25 Och Melkisedek höjde sin röst och välsignade Abram.

26 Nu var Melkisedek en man med tro som utövade rättfärdighet, och som barn fruktade han Gud och täppte till lejons gap och släckte rasande eld.

27 Och när han så hade godtagits av Gud ordinerades han till högpräst enligt det förbunds orden som Gud slöt med Enok.

28 Det var enligt Guds Sons orden, den orden som inte kom genom människa och inte heller genom någon människas vilja, varken genom far eller mor, varken genom dagars begynnelse eller års ände, utan från Gud.

29 Och det gavs till människor genom att han kallade dem med sin egen röst, efter sin egen vilja, ja, till alla som trodde på hans namn.

30 För Gud har inför Enok och inför hans avkomma själv svurit en ed att alla som ordinerats enligt denna orden och kallelse genom tro ska ha makt att bryta ner berg, att dela haven, att torka upp vattnen, att ändra deras lopp,

31 att trotsa nationers arméer, att dela jorden, att bryta varje band, att stå i Guds närhet, att göra allt enligt hans vilja, enligt hans befallning, samt att kuva furstendömen och makter, och detta genom Guds Sons vilja, han som var till redan före världens grundläggning.

32 Och män som hade denna tro, som uppnått denna Guds orden, förvandlades och togs upp till himlen.

33 Och Melkisedek var präst enligt denna orden, varför han uppnådde fred i Salem och kallades fridsfursten.

34 Och hans folk utövade rättfärdighet och nådde himlen och sökte efter Enoks stad som Gud tidigare hade tagit och skilt från jorden och sparat till de sista dagarna eller världens ände.

35 Och Gud har sagt och med en ed svurit att himlarna och jorden ska rullas ihop, och Guds söner ska prövas som genom eld.

36 Och denne Melkisedek som sålunda hade upprättat rättfärdighet blev av sitt folk kallad himlens kung, eller med andra ord – fridens kung.

37 Och han höjde sin röst och han välsignade Abram eftersom han var högpräst och hade hand om Guds förrådshus,

38 den som Gud hade utsett till att ta emot tionden åt de fattiga.

39 Därför betalade Abram tionde till honom av allt han hade, av alla rikedomar som han ägde och som Gud hade gett honom mer av än han behövde.

40 Och det hände sig att Gud välsignade Abram och gav honom rikedomar och ära och landområden till evig besittning enligt det förbund som han slutit och enligt den välsignelse varmed Melkisedek hade välsignat honom.