dig: Känner du till någon som kan översätta? För jag önskar att dessa uppteckningar ska översättas till vårt språk, för de ger oss kanske kunskap om en återstod av det folk som har gått under och som de här uppteckningarna kommer ifrån. Eller kan de kanske ge oss kunskap om just det folk som har gått under, och jag önskar veta orsaken till deras undergång.”

13 Nu sa Ammon till honom: ”Jag kan förvisso berätta för dig, o konung, om en man som kan översätta uppteckningarna. För han har något varmed han kan se och översätta alla uppteckningar som är från forna tider, och det är en gåva från Gud. Och dessa föremål kallas uttydare, och ingen människa kan se i dem utan att ha fått befallning, så att hon inte söker efter sådant som hon inte borde och förgås. Och envar som får befallning att se i dem kallas siare.

14 Och se, kungen över folket som är i Zarahemlas land är den man som har fått befallning att göra detta och som har denna stora gåva från Gud.”

15 Och kungen sa att en siare är större än en profet.

16 Och Ammon sa att en siare även är en uppenbarare och en profet. Och större gåva kan ingen människa ha, om hon inte besitter Guds kraft, vilket ingen människa kan. Ändå kan en människa få sig stor kraft given av Gud.

17 Men en siare kan känna till sådant som har hänt och även sådant som ska hända, och genom dem ska allt uppenbaras, eller snarare, ska hemliga ting tillkännages. Och fördolda ting ska komma fram i ljuset, och sådant som inte är känt ska tillkännages genom dem, och genom dem ska även sådant tillkännages som annars inte kunde bli känt.

18 På så sätt har Gud gett ett medel varmed människan genom tro kan utföra mäktiga underverk. Därför blir hon till stor nytta för sina medmänniskor.

19 Och när nu Ammon slutat tala dessa ord, gladde sig kungen mycket och gav tack till Gud och sa: ”Utan tvivel innehåller dessa plåtar en stor hemlighet, och dessa uttydare har utan tvivel beretts i avsikten att avslöja alla sådana hemligheter för människobarnen.

20 O hur förunderliga är inte Herrens gärningar, och hur länge har han inte tålamod med sitt folk. Ja, och hur blint och förstockat är inte människobarnens förstånd, för de söker inte visdom, och inte heller vill de att hon ska råda över dem!

21 Ja, de är som en vild flock som flyr från herden och skingras och jagas och uppslukas av skogens djur.”