Kyrkans historia
Jane Elizabeth Manning James


”Jane Elizabeth Manning James”, Ämnen inom kyrkans historia

”Jane Elizabeth Manning James”

Jane Elizabeth Manning James

Jane Elizabeth Manning (ca 1822–1908) var ett av minst fem barn vars föräldrar var ett fritt afroamerikanskt par i Connecticut vid en tid då de flesta svarta människor i USA var slavar.1 År 1841 gick hon som ung vuxen med i New Canaan Congregational Church, men 18 månader senare, på vintern 1842–1843, blev hon och flera i familjen döpta i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Kort därefter ville Jane och flera i hennes familj förenas med de heliga i Nauvoo, så de reste från Connecticut till New York och planerade att resa med ångbåt och kanalbåt. Men de blev nekade att resa med båt på grund av sin rastillhörighet, så de var tvungna att gå de återstående nästan 130 milen. I Peoria i Illinois förhörde lokala myndigheter familjen Manning som misstänkta förrymda slavar och begärde dokument som bevisade att de var fria. Rasismen var ett hinder som Jane skulle möta under resten av sitt liv.

porträttfotografi av Jane Manning James

Porträtt av Jane Manning James.

Med tillstånd av kyrkans historiska bibliotek och arkiv

När Jane väl kommit till Nauvoo utvecklade hon snabbt en vänskap med Joseph och Emma Smith. Hon bodde hos dem och arbetade i deras hushåll. Vid ett tillfälle frågade Emma om Jane ville bli adopterad in i familjen Smith genom en prästadömsbesegling.2 Jane tackade nej eftersom hon missförstod den här obekanta, nya seden, men trodde fullt och fast på Joseph Smiths profetiska roll. ”Jag kände profeten Joseph”, vittnade hon senare. ”Han var den bästa människa jag någonsin träffat. … Jag var övertygad om att han var profet eftersom jag visste det.”3

Genom samtal med Joseph och dennes mor, Lucy Mack Smith, fick Jane veta mer om Mormons bok och dess översättning, och fick insikt om och respekt för templets förrättningar.

Jane gifte sig med Isaac James, en fri, svart nyomvänd från New Jersey. De lämnade Nauvoo 1846 tillsammans med Janes son Sylvester för att bege sig västerut med de heliga. I juni samma år föddes Janes och Isaacs son Silas. Året därpå vandrade de över slätterna och kom fram till Saltsjödalen på hösten 1847. Isaac och Jane fick ytterligare sex barn, varav endast två levde längre än Jane. Precis som andra tidigare bosättare i Saltsjödalen arbetade Jane och Isaac hårt för att försörja sin familj. Isaac arbetade som grovarbetare och ibland som kusk åt Brigham Young, och Jane spann, sydde kläder och tvättade, precis som hon gjort i Nauvoo.

Spänningar i äktenskapet ledde till att Isaac och Jane skilde sig 1870. Jane hade ett kortvarigt äktenskap i två år med en före detta slav, Frank Perkins, men återgick snart till livet som ensamstående förälder och farmor/mormor. Jane fick börja arbeta igen av ekonomiska skäl och efter att tre av barnen dött. Hon tillverkade och sålde tvål, medan två av hennes söner tog jobb som dagarbetare. År 1890 kom Isaac tillbaka till Salt Lake City efter att ha varit borta i 20 år, och han förnyade sitt medlemskap i kyrkan och fick en vänskaplig relation med Jane. När han dog ett år senare hölls begravningsgudstjänsten i hennes hem.

Genom livets svårigheter förblev Jane hängiven sin tro på evangeliets lärdomar och hon värdesatte sitt medlemskap i kyrkan. Hon donerade till tempelbyggen och deltog i Hjälpföreningen och i föreningen Young Ladies’ Retrenchment Society.4 Jane fick i rikt mått uppleva Andens gåvor, däribland syner, drömmar, helbrägdagörelse genom tro samt tungomålstalande. ”Min tro på Jesu Kristi evangelium”, skrev hon senare i livet, ”är lika stark i dag, nej, om möjligt starkare än den var den dag jag döptes.”5

Mellan 1884 och 1904 kontaktade Jane periodvis kyrkans ledare – John Taylor, Wilford Woodruff, Zina D. H. Young och Joseph F. Smith – och bad om tillstånd att få ta emot sin tempelbegåvning och få bli beseglad.6 Vid den tiden fick svarta sista dagars heliga män och kvinnor inte delta i de flesta tempelförrättningarna. År 1888 gav stavspresident Angus M. Cannon tillstånd åt Jane att utföra dop för sina avlidna släktingar.7 Kyrkans ledare lät henne så småningom bli beseglad genom en ställföreträdare till Josephs Smiths familj som tjänare 1894, vilket var en unik händelse. Även om hon inte tog emot tempelbegåvningen eller beseglades till sin familj under sin livstid, utfördes dessa förrättningar åt henne 1979.8

Hon dog den 16 april 1908, 95 år gammal, efter att alltid ha varit en trofast sista dagars helig. Deseret News rapporterade: ”Få personer var lika välkända för sin tro och trofasthet som Jane Manning James, och trots sitt enkla ursprung kunde hon räkna vänner och bekanta i hundratal.”9

Slutnoter

  1. Janes mor hade varit slav men blivit befriad genom Connecticuts gradvisa frigivningslag. Jane föddes i frihet, men slaveriet var lagligt i staten tills efter det att Jane lämnat den. Om Janes liv i allmänhet, se Henry J. Wolfinger, ”A Test of Faith: Jane Elizabeth Manning James and the Origins of the Utah Black Community”, i Clark Knowlton, red., Social Accommodation in Utah (Salt Lake City: University of Utah, 1975), s. 126–175 och Quincy D. Newell, ”The Autobiography and Interview of Jane Elizabeth Manning James”, Journal of Africana Religions, vol. 1, nr 2 (2013), s. 251–291.

  2. Zina D. H. Young brev till Joseph F. Smith, 15 jan. 1894, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City.

  3. ”’Aunt’ Jane James”, i ”Joseph Smith, the Prophet”, Young Woman’s Journal, vol. 16, nr 12 (dec. 1905), s. 551, 553.

  4. Eighth Ward Relief Society Minutes and Records, 1867–1969, Eighth Ward, Liberty Stake, 20 aug. 1874; 20 okt. 1874; 21 dec. 1874; 20 jan. 1875; 22 mars 1875; 20 maj 1875; 20 nov. 1875, vol. 1, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City [Jane gick under efternamnet Perkins en kort tid]; ”Ladies Semi-monthly Meeting”, Woman’s Exponent, vol. 22, nr 9 (1 dec. 1893), s. 66. Jane donerade medel till byggandet av templen i S:t George, Logan och Manti, och gav bidrag till den lamanitiska (indianska) missionen. Se Linda King Newell och Valeen Tippetts Avery, ”Jane Manning James”, Ensign, aug. 1979, s. 29.

  5. Jane Elizabeth Manning James autobiography, ca 1902, dikterad för Elizabeth J. D. Roundy, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City, s. 22.

  6. Jane E. James brev till John Taylor, 27 dec. 1884; Jane E. James brev till Joseph F. Smith, 7 feb. 1890; Jane E. James brev till Joseph F. Smith, 31 aug. 1903.

  7. Angus M. Cannon brev till Jane E. James, 16 juni 1888; se även Tonya Reiter, ”Black Saviors on Mount Zion: Proxy Baptisms and Latter-day Saints of African Descent”, Journal of Mormon History, vol. 43, nr 4 (okt. 2017), s. 100–123.

  8. Jane Elizabeth Manning James självbiografi, ca 1902. Jane dikterade sin självbiografi i Salt Lake City någon gång mellan 1902 och 1908; Ronald G. Coleman och Darius A. Gray, ”Two Perspectives: The Religious Hopes of ’Worthy’ African American Latter-day Saints before the 1978 Revelation”, i Newell G. Bringhurst och Darron T. Smith, red., Black and Mormon (Urbana: University of Illinois Press, 2004), s. 54. Se även Quincy D. Newell, ”The Autobiography and Interview of Jane Manning James”, Journal of Africana Religions, vol. 1, nr 2 (2013), s. 256, 275 (not 34).

  9. ”Death of Jane Manning James”, Deseret News, 16 apr. 1908.