Ära ske Gud

Äldste Ronald A. Rasband

i presidentskapet för de sjuttio

God jul, mina älskade bröder och systrar. Jag tackar första presidentskapet för det här speciella tillfället att delge mina känslor inför den heliga julhelgen och vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi födelse.

Jag tröttnar aldrig på julbudskapet som började med Jesusbarnets födelse i Betlehem i Judéen.

Jesaja talade om den händelsen över 700 år tidigare: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.”¹

Kung Benjamin profeterade: ”Han skall heta Jesus Kristus, Guds Son, himlens och jordens Fader, alltings Skapare från begynnelsen. Och hans mor skall heta Maria.”²

Profeten Nephi hörde en röst som sade: ”I morgon kommer jag till världen.”³

Nästa dag, en ocean bort, föddes Kristusbarnet. Säkert såg hans mor Maria med förundran ner på sin nyfödde son, Faderns enfödde i köttet.

På kullarna kring Betlehem, berättar Lukas, väntade herdar på fälten .⁴ Det här var inga vanliga herdar, utan ”rättfärdiga och heliga män” som skulle vittna om Kristusbarnet.⁵

”Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.

Men ängeln sade: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. …

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

’Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.’”⁶

Tänk dig scenen i Judéen – himlen fylld av en stjärnas strålande ljus och körer från himlen som firade detta enastående tillfälle. Herdarna ”skyndade [sedan] iväg”⁷ för att se barnet som låg i en krubba. Och senare ”berättade de”⁸ för andra vad de hade sett.

Varje år vid jultiden vittnar vi med herdarna om att Jesus Kristus, bokstavligen den levande Gudens Son, kom till ett hörn av världen som vi kallar den heliga landet.

Herdarna närmade sig vördnadsfullt stallet för att dyrka konungarnas Konung. Hur ska vi dyrka honom den här julen? Shoppa i all oändlighet? Skynda runt och dekorera våra hem? Blir det vår hyllning till Frälsaren? Eller ger vi frid åt bekymrade hjärtan, hopp åt personer i behov av ett högre syfte, ära åt Gud i vår villighet att göra hans vilja? Jesus sade helt enkelt: ”Kom … och följ mig.”⁹

Jesu Kristi evangelium, återställt genom profeten Joseph Smith, har tagits emot av troende över hela världen. Jag har själv sett ivern hos dem som har tagit emot hans heliga ord, från havets öar till det enorma landet Ryssland.

Några av våra förfäder var bland de första heliga som kom till Sion. En kvinna, Hannah Last Cornaby, slog sig ner i Spanish Fork, Utah. Under den tidens svåra förhållanden firades julen ibland med en apelsin eller en hemmagjord leksak, eller kanske bara en trasdocka – men inte alltid. Hannah skrev den 25 december 1856:

"Julaftonen kom och mina älsklingar hängde i barnslig tro upp sina strumpor. De undrade om [de] skulle [bli fyllda]. Med värkande hjärta som jag dolde för dem försäkrade jag att de inte skulle glömmas bort. Och de somnade i glad förväntan inför morgonen.

Utan en enda gnutta socker visste jag inte vad jag skulle göra. Men de fick inte bli besvikna. Jag kom att tänka på squashen som fanns i huset. Jag kokade den och silade bort vätskan som, när den hade småkokat i några timmar, blev till söt sirap. Med den, och lite kryddor, gjorde jag pepparkaksdeg och skar upp den i alla tänkbara olika former och bakade dem i en stekpanna (jag hade ingen ugn). Sedan fyllde jag sockorna, och barnen blev lika glada som om de hade fått dyrbar konfekt.”¹⁰

Mellan raderna i den här berättelsen kan man läsa om en mor som arbetade hela natten utan så mycket som en ugn till hjälp. Men hon var fast besluten att göra sina barn glada, att stärka deras tro, att i hemmet befästa känslan att ”allt är väl!”¹¹ Är inte det julens budskap?

President Monson lär: ”Möjligheterna att ge av oss själva är obegränsade, men de kan också gå oss förbi. Det finns hjärtan att glädja. Det finns vänliga ord att säga. Det finns gåvor att ge.”¹²

När vi handlar som Herren vill – när vi gör hans vilja och lyfter människor omkring oss – vittnar vi om att han lever och att han älskar oss, vilka timliga svårigheter vi än har.

En annan anmärkningsvärd själ i kyrkans historia är den skotske nyomvände John Menzies Macfarlane. Han blev medlem i kyrkan tillsammans med sin mor, som var änka, och sin bror. De reste till Salt Lake City 1852. Han var 18 år gammal. Under årens lopp blev han lantmätare, byggare och distriktsdomare, men det var hans musik som utmärkte honom.

Han bildade sin första kör i Cedar City och tog med sig ensemblen runtom i södra Utah. Efter ett framträdande i S:t George uppmuntrades han av äldste Erastus Snow, apostel och ledare för kolonin, att flytta till södra Utah och ta med sig sin familj och sin musik.

Det hade varit ett svårt år 1869 och äldste Snow bad broder Macfarlane att uppföra ett julprogram som skulle uppmuntra människorna. Broder Macfarlane ville ha ett nytt och engagerande musikstycke för evenemanget. Hur han än försökte komponera så kom det inget. Han bad om inspiration, och bad igen. Så en natt väckte han sin hustru och utbrast: ”Jag har orden till en sång, och jag tror jag har musiken också.” Han skyndade sig till deras lilla orgel och spelade melodin och skrev ner den medan hans hustru höll framför honom det flackande ljuset från ett stycke flanell som flöt i en skål med ister. Orden och musiken flödade fram:

Långt härifrån i Judéens land
herdarna hörde vid öknens rand:
Ära ske Gud
Ära ske Gud
ära ske Gud uti höjden!
Frid på jorden, gott behag,
Frid på jorden, gott behag!13

Broder Macfarlane hade aldrig varit i Judéen och sett det klippiga landskapet, men det inspirerade budskapet i hans musik vällde fram ur hans själ som vittne om Frälsarens födelse i Betlehem i Judéen, en början som skulle förändra världen för evigt.¹⁴

Jag vittnar om att Gud vår evige Fadern lever. Hans lycksalighetsplan är till stor välsignelse för vart och ett av hans barn under alla generationer. Jag vet att hans älskade Son, Jesus Kristus, barnet som föddes i Betlehem, är världens Frälsare och Återlösare och att president Thomas S. Monson är hans profet på jorden i dag. De här lovprisande orden genljuder sanna i mina öron: ”Ära ske Gud uti höjden! Frid på jorden, gott behag.”¹⁵

I Jesu Kristi namn, amen.