Hur kan vi ha tro till att acceptera alla resultat – även dem vi inte vill ha?
Av alla svårigheter jag har ställts inför i mitt liv är min fars död den som har prövat min tro mest.
När jag kom hem från min mission fick pappa veta att han hade cancer. Vid den tidpunkten var jag extremt upptagen. Jag var Unga kvinnors president i min församling, hade långa arbetsdagar och tog kvällskurser på mitt universitet. Så när jag hörde nyheten om min far blev jag både upprörd och överväldigad.
Jag bad till min himmelske Fader och berättade om mina känslor. Jag förstod inte varför det här hände. Jag sa ungefär så här: ”Jag har verkat i 18 månader och jag kommer hem för att njuta av att umgås med familjen. Och nu håller en del av min familj på att tas ifrån mig?”
Jag var upprörd över hela situationen, men insåg att jag skulle behöva min himmelske Faders hjälp, så jag började be om att pappa skulle bli botad genom ett underverk.
Jag accepterade Herrens vilja
Jag bad hela tiden om att min far skulle bli frisk, men hans hälsa förbättrades inte. Jag fortsatte be om detta underverk och blev alltmer frustrerad, tills jag läste ett tal av äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum. Han talade om ett ungt par som kämpade med en cancerdiagnos.
Den unge maken förklarade för äldste Bednar hur hans böner hade förändrats med tiden: ”Medan vi bad förändrades vår vädjan från ’Gud, hela mig’ till ’ge mig tro till att acceptera vilken utgång du än har planerat för min del’.”
Efter att ha läst det kände jag att Anden sa till mig att jag måste vara villig att acceptera Guds vilja. Jag behövde ha tro på att vad som än hände så skulle allt ordna sig.
Så jag förändrade mitt sätt att be.
I stället för att kräva att pappa skulle bli frisk bad jag att Herrens vilja skulle ske. Och jag sa till min himmelske Fader att jag skulle försöka ha tro nog att acceptera vad som helst.
Med tiden förvärrades pappas tillstånd. Och jag kom på mig själv med att be min himmelske Fader att hjälpa min pappa att dö i frid om det var hans vilja för honom. Och min far somnade in fridfullt.
Från den stunden kände jag hur min tro på min himmelske Fader stärktes. Jag hade accepterat hans vilja, oavsett resultatet. Men jag kände ändå en stor förlust utan pappa i mitt liv.
En känsla av frid i templet
Mina böner förändrades när jag var fylld av sorg. När jag bad gjorde jag det kort, snabbt och koncist.
Jag hade litat på Herrens vilja och accepterat det som hänt, men jag ville inte prata om mina förödande känslor. Jag kände mig kluven eftersom jag hade accepterat Herrens vilja, och ändå kände sorg.
Under den här tiden ville jag inte heller besöka templet. Men till slut bokade jag tid där, åkte dit, och kände så mycket frid. Det kändes som om pappa var där med mig när jag utförde de heliga förrättningarna. Jag talade med min himmelske Fader i bön om pappas död för första gången, och jag kände mig närmare honom än någonsin tidigare.
Genom att återvända till templet fick jag hjälp att bearbeta förlusten av min far, och det fick mig att känna att jag kunde prata om hans liv igen också.
Lita på Herren, vad som än händer
Även om pappas bortgång har varit svår har jag fortfarande så stor tro på Jesus Kristus. Jag tror fortfarande på underverk. Den här prövningen har lärt mig att vår himmelske Fader ger oss underverk enligt sin vilja. Och för att rätta våra önskningar efter honom behöver vi följa president Russell M. Nelsons uppmaning att ”tänka celestialt”.
Eftersom Guds plan kanske skiljer sig från den plan vi föreställer oss för oss själva, kommer vi alltid att känna glädje genom att låta honom leda oss mot glädje, oavsett vad som händer. Att tänka celestialt hjälper oss också att fatta positiva beslut som påverkar oss för evigt.
Om du håller dina förbund och litar på din himmelske Fader ska du bara ha tålamod och hopp om att frid snart kommer.
För det gör den.