”Tashis prov”, Vännen, okt. 2023, s. 40–41.
Tashis prov
Tashi bad att hans hårda arbete skulle löna sig.
Det här hände i Zimbabwe.
Tashi tog ett djupt andetag när hans lärare gav tillbaka eleverna deras prov. Trots att det bara var ett övningsprov oroade han sig över resultatet.
Det var Tashis sista år i grundskolan och han hade många prov. Förutom prov i matematik och naturvetenskap var han också tvungen att skriva språkprov. I Zimbabwe lär de sig att skriva och tala engelska och shona. Shona var svårast för Tashi.
”Varsågod, Tashi.” Tashis lärare gav honom hans resultat. Det hade gått bra på matten! Och ganska bra på engelskan. Men sedan såg Tashi sitt betyg i shona, och fick en klump i halsen. Det hade inte alls gått bra!
Tashi hängde med huvudet hela vägen hem från skolan.
”Vad är det?” frågade mamma.
”Det gick dåligt på mitt övningsprov i shona”, sa Tashi. ”Jag har alltid varit dålig på shona. Tänk om jag inte klarar provet?”
Mamma satte sig ner med Tashi. Hon tittade på hans resultat. ”Du verkar behöva öva mer.”
Tashi stönade.
”Du kanske ska sätta upp ett mål att arbeta på att skriva på shona?” Mamma tog fram Tashis Handledning för barn. Sedan läste hon skriftstället på första sidan. ”Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.”* Hon log mot Tashi. ”Jesus växte lite i taget, och det kan du också göra.”
”Okej”, sa Tashi. ”Tror du att vår himmelske Fader kommer att hjälpa mig?”
”Det vet jag att han gör.”
Den kvällen bad Tashi en bön. ”Käre himmelske Fader, snälla, hjälp mig att bli godkänd på mitt prov i shona. Hjälp mig att lära mig och bli bättre. I Jesu Kristi namn, amen.”
Tashi var tacksam för att han kunde be om hjälp. Men han visste att han också behövde arbeta hårt. Varje dag övade Tashi på att skriva på shona. Han fick extra hjälp av sina lärare. Ibland önskade han att han kunde leka med sina vänner eller göra något annat. Men han fortsatte att öva.
”Du blir bara bättre och bättre”, sa Tashis lärare.
Tashi kände sig stolt över sitt hårda arbete.
Snart var det dags för provet. Han bad ännu en bön och bad om sin himmelske Faders hjälp.
Läraren delade ut provet till eleverna och Tashi tog upp pennan. När han började skriva kände han en varm, fridfull känsla. Han visste att det var den Helige Anden. Vår himmelske Fader lugnade honom och hjälpte honom.
När provet var över var Tashi ivrig att berätta det för sina föräldrar. Han visste ännu inte vad resultatet skulle bli, men det kändes bra. Han hade gjort sitt allra bästa.
”Jag är stolt över dig”, sa mamma.
”Tack!” Tashi log och tog fram sin Handledning för barn för att läsa skriftstället igen. Men han ändrade lite på det. ”Tashi växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.”
Illustrationer: Pauline Gregory