Kraften i Jesus Kristus och i den rena läran
Kraften i Jesus Kristus och i den rena läran med äldste Neil L. Andersen
Söndagen den 11 juni 2023
Äldste Neil L. Andersen: Tack, äldste Gilbert. Tack, broder Webb. Två av mina vänner och kära kolleger. Jag älskar dem väldigt mycket.
Visst var kören fantastisk? Och så vördnadsfull! Ni var verkligen imponerande. Tack så mycket!
Jag tänkte på de där orden när ni sjöng i harmonin i tredje versen: ”Min Gud är mitt ljus, mitt värn varje dag. Jag vet i hans kraft, jag vinner vart slag.”1 Om vi kunde inpränta den känslan djupt in i märgen på dem vi undervisar så skulle det skydda någon.
Det är härligt att vara i Tabernaklet, eller hur? Vi kommer inte hit så ofta längre. Några av er har kanske aldrig varit här; ni är för unga. Några av oss har många minnen från det här fina gamla tabernaklet. Hur många här har ett gott minne av att ha varit här förut? (Räck upp handen.)
För trettio år sedan kallades äldste Christofferson och jag på konferensen i april. Vi satt, som jag minns det, precis här nere, innan vi förflyttade oss till de röda stolarna. En av apostlarna, äldste Marvin Ashton, var sjuk under den konferensen, så äldste Christofferson och jag bar våra ödmjuka vittnesbörd. Vi fick inte mycket tid på oss att förbereda oss.
Jag har ett annat minne härifrån som jag vill dela med er.
Jag hade inte talat i Tabernaklet sedan det där vittnesbördet 1993. Det var snart dags för den sista konferensen som skulle hållas här i Tabernaklet. Det var i oktober 1999.
Något hände som var ganska förbluffande för mig. Det var fredag morgon före konferensen – 7:30 på morgonen. Jag befann mig på mitt kontor när telefonen ringde. Rösten i den andra änden sa: ”Broder Andersen, det här är president Hinckley.” Jag var generalauktoritet, men jag tillbringade ytterst lite tid med president Hinckley. Och hans första ord till mig – helt ärligt – var: ”Hur är du som reservslagman?” Jag visste inte hur jag skulle svara, men jag mumlade något. Han fortsatte: ”Äldste Robert Hales är sjuk. Han opereras på måndag och kan inte tala i morgon förmiddag. Vi vill att du tar hans plats och talar på lördagsförmiddagen. Okej? Hej då!” Och det ledde till många ängsliga timmar. Det var enda gången jag höll ett tal på en generalkonferens här i Tabernaklet.
Om vi hade tid skulle vi gärna lyssna till alla era upplevelser.
Låt mig börja med att uttrycka min kärlek och den kärlek första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har för var och en av er. Vi respekterar och beundrar er tro på och hängivenhet mot vår Frälsare Jesus Kristus och hans heliga verk. Nu upplever vi historiska dagar av stor betydelse. Hundratusentals av våra unga sista dagars heliga vilar tryggt inom ert inflytande. Vare sig ni kallades som seminarie- eller institutlärare i er församling eller stav eller valdes som lärare i ett av våra 638 institut runt om i världen eller i våra håltimsseminarier – jag frågade precis broder Webb hur många klasser vi har, och han sa förmodligen runt 80 000 seminarieklasser. Håltimsseminarierna är förstås i västra USA, Kanada och kyrkans skolor. Eller om ni i någon egenskap bistår i seminariets och institutets arbete, tackar jag er uppriktigt å första presidentskapets och de tolvs kvorums vägnar. Vi älskar er och vi ber för er. Vi ser er som våra medlärjungar till Jesus Kristus i det att vi förbereder ett rättfärdigt folk överallt i världens nationer, kulturer och språk som förberedelse för Frälsarens härliga återkomst till jorden.
För att hedra var och en av er och de ädla lärare som har föregått er i detta stora verk, hade jag nyligen ett kort samtal med president Andy Diaz, en stavspresident här i Salt Lake City. Vi pratade om en lärare i det tidiga morgonseminariet i hans ungdom. Och här finns en mycket intressant koppling. Efter att ha gått med i kyrkan som 13-åring i staden Tampa i Florida började president Diaz gå på seminariet ett år senare, i samma morgonseminarium som min underbara fru Kathy gick i. Ni märker nog att han ser mycket äldre ut än Kathy. Livet behandlar oss alla olika. Läraren var Kathys mor, min framtida svärmor, syster Martha Williams. Lyssna på det här korta samtalet mellan mig och president Diaz.
[video begins]
Äldste Andersen: Jag är här i dag med president Andy Diaz, president för Riverside stav i Salt Lake City. President Diaz och jag har en sak gemensamt, och det är att min fru Kathy var i hans seminarieklass för över 50 år sedan, och dessutom var deras lärare Kathys mor, syster Martha Williams. Hon var en underbar kvinna. Jag kände henne förstås väl. Hon har sedan dess gått bort. Men jag ville höra om några av känslorna här, mer än 50 år senare, från en man som nu är stavspresident, som gick med i kyrkan när han var 13 år och sedan började seminariet ett år senare, om syster Martha Williams. Ge oss bara en övergripande känsla, president Diaz, om den här kvinnan som var din seminarielärare.
President Andy Diaz: Hon var förmodligen en av de tre mest inflytelserika kvinnorna i mitt liv – min mor, min fru och syster Williams.
Äldste Andersen: Du överdriver inte nu?
President Diaz: Jag överdriver inte.
Äldste Andersen: Hur kunde hon vara så viktig för dig?
President Diaz: Hon hjälpte mig att växa och lära mig evangeliet, för jag var en helt ny medlem i kyrkan som 13-åring, och när jag var 14 började jag i seminariet. Och hon var i stort sett den som hjälpte mig att lära mig om evangeliet. När jag gick andra året på high school fick jag ett jobb där jag började klockan två på morgonen, och jag gick direkt från jobbet till mitt tidiga morgonseminarium klockan sex för att jag inte ville missa det. Så viktigt var det för mig. Och hon hade redan, du vet, skapat en förutsättning för ”vi ska ha en andlig upplevelse” och jag ville ha andliga upplevelser.
Äldste Andersen: Höll hon sig till evangeliets renhet och enkelhet, eller var hon – jag minns att vi för 50 år sedan i några av mina lektioner utforskade sådant som vi inte visste något om.
President Diaz: Hon undervisade mig definitivt om Kristi rena lära. Hon pratade om tro och omvändelse och sådant som vi behöver göra för att komma tillbaka till vår Fader i himlen och hålla ut till änden.
Äldste Andersen: Hjälpte hon dig med din personliga omvändelse till Frälsaren Jesus Kristus, som har varit bestående i hela ditt liv?
President Diaz: Ja, det gjorde hon. Eftersom hon hjälpte mig att ha en relation med vår Fader i himlen och med Frälsaren. Jag lärde mig om Frälsaren från henne. Och allt det som fanns i skrifterna som hon kunde öppna upp vad gäller min förståelse, och de lärdomar som Frälsaren undervisade om. Hon hade ett vittnesbörd, och hon – jag kan aldrig minnas att hon avslutade en lektion utan att bära sitt vittnesbörd om Frälsarens evangelium och om det hon undervisat om den dagen. Det var så viktigt. Och hon var en dynamisk person. Hon omslöt oss i kärleken till evangeliet som hon hade. Och medan jag iakttog henne försökte jag göra som hon gjorde.
Äldste Andersen: När du ser tillbaka, om du skulle säga något till seminarie- och institutlärare – till någon som du, ny i kyrkan, som just kom in – vad skulle du uppmuntra dem att göra, president Diaz?
President Diaz: Älska era elever. Låt dem veta att du älskar vår himmelske Fader och att vår himmelske Fader älskar dem. Att Frälsaren älskar dem. Och att om ni följer Gud och hans profeter så kan ni ta er tillbaka och leva hos vår himmelske Fader igen.
Äldste Andersen: Jag är säker på att dina föräldrar skulle vara mycket stolta över dig. Och jag vet att syster Williams, som tog examen från den här världen för 25 år sedan, också skulle vara mycket stolt över dig.
President Diaz: Vad glad jag blir.
Äldste Andersen: Tack så mycket. Och tack för att du berättade det här för oss.
President Diaz: Ingen orsak.
[video ends]
Äldste Andersen: Broder och syster Diaz är här med oss i kväll. Kan ni stå upp, broder och syster Diaz, så att vi kan visa vår uppskattning? Tack så mycket.
President Diaz representerar det inflytande ni har och kommer att fortsätta ha på det uppväxande släktet, tack vare er tro på Återlösaren och hur ni håller upp honom som ljuset i allt ni säger och gör.
Med ert redan så föredömliga tjänande är min bön i dag att jag kan delge en eller två insikter som lyfter er andligen och på något litet sätt hjälper er att förstärka det rättfärdiga tjänande ni utför.
Här är den första tanken till er: Låt oss undervisa och vittna oftare och mer kraftfullt om Jesus Kristus.
Tänk på hur passande de här orden från president Russell M. Nelson under den senaste aprilkonferensen är för eleverna ni undervisar: ”Vilka frågor eller problem ni än har så finns svaret alltid i Jesu Kristi liv och lärdomar. Lär er mer om hans försoning, hans kärlek, hans barmhärtighet, hans lära och hans återställda evangelium om helande och utveckling. Vänd er till honom! Följ honom!”2
När jag kallades som generalauktoritet för 30 år sedan i början av 1990-talet identifierade nio av tio amerikanska vuxna sig som kristna. Enligt Pew Research Center är 64 procent av befolkningen i USA i dag kristna och faller troligen under 50 procent inom några årtionden. Andra nationer har stått inför eller står inför liknande trosutmaningar.
Alla här i dag kommer förstås inte från länder där kristendomen är den dominerande religionen, och många av er kommer från områden där tron på Jesus Kristus fortfarande är stark. Men var vi än bor inser vi att vägen till evigt liv börjar med en djup och bestående omvändelse till vår Frälsare, med vördnad för hans gudomliga liv och mission.
”Tomas sade till honom: ’Herre … hur kan vi … känna vägen?’ Jesus sade till honom: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’”3
I inledningsbudskapet i Vägledning för de unga skriver första presidentskapet: ”Ni är i sanning bland vår himmelske Faders dyrbara andar, sända till jorden vid den här tiden för att göra viktiga saker … Vänd er till Frälsaren. Han är ’ungdomarnas styrka’.”4
Jag var nyligen i mina barnbarns seminariebyggnad. Jag imponerades av att det på väggarna fanns många bilder av Frälsaren och hans egna ord, och andra verser som vittnar om honom.
Broder Chad Webb har talat om den här principen: ”Det absolut viktigaste sättet för oss att öka tron hos det uppväxande släktet är att mer fullständigt sätta Jesus Kristus i centrum för vår undervisning och vårt lärande.”5
Blev vi inte djupt påverkade under aprilkonferensen när president Dallin H. Oaks citerade Nephis ord: ”Mätta er med Kristi ord, för se, Kristi ord ska tillkännage för er allt ni bör göra”6 och sedan ägnade återstoden av sitt mäktiga budskap åt att delge oss ”ett urval av Frälsarens ord – det han sa” både i Nya testamentet och Mormons bok. President Oaks avslutade med denna enkelt uttryckta profetiska förkunnelse: ”Jag bekräftar sanningen i dessa lärdomar i Jesu Kristi namn, amen.”7
Det finns en översinnlig kraft i Jesu Kristi ord.
”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna.”8
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.”9
”Se, jag är Jesus Kristus, Guds Son … Jag är världens ljus och liv.”10
Om ni någonsin undrar vad ni ska säga, tala då Frälsarens ord. Tala om hans upplevelser; tala om hans liknelser; tala om skrifternas ord och om profeter som vittnar om honom.
När vi undervisar och vittnar om Jesus Kristus bekräftar den Helige Anden i hjärtat hos våra unga lärjungar sanningen i hans liv och lärdomar med en kraft som är långt mer bestående än kraften i vår egen undervisning.
Låt oss ödmjukt fundera på om vi gör allt vi bör för att undervisa och vittna, som president Nelson bad oss, om hans försoning, hans kärlek, hans barmhärtighet, hans lära, hans återställda evangelium om helande och framåtskridande.
Eftersom vårt tidigare undervisningsmönster kanske inte räcker i dag eller för det som kommer i framtiden, låt oss utöka vår egen kunskap och, som president Nelson rådde oss, ”lära oss mer” och uppmuntra kyrkans ungdomar och unga vuxna att ”lära sig mer” om ”Jesu Kristi liv och lärdomar”.11
Nu, min andra tanke: Låt oss hålla läran ren och enkel.
Det vi i sanning vet om vår himmelske Fader; vår Frälsare Jesus Kristus; vårt förjordiska liv; vår Faders lycksalighetsplan för oss; principerna tro och omvändelse; de frälsande förrättningarna, buden, förbunden, lydnad och uthållighet samt våra utlovade välsignelser bortom denna jordiska värld – allt detta är så vackert och tydligt att vi aldrig borde känna behovet av att gå ”bortom målet”12 som skrifterna undervisar om.
Vi inriktar vår undervisning på vår himmelske Fader, Jesus Kristus och deras uppenbarade lära för att hjälpa våra ungdomar stärka sin tro på dem, bli omvända till dem och ta emot deras utlovade välsignelser.
Kristi lära finns i skrifterna och i lärdomarna från profeter, vars ansvar det är att förmedla Herrens vilja.
Läran i skrifterna och som profeterna undervisar om innefattar principen om flera vittnen, en princip som ni ofta har hört om under generalkonferenser och en som jag delgav er för över 10 år sedan: ”En del ifrågasätter sin tro när de hittar ett uttalande av en ledare i kyrkan för flera årtionden sedan som tycks vara oförenligt med vår lära. Det finns en viktig princip som styr kyrkans lära. Läran undervisas av alla 15 medlemmar i första presidentskapet och de tolvs kvorum. Den döljs inte i ett otydligt stycke i ett tal. Sanna principer undervisas ofta och av många. Vår lära är inte svår att hitta.”13
Kan ni se vikten av att ständigt använda profeternas och apostlarnas lärdomar i era samtal i klassrummet? Herrens vägledning gällande frågor och bekymmer i vår nutida värld kommer från dem som har ordinerats med apostolisk myndighet. Om tilliten till profeterna och apostlarna avtar kan världens distraktioner, vilseledning och spetsfundigheter lossa på våra andliga förtöjningar. Se med iver fram emot generalkonferensen och samtala om de viktiga lärdomar som följer. Förklara tydligt den heliga roll som Herrens smorda har. Allteftersom världen förflyttar sig allt längre bort från Guds bud blir apostlarnas roll allt viktigare.
I det att ni håller Herrens lära ren och förståelig, var noga med att hålla er inom de gränser som Gud har fastställt och undvik de felaktigheter som kommer av spekulationer och personliga idéer som inte är doktrinära. Sådana idéer kan vara mycket lockande för vissa men har inte den sanningens kraft som stärker tron.
Jag tycker om det som president Dallin H. Oaks sa till sin son när hans son ställde en fråga som inte tydligt förklarades i Kristi lära. Hans svar: ”Min son, jag vet inte svaret på den frågan, men låt mig besvara en fråga som jag faktiskt vet.” Sedan vittnade han om profeten Joseph Smith och den första synen. Låt oss vara villiga att säga: ”Jag vet inget om det där, men det här vet jag.”
Begrunda de här frågorna och svaren:
”Broder Jones, vad är sambandet mellan Big Bang och Adam och Eva?” ”Jag vet inte svaret på den frågan, men låt mig berätta det vi faktiskt vet om Adam och Eva.”
”Syster Gonzalez, varför vet vi inte mer om vår moder i himlen?” ”Jag vet inte svaret på den frågan, men jag vet att du är ’en älskad dotter till himmelska föräldrar med gudomliga egenskaper och en evig bestämmelse’.14”
Fundera över hur ni kan vända bra frågor – men frågor som lockar till spekulation – till svar som bygger upp tron på vår Frälsare Jesus Kristus. Och här är en utmaning åt er. Hjälp till att ingjuta insikten i era elever att alla frågor inte är skapade likvärdiga. Andlig kunskap och mognad hjälper oss att skilja viktiga frågor från de intressanta frågorna.
Med noggrannhet, klarhet och enkelhet inbjuder vi den Helige Andens bekräftande vittnesbörd. ”När Hjälparen kommer … sanningens Ande … ska han vittna om mig.”15
Brigham Young beskrev Joseph Smiths lärdomar så här: ”Han förde, bildligt talat, ner himlen till jorden. Och han förde upp jorden och uppenbarade tydligt och enkelt det som hör Gud till.”16
Var noga med att de redogörelser och skildringar som berättats för er inte broderas ut. Försök se till att de skriftställen eller citat ni använder ges i det sammanhang som de var avsedda för.
Det är lätt att dras till något nytt eller intensivt fängslande som ligger bortom det vi kan förstå. Håll er inom den rena och enkla lärans trygghet.
Var försiktiga med era val av media, personliga berättelser och åskådningsundervisning. När de används effektivt tillför de intresse och djup. Om de överbetonas kan de distrahera från er undervisning. Metoden kan överskugga budskapet.
Profeten Alma vittnade om att evangeliets glada budskap tillkännagavs ”för oss med tydliga ord så att vi kan förstå, så att vi inte kan ta miste”.17
”Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?”18
Tänk på hur de här skriftställena är så vackert tydliga:
”Kom till mig.”19
”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors dagligen och följa mig.”20
”För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er.”21
”Vi ska pröva dem med detta för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem.”22
”Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.”23
I sin mäktiga predikan ”Hör honom” sa president Nelson: ”Vår himmelske Fader kommunicerar enkelt, stilla och med sådan förbluffande tydlighet att vi inte kan missförstå honom.”24
Tydligt, korrekt, enkelt är det gudomliga sättet att undervisa.
Var visa när ni balanserar läran ni undervisar om. Ge lämplig vikt åt en lärosats i ljuset av andra relaterade sanningar. Kom ihåg Frälsarens råd när det gäller att undervisa om buden: ”Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.”25
Äldste Neal A. Maxwell förklarade: ”Evangeliets principer är sammanvävda i ett tyg som håller dem i schack och i balans med varandra.”26
Tänk på detta: Guds kärlek och Guds lagar, förlåtelse och omvändelse, kärleken till gud och kärleken till vår nästa, handlingsfrihet och ansvarighet.
Som det har sagts många gånger; undervisa inte bara för att bli förstådda, utan undervisa så att ni inte blir missförstådda.
Slutligen, som vi alla så väl vet, ska de här sanningarna delas i ett klimat som välkomnar och uppmuntrar Anden. Vi kan inte tvinga Anden. Vi ber om och vi inbjuder Anden, men vi försöker inte att på konstgjord väg frammana en andlig upplevelse.
För över 30 år sedan berättade president Dallin H. Oaks om en upplevelse han hade med sin dotter Jenny, som fortfarande var tonåring då. Här är hans ord: ”Jenny var med på en klass eller aktivitet för Unga kvinnor när hon var tonåring. När hon kom hem frågade min fru och jag hur det hade varit på sammankomsten, som föräldrar gör. Jenny sa: ’Läraren sa att i kväll ska vi ha en andlig upplevelse. Om alla håller hand i ringen så får vi en andlig upplevelse.’”
Jag fortsätter att citera president Oaks: ”Jag frågade Jenny: ’Hur kändes det?’ Och hon sa: ’Det kändes bara läbbigt!’” (Kanske kan vi i dag, 30 år senare, säga: ”Det kändes läskigt.” Jag är osäker på de rätta orden.) President Oaks fortsatte: ”Jag sa: ’Jag är glad, för när jag hör något liknande känns det läbbigt för mig också.’” Sedan sa president Oaks: ”Jag undervisade henne om hur andliga upplevelser inte kan planeras, utan de inträffar när vi söker Herrens Andes inflytande.”
Minns ni kärleken som president Diaz kände från sin seminarielärare syster Williams? Vi inbjuder Anden när vi undervisar med kärlek, frid, mildhet, ödmjukhet och tro.
Ni känner alla till det här skriftstället: ”Den som tar emot ordet genom sanningens Ande, tar emot det som det predikas genom sanningens Ande … Därför förstår den som predikar och den som tar emot varandra, och båda blir uppbyggda och gläds med varandra.”27
Så det här gäller inte bara er utan också de som är i era klassrum. Våra elever lär sig från er att det endast är genom lydnad och genom att alltid minnas honom som de ständigt kan ha hans Ande hos sig.
Här är president Eyrings ord:
”Läran får sin kraft när den Helige Anden bekräftar att den är sann. Vi förbereder dem vi undervisar, så bra vi kan, för att ta emot stillsamma maningar genom den milda och stilla rösten. Detta kräver åtminstone ett visst mått av tro på Jesus Kristus. Det kräver åtminstone lite ödmjukhet, lite vilja att överlämna oss åt Frälsarens vilja. Personen du hoppas kunna hjälpa kanske inte har mycket av någotdera, men du kan uppmana dem att ha en önskan att tro. Dessutom kan du lita till en annan av krafterna i läran. Sanningen kan själv bana sin väg. Att helt enkelt höra orden i läran kan så ett trons frö i hjärtat. Och även ett litet frö av tro på Jesus Kristus inbjuder Anden.”28
Vackra ord. Ni har varit mycket vördnadsfulla. Tack så mycket för att ni låtit mig tillbringa den här tiden med er. Vi älskar er, och vi tackar er för allt ni gör för att stärka våra ungdomar och unga ensamstående vuxna och stärka deras tro på Jesus Kristus.
Som Herrens tjänare och med min apostoliska myndighet välsignar jag er med att era sinnen och hjärtan ska fyllas av hans kärlek, barmhärtighet, lärdomar och en djup vördnad för vår Herre Jesu Kristi ojämförliga försoningsoffer. Jag välsignar er, om det är er önskan, med att er förmåga att undervisa om Kristi lära med renhet och kraft ökar och att ni får se och känna den Helige Andens bekräftande vittnesbörd hos era goda elever.
Jag ger er mitt fasta och säkra vittnesbörd om att Jesus är Kristus. Och jag vittnar för er om hans löfte när han sa: ”Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen.”29 I Jesu Kristi namn, amen.