Dop och konfirmation är nödvändiga
I den fjärde trosartikeln står det att Jesu Kristi evangeliums första förrättningar är ”dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse” och ”handpåläggning för den Helige Andens gåva”. Jesus lärde att dop och konfirmation behövs för alla som vill följa honom och återvända till vår himmelske Fader efter det här livet. Dopet är därmed porten till förbundsstigen som leder till mottagandet av alla de välsignelser som vår himmelske Fader vill ge oss. Det är även porten till att bli ”fullkomliga i Kristus” (Moroni 10:32, 33) när vi anammar hans evangelium till fullo.
I början av sin verksamhet färdades Jesus från Galileen till Jordanfloden i Judeen. Johannes Döparen var där och lärde folket att omvända och döpa sig. Jesus bad att få döpas, men Johannes tvekade eftersom han visste att Jesus var syndfri. Frälsaren förklarade att han behövde döpas för att ”uppfylla all rättfärdighet” (Matteus 3:15) och lyda vår himmelske Faders bud. Så Jesus Kristus visade oss alla vägen när han nedsteg i vattnet och Johannes döpte honom (se 2 Nephi 31:5). Johannes fick också ett personligt vittnesbörd om denna heliga upplevelse:
”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom.
Och en röst från himlen sade: ’Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje’” (Matteus 3:16–17).
Senare kom en judisk rådsherre vid namn Nikodemus till Jesus en natt. Han visste att Jesus var ”en lärare som [kom] från Gud” (Johannes 3:2), och han ville lära sig mer. Jesus lärde honom att både dop och att ta emot den Helige Anden genom konfirmation behövdes för att få frälsning:
”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Johannes 3:5).
Att bli född av vatten betyder att bli döpt. Att bli född av Ande betyder att ta emot den Helige Andens gåva genom konfirmation. Dessa förrättningar är heliga, och vi ingår högtidliga förbund när vi tar emot dem. Vi lovar att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn, alltid minnas honom och hålla Guds bud. När vi håller dessa löften visar vi vår tro på Jesus Kristus och vår villighet att följa honom.
Efter sin uppståndelse undervisade Frälsaren åter om vikten av dop. Han sände ut apostlarna till att predika hans evangelium för alla människor med orden: ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd” (Markus 16:16).
När Frälsaren återställde sin kyrka genom profeten Joseph Smith undervisade han åter om att dopet fortfarande behövs (Läran och förbunden 22:4). Han uppenbarade också det rätta sättet att döpa. Han tydliggjorde att dopet måste utföras genom nedsänkning och genom rätt prästadömsmyndighet (Läran och förbunden 20:73–74).
Gud älskar alla sina barn
Alla människor är barn till Gud. Alla är dyrbara för honom. Han känner dem och han älskar dem. Han förkunnade: ”För se, detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Han har förberett en väg för alla sina barn så att de kan att återvända till honom efter det här livet. Den vägen är Jesu Kristi evangelium.
Många människor har möjligheten att ta emot evangeliet och döpas i det här livet. Men vad händer med dem som dör utan att ha blivit döpta eller som inte ens kände till Jesus? Hur kan de också frälsas? Gud har inte glömt dem!
Döden är inte slutet på livet, utan snarare ett steg på din resa tillbaka till Gud. När vi dör lämnar vår ande tillfälligt kroppen. Vi kommer till andevärlden och möter där släktingar och andra som också har dött. Där förbereder vi oss för den underbara dag då vi uppstår och våra andar förenas med fullkomliga kroppar. Då är vi fria från skröpligheter, sjukdomar och alla de handikapp och svagheter vi nu kämpar med. I andevärlden undervisas de som har dött utan en möjlighet att lära sig om evangeliet i det här livet om Frälsaren och frälsningsplanen (1 Petrusbrevet 3:18–20; Läran och förbunden 138:16–19). De kan sedan välja om de vill ta emot evangeliet och omvända sig. Men de kan inte döpas där eftersom de inte har sin fysiska kropp. En god himmelsk Fader har gett dem ett annat sätt att ta emot dopet på.
I templet kan vi döpas och konfirmeras för dem som har dött utan den möjligheten. Med andra ord kan vi representera dem och handla i deras ställe. Förrättningar som utförs för andra kallas ställföreträdande förrättningar. Aposteln Paulus lärde korintierna att dop för de döda utfördes eftersom alla människor kommer att uppstå genom Jesu Kristi försoning (1 Korintierbrevet 15:29, 55–57).
Läran om ställföreträdande förrättningar har alltid varit en del av Jesu Kristi evangelium. Faktum är att hans försoning är den största ställföreträdande förrättningen i världshistorien. Genom sitt offer gjorde han för alla människor det som vi inte kan göra för oss själva. Tack vare honom kommer alla människor att uppstå. Alla kommer att få höra om evangeliet, och alla kommer att få möjligheten att återvända till våra himmelska föräldrar.
Tempeldop och konfirmationer som utförs för dem som har dött är gåvor som ges i kärlek. Och eftersom vi tror på att livet fortsätter efter döden tror vi också att de som har dött är medvetna om förrättningarna. De kan sedan välja om de vill ta emot dem eller inte.
Du kan tjäna andra i templet
Varje tempel har en dopavdelning med en stor dopbassäng. Bassängen vilar på tolv oxstatyer som representerar Israels tolv stammar. Det här följer en tradition ända från Salomos tempel i Gamla testamentet (se 2 Krönikeboken 4:2–4). Oxarna representerar även styrkan och kraften i Jesu Kristi evangelium.
Trofasta medlemmar i kyrkan kan få en tempelrekommendation för att utföra dop och konfirmationer från med januari det år de fyller tolv år. För att ta emot en tempelrekommendation kan du boka tid för en ”tempelrekommendationsintervju” hos din biskop eller grenspresident. Du får sedan besöka templet för att bli döpt och konfirmerad för dem som har dött.
Precis som vid ditt eget dop kommer du att ha en privat omklädningshytt där du kan byta om till vita kläder för att utföra dop för dem som har dött. Efter dopen återvänder du till omklädningshytten och byter om till torra kläder. Du går sedan till ett separat konfirmationsrum i dopavdelningen. Prästadömsbärare lägger sina händer på ditt huvud och ger den Helige Andens gåva till dem som har dött. När dessa förrättningar är färdiga kan de avgöra om de vill ta emot dem. Ställföreträdande dop och konfirmationer utförs endast i tempel.
I templet kan du också få den speciella möjligheten att döpas för dina egna släktingar som har dött. När du forskar om din egen släkt kommer du att hitta dina förfäder. Att besöka templet och döpas och konfirmeras för dem kan vara en underbar och personlig upplevelse.
Du kan göra detta för föräldrar, far- och morföräldrar, syskon, mostrar och fastrar, morbröder och farbröder, kusiner och andra. Familjer kan stärkas genom denna vänliga handling. Du kan få starkare band till din släkt och komma närmare Gud. Denna tillhörighetskänsla kan ge dig styrka, vägledning och självförtroende och kommer att välsigna dig på otaliga sätt. Du kan finna frid och insikt i ditt eget liv när du hittar och tjänar dina förfäder. Du kommer att förstå och känna Frälsaren bättre när du också gör för andra det de inte kan göra för sig själva.
Ett särskilt löfte till dig
Äldste David A. Bednar sa: ”Jag uppmuntrar er att studera, att söka reda på era förfäder och förbereda er för att själva utföra ställföreträdande dop i Herrens hus för era döda förfäder … När ni hörsammar den här inbjudan i tro så vänds era hjärtan till fäderna. Då inplantas i era hjärtan de löften som gavs till Abraham, Isak och Jakob … Då växer er kärlek till era förfäder och er tacksamhet mot dem. Då blir både ert vittnesbörd om Frälsaren och er omvändelse till honom någonting djupt och beständigt. Och jag lovar er att ni då skyddas mot den ondes tilltagande inflytande. När ni deltar i och älskar det här heliga verket så skyddas ni … i hela ert liv” (”Barnens hjärtan skall vända sig”, Liahona, nov. 2011, s. 26–27).
