1 ”Och sålunda ska vi fullborda himlarna och jorden och alla deras härskaror.”

2 Och Gudarna sa till varandra: ”I den sjunde tidsperioden ska vi avsluta vårt verk som vi har rådgjort om, och i den sjunde tidsperioden ska vi vila från allt vårt verk som vi har rådgjort om.”

3 Och Gudarna avslutade i den sjunde tidsperioden sitt verk, eftersom de i den sjunde tidsperioden skulle vila från alla de verk som de (Gudarna) hade rådgjort med varandra om att forma, och de helgade den. Och detta var deras beslut då de rådgjorde med varandra om att forma himlarna och jorden.

4 Och Gudarna kom ner och formade dessa himlarnas och jordens tidsperioder när dessa formades den dag då Gudarna formade jorden och himlarna,

5 i enlighet med allt vad de hade sagt rörande varje planta på marken innan den var i jorden, och varje ört på marken innan den växte, för Gudarna hade inte låtit det regna på jorden när de rådgjorde om att skapa dem, och hade inte format någon man till att bruka jorden.

6 Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela markens yta.

7 Och Gudarna formade mannen av jordens stoft och tog hans ande (det vill säga mannens ande) och införde den i honom, och blåste livsanden in i hans näsborrar, och människan blev en levande själ.

8 Och Gudarna planterade en lustgård österut i Eden, och där satte de mannen vars ande de hade infört i den kropp de format.

9 Och ut ur jorden lät Gudarna varje träd växa som är ljuvligt att se på och gott till föda, och mitt i lustgården även livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

10 Det utgick en flod från Eden för att vattna lustgården, och därifrån delade den sig och blev till fyra strömmar.

11 Och Gudarna tog mannen och satte honom i Edens lustgård till att odla och bevara den.

12 Och Gudarna befallde mannen och sa: ”Du må fritt äta av varje träd i lustgården,

13 men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter därav ska du förvisso dö.” Nu såg jag, Abraham, att det var enligt Herrens tid, som var enligt Kolobs tid, för än så länge hade Gudarna inte gett Adam hans tideräkning.

14 Och Gudarna sa: ”Låt oss göra en passande medhjälpare åt mannen, för det är inte gott för mannen att vara ensam, därför ska vi forma en lämplig medhjälpare åt honom.”

15 Och Gudarna lät en djup sömn falla över Adam, och han sov, och de tog ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

16 Och av det revben som Gudarna hade tagit från mannen, formade de en kvinna och förde henne fram till mannen.

17 Och Adam sa: ”Detta var ben av mina ben och kött av mitt kött. Se, hon ska heta maninna, för av mannen blev hon tagen.

18 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska vara ett kött.”

19 Och de var båda nakna, mannen och hans hustru, och blygdes inte.

20 Och ur jorden formade Gudarna varje djur på marken och varje fågel i luften, och förde dem till Adam för att se vad han skulle kalla dem. Och vad Adam än kallade alla levande varelser, det skulle vara deras namn.

21 Och Adam gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna i luften, åt varje djur på marken, och för Adam fanns det en lämplig medhjälpare.