Låt ditt ljus lysa
Neill F. Marriott
andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap
Vi måste stå fast i vår tro och höja våra röster för att förkunna sann lära.
I kväll vill jag ta upp två av våra viktiga ansvar: För det första att konsekvent stärka evangeliets ljus i våra liv, och för det andra att dela det ljuset och den sanningen med andra.
Vet ni hur viktiga ni är? Var och en av er – just nu – är värdefull och oumbärlig i vår himmelske Faders frälsningsplan. Vi har ett verk att utföra. Vi vet sanningen om det återställda evangeliet. Är vi redo att försvara den sanningen? Vi måste leva efter den, vi måste sprida den. Vi måste stå fast i vår tro och höja våra röster för att förkunna sann lära.
I septembernumret av Liahona 2014 skriver äldste M. Russell Ballard: ”Vi behöver mer av kvinnornas tro och utpräglade, inflytelserika röster. Vi behöver kvinnor som innehar kunskap om evangeliets lärdomar och förstår vad vi tror på så att de kan bära sina vittnesbörd om sanningen om allting.”
Systrar, ni stärker min tro på Jesus Kristus. Jag har sett era exempel, hört era vittnesbörd och känt er tro, från Brasilien till Botswana! Ni bär med er ert inflytande vart ni än går. Människor omkring er känner av det – från er familj till kontakterna i era mobiler och från era vänner i sociala media till dem som sitter bredvid er i kväll. Jag instämmer med syster Harriet Uchtdorf, som skrev: ”Ni … är livfulla och entusiastiska ledstjärnor i en allt mörkare värld när ni, genom ert sätt att leva, visar att evangeliet är ett glatt budskap.”
President Thomas S. Monson påpekade: ”Om du vill kunna ge andra ljus, måste du själv lysa.” Hur kan vi hålla sanningens ljus lysande inom oss? Ibland känner jag mig som en matt glödlampa. Hur kan vi lysa klarare?
Skrifterna lär: ”Det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus.” Vi måste förbli i Gud, som skriften säger. Vi måste gå till ljusets källa – till vår himmelske Fader och Jesus Kristus och skrifterna. Vi kan också besöka templet, eftersom vi vet att allt inom dess väggar leder oss till Kristus och hans stora försoningsoffer.
Tänk på den verkan templen har på sin omgivning. De förskönar stadskärnor, de lyser uppifrån höga kullar. Varför förskönar och lyser de? Eftersom ”sanning lyser”, som det står i skrifterna, och templet rymmer sanning och eviga syften, och det gör du med.
År 1877 sa president George Q. Cannon: ”Varje tempel … minskar Satans makt på jorden.” Jag tror att varhelst ett tempel byggs på jorden driver det undan mörkret. Templets ändamål är att tjäna människan och ge alla vår himmelske Faders barn möjligheten att återvända till och leva med honom. Är inte vårt syfte detsamma som dessa invigda byggnaders, dessa Herrens hus? Att tjäna andra och hjälpa dem driva bort mörkret och återvända till vår himmelske Faders ljus?
Helig tempeltjänst ökar vår tro på Kristus och därefter kan vi bättre påverka andras tro. Genom templets närande ande kan vi i våra egna liv lära känna verkligheten, kraften och hoppet i Frälsarens försoning.
För några år sedan ställdes vår familj inför en stor utmaning. Jag besökte templet och bad där innerligt om hjälp. Jag fick ett sanningens ögonblick. Jag fick ett tydligt intryck av mina svagheter och jag blev chockad. I det andligt upplysta ögonblicket såg jag en stolt kvinna som gjorde saker på sitt eget sätt, inte nödvändigtvis på Herrens sätt, och som tog åt sig all ära för alla så kallade prestationer. Jag förstod att jag såg mig själv. Jag ropade i mitt hjärta till min himmelske Fader och sa: ”Jag vill inte vara den kvinnan, men hur kan jag förändras?”
Genom den rena uppenbarelsen anda som finns i templet undervisades jag om mitt fullständiga behov av en Återlösare. Jag vände mig genast till Frälsaren Jesus Kristus och kände min ångest sjunka undan och ett stort hopp spira upp i hjärtat. Han var mitt enda hopp och jag längtade efter att hålla fast endast vid honom. Det var uppenbart för mig att den självupptagna, naturliga kvinnan ”är en fiende till Gud” och till dem hon har inflytande över. Den dagen i templet lärde jag mig att det bara var genom Jesu Kristi försoning som min stolta natur kunde förändras och jag kunde göra gott. Jag kände intensivt hans kärlek och visste att han skulle undervisa mig genom Anden och förändra mig om jag gav mitt hjärta till honom, utan att hålla något tillbaka.
Jag kämpar fortfarande med mina svagheter, men jag litar på försoningens gudomliga hjälp. Den här rena undervisningen kom eftersom jag gick till det heliga templet för att söka tröst och svar. Jag kom betyngd till templet och gick därifrån med vetskapen om att jag hade en allsmäktig och ytterst kärleksfull Frälsare. Jag kände mig lättare och gladare eftersom jag tagit emot hans ljus och accepterat hans plan för mig.
Tempel runt om i världen har sitt eget unika utseende och yttre design, men de innehåller alla samma eviga ljus, syfte och sanning. I 1 Korintierbrevet 3:16 läser vi: ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?” Vi, Guds döttrar, finns också runt om i världen och vi, liksom templen, har alla vårt eget unika utseende och yttre design. Vi har också andligt ljus inom oss, liksom templen. Det här andliga ljuset är en spegelbild av Frälsarens ljus. Andra dras till detta ljus.
Vi har våra egna roller på jorden – från dotter, mor, ledare och lärare till syster, inkomsttagare, hustru och så vidare. Varje roll är inflytelserik. Varje roll har moralisk kraft när vi speglar evangeliets sanningar och templets förbund i våra liv.
Äldste D. Todd Christofferson sa: ”En mor kan alltid utöva ett inflytande som ingen annan person eller relation kan alstra.”
När våra barn var små kände jag mig som medkapten på ett skepp med min man David, och jag föreställde mig våra elva barn som en flottilj med små båtar som guppade omkring oss i hamnen och beredde sig på att ge sig ut på världens hav. David och jag kände ett behov av att dagligen konsultera Herrens kompass för att få veta den bästa segelriktningen för vår lilla flotta.
Mina dagar var fyllda av obemärkta saker som att vika tvätt, läsa barnböcker och laga grytor till middag. I våra hems hamn inser vi inte ibland att vi med de här enkla, konsekventa handlingarna – som familjebön, skriftstudier och familjens hemafton – uträttar mycket stort. Men jag vittnar om att de här handlingarna har evig betydelse. Vi känner stor glädje när de här småbåtarna, våra barn, växer till mäktiga fartyg fyllda med evangeliets ljus och redo att ”inträda i Guds tjänst”. Genom våra små handlingar av tro och tjänande kan de flesta av oss förbli i Gud och till sist föra evigt ljus och härlighet till släkt, vänner och bekanta. Ni bär verkligen ert inflytande med er!
Tänk på det inflytande som tron hos en primärflicka kan ha på familjen. Vår dotters tro välsignade vår familj när vi tappade bort vår lille son på en nöjespark. Familjen rusade desperat runt och letade efter honom. Till sist drog vår tioåriga dotter mig i armen och sa: ”Mamma, borde vi inte be?” Hon hade rätt! Familjen samlades mitt i en skara av åskådare och bad för att finna vårt barn. Vi hittade honom. Till alla primärflickor säger jag: ”Fortsätt att påminna era föräldrar om att be!”
I somras hade jag privilegiet att närvara vid ett läger med 900 unga kvinnor i Alaska. De hade ett djupgående inflytande på mig. De kom andligt förberedda till lägret: De hade läst Mormons bok och memorerat ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”. På lägrets tredje kväll stod alla 900 unga kvinnor upp och reciterade hela dokumentet ord för ord.
Anden fyllde den stora salen och jag längtade efter att delta. Men jag kunde inte. Jag hade inte betalat priset genom att lära det utantill.
Jag har nu börjat lära mig orden i ”Den levande Kristus” precis som de här systrarna gjorde och tack vare deras inflytande upplever jag mer fullständigt sakramentets förbund att alltid minnas Frälsaren, när jag om och om igen upprepar apostlarnas vittnesbörd om Kristus. Sakramentet får en allt djupare innebörd för mig.
Jag hoppas kunna ge Frälsaren en julklapp i år i form av att ha memorerat och bevarat ”Den levande Kristus” i mitt hjärta före den 25 december. Jag hoppas kunna ha ett gott inflytande – som systrarna i Alaska hade på mig.
Känner du igen dig själv i följande ord från dokumentet ”Den levande Kristus”? ”Han vädjade till alla att följa hans exempel. Han vandrade på vägarna i Palestina, botade sjuka, gav de blinda synen åter och uppväckte döda.”
Vi, kyrkans systrar, vandrar inte på vägarna i Palestina för att bota de sjuka, men vi kan be för och tillämpa försoningens helande kärlek på en skröplig, ansträngd relation.
Även om vi inte kan ge de blinda synen åter på samma sätt som Frälsaren, kan vi vittna om frälsningsplanen till de andligt blinda. Vi kan öppna deras ögon till att förstå nödvändigheten av prästadömets kraft i eviga förbund.
Vi uppväcker inte de döda som Frälsaren gjorde, men vi kan välsigna de döda genom att hitta deras namn för tempeltjänsten. Då kommer vi förvisso att uppväcka dem från deras andefängelse och erbjuda dem vägen till evigt liv.
Jag vittnar om att vi har en levande Frälsare, Jesus Kristus, och att vi genom hans makt och ljus kan tränga bort världens mörker, ge uttryck för sanningen vi känner till och påverka andra att komma till honom. I Jesu Kristi namn, amen.