Institutet – en resa att göra och uppleva
Från ett tal under en andakt för unga vuxna i områdena Europa och Afrika, 7 mars 2021.
Mina älskade unga vuxna bröder och systrar i den här stora virtuella publiken, det är en mycket personlig förmån för mig att få tala till er i kväll under den här andakten. En anledning till att jag är så glad är att den här kvällens aktivitet sponsras av och ägnas åt kyrkans religionsinstitutprogram och är något av ”det första i sitt slag”. I kväll anstränger vi oss för att nå långt bortom tidigare gränser.
Tidigare var det vanligt att en av kyrkans generalauktoriteter eller generalämbetsmän begav sig till ett institutcenter och gav sitt budskap till den specifika publiken. Det fungerade när kyrkan var liten och det fanns få institut. Men allteftersom kyrkan och vår unga vuxna-befolkning har vuxit har vi behövt använda våra bröders och systrars tid mer effektivt. Så i kväll undervisar och vittnar vi inte bara till ett enda institutcenter, utan med teknikens hjälp sänder vi till kanske en av de största publikgrupperna för flera institut som vi någonsin har haft – från Newcastle till Novosibirsk, från Köpenhamn till Kapstaden. Att vara en del av det är verkligen spännande. Ni skriver historia i kväll.
En annan personlig förmån i kväll är möjligheten att få vara med biskop Gérald Caussé, syster Bonnie Cordon och broder Chad Webb. De har presenterats för er som ledare i kyrkan, men jag presenterar dem för er som mina kära och mycket personliga vänner.
Och slutligen är den här andakten speciell för mig eftersom jag för 55 år sedan tog examen från BYU och tog mitt första riktiga heltidsjobb. I vad som förmodligen var ett allvarligt felsteg från deras sida anställde administratörerna inom Kyrkans utbildningsverksamhet mig som institutlärare och institutchef. Jag älskade den upplevelsen och jag har älskat institutprogrammet och institutelever ända sedan dess.
Nu vill jag redan från början klargöra att vi fyra inte kommer att göra något stort försök att få er att ”komma till institutet”, eller som några av eleverna säger: ”gå på institutet”. Vi är inte rekryterare för det programmet, och unga vuxna bör inte känna att syftet med den här andakten eller, för den delen, syftet med själva institutprogrammet, är att fylla institutklasser. Du är inte till för att institutet ska bli ett framgångsrikt program i kyrkan. Det är faktiskt tvärtom. Institutet finns så att du kan bli en framgångsrik sista dagars helig. Så vi tänker inte uppmana dig att gå på institutet utan snarare inbjuda dig att uppleva institutet. Ja, titeln på mitt tal i kväll är ”Institutet – en resa att göra och uppleva”. Och vart bör den resan ta dig?
Först och främst vill vi att den ska föra dig närmare din Fader i himlen, närmare hans Son Jesus Kristus, närmare den Helige Anden. Baserat på vår erfarenhet av olika uppgifter runt om i världen får vi känslan av att några av er känner sig fjärmade från Gud – avskurna från en personlig känsla för Jesu Kristi mission och försoning, och främmande för vardagliga upplevelser med den Helige Anden och dess vägledning i livet. Naturligtvis känner inte alla så, men många av er gör det. Det här är ett bekymmer för oss alla eftersom Frälsaren själv sa i sin stora, andäktiga förkunnelse: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus [mig].”1
Så institutets resa är inte bara en behaglig andlig upplevelse eller lite tröst under en nedslående dag. Nej, vår kunskap om och relation till medlemmarna i gudomen är själva kärnan i vår strävan efter evigt liv. Så ett av de mål som institutet kan ta dig till är den djupa, kraftfulla, förbluffande insikten om att er lycka, er trygghet, er sinnesfrid och slutligen er frälsning är kärnan i allt som dessa gudomliga varelser gör. Nu menar jag inte bara några saker som de gör. Jag menar allt som de gör. Allt som Gud, Kristus och den Helige Anden gör – för att inte tala om himlens änglar som de befaller – har att göra med att ge dig dina förhoppningar och drömmar och ditt eviga liv. Om något inte bidrar till din lycka och utveckling så gör de det inte. Hur kan du veta det? Jo, du kommer att veta det i en institutkurs som för dig till Guds ord. I det här fallet kanske det kan föra dig in i Mormons bok.
När profeten Nephi närmade sig slutet av sitt liv blev hans predikningar och lärdomar allt djärvare och, enligt mig, vackrare. Hans skrifter utgör de första 117 sidorna i Mormons bok så som vi nu har den i den engelska utgåvan, men lägg märke till de avslutande 20 sidorna av det materialet, sidorna som utgör hans sista vittnesbörd. Där skriver han till oss denna enkla sanning som utgör kärnan i hans tro: ”Jag säger er att Herren Gud … gör ingenting utom det som är till nytta för världen.”2
Vilket enkelt, enkelt uttalande, men vilken mäktig tröst när vi inser att ni och jag är hans värld. Den versen, tillsammans med många andra skriftställen, säger till mig att vi är Guds högsta prioritet, att hans yttersta syfte – hans verk – är att välsigna oss. Därför har han inte och kommer han aldrig någonsin att överge eller glömma eller ge upp om oss. Och denna kärlek, den omsorgen om oss, är evig. Mormon lärde att ”det som är av Gud inbjuder och lockar till att ständigt göra gott”.3 Ständigt. Trots det faktum att han har ett universum att hantera – planeter att hålla i sina omloppsbanor, solsystem som ska undvika att brinna upp, otaliga stjärnor som han ändå räknar och vilkas namn han känner, och alla dessa blommor som ska växa på våren – behöver jag fortsätta? Behöver jag ge en översikt över allt arbete, ansvar och alla plikter som Gud har för att kunna framhålla att allt som riktas mot oss, men som är underordnat oss, våra barn, hans barn – och att dragningskraften – lockelsen i hans kärlek till vårt goda, vår lycka, vår frälsning – är fortgående?
”Detta är mitt verk och min härlighet”, sa han, ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.”4
”Han gör ingenting utom det som är till nytta för [hans barn].”5
”Det som är av Gud inbjuder och lockar till att ständigt göra gott.”6
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son.”7
Ja, vi kan fortsätta. Institutprogrammet är avsett att föra er närmare en förståelse av den sortens trofasta, pålitliga och osvikliga Gud.
De exempel som jag just har använt i skrifterna tyder på en härlig resa som en institutkurs kan ta med er på. Det är att resa in i de heliga skrifterna och finna det förunderliga som finns där. En av mina många andliga upplevelser med skrifterna var dagen när jag studerade kapitel 5 i Läran och förbunden i en klass på BYU. (Läran och förbunden råkar vara den studiekurs i Kom och följ mig som vi följer i år.)
I det här kapitlet i skrifterna undervisar Herren Joseph Smith om att föra fram Mormons bok till allmänheten. Joseph är bara 23 år gammal, exakt lika gammal som en del av er. Han har haft guldplåtarna i nästan 18 månader, men han har översköljts av så många utmaningar och har mött så många hinder att han inte har kunnat göra någon betydande översättning.
Dessutom måste han ha haft så mycket att tänka på som han visste att det fortfarande var meningen att han skulle göra. Tänk bara på vad det innebar att återställa allt gällande Guds rike. Han behövde vara ombud för att återställa själva kyrkan med dess apostlar och profeter och ämbetsmän och prästadömen. Han fick uppenbarelse om tionde och missioner, Visdomsordet och kyrkans ledning. Han var tvungen att undervisa om oberoendets principer, organisera Hjälpföreningen, bygga tempel. Han var tvungen att göra upp planer för Nya Jerusalem och sända missionärer till jordens fyra hörn. Han hade allt det här att göra, och det visade sig att han inte skulle leva särskilt länge i sina ansträngningar att göra det. Men hur som helst låg allt detta och mer framför honom våren 1829.
Men så här sa Herren:
”[Joseph,] du har fått gåvan att översätta plåtarna, och detta är den första gåva jag gav dig. Och jag har befallt dig att du inte ska göra anspråk på någon annan gåva förrän min avsikt med denna är fullbordad, för jag kommer inte att ge dig någon annan gåva förrän den är avslutad.”8
Jag minns när vi studerade den versen i skrifterna under min religionskurs. Jag insåg – nästan för första gången – hur avgörande skrifterna verkligen var för vår Fader i himlen och för evangeliets återställelse och för oss i våra dagliga liv. Budskapet i kapitel 5 är att trots allt det som Joseph hade framför sig att åstadkomma, så skulle han inte göra någonting – han skulle inte söka efter någon annan gåva – förrän han hade avslutat översättningen av Mormons bok och framburit det majestätiska vittnesbördet i skrifterna om Kristus för världen. Det var det viktigaste, och skrifterna skulle bli den första av Josephs plikter. Därefter, och inte förrän då, skulle han göra allt det andra som väntade honom. Det kunde inte ha blivit någon lyckad återställelse eller organisation av kyrkan utan grunden som dessa uppenbarade skrifter utgör. I samma anda kan våra liv inte gå framåt på sin föreskrivna kurs utan en grund av skrifter som vi kan utvecklas genom och bygga på. Det är det en institutkurs kan ge. Det är dit den kan ta dig.
Skriftstudier utgör en avgörande förberedelse för en annan viktig resa som många av er måste företa. Vi hoppas att alla dugliga unga vuxna män och alla vuxna kvinnor som väljer det ska verka som heltidsmissionärer. Men innan ni gör det borde ni – ska ni – studera och älska skrifterna. Det är vad Herren lärde Hyrum Smith när han ville gå ut som missionär redan innan kyrkan var formellt organiserad. Bara två månader efter att Herren sa till Joseph att ge högsta prioritet åt översättningen av Mormons bok, gav han den här uppenbarelsen till profetens underbara och trofaste äldre bror. Lägg märke till vilken roll skrifterna har i att ge kraft åt en missionärs undervisning.
Och jag citerar: ”Se, fältet har redan vitnat till skörd. Låt därför den som vill skörda svinga skäran av all sin kraft … och sök att frambringa och upprätta Sions sak. … Se, jag befaller dig att du inte ska tro att du är kallad att predika förrän du är kallad. Avvakta lite, tills du har fått mitt ord, min klippa … och mitt evangelium, så att du med säkerhet kan känna till min lära.”
”Sök inte efter att förkunna mitt ord utan sök först efter att få mitt ord, och sedan ska din tunga lossas. Därefter ska du, om du önskar det, få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft till att övertyga människorna.”9
Jag minns berättelsen om när president Hugh B. Brown besökte en mission en gång. Under konferensens gång ville han hålla ett vittnesbördsmöte. Gång på gång ställde sig missionär efter missionär upp och sa: ”Jag vet att evangeliet är sant.” I slutet av mötet reste sig president Brown och sa: ”Jag är tacksam för att ni alla ’vet att evangeliet är sant’ men jag väntar på att en av er ska säga ’jag känner evangeliet’. Då skulle jag bli mer imponerad när ni säger att ni vet att det är sant.”10
Naturligtvis försökte han lära missionärerna något. Han spelade rollen som undersökare som hörde missionärslektionerna för första gången. Han ville att äldsterna och systrarna skulle förstå att de måste ha en rimlig kunskap om kyrkans lära innan deras vittnesbörd om den kunde ha stort inflytande. Det gäller fortfarande lika mycket för er missionärer och blivande missionärer som för Hyrum Smith. Lär er skrifterna. Då hjälper Anden er att undervisa med ”Guds kraft till att övertyga människorna”.11 Vilken bra formel för missionärsframgång. Och för alla er som redan har verkat som missionärer: Fortsätt vara missionärsinriktade. Stanna kvar i skrifterna. Håll er kunskap om dem à jour med en institutkurs. Vi har behov av att ni undervisar och vittnar om dem under resten av era liv.
Låt mig berätta om en avslutande resa som standardverken och en institutkurs kan ta er med på. Det är en resa att höra Herrens röst, en upplevelse som vi alla verkligen längtar efter. Lyssna på den här läran.
Efter en tidig uppenbarelse som skulle bli kapitel 18 i Läran och förbunden, som gavs strax innan Petrus, Jakob och Johannes kom för att återställa melkisedekska prästadömet, säger Herren om de här uppenbarelserna som nu skrevs ner och samlades in:
”Dessa ord är inte av människor eller av någon människa, utan av mig. …
För det är min röst som talar dem till er, för de är givna till er genom min Ande, och genom min kraft kan ni läsa dem för varandra, och utan min kraft skulle ni inte kunna ha dem.
Därför” – lyssna nu – ”därför kan ni vittna om att ni har hört min röst och känner till mina ord.”12
Läsa skrifterna ”för varandra”? Det låter som en institutlektion för mig. Men oavsett om det är en lektion eller ett sakramentsmöte, en stavskonferens eller privat studietid – när vi läser eller hör skrifterna, hör vi Guds röst, och det är något speciellt, heligt. Det är en resa som är värd att företa.
Låt en institutkurs hjälpa till att tillhandahålla den. Nu, mina älskade unga vänner, har ni ett stort verk att utföra. Ni har, liksom Ester, fötts just för en tid som denna. Bekymra er inte och känn er inte missmodiga. Gud är alltid med er på er resa. Se bara till att ta med er honom och hans ord. Be alltid om att höra hans röst i skrifterna.
Jag får tillfälle att bära mitt vittnesbörd när vi avslutar det här mötet, men låt mig säga nu att jag älskar skrifterna och undrar vart min resa i livet skulle ha tagit mig utan dem. Jag vet att Jesus är Kristus, och jag vet att evangeliet är sant, åtminstone delvis tack vare skrifterna och på grund av upplevelser i kurser som de som erbjuds av religionsinstituten. Jag kan säga ”jag vet att Jesus är Kristus och att evangeliet är sant” eftersom jag kan säga att ”jag känner Jesus Kristus och jag känner evangeliet” – åtminstone börjar jag lära känna dem, och det är ett privilegium som räcker hela livet. Jag uppmanar er att företa samma resa. I Jesu Kristi namn, amen.