”Tjänande i förrådshuset”, Vännen, juni 2024, s. 4–5.
Tjänande i förrådshuset
”Alla medlemmar i kyrkan hjälper varandra, så att ingen av oss ska gå hungrig.”
Det här hände i USA.
Dominic klev in i bilen och spände fast säkerhetsbältet. ”Vart är vi på väg?” frågade han mamma.
”Vi ska tjäna någon”, sa mamma. ”En familj behöver hjälp med att skaffa mat.”
De körde till en stor grå byggnad. Dominic hade aldrig varit där förut.
”Vad är det här för ställe?” frågade han. ”Jag trodde att vi skulle åka till affären och köpa mat.”
Mamma stängde bildörren. ”Det här kallas för biskopens förrådshus. Det är som en mataffär, fast man behöver inte betala för maten här.”
Dominic spärrade upp ögonen. ”Är allt gratis?”
”Ja, typ”, sa mamma. ”När vi fastar kan vi betala ett fasteoffer, precis som vi betalar tionde. De pengarna hjälper till att betala för mat som kommer till det här förrådshuset. När sedan någon från kyrkan inte har tillräckligt med pengar kan de be biskopen om hjälp och komma hit för att få det de behöver. På platser där det inte finns ett förrådshus har biskopen andra sätt att hjälpa till.”
Dominic gick fram till dörren med mamma. ”Så familjen som vi hjälper i dag har inte råd att köpa mat?”
”Inte just nu”, sa mamma. ”Det är just därför vi ska hjälpa dem! Alla medlemmar i kyrkan hjälper varandra, så att ingen av oss ska gå hungrig.”
Dominic nickade. ”Jag är glad att de kan få mat.”
”Jag också. Nu går vi in! Jag ska visa dig hur det fungerar.”
Dominic och mamma gick in i förrådshuset. Det fanns rader av hyllor med olika saker, precis som i en affär.
Mamma tog fram en papperslapp ur sin väska. ”Det här kallas för en ’matbeställning’. Det är en lista över sådant som familjen behöver. Vår biskop och hjälpföreningspresident arbetade tillsammans för att hjälpa familjen att göra listan.”
”Du har också alltid en lista när du handlar, mamma!” sa Dominic.
”Just det! Vi ska se till att hämta allt på listan så att familjen får det de behöver.”
Mamma tog en kundvagn. Sedan hjälpte en volontär dem att hitta sakerna på listan. Dominic höll i vagnen medan mamma lade sakerna i den.
”Okej, jag tror vi är klara!” Mamma tittade på listan igen. ”Vi ska se om vi har allt. Tog vi bananer?”
”Ja!” sa Dominic.
”Bröd?”
”Ja!”
När de var klara hjälpte volontären dem att ställa maten i bilen. Dominic vinkade hej då.
”Hur känns det?” frågade mamma när de körde hem.
”Jättebra!” sa Dominic. ”Men också … inte så bra.”
Mamma såg förvånad ut. ”Varför känns det inte bra?”
”Därför att jag blev hungrig av att se all den där maten! Kan vi äta lunch när vi kommer hem?”
Mamma log. ”Självklart! Någon som arbetat så mycket som du behöver mat också.”
Dominic log tillbaka. Det kändes bra inombords att ha hjälpt någon i dag.
Illustrationer: Dagmar Smith