”Gott nytt kinesiskt nyår!” Vännen, feb. 2024, s. 30–31.
Gott nytt kinesiskt nyår!
Ju mer vi lär oss om vår släkt, desto starkare blir vi.
Det här hände i Malaysia.
Claire hörde fisken fräsa i köket medan hon lekte med sin lillasyster. Medan mamma och pappa lagade middag inför det kinesiska nyåret låtsades Claire och Chloe vara festivaldraken.
Chloe fnissade när Claire klampade genom rummet i sin drakmask och röda tröja. Alla hade rött på sig i dag. På kinesiska nyårsafton betydde rött att man skulle bli lycklig och stark. Claire älskade sin familjs nyårstraditioner!
”Mamma, ska vi prata med mormor och morfar i dag?” frågade Claire när Chloe lagt sig för att sova middag. I vanliga fall firade de med mormor och morfar. Men de bodde i ett annat land nu.
”Ja. Vi ringer dem efter middagen”, sa mamma. Hon torkade händerna på sitt röda förkläde. ”Vill du hjälpa mig att baka kakor?”
Claire nickade och tog plats på stolen vid bordet. Hon knäckte försiktigt äggen över en stor skål.
Medan kakorna gräddades i ugnen hjälpte Claire pappa att duka. De dukade med de vackert mönstrade tallrikarna för särskilda tillfällen. Sedan satte Claire fram foton på mormor, morfar och andra släktingar på bordet. Genom att sätta fram fotona kändes det som om de alla var tillsammans.
Snart doftade köket av smöriga kakor. Det var dags att äta! Claire, Chloe och deras föräldrar satt runt bordet.
Claire bad bönen. ”Tack för ett till år att få vara med min familj.” När alla hade sagt amen stoppade Claire en klibbig risboll i munnen och log. Den var så god!
När middagen var över tog pappa fram två röda kuvert. Det här var en till tradition. Kuverten betydde tur och lycka för det nya året. ”Ett till Claire och ett till Chloe”, sa pappa. Claire skakade kuvertet intill örat. Hon lyssnade på mynten som skramlade inuti.
”Tack”, sa Claire till sina föräldrar. ”Kan vi ringa mormor och morfar nu?”
”Självklart!” sa pappa. Han ställde sin mobil på bordet och mormors och morfars leende ansikten fyllde skärmen. Claire och Chloe vinkade.
”Hej mormor! Hej morfar!” sa Claire. ”Vi saknar er så mycket!”
”Vi saknar er också. Hur är det med er?” frågade mormor. Claire pratade med dem länge.
När Claire hade pratat med mormor och morfar frågade mamma dem om personer som Claire inte kände.
”Mamma, vilka är de där människorna?” frågade Claire när de hade sagt hejdå till mormor och morfar.
”De är några av våra släktingar. Jag lär mig deras namn och berättelser så att jag kan ta med dem i vår släktforskning”, sa mamma.
Claire funderade på det. ”Vad är släktforskning?”
”Det är när vi lär oss om hela vår släkt”, sa pappa medan Chloe kröp upp i hans knä. ”Ju mer vi lär oss om vår släkt, desto starkare blir vi.”
Claire nickade. ”Kan du berätta berättelserna för mig?”
”Självklart!” Mamma sträckte sig över bordet och tog upp fotoalbumet. Hon bläddrade till ett gammalt foto i svartvitt. ”Det här är pappas gammelfarfars far. Han levde för länge sedan. Men vi kan känna oss nära honom när vi lär oss om hans liv.”
Claire tittade på bilderna medan mamma och pappa berättade berättelser för henne. När hon lyssnade kände hon sig glad. Hon behövde inte alltid vara nära sin familj för att känna deras kärlek. Hon log. Det var ett mycket gott nytt år.
Illustration: Hannah Li