Prästadömets nycklar och myndighet
Prästadömets nycklar leder kvinnor såväl som män och prästadömets förrättningar och prästadömets myndighet tillhör både kvinnor och män.
I.
Under den här konferensen har vi sett några trofasta bröder avlösas och vi har gett vår stöd till andra som blivit kallade. I denna rotation – som är så välbekant inom kyrkan – tar vi inte ”ett kliv neråt” när vi avlöses eller ”ett kliv uppåt” när vi kallas. Det finns inget ”upp eller ner” i Herrens tjänst. Det finns bara ”framåt eller bakåt” och den skillnaden beror på hur vi accepterar och handlar vid avlösningar och kallelser. Vid ett tillfälle presiderade jag vid avlösningen av en ung stavspresident som hade tjänat väl i nio år och som nu gladde sig över sin avlösning och det nya kall som han och hans hustru just hade fått. De kallades som barntillsynsledare i sin församling. Bara i den här kyrkan skulle det anses vara lika ärofullt!
II.
I ett tal under en kvinnokonferens sade Hjälpföreningens generalpresident Linda K. Burton: ”Vi hoppas kunna ingjuta i var och en av oss en större önskan att förstå prästadömet bättre.”1 Detta behov gäller oss alla och jag ska ta upp det genom att tala om prästadömets nycklar och myndighet. Eftersom de här ämnena berör kvinnor lika mycket som män är jag glad att det här mötet sänds och publiceras för alla kyrkans medlemmar. Prästadömets kraft välsignar oss alla. Prästadömets nycklar leder kvinnor såväl som män och prästadömets förrättningar och prästadömets myndighet tillhör både kvinnor och män.
III.
President Joseph F. Smith sade att prästadömet är ”Guds kraft given till människan genom vilken människan kan handla på jorden för människosläktets frälsning”.2 Andra ledare har lärt oss att prästadömet ”är den allomfattande kraften på jorden. Det är kraften genom vilken jorden skapades.”3 Skrifterna lär att ”samma prästadöme som fanns i begynnelsen skall även finnas vid världens ände” (Mose 6:7). Sålunda är prästadömet den kraft genom vilken vi uppstår och går vidare till evigt liv.
Den förståelse vi söker börjar med att förstå prästadömets nycklar. ”Prästadömets nycklar är den myndighet som Gud har gett prästadöms[bärare] att leda, övervaka och styra användandet av hans prästadöme på jorden.”4 Varje handling eller förrättning som utförs i kyrkan görs under direkt eller indirekt bemyndigande av den som innehar nycklarna för det uppdraget. Som äldste Russell M. Ballard förklarade: ”De som innehar prästadömsnycklar … gör det bokstavligen möjligt för alla som tjänar eller arbetar troget under deras ledning att utöva prästadömets auktoritet och få tillgång till prästadömets kraft.”5
När det gäller ordningen för hur prästadömets myndighet utövas kan prästadömets nycklar både utvidga och begränsa. De utvidgar genom att göra prästadömets myndighet och välsignelser tillgängliga för alla Guds barn. De begränsar genom att styra vem som får prästadömets myndighet, vem som ska inneha dess ämbeten och hur dess rättigheter och krafter förlänas. En person som bär prästadömet kan till exempel inte förläna sitt ämbete eller sin myndighet till någon annan utan fullmakt av en som innehar nycklarna. Utan den fullmakten är ordinationen ogiltig. Det här förklarar varför en prästadömsbärare – oavsett ämbete – inte kan ordinera en egen familjemedlem eller administrera sakramentet i sitt eget hem utan tillåtelse av den som innehar vederbörande nycklar.
Med undantag för det heliga arbete som systrarna utför i templet under tempelpresidentens nycklar, vilket jag ska beskriva senare, kan endast den som innehar ett prästadömsämbete utföra en prästadömsförrättning. Och alla godkända prästadömsförrättningar upptecknas i kyrkans uppteckningar.
Slutligen innehas alla prästadömets nycklar av Herren Jesus Kristus, vars prästadöme det är. Han är den som bestämmer vilka nycklar som delegeras till dödliga och hur dessa nycklar ska användas. Vi är vana vid att tänka att alla prästadömets nycklar förlänades till Joseph Smith i templet i Kirtland, men skriften slår fast att allt som gavs där var ”denna tidsutdelnings nycklar” (L&F 110:16). Under en generalkonferens för många år sedan påminde president Spencer W. Kimball oss om att det finns andra prästadömsnycklar som inte har givits till människan på jorden, däribland skapelsens och uppståndelsens nycklar.6
Den gudomliga naturen i de begränsningar som satts på utövandet av prästadömets nycklar klargör en viktig skillnad mellan beslut som gäller kyrkans administration och beslut som rör prästadömet. Första presidentskapet och första presidentskapets och de tolvs kvorums råd, som presiderar över kyrkan, är bemyndigade att fatta beslut som rör kyrkans riktlinjer och föreskrifter – som var kyrkans byggnader ska byggas och åldern på missionärer. Men även om dessa presiderande auktoriteter innehar och utövar alla de nycklar som är delegerade till människan i den här tidsutdelningen, är de inte fria att ändra det gudomligt fastställda mönstret att endast män innehar ämbeten inom prästadömet.
IV.
Jag ska nu tala om ämnet prästadömets myndighet. Jag börjar med de tre principer som jag nyss tog upp: 1) Prästadömet är Guds makt given till människan för att verka för människosläktets frälsning, 2) prästadömets myndighet förvaltas av prästadömsbärare som innehar prästadömsnycklar, och 3) eftersom skrifterna framhåller att ”alla andra myndigheter och ämbeten i kyrkan är bihang till detta [melkisedekska] prästadöme” (L&F 107:5), så görs allt som görs under ledning av dessa prästadömsnycklar med prästadömets myndighet.
Hur kan detta tillämpas på kvinnor? I ett tal till Hjälpföreningen sade president Joseph Fielding Smith, dåvarande president för de tolv apostlarnas kvorum: ”Att systrarna inte fått prästadömet, det har inte blivit förlänat dem, innebär inte att Herren inte gett dem myndighet … En person kan få myndighet – man eller kvinna – att utföra vissa ting i kyrkan som är bindande och absolut nödvändiga för vår frälsning, såsom det arbete våra systrar utför i Herrens hus. De har fått myndighet given dem att utföra stora och förunderliga ting, heliga inför Herren och lika bindande som de välsignelser som är givna av de män som bär prästadömet.”7
I detta viktiga tal sade president Smith om och om igen att kvinnor har fått myndighet. Han sade till kvinnorna: ”Ni kan tala med myndighet eftersom Herren har givit er myndighet.” Han sade även att Hjälpföreningen ”[har] givits kraft och myndighet att utföra många storslagna gärningar. Det arbete som de utför sker genom gudomlig myndighet.” Och naturligtvis görs det arbete som utförs i kyrkan av kvinnor eller män, oavsett om det är i templet eller i församlingen eller i grenen, under ledning av dem som innehar prästadömets nycklar. Om Hjälpföreningen förklarade president Smith att ”[Herren] har gett dem denna storslagna organisation där de har myndighet att tjäna under ledning av församlingarnas biskopar, och se efter vårt folks behov, både andliga och timliga”.8
Det är alltså i sanning så att Hjälpföreningen inte bara är en kurs för kvinnor som de deltar i utan något de tillhör – ett gudomligt etablerat tillägg till prästadömet.9
Vi har inte för vana att tala om att kvinnor har prästadömets myndighet i sina ämbeten i kyrkan, men vilken annan myndighet skulle det kunna vara? När en kvinna – ung eller gammal – avskiljs att predika evangeliet som heltidsmissionär, ges hon prästadömets myndighet att utföra ett uppdrag inom prästadömet. Detsamma gäller när en kvinna avskiljs som ämbetsman eller lärare inom kyrkans organisation under ledning av en som har prästadömets nycklar. Den som verkar i ett ämbete givet av en som har prästadömets nycklar, utövar prästadömets myndighet i utförandet av sina tilldelade plikter.
Den som utövar prästadömets myndighet bör glömma sina rättigheter och fokusera på sina ansvar. Det är en princip som behövs i samhället i stort. Den berömde ryske författaren Aleksandr Solzjenitsyn sade: ”Det är dags … att försvara människans skyldigheter och inte endast människans rättigheter.”10Sista Dagars Heliga erkänner säkerligen att kraven för upphöjelse inte handlar om att hävda rättigheter utan om att uppfylla skyldigheter.
V.
Herren har befallt att endast män skall ordineras till ämbeten inom prästadömet. Men, som olika ledare i kyrkan har betonat, män är inte ”prästadömet”.11 Män bär prästadömet, med en helig plikt att använda det för att välsigna alla Guds barn.
Den största kraft som Gud har gett till sina söner kan inte utövas utan en av hans döttrar som kompanjon, eftersom det endast är till sina döttrar som Gud har givit makten att ”vara skapare av kroppar … så att Guds avsikt och stora plan kan förverkligas”.12 Det är president J. Reuben Clarks ord.
Han fortsatte: ”Detta är våra hustrurs och mödrars roll i den eviga planen. De är inte prästadömsbärare. De har inte fått ansvaret att utföra prästadömets plikter och uppgifter; inte heller är de tyngda med dess ansvar. De är byggare och organisatörer under dess kraft och mottagare av dess välsignelser. De besitter sin del av prästadömets kraft och har en uppgift som är lika gudomligt kallad, lika evigt viktig i sin roll, som prästadömet självt.”13
Med dessa inspirerade ord talade president Clark om familjen. Som tillkännagivandet om familjen förkunnar presiderar fadern i familjen och han och modern har olika ansvar, men de är ”skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar”.14 Några år före tillkännagivandet om familjen gav president Spencer W. Kimball följande inspirerande förklaring: ”När vi talar om äktenskapet som ett kompanjonskap, så låt oss tala om äktenskapet som ett fullständigt kompanjonskap. Vi vill inte att våra sista dagars heliga kvinnor ska vara stillatigande kompanjoner eller begränsade när det gäller denna eviga uppgift! Snälla ni, var kompanjoner som deltar helt och fullt!”15
I Guds ögon, oavsett om det är i kyrkan eller i familjen, är män och kvinnor jämlika, med olika ansvar.
Jag avslutar med några sanningar om prästadömets välsignelser. Till skillnad från prästadömets nycklar och ordinationer inom prästadömet är prästadömets välsignelser tillgängliga för alla kvinnor och män på lika villkor. Den Helige Andens gåva och templets välsignelser är välbekanta exempel på denna sanning.
I sitt insiktsfulla tal under BYU:s utbildningsvecka förra sommaren lärde äldste M. Russell Ballard följande:
”Kyrkan lär att kvinnor är jämställda med, men ändå olika männen. Gud anser inte att något kön är bättre eller viktigare än det andra …
När män och kvinnor kommer till templet begåvas de alla med samma kraft, som är prästadömets kraft … alla Guds barn [får] tillgång till prästadömets kraft och välsignelser.”16
Jag vittnar om att Guds prästadömes kraft och välsignelser är tillgängliga på samma villkor för såväl hans söner som hans döttrar. Jag vittnar om prästadömets myndighet som är verksamt inom alla ämbeten och aktiviteter i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag vittnar om prästadömets nycklars gudomligt ledda funktion. De bärs och utövas i sin fullhet av vår profet/president Thomas S. Monson. Till sist, och viktigast av allt, vittnar jag om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, vars prästadöme det är och vars tjänare vi är, i Jesu Kristi namn, amen.