Förberedda på ett sätt som aldrig tidigare hade förekommit
Linda K. Burton
Hjälpföreningens generalpresident
Må vi förbereda oss att värdigt ta emot frälsande förrättningar droppe för droppe och helhjärtat hålla tillhörande förbund.
När vår yngsta dotter kom hem efter sin första skoldag frågade jag: ”Hur gick det?”
Hon svarade: ”Det gick bra.”
Men nästa morgon när jag väckte henne för att hon skulle gå till skolan lade hon armarna i kors och sa bestämt: ”Jag har redan varit i skolan!” Tydligen hade jag inte förberett henne eller förklarat att man inte bara går till skolan en gång utan att hon förväntades gå till skolan fem dagar i veckan i många, många år.
När vi begrundar principen av att vara förberedd, föreställ er med mig följande händelse. Du sitter i det celestiala rummet i templet och ser hur brudpar vördnadsfullt visas in eller ut medan de väntar på att bli vigda för tid och all evighet. En brud kommer in i det celestiala rummet hand i hand med sin älskling. Hon bär en enkel men vacker tempelklänning och hennes leende är lugnt, fridfullt och varmt. Hon är välvårdad utan att vara uppseendeväckande. Hon sätter sig, ser sig om och känner sig plötsligt överväldigad. Hennes tårar verkar komma på grund av den förundran och vördnad hon känner för både platsen hon är på och den heliga förrättning som väntar henne och hennes livs kärlek. Hennes uppträdande verkar säga: ”Jag är så tacksam för att jag är här i Herrens hus i dag, redo att påbörja en evig resa med en älskad evig livskamrat.” Hon verkar vara förberedd för mycket mer än bara en händelse.
Vårt söta barnbarn i tonåren lämnade nyligen en liten lapp på min kudde där det stod: ”Det som slår mig när jag kommer in i templet är den fridfulla och kärleksfulla anda som råder där … Man kan besöka templet för att få inspiration.”1 Hon har rätt. Vi kan få inspiration och uppenbarelse i templet, och kraft att handskas med livets motgångar. Det hon lär sig om templet när hon regelbundet tar med egna släktnamn för att utföra tempeldop och konfirmationer, bereder henne för att ta emot ytterligare tempelförrättningar, förbund och välsignelser för både sig själv och dem på andra sida förlåten.
Äldste Russell M. Nelson lärde: ”Liksom tempel förbereds för medlemmarna behöver medlemmarna förbereda sig för templet.”2
När jag återigen läser om befälhavare Moroni i Mormons bok, påminns jag om att en av Moronis största prestationer var hur han noggrant förberedde nephiterna så att de kunde motstå den fruktade lamanitiska hären. Han förberedde folket så väl att vi läser: ”Men se, till [lamaniternas] gränslösa förvåning var [nephiterna] förberedda för dem på ett sätt som aldrig tidigare hade förekommit.”3
Orden ”förberedda … på ett sätt som aldrig tidigare hade förekommit”, fångade verkligen min uppmärksamhet.
Hur kan vi bättre förbereda oss för heliga tempelvälsignelser? Herren lärde: ”Och vidare skall jag ge er ett mönster för allt.”4 Låt oss begrunda ett mönster i skrifterna som hjälper oss att förbereda oss väl. Moronis förberedelser för anfall krävde konsekvent och trofast hängivenhet, och det här mönstret kräver samma sak.
Jag tröttnar aldrig på den vackra liknelse där Frälsaren berättade om fem förståndiga och fem oförståndiga jungfrur. Den här liknelsen handlar om att vara beredd inför Frälsarens andra ankomst, men vi kan också likna den vid att vara förberedd för templets välsignelser, som kan vara som en andlig högtid för dem som är väl förberedda.
I Matteus 25 läser vi:
”Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga …
De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.
Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.
Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.
Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.
De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.
De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!
Men han svarade: Amen säger jag er: Ni känner mig inte.”5
Jag tror inte det finns någon, särskilt bland dem som är känsliga, som inte tycker synd om de oförståndiga unga kvinnorna. En del av oss vill säga till de andra: ”Kan ni inte dela med er så att alla blir glada?” Men tänk på saken. Historien berättas av Frälsaren och det är han som kallar fem av dem ”förståndiga” och fem ”oförståndiga”.
När vi nu använder den här liknelsen som ett mönster för tempelförberedelse, tänk då på en nutida profets ord. Han lärde att ”den andliga förberedelsens olja kan man inte dela med sig av”.6 President Spencer W. Kimball klargjorde att de fem ”förståndiga” unga kvinnorna inte kunde dela oljan i sina lampor med dem som var ”oförståndiga”. Han sa: ”Närvaro vid sakramentsmötet ger olja till våra lampor, droppe efter droppe, genom åren. Fasta, familjebön. hemundervisning, kontroll av kroppsliga begär, undervisning om evangeliet, skriftstudier – varje hängiven och lydig gärning är en droppe som vi tillför vårt förråd. Vänliga gärningar, betalning av offergåvor och tionde, rena tankar och handlingar … också dessa gärningar blir ett stort bidrag till den olja som vi vid midnatt kan fylla våra tomma lampor med.”7
Ser ni mönstret av förberedelse som, droppe för droppe, kan hjälpa oss när vi tänker på hur vi kan vara mer hängivna i vår förberedelse för att ta emot heliga förrättningar för oss själva och andra? Vilka andra små och enkla medel kan vi använda för att samla dyrbara andliga droppar av olja till vår förberedelses lampa?
Vi lär av äldste Richard G. Scott att ”personlig värdighet är ett nödvändigt krav för att man ska få njuta av templets välsignelser … En värdig karaktär formas bäst genom att man ständigt gör rätt val i livet, baserade på Mästarens lärdomar”.8 Jag älskar ordet ständigt. Man bör ständigt vara stadig, ståndaktig och pålitlig. Vilken fin beskrivning av värdighetens princip!
Vi påminns i Bible Dictionary: ”Endast hemmet kan jämföras med templet i fråga om helighet.”9 Passar våra hus eller lägenheter in på den beskrivningen? En älsklig ung kvinna i vår församling besökte nyligen vårt hem. Jag visste att hennes bror just hade återvänt från sin mission, så jag frågade henne hur det var att ha honom hemma igen. Hon sa att det var underbart, men att han ibland bad att de skulle sänka volymen på musiken. Hon sa: ”Och det var inte ens dålig musik!” Det kan vara värdefullt att då och då tänka efter och se till att våra hem är platser där vi kan känna Anden. När vi gör våra hem till platser där Anden är välkommen blir vi bättre förberedda på att känna oss mer ”hemma” när vi kommer till Herrens hus.
När vi förbereder oss för att värdigt komma till templet och trofast håller tempelförbunden utgjuter Herren ”en mångfald välsignelser”10 över oss. Min goda vän Bonnie Oscarson vände nyligen ett skriftställe ut och in när hon sa: ”Där mycket krävs, ska mycket mer bli givet.”11 Jag håller fullständigt med henne! Eftersom vi besöker templet för att få eviga välsignelser borde det inte förvåna oss att högre normer krävs för att bli värdig de välsignelserna. Återigen, äldste Nelson lärde: ”Eftersom templet är Herrens hus är det han som bestämt normerna för inträde. Vi inträder som hans gäster. Att ha en tempelrekommendation är en ovärderlig förmån och ett påtagligt bevis på lydnad mot Gud och hans profeter.”12
Framstående idrottsmän och doktorander förbereder sig i timmar, dagar, veckor, månader och till och med år. Dagliga droppar av förberedelse krävs för att de ska nå toppen. På samma sätt förväntas det av dem som vill bli värdiga upphöjelse i det celestiala riket att de lever efter en högre lydnadsnorm. Det sker genom att de utövar lydnadens dygd dag för dag och droppe för droppe.
När vi ständigt och flitigt samlar droppe efter droppe olja till vår andliga lampa och använder oss av små och enkla medel kan vi ha våra lampor ”i ordning och brinnande”13 och vara förvånansvärt förberedda. Min gullige man, som är stavspresident, sa nyligen att han nästan alltid kan se vem som är beredd och värdig att komma in i templet, för de ”lyser upp rummet” när de kommer och vill ha en tempelrekommendation.
I invigningsbönen för Kirtlands tempel vädjade profeten Joseph Smith Herren om ”att alla människor som träder över tröskeln till Herrens hus kan känna din kraft … att de kan växa upp till dig och förlänas den Helige Andens fullhet … och beredas till att ta emot allt som är nödvändigt”.14
Det är min bön att våra tempelbesök ska vara något mycket mer än en engångshändelse. Må vi förbereda oss att värdigt ta emot frälsande förrättningar droppe för droppe och helhjärtat hålla tillhörande förbund. När vi gör det så vet jag att vi gör oss värdiga att ta emot de utlovade välsignelserna och förlänas den Helige Andens fullhet och Herrens kraft i våra hem och våra liv. I Jesu Kristi namn, amen.