En kväll med en generalauktoritet: Sammanfattning
En kväll med en generalauktoritet
Fredagen den 7 februari 2020
Äldste Bednar påminde oss om att undervisning inte är att berätta. Det innebär att lyssna, observera och urskilja. Det innebär definitivt också att vi inbjuder den Helige Anden att undervisa oss.
Fråga
President Nelson undervisade nyligen om vikten av personlig uppenbarelse. Vad vill du lära oss om att ta emot personlig uppenbarelse?
Äldste David A. Bednar
När vi hedrar våra förbund kan vi kan ha den Helige Andens ständiga sällskap. Vi pratar ofta som om det är ovanligt att höra Herres röst genom hans Ande. Vi borde fokusera mer på att lägga märke till vad som får Anden att lämna oss. Om du och jag gör vårt bästa och inte begår någon allvarlig överträdelse, så kan vi alltid räkna med att den Helige Anden leder oss.
Många människor verkar tro att inspiration från den Helige Anden är dramatisk, stor och plötslig. Sanningen är att den Helige Anden leder oss stilla, milt och stegvis med tiden. Man inser ofta inte att man får uppenbarelse i samma ögonblick som man får den.
Nephi är ett perfekt exempel på det här. Han gick utan att på förhand veta vad han skulle göra.1 Han strävade framåt men visste inte i varje ögonblick att han blev ledd. Vi bör göra kopplingen att det som hände Nephi troligtvis är hur uppenbarelse fungerar för oss i många fall.
Medlemmar i kyrkan är ibland livrädda för att de ska göra ett misstag, så de strävar inte framåt. Nephi och hans bröder kastade lott. Det fungerade inte så bra. Var den upplevelsen ett misstag av Nephi? Nej. Han lärde sig något mycket viktigt. När de försökte få mässingsplåtarna från Laban med sitt guld och alla sina ägodelar lärde Nephi sig något annat som förberedde honom för det som skulle komma.
Det finns principer som är kopplade till att ta emot uppenbarelse. Till exempel sa president Packer: ”President Harold B. Lee berättade en gång för mig att det är lättare att få uppenbarelse när man är på den plats där behovet finns. … President Lee hade rätt!”2 Det ligger ett värde i att vara på plats och begrunda, be och söka hjälp.
Den här principen har enorm inverkan vad gäller stödverksamheten. Många som har stöduppdrag tror att ett sms räcker. Det finns tillfällen när man måste vara i hemmet och se människorna i ögonen. Man får intryck och inspiration i hemmet som man aldrig får på något annat sätt.
Fråga
Vill du bidra till vår insikt om den uppenbarelse som har tagits emot av president Nelson och andra ledare i kyrkan?
Äldste David A. Bednar
Många medlemmar i kyrkan pratar om hur mycket uppenbarelse som har kommit sedan president Nelson blev president för kyrkan. Justeringar som kommer fram nu har man diskuterat och bett om i råd i åratal och till och med i decennier. Många gånger handlar inte uppenbarelse om vad man ska göra, utan när man ska göra det.
Fråga
Förutom att få uppenbarelse om när vi ska göra det får vi ibland uppenbarelse om vad vi ska göra också, eller hur?
Äldste David A. Bednar
Gör det inte till antingen eller. Det är inte bara det ena eller det andra. Ofta är uppenbarelsen om vad vi ska göra ganska tydlig. Men det är när det ska göras som många har svårt med. Så efter behov kan vi få uppenbarelse både om vad vi ska göra och när vi ska göra det – inte bara det ena eller det andra.
Fråga
Som lärare förbereder vi våra lektioner och ber för eleverna. Hur kan vi känna igen inspiration för dem vi undervisar och betjänar?
Äldste David A. Bednar
Under er förberedelse och era böner kommer det ofta en plötslig tanke, en blixt av inspiration, och ett namn dyker kanske upp i huvudet eller så ser ni ett välbekant ansikte framför er. Profeten Joseph Smith talade om Andens maningar som ”plötsliga tankar och idéer”.3 När de kommer plötsligt kanske ni inser att ni har fått precis det som behövs, och de tillfällena är anmärkningsvärda.
En av de största källorna till insikt ni har är de frågor era elever ställer. Under ett antal år har jag tagit för vana att besvara frågor från tusentals ungdomar och unga vuxna. Eftersom det är så många på mötena låter jag dem ofta sms:a sina frågor till mig på ett kontrollerat sätt. (Jag föreslår inte att ni gör på samma sätt.) Att läsa de här anonyma frågorna är en av de största lärandeupplevelser man kan ha när man arbetar med unga människor. De frågar verkligen om det som oroar dem och om det de behöver hjälp med. Hur kan vi veta vad vi ska säga eller lära ut innan vi vet var de är?
Fråga
När vi söker uppenbarelse ska vi inte ha en lista föreskrifter, en lista över saker vi ska göra och när vi ska göra dem. Den bör vara mer principbaserad, är det rätt? Men ändå har vi exempel på att Nephi, Joseph Smith och Joseph F. Smith läser skrifterna, lyssnar till en profets ord, och sedan får uppenbarelse. Är det principer, eller är det ett mönster?
Äldste David A. Bednar
Vi mättar oss med Guds ord så att vi kan höra och känna igen Herrens röst. När vi gör om sökandet efter uppenbarelse till en lista – gör så här så händer det här – är vi på farlig mark. Vi måste vänta på Herren, vara medvetna om och följa hans tidsplan – vi kräver inte uppenbarelse baserat på vår tidsplan.
Fråga
Hur kan vi leva våra liv på ett sådant sätt att vi alltid är redo för uppenbarelsen när Herren är redo att utgjuta den över oss?
Äldste David A. Bednar
Uttrycket redo för är betydelsefullt. Vi bör alltid leva så att vi är redo för uppenbarelse – så att vi ”alltid kan ha hans Ande hos [oss]”.4
En del kanske drar det här till det yttersta. Snälla, använd sunt förnuft.
Tänk på hur Oliver Cowdery blev Joseph Smiths skrivare. Han hörde talas om guldplåtarna, om Joseph Smith, och fick en önskan att träffa Joseph. Han handlade efter den önskan.
Herren förkunnade för Oliver:
”Välsignad är du för vad du har gjort, ty du har frågat mig, och se, närhelst du har frågat har du fått undervisning av min Ande. Om det inte hade varit så, skulle du inte ha kommit dit där du nu är.
Se, du vet att du har frågat mig och att jag upplyste ditt förstånd.”5
Nästa mening i den här versen är den intressantaste tycker jag. Oliver blev inspirerad men hade ingen aning om att han blev inspirerad. Han fick uppenbarelse men hade ingen aning om att han fick uppenbarelse. Så en uppenbarelse kom genom Joseph till Oliver för att tala om för Oliver att han hade blivit inspirerad och att han fick uppenbarelse.
”Och nu säger jag dig detta, så att du kan veta att du har blivit upplyst av sanningens Ande.”6
Det är vad jag menar med att alltid ha hans Ande hos oss.
Fråga
Du nämnde att Nephi och hans bröder kastade lott för att bestämma vem som skulle gå och be att få mässingsplåtarna, och sedan försökte de köpa den med guld och silver. När vi behöver göra något, hur kan vi vara säkra på att vi gör det vid rätt tidpunkt? Hur vet vi att vi gör det på rätt sätt?
Äldste David A. Bednar
Nephi gjorde inget misstag och missbedömde inte tidpunkten. Det var något han lärde sig rad på rad, bud på bud. Han förbereddes genom varje försök ”utan att på förhand veta vad [han] skulle göra”.7
Om vi gör vårt bästa och strävar efter att vara engagerade och hängivna kommer vi inte att påverka någon på ett olämpligt sätt. Himlen har kontroll över det här verket, inte du och jag. Som medlem i de tolv apostlarnas kvorum får jag hela tiden uppgifter jag vet att inte har någon möjlighet att utföra på egen hand. När man gör sitt bästa förstärks man, man byggs upp. Ni kommer inte alltid att medvetet förstå när det är rätt tid. Gör bara ert allra bästa.
President Hinckley sa ofta: ”Det ordnar sig.” Och jag trodde på det, men jag tänkte ändå: ”Kom igen, det måste vara mer än så.” Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att det är det enda svaret som finns. Gud lämnar dig inte ensam när du försöker trösta, hjälpa och betjäna hans barn. Om du gör ditt bästa och handlar i rättfärdighet kommer allt att ordna sig. Och du lär dig något på vägen.
Fråga
Hur kan vi undervisa elever som kanske känner sig otillräckliga att de ska vara redo för uppenbarelse hela tiden? Det kan kännas som en överväldigande uppgift för dem.
Äldste David A. Bednar
I stället för att tänka på vad du ska säga till dem bör fokuset ligga på vad du ska fråga dem. Och inte bara vad du ska fråga dem utan också vad du ska uppmana dem att göra.
Bara att ställa frågorna är att uppmana dem att handla. Om eleven svarar är det ett uttryck för tro på Kristus. Tro är en handlingsprincip och en kraftprincip. När vi handlar i enlighet med Kristi lärdomar välsignas vi med hans kraft. Vad de flesta av oss vill är att få kraften först så att vi kan handla. Det fungerar inte.
Vår inställning bör inte vara: ”Vad ska jag säga till dem?” I stället bör vi fråga oss: ”Vad kan jag be dem göra? Vilken inspirerad fråga kan jag ställa som, om de är villiga att svara, börjar bjuda in den Helige Anden i deras liv?” Frågorna ni ska ställa är faktiskt väldigt enkla, som: ”Vad lär ni er?” Genom att besvara frågor bjuder den personen in den Helige Anden att vägleda hans eller hennes svar. Vår roll är att göra det tryggt att prata om det här och att uppmana dem att handla, så att den Helige Anden kan undervisa.
Om man älskar dem och verkligen försöker göra det himlen vill, blir man vägledd på de enklaste sätt. Frågorna behöver inte vara komplicerade. Du försöker ta reda på var de befinner sig kunskapsmässigt eftersom du verkligen bryr dig.
Det finns alltid berättigad oro för unga människor som faller bort. Det finns helt enkelt för många som inte har uppmanats att lära för egen del. De litar bara på vad andra människor har sagt till dem. ”Om allt som du eller jag vet om Jesus Kristus och hans återställda evangelium består av det som andra lär eller säger oss, har vi byggt vårt vittnesbörd om honom … på sand.”8 Det är därför en uppmaning att handla och lära sig för egen del hjälper dem att bygga en starkare grund.
Fråga
En ung man läste Mormons bok för första gången och kom fram till att han inte hade känt Anden. Han kanske väntade på att änglar från himlen skulle förkunna att den var sann. Hur kan vi vara till hjälp i en sådan situation?
Äldste David A. Bednar
Det finns många otroligt trofasta medlemmar i kyrkan som tror att de inte räcker till eftersom de inte har sådana dramatiska upplevelser som de som ibland beskrivs på faste- och vittnesbördsmöten. Dramatiska upplevelser är inte normen. Om ni ärar era förbund och strävar framåt så gör ni bra ifrån er och är normala. Saulus omvändes inte av ljuset. Alma den yngre omvändes inte av ängeln.
”Pryd ständigt dina tankar med dygd. Då ska din självtillit växa sig stark i Guds närhet.”9 Inte tillit till dig själv, utan tillit till dem, till att de ska åstadkomma det som ingen av oss kan göra.
Broder Chad Webb
Allt som förmår oss att göra gott, att tro på Kristus, är av Gud.10 Vi kanske blir förvånade när vi en dag får veta att de tankar vi trodde var våra egna egentligen kom från den Helige Anden. När vi försöker göra gott vägleds våra tankar och önskningar av den Helige Anden.
I sitt tal om uppenbarelse uppmanade president Nelson oss att utgjuta våra hjärtan för vår himmelske Fader, att tala med honom, vara ärliga mot honom och sedan lyssna. Han bad oss att skriva ner intrycken som kommer och sedan handla enligt dem. Sedan sa han: ”När du upprepar den här processen dag efter dag, månad efter månad, år efter år, kommer du att ’tillväxa i uppenbarelsens princip’.”11
Det mesta av den inspiration jag personligen har fått har inte kommit medan jag bad. Jag ber, jag begrundar, jag försöker skriva ner intrycken som kommer. Men det är när jag handlar som inspirationen kommer. Under en lektion, när man sjunger en psalm, när man pratar med någon eller är någon annanstans börjar bönesvaren att komma.
Äldste David A. Bednar
Men tänk på att uppenbarelsens sätt eller metoder kan variera för människor över hela världen. I Afrika, till exempel, har människorna ofta anmärkningsvärda drömmar. Det är inte ovanligt att missionärerna träffar någon på gatan som säger: ”Jag såg er i en dröm och ni har ett budskap från Gud. Jag vill höra vad ni har att berätta för mig.” Jag har inte den sortens drömmar som en del av de trofasta heliga i Afrika har.
Vi undervisar framför allt från vår egen erfarenhet, så vi måste vara försiktiga så att vi inte tvingar på andra vårt eget mönster. Det betyder inte att deras mönster är mindre giltigt eller användbart. Kom ihåg att det finns många olika sätt för Herrens Ande att få kontakt med någons sinne och hjärta.
Var öppna för många olika saker som ni kan inbjuda och locka någon att göra, så att de kan handla och lära sig för egen räkning.
Fråga
Hur kan vi öka vår tillit till vår förmåga att ta emot personlig uppenbarelse och inte lita till en process som vi kan ha hört eller läst om från någon annan?
Äldste David A. Bednar
Ett citat från president Joseph F. Smith är en bra resurs för någon som påbörjar den här resan mot att få förtroende för sin förmåga att ta emot uppenbarelse.
”Visa mig sista dagars heliga som behöver matas med underverk, tecken och syner för att hålla sig kvar i kyrkan så ska jag visa er medlemmar som inte befinner sig i god ställning inför Gud och som vandrar på hala stigar. Det är inte genom förunderliga manifestationer som sanningen ska förankras i oss, utan genom ödmjukhet och trofast lydnad mot Guds lagar och bud. …
Som gosse … [bad] jag ofta … Herren visa mig underbara ting, så att jag skulle få ett vittnesbörd. Men Herren undanhöll mig dessa underverk. Han visade mig sanningen rad på rad, … tills han fått mig att känna sanningen från hjässan till fotabjället och till dess att jag var helt renad från tvivel och fruktan. Han behövde inte sända en ängel från himlarna för att utföra detta, inte heller behövde han tala med en ärkeängels basun. Genom viskningar från den levande Gudens Andes stilla, sakta röst, gav han mig det vittnesbörd jag äger …
Och genom denna princip och kraft ger han till alla människornas barn en kunskap om sanningen som ska förbli hos dem, och detta ska få dem att känna sanningen såsom Gud känner den, och att utföra Faderns vilja såsom Kristus utför den. Inga underbara manifestationer, oavsett hur många, kan någonsin uppnå detta.”12
Alla som har det svårt kan ta de första stegen och göra som Joseph F. Smith.
Vissa medlemmar i kyrkan vill se ett ljus på vägen till Damaskus innan de tror. Verkligen? Var Saulus i skick att känna igen den stilla, tysta rösten? Han behövde få ett andligt uppvaknande. Många förväntar sig att se en ängel som Alma den yngre gjorde. Verkligen? Alma var inte i skick att ta emot den stilla, tysta rösten. Han behövde få ett andligt uppvaknande. Och president Joseph F. Smith vittnade om att det varken är ljuset eller ängeln. Det är att känna igen den stilla, tysta rösten som ger självförtroende. Gå bara och gör.
Om vi inte håller buden kan vi inte få det där självförtroendet och vi har inte den Helige Andens sällskap. Det finns unga människor som behöver omvända sig, och det finns unga människor som är så hårda mot sig själva att de aldrig tror sig vara bra nog. Man måste inte vara fullkomlig, man måste bara uppriktigt omvända sig, vara god, göra sitt bästa och sträva framåt.
Fråga
Du har talat och skrivit mycket om att ha eleven i centrum och fokusera på elevens framsteg. Finns det mer du vill lära oss om att inbjuda den Helige Anden i den processen?
Äldste David A. Bednar
”Utse bland er en lärare, och låt inte alla vara talesmän samtidigt utan låt en tala åt gången och låt alla lyssna till hans [eller hennes] ord, så att när alla har talat, alla kan bli uppbyggda av varandra och så att alla kan få samma förmån.”13 Vi är inte lärarna; den Helige Anden är det. Den här versen är en uppmaning att utse den Helige Anden till lärare. Och ”ett mönster”, inte det enda mönstret, är att låta en i taget tala och låta alla lyssna till hans ord. Det låter så enkelt, och det kanske ser enkelt ut också.
Om människor känner sig trygga kan de uttrycka några av sina frågor och vad de är osäkra på. De kanske inte lär sig just av de andra människorna i rummet, men det någon säger kan låta den Helige Anden undervisa dem personligen. De deltar i ett kollektivt uttryck för tro på Herren Jesus Kristus medan alla där frågar, söker och bultar. Och i det enskilda och kollektiva utövandet av tro inbjuder vi andra. Ordet utse betyder inte att man ger någon ett uppdrag. Vi kan inte ge den Helige Anden i uppdrag att vara lärare, men vi kan inbjuda och locka den Helige Anden att vara lärare.
I ett möte med missionärer hade vi tagit upp ett antal frågor och jag frågade missionärerna: ”Vad hör ni som inte har sagts?” En 18-årig missionär som hade varit på missionsfältet i fyra veckor svarade: ”Äldste Bednar, om jag hör ett svar genom din röst eller genom en annan missionärs röst så är det ett budskap för alla. Om jag känner det i hjärtat eller får en tanke i sinnet är det från Gud till bara mig.” Imponeras ni av det svaret? Hur länge skulle det ta att föreläsa eller skapa någon sorts rollspel eller en annan upplevelse där en 18-åring skulle få den sortens andliga insikt?
Så att inbjuda andra att handla, att utöva tro, lockar den Helige Anden att undervisa dem enskilt och kollektivt.
Det är så viktigt sätta eleverna i centrum och inbjuda den Helige Anden att vara vår lärare. Vi har en roll att spela. Vi inbjuder och lockar och vägleder, men sedan leder den Helige Anden på anmärkningsvärda sätt.
Fråga
En ung dam frågade mig om jag mindes att jag hade lärt henne en viss princip. Hon sa att det förändrade hennes liv för alltid. Jag kom ihåg situationen, och jag hade inte alls lärt henne det. Hon missade poängen i det jag försökte lära henne. Hon undervisades av Anden. Hur hjälper vi eleverna inse att de får uppenbarelse så att de kan ha självförtroende till att söka mer på egen hand?
Äldste David A. Bednar
Vad kan du uppmana henne att göra så att hon får ögon till att se det hon inte såg tidigare?
Den Helige Anden påminner oss om allt.14 Hon hade en anmärkningsvärd upplevelse där hon tydligt hörde något som inte sas. Hjälp henne urskilja det. Be henne tänka på sin upplevelse och upptäcka två eller fler sådana tillfällen. Hjälp henne se ett mönster i de där två eller tre sakerna som hände, och vad som ledde till den andliga insikten.
Det finns stor mångfald bland våra unga människor, och de har alla möjliga sorters utmaningar och problem. Men vi borde förvänta oss att de är det vi säger till dem att de är. Och vi bör uppmana dem att handla. Och ni kommer att förundras över vad de kommer på. Tänk först på vad du ska be dem göra så de kan lära sig det de behöver lära sig.
Fråga
Kan du hjälpa oss förstå eller kanske lära oss hur vi kan lyssna bättre och observera bättre?
Äldste David A. Bednar
Jag rekommenderar att ni skaffar en billig pocketutgåva av Mormons bok och läser den från början till slut. Leta efter varje gång det står ”ögon till att se och öron till att höra” eller liknande uttryck. Leta också i Läran och förbunden och i Nya testamentet. Ge er in i skrifterna i avsikt att handla – att be, söka och bulta – med frågan: ”Hur ser jag det jag vanligtvis inte ser? Hur hör jag det jag vanligtvis inte hör?” När du ger dig in i skrifterna med de här frågorna undervisar den Helige Anden dig personligen och ger dig svaret på dina frågor. Jag kan inte ge er det. Den Helige Anden undervisar er enskilt, privat och ger er ert personliga svar.
Låt mig ge ett exempel. Min fru Susan har alltid varit en otroligt trofast besökslärare. När förändringen till stödverksamhet gjordes och president Nelson bad oss om ”högre och heligare”15 sätt att tjäna, lyssnade Susan och ville lista ut vad det innebar. Efter att ha begrundat och bett kom hon till en förbluffande slutsats – att fråga de systrar hon var stödsyster till: ”Vad innebär högre och heligare för dig i vårt tjänande?”
Det är den enklaste och mest uppenbara fråga man kan ställa, men svaren från hennes systrar var enastående. En syster sa att hon ville besöka templet tillsammans. En annan syster sa att hon ville läsa ett generalkonferenstal och sedan träffas och äta lunch för att prata om vad de hade lärt sig. Susan undrade om hon hade gjort något fel tidigare. Hon hade inte gjort något fel. Högre och heligare – ögon öppnades för att kunna se på sätt de inte hade sett förut.
Fråga
Vill du under de få återstående minuterna säga något mer och bära ditt vittnesbörd?
Äldste David A. Bednar
Jag älskar er. Jag älskar de ni är och vad ni försöker bli. Jag älskar det ni gör. Vi kan alla förbättras, men jag säger: ”Tack.” Jag säger tack å första presidentskapets och de tolvs kvorums och kyrkans utbildningsråds vägnar.
Att få leva på jorden i den här tidernas fullbordans utdelning är en enastående välsignelse. För ett antal år sedan sa president Gordon B Hinckley upprepade gånger till mig: ”David, det här är den största tiden i den återställda kyrkans historia.” Och han hade helt rätt.
Tänk på allt vi får välsignelsen att se. Tänk på att det i år är 200 år sedan den första synen. Tempel har tillkännagetts i Papua Nya Guinea och i Phnom Penh i Kambodja. Vi har missionärer i före detta Sovjetunionen och före detta kommunistiska länder, och ett tempel i Ukraina. Det här är den största tiden i den återställda kyrkans historia.
Vi har ett särskilt ansvar under den här tiden. Om vi har sparats till den här tiden är det för att vi har mycket att göra, och vi har en roll i att hjälpa det uppväxande släktet bli redo. Det här är den största tiden i den återställda kyrkans historia – med det största motståndet och de största möjligheterna. Tillsammans har vi i dag tillfälle att tjäna, att vittna, att stödja och att hjälpa.
Jag ber att den Helige Anden ska fylla i gapet mellan orden jag uttalar och vad jag önskar förmedla. Jag vittnar om att Fadern och Sonen uppenbarade sig för Joseph Smith för 200 år sedan. Jag vittnar om att Fadern är vår Fader, och han har skapat lycksalighetsplanen. Jag vet och vittnar om att Jesus Kristus är den evige Faderns enfödde Son. Jag vittnar om att han lever. Han är uppstånden, graven är tom. ”Han är inte här, han har uppstått.”16
Jag vittnar om att genom profeten Joseph Smith har prästadömets myndighet och prästadömets nycklar återställts till jorden, och om att när Fadern och Sonen visade sig inleddes evangeliets återställelse. Jag vittnar om att återställelsen fortfarande pågår.
Jag vittnar om detta och uttrycker min kärlek till er i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.