29:28

Lärdomar från en ung vuxens liv

Världsomfattande andakt för unga vuxna

Äldste Carlos A. Godoy och syster Mônica Godoy

Söndagen den 5 maj 2024

Inledning

Äldste Carlos A. Godoy: Tack för att ni är här med oss i dag på denna vackra och historiska plats. Det är en ära att få vara med er här i dag. Tack för att ni är med oss från världens alla hörn. Vi älskar att vara med de unga vuxna. Ni har en viktig roll i kyrkan, och ni befinner er i ett avgörande ögonblick i livet. Era beslut i dag har en enorm inverkan på er framtid. Så i kväll hoppas vi kunna tillägga något som är till hjälp till de många fina budskap som ni redan fått i andra andakter.

Jag är glad att ha med mig broder Chad Webb och hans fru Kristi samt äldste Clark Gilbert och hans fru Christine. Tack för att ni är med oss i dag.

Jag är också glad att ha Mônica med mig under denna andakt. Vi ska undervisa tillsammans och jag hoppas ni gillar det.

Som en del av vårt budskap visar vi en kort animerad video som kyrkan gjort om våra unga versioner. Mônica och jag var i er ålder.

I videon hoppas vi kunna lära er några principer som kan tillämpas på ert liv just nu. Det är en fem minuter lång video där ni får se olika ögonblick i våra liv. Var uppmärksamma och försök identifiera de principer som ni tror kan relatera till er. Vi återkommer senare för att prata om några av dem. Okej?

[video]

Jag sökte inte efter evangeliet eller en kyrka alls. Jag var 16 när en vän till min storebror kom hem till oss för att bjuda in våra yngre systrar till en aktivitet i kyrkan eftersom han inte trodde att min bror och jag var material för kyrkan. När vi kom till kyrkan hade de en väldigt enkel lek, och de var så engagerade i den leken och skrattade. Och jag tänkte: ”Varför är de så glada?”

Två dagar senare fick jag missionärslektionerna i kyrkan eftersom min familj egentligen inte var intresserad av att få dem. Jag var glad över evangeliet. Jag visste att det var sant, tillräckligt för att vilja döpas utan mina föräldrar. Men det var svårt att passa in.

Jag var utan vänner, så jag satt där en stund längst bak i kyrksalen och såg, lyssnade och gick hem. Det fungerar ett tag, men utan vänner – även om man vet att det är sant – så är det svårt, särskilt med vänner utanför som vill ha en tillbaka.

Jag gick till kyrkan en söndag, typ en sista gång, och de höll på att fylla i ansökningar. Jag frågade: ”Vad är det här?”

”Det är en ungdomskonferens”, sa de. ”Du borde åka.”

Jag sa: ”Okej. Jag vill prova det.” Alla ungdomar spelade, sjöng och dansade vid ungdomskonferensen, och plötsligt hörde vi en röst i högtalaren som sa: ”Låt oss be inledningsbön.”

Alla dessa högljudda personer, men nu var de vördnadsfulla. Och för mig var det: ”Va? Vad är det som händer?” Hur kan de här ungdomarna vara så högljudda och i nästa sekund så vördnadsfulla på grund av en bön? De är verkligen annorlunda. Jag vill bli som dem. Det var som om Herren återigen sände ett budskap: ”Carlos, ge inte upp. Det här är din plats.”

En dag gick jag omkring och en tjej spelade flöjt där för sig själv. När jag såg den flickan sa jag: ”Wow!” Och mitt hjärta började slå snabbare. Och jag ville prata med henne. Och hon var så naturlig och vänlig. Hon pratade med mig som om jag var en normal person. Hon blev min vän, min enda. Genom henne kunde jag träffa andra vänner.

Efter konferensen bestämde jag mig för att fortsätta. Min familj flyttade till en annan del av staden. Jag gick till kyrkan nära mitt hem, och gissa vem som var där – Mônica! Det var hennes församling. Efter mötet kom en syster fram till mig och frågade: ”Är du medlem i kyrkan?”

Jag var van vid den frågan. Jag sa: ”Ja, det tror jag; självklart är jag det.”

Hon sa: ”Åh, du borde komma till seminariet.”

Och jag tänkte att där jag kom ifrån betydde seminariet att man skulle bli präst, en fader.

Så jag sa: ”Nej, nej, jag vill gifta mig och få barn.”

Och hon sa: ”Nej, seminariet är till för ungdomar, där de kan lära sig om evangeliet. Det är inte så många ungdomar i församlingen. Det är bara tre: Adriana Weber, Carlos Arthur Lencini, and Mônica Brandão.

Och jag tänkte: Wow. Jag vet inte vad det är men jag vill vara där.

Och varje morgon fick jag Guds goda ord. Det gav mig insikt om vem jag var, styrkan att fortsätta kämpa och låta min omvändelseprocess fortsätta.

Sedan fick jag i uppdrag att vara hemlärarkamrat till Unga mäns president. Och fastän jag inte visste så mycket om evangeliet gav han mig ofta i uppgift att undervisa. Jag tror han litade på mig mer än vad jag själv gjorde då.

Något annat som är intressant – han var pappa till Mônica. Och förresten, änglaflickan Mônica som jag sa var där för att hjälpa mig – hon blev senare min fru. När vi båda var klara med våra missioner gifte vi oss i templet. Och nu är hon mamma till fyra barn och har sju barnbarn. Hon är fortfarande en ängel i mitt liv.

Om ni ser er omkring tvivlar jag inte på att ni hittar dem som behöver änglabetjäning. Herren behöver er. Så när ni tittar i spegeln, glöm inte att det inom er finns en vacker ande – en son eller dotter till vår himmelske Fader med dessa egenskaper och denna potential inombords.

[end video]

Äldste Godoy: Jag saknar det håret. Okej. Nu ska vi ta upp några av dessa ämnen. Och ensamheten kommer först.

Ni är inte ensamma!

Syster Mônica Godoy: Här är ett utmärkt tillfälle att stanna upp och diskutera vad som hände. Carlos, den unga versionen, kände sig ensam och missmodig.

Kanske några av er också har känt er ensamma och bortglömda, som fallet var här. Det är jobbigt att känna sig osynlig eller värdelös. Ni som är i en liknande situation, låt inte den känslan överväldiga er. Ni är inte ensamma. Andra kanske inte pratar med er eller tar er till sig så som ni skulle vilja. Det är en sorglig situation. Men kom ihåg att ni inte är ensamma, för Frälsaren har alltid funnits där för er. Han känner er, han vet vad som händer i era liv, han älskar er och finns alltid inom räckhåll när ni behöver honom. Ge inte upp försöken att känna er hemma. Han sänder änglar som hjälper er.

Äldste Godoy: Nu ett budskap till alla oss nära dem som känner sig ensamma eller bortglömda. Det är vi som ska vara änglar. Se er omkring och bortom er vanliga vänkrets. De finns där ute, har funnits där – ni kanske inte har lagt märke till dem. Ni har varit så upptagna med livet, med goda vänner och kamrater att ni inte har sett dem som vill känna sig älskade och accepterade. Men de är där och vill ha vänner, vill höra hemma. De sitter förmodligen längst bak i kyrksalen eller i ett hörn i klassrummet. Troligtvis har de inte vit skjorta och slips eller en vacker söndagsklänning på sig. Men de gör sitt bästa för att passa in. Snälla, ge dem en chans. De behöver ert leende, ert handslag och er vänskap. Här är ett citat av president Spencer W. Kimball om det:

”Gud lägger märke till oss och vakar över oss. Men det är vanligen genom någon annan som han tillgodoser våra behov.”

Okej. Dejting. Att bli förälskad.

Att bli förälskad

Syster Godoy: Okej, här är en annan bra punkt att prata om: ögonblicket du blev kär i mig.

Äldste Godoy: Jag visste att du skulle ta den.

Syster Godoy: Självklart! Det var ett vackert ögonblick, och vi kan lära oss något här. Några av er blir kära och känner lätt igen ert livs kärlek. Det är kärlek vid första ögonkastet.

Äldste Godoy: Jag tror det var så för mig. Se på mitt ansikte.

Syster Godoy: Men för mig var det inte så.

Äldste Godoy: Jag vet.

Syster Godoy: Vi bör inte förvänta oss att finna vår eviga livskamrat på samma sätt som andra. För några är det tydligt och starkt. För andra krävs det mer tid, ansträngning och tålamod. Det blir mer uppenbart när ni fortsätter att investera i relationen. Ge inte upp så snabbt bara för att ni inte hade ett starkt intryck från början. Erfarenheten lär oss att vissa bra äktenskap börjar i liten skala, lite i taget, från dejt till dejt.

Äldste Godoy: Mônica har rätt. Så var det i alla fall för oss. Jag berördes djupt i hjärtat så fort jag såg henne. För mig var det som om jag såg en ljuspelare. Hon å andra sidan kände inget särskilt i början. Det tog mig några månader av hårt arbete innan hon insåg att jag var ett alternativ. Först blev vi goda vänner, och efter många dejter insåg hon till slut att hon hade förälskat sig i den där ”stilige” unge mannen. Mer eller mindre.

Den här upplevelsen lär oss en annan princip: hur vi tar emot uppenbarelse. Processen att hitta den rätta liknar processen att ta emot uppenbarelse.

Jag tycker om det äldste Bednar lär om uppenbarelse. Han använder två upplevelser som de flesta har haft med ljus för att undervisa om det.

Han nämner upplevelsen ”när vi steg in i ett mörkt rum och vred om strömbrytaren … En ögonblicklig klar flod av ljus fyllde rummet och fick mörkret att försvinna … Ljuset som tänds i ett mörkt rum är som att få ett budskap från Gud snabbt … och på en gång.” Så var fallet med mina känslor för Mônica.

”Den andra upplevelsen var när vi såg natt bli till dag … I motsats till att tända lampan i ett mörkt rum sprang ljuset från den uppgående solen inte fram omedelbart. I stället växte ljuset gradvis i intensitet och …till slut gick solen upp över horisonten …

Den gradvisa ökningen av ljus som kommer från den uppgående solen är som när vi får budskap från Gud ’rad på rad, bud på bud’ (2 Nephi 28:30).” Så var det för Mônica när hon insåg att jag var den rätta personen för henne. Det tog lite längre tid.

Äldste Bednar avslutar: ”Oftast kommer uppenbarelsen i små steg allt eftersom och ges oss i förhållande till vår önskan, värdighet och förberedelse.”

Syster Godoy: Detsamma kan sägas om att ta emot andlig bekräftelse om vår eviga livskamrat. Oftast kommer den i små steg allteftersom vi träffar personer och tillbringar tid tillsammans.

Andlig styrka

Äldste Godoy: Låt mig ta den. Som ni såg i videon var det ett avgörande beslut för mig att gå på seminariet. Även om orsaken till att jag gick dit först var en vacker flicka och inte lektionerna så hade det stor inverkan på min omvändelse och andliga resa.

Tack vare de dagliga doserna av evangelielärdomar kunde jag stärka mitt vittnesbörd och motstå frestelser varje dag. Det hjälpte mig förstå att jag är ett Guds barn och att han har en plan för mig i det här livet.

Syster Godoy: Samma princip gäller institutet. Det var också en del av vår dejtingtid. Jag hoppas ni drar nytta av denna enastående resurs. Där hittar ni både evangeliets sanningar och sanna vänner. Se vad president Nelson har sagt om institutet:

Video: ”Mina kära bröder och systrar, jag älskar er. Jag tänker på er och ber för er ofta. Ni lever i en tidsålder som inte liknar någon annan. Ni är i den ålder när ni fattar avgörande beslut – beslut som påverkar resten av era jordiska och eviga liv. Att fatta de här besluten kan kännas överväldigande eller till och med skrämmande ibland. Men det är också spännande eftersom vi lever i en betydelsefull tid.

Får jag uppmana er att göra något som kan hjälpa er på ett sätt som få andra saker kan göra? Delta i institutet! Jag har nu sett mina barn, barnbarn och många barnbarnsbarn delta i institutet. Att delta i institutet har förändrat deras liv.

Institutet har hjälpt dem och kommer att hjälpa er att fördjupa er omvändelse till Jesus Kristus. När ni deltar i institutet känner ni mer av vår himmelske Faders stora kärlek till er. Institutet erbjuder inspirerande lärare, trofasta vänner och en känsla av tillhörighet. Det hjälper er förstå varför efterlevnad av evangeliet leder till oändlig lycka. När ni deltar i institutet får ni hjälp att leva efter evangeliet och känna större glädje – just nu.

Om ni vill veta sanningen om vilka ni egentligen är, delta i institutet.
Om ni vill veta meningen med livet, delta i institutet.
Om ni vill stanna kvar på förbundsstigen, delta i institutet.
Om ni vill lära er hur ni ska låta Gud råda i era liv, delta i institutet.
Om ni vill vara fridsskapare, delta i institutet.

Jag lovar er dessa välsignelser och uttrycker min kärlek till er, i Jesu Kristi heliga namn, amen.”

Äldste Godoy: Medan vi befinner oss i kapitlet om andlig styrka vill jag berätta om min upplevelse med hemundervisning.

Som ni såg i den animerade videon kallades jag att tjäna fastän jag inte hade mycket att erbjuda. Genom tjänandet kände jag mig uppskattad. Det förberedde mig för att hjälpa andra och fick till följd att mitt eget vittnesbörd stärktes. Ett av de bästa sätten att förstärka sitt vittnesbörd är att dela det. Jag hoppas att ni aktivt engagerar er i tjänandetillfällen. Det kan vara stödverksamhet, släktforskning, tempeltjänst eller något annat uppdrag i kyrkan där ni får glömma er själva och hjälpa andra. Det välsignar er, stärker er och skyddar er.

Jag tycker om skriftstället i Läran och förbunden som betonar denna princip:

”Sannerligen säger jag: Människorna ska verka med iver för en god sak och göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet.”

Förresten, som jag nämnde i videon, så tyckte jag så mycket om den där hemlärarkamraten att jag gifte mig med hans dotter. Han blev min svärfar. Han är Mônicas far. Jag var mycket aktiv i mina hemläraruppdrag. Varje månad var jag där i hans hem för att göra hemlärarbesök.

Syster Godoy: En välsignelse den här generationen har som vi inte hade är tempel i närheten. Det enda som fanns i Brasilien när vi var yngre var i São Paulo, mycket långt ifrån oss. På den tiden besökte unga vuxna templet när de skulle gå ut som missionär eller gifta sig. Lyckligtvis har president Nelson nu betonat vikten av att ta emot sin begåvning oberoende av mission eller äktenskap. Det handlar mer om förberedelse än om något annat. Jag hoppas att ni har det i åtanke.

Genom att besöka Herrens hus ofta får ni också välsignelser. I templet får vi undervisning som hjälper oss att övervinna världen. Jag älskade det president Nelson sa om templet förra konferensen:

Video: ”Inget hjälper er mer att hålla fast vid ledstången av järn än tillbedjan i templet så regelbundet som era omständigheter tillåter. Inget skyddar er mer när ni möter mörkrets dimmor i världen. Inget stärker ert vittnesbörd om Herren Jesus Kristus och hans försoning eller hjälper er att förstå Guds storslagna plan mer. Inget lugnar er ande mer under smärtfyllda tider. Inget öppnar himlen mer. Inget!”

Äldste Godoy: Tack, president Nelson, för dina lärdomar. Vi älskar dig innerligt. Okej, nästa ämne: att verka som missionär.

Verka som missionär

Syster Godoy: Okej, dags att prata om en mission. Sex månader efter att Carlos åkte ut på sin mission åkte jag i väg.

Äldste Godoy: Vilket sammanträffande.

Syster Godoy: Det var inget sammanträffande. Vi ville båda tjäna Herren, och vi ville båda ha en framtid tillsammans. Vi såg våra missioner som ett bra sätt att behaga Frälsaren och samtidigt förbereda oss för vårt liv som gifta. Vi visste att vi skulle få välsignelser som vi behövde som ett framtida ungt gift par.

Äldste Godoy: Våra missioner gav oss otvivelaktigt välsignelser. Tack vare våra missioner stärktes vårt vittnesbörd om Frälsaren, vår kunskap om evangeliet ökade, och det vi lärde oss om kommunikation och ledarskap där hjälpte oss i våra yrken. Men mer än något annat kändes det bra att kunna fullfölja de missioner som Herren förväntade sig av oss.

Syster Godoy: Men jag har en fråga till dig. Och de som av olika anledningar inte kan gå ut som missionär eller som inte fullföljer en mission? Kan de fortfarande hoppas på en ljus framtid?

Äldste Godoy: Självklart kan de det! En kärleksfull himmelsk Fader finns alltid där för dem. Vi får inte döma dem som har en annorlunda missionsupplevelse eller ingen alls. Trots att en mission kan vara en viktig lärorik upplevelse för oss och är ett prästadömsansvar för unga män, är det ingen evangelieförrättning, så ingen bestraffas i sin utveckling eller går miste om välsignelser i evigheten på grund av det.

Syster Godoy: Jag är glad för att jag har varit missionär, och jag rekommenderar det till alla. Men som vi vet är unga kvinnor välkomna och behövs, men det är valfritt.

Äldste Godoy: Jag är också tacksam för min mission. Jag tror att jag kom tillbaka efter två år mer förberedd för livet. Och med en bättre frisyr.

Syster Godoy: På tal om att återvända från missionen, kan vi prata äktenskap nu?

Äldste Godoy: Okej. Nu tar vi det stora ämnet.

Fostra barn

Syster Godoy: Här är vi, två återvända missionärer med stor kärlek, många planer och inga pengar.

Äldste Godoy: Japp! Det kommer jag ihåg.

Syster Godoy: I efterhand inser jag hur skönt det var att börja vårt äktenskapsliv som vi gjorde och uppnå våra mål för utbildning, yrke och allt timligt tillsammans. Vi gjorde det tillsammans, och dessa upplevelser och utmaningar förde oss närmare varandra.

Äldste Godoy: Jag minns, och jag håller med. Åren när vi byggde upp vårt liv och uppnådde våra mål blev dyrbara minnen för oss. Det betyder inte att det är fel att börja ett äktenskap med väl etablerad ekonomi. Vi vill bara förmedla ett budskap till de av er som väntar med att gå vidare i er relation tills ni har allt ni behöver. Ni behöver det grundläggande, varandra, och Herren på er sida – allt annat kan ni åstadkomma tillsammans, vilket stärker ert äktenskap. Och jag letar efter några här i publiken.

Syster Godoy: Nu ändrar vi på bilden utan att byta ämne – en till kommentar om det äktenskapliga livet: När ni unga vuxna ser oss, alla etablerade par och familjer, kanske ni tror att det alltid har varit så, att allting alltid ser bra ut och att livet har varit lätt för oss. Kanske är det så för vissa, men inte för de flesta.

Äldste Godoy: Det var inte det för oss i alla fall.

Syster Godoy: Äktenskapet är en lärorik upplevelse som förhoppningsvis blir bättre när vi utvecklas. Kärleken finns där från början, men att komma överens dagligen är något vi lär oss steg för steg. Vi behöver anpassa oss till varandra, skratta och gråta här och där; barn ger glädje och huvudvärk, sjukdomar besöker oss då och då och vi kan ha ont om pengar ibland? Men vet ni vad? Det är så livet är ämnat att vara.

Elder Godoy: Men en sak är säker. Om vi tar med Jesu Kristi evangelium i ekvationen blir äktenskapet mycket lättare och mer glädjefyllt.

Syster Godoy: Så, andra frågan. Hur är det med dem som inte får möjlighet att gifta sig i det här livet? Har du några ord till dem?

Äldste Godoy: Det har jag. Jag tycker om president Hinckleys råd till systrarna som jag tror kan tillämpas på alla. Låt oss se vad han sa:

Video: ”En del av er gifter er olyckligtvis inte i det här livet. Det visar sig vara så ibland. Om det blir så, gå inte omkring hela livet och gräm dig över det. Världen behöver ändå dina talanger. Den behöver din insats. Kyrkan behöver din tro. Den behöver din starka, hjälpande hand. Livet är aldrig misslyckat förrän vi kallar det misslyckat. Det finns så många som behöver dina hjälpande händer, ditt kärleksfulla leende, din ömma omtanke. Jag ser så många dugliga, tilldragande, underbara kvinnor som gått miste om romantik. Jag förstår det inte, men jag vet att i den Allsmäktiges plan, den eviga plan som vi kallar Guds plan för lycka, finns det tillfällen och belöningar för alla som söker dem.”

Äldste Godoy: Ett skriftställe som uttrycker samma löften är Mosiah 2:41.

”Och dessutom önskar jag att ni betänker deras välsignade och lyckliga tillstånd som håller Guds bud. För se, de är välsignade i allt, både timligt och andligt. Och om de trofast håller ut intill änden tas de emot i himlen så att de därigenom kan vistas hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycka. O, kom ihåg, kom ihåg att detta är sant, för Herren Gud har talat det.”

Sammanfattningsvis är budskapet – med äldste Bednars ord – att ni bara behöver vara en snäll flicka eller en snäll pojke och hålla buden, så tar Herren hand om allting. Till slut kommer alla välsignelser att ges till de trofasta.

Môni, har du några avslutande kommentarer?

Syster Godoy: Ja. Jag vill avsluta med mitt vittnesbörd.

Jag vet att vi är söner och döttrar till en kärleksfull himmelsk Fader. Jag vet att Jesus är Kristus och att han lever. Jag vet att det är nu vi ska förbereda oss för att möta Gud. Jag vet att han leder oss och bereder vägen. Vi är inte ensamma. Jag vet att templet är Herrens hus på jorden. Det är en plats där vi kan ta emot kunskap och inspiration. Jag vet att vi har en profet i vår tid, och han undervisar och vägleder oss.

I Jesu Kristi namn, amen.

Äldste Godoy: Tack så mycket. Jag älskar att undervisa med dig. Och jag älskar dig.

Och broder och syster Gilbert? Några kommentarer eller någon undervisning till denna vackra publik?