Ja, Herre, jag vill följa dig

Äldste Eduardo Gavarret

i de sjuttios kvorum

Herren inbjuder oss med olika verb: ”Kom till mig”, ”Följ mig”, ”Vandra med mig”. I vart och ett av fallen är det inte en passiv inbjudan utan en inbjudan till handling.

”Ty se, Herren låter alla nationer få människor från sitt eget land att på sitt eget språk undervisa om hans ord.”¹ Idag uppfylls detta skriftställe återigen då jag har möjlighet att uttrycka mina känslor på mitt modersmål.

Det var 1975 och jag var en ung missionär i Uruguay-Paraguaymissionen. Under min första månad i missionen anordnade zonledarna en aktivitet för att belysa en evangelieprincip. Varje missionär i zonen fick ögonbindel och de sa att vi skulle följa en väg som ledde till kulturhallen. Vi skulle följa en viss ledares röst, en röst vi hörde innan vi började gå. Men vi blev varnade för att vi under vandringen skulle höra flera röster som skulle försöka förvirra oss och få oss att avvika från vägen.

Efter att i några minuter hört oväsen, prat, och – mitt i allt – en röst som sa: ”Följ mig”, kände jag mig säker på att jag följde den rätta rösten. När vi kom fram till kapellets kulturhall fick vi ta av ögonbindeln. När jag gjorde det insåg jag att det fanns två grupper där och att jag var i gruppen som hade följt fel röst. ”Den lät så lik den rätta”, sa jag till mig själv.

Den upplevelsen för 39 år sedan gjorde ett bestående intryck på mig. Jag sa till mig själv: ”Jag ska aldrig mer följa fel röst.” Sedan sa jag för mig själv: Ja, Herre, jag vill följa dig.

Jag vill jämföra den upplevelsen med Frälsarens milda inbjudan till oss:

”Jag är den gode herden, och jag känner mina får …

Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.”²

Inbjudan att ”följa honom” är den enklaste, mest direkta och kraftfulla inbjudan vi kan få. Den kommer från en tydlig röst som man inte kan ta fel på.

Herren inbjuder oss med olika verb: ”Kom till mig”, ”Följ mig”, ”Vandra med mig”. I vart och ett av fallen är det inte en passiv inbjudan utan en inbjudan till handling. Den riktas till alla människor av den som är profeternas profet, lärarnas lärare, Guds Son, Messias.

Inbjudan ”Kom till mig”

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila.”³

Ni som ännu inte är medlemmar i kyrkan får den här inbjudan genom missionärernas röst, med orden: ”Vill du läsa Mormons bok? Vill du be? Vill du följa med till kyrkan? Vill du följa Jesu Kristi exempel och låta döpa dig av dem som har myndighet?”⁴ Hur besvarar ni den inbjudan idag?⁵

Jag uppmanar er att höra och ta emot budskapet med orden: Ja, Herre, jag vill följa dig!

Carlos Badiola och hans familj i Minas i Uruguay träffade missionärerna. Eftersom missionärerna ställde så många frågor under lektionerna bestämde de sig för att bjuda in en granne som inte var medlem – en vacker 14-årig flicka som hette Norma – för att hjälpa dem med svaren. Norma var en hängiven gymnasieelev som studerade Bibeln i skolan det året, så när missionärerna ställde en fråga svarade Norma. Hon var en ”gyllne undersökare”. Lektionen den dagen handlade om Visdomsordet.

När Norma kom hem efter lektionen med missionärerna visste hon vad hon måste göra. Hon sa till sin mor: ”Mamma, från och med nu blir det inget mer kaffe med mjölk för mig. Bara mjölk.” Den här reaktionen var det yttre uttrycket för hennes önskan att tacka ja till inbjudan att följa Kristus, som framförts av missionärerna.

Både Carlos Badiola och Norma döptes. Senare följde också Normas mor, far och syskon hennes exempel och döptes. Norma och jag växte upp tillsammans i den lilla men starka grenen. När jag senare återvände från min mission gifte vi oss. Jag visste att det skulle vara lättare att följa Frälsaren med henne vid min sida.

Den som är medlem i kyrkan och har tagit emot inbjudan förnyar varje vecka sitt beslut genom att ta del av sakramentet.⁶ En del av det löftet är att hålla buden. Därigenom säger man: Ja, Herre, jag vill följa dig!⁷

Inbjudan ”Följ mig”

”Följ mig” bad Herren den rike unge mannen. Den unge mannen hade hållit buden i hela sitt liv. När han frågade vad mer han kunde göra, fick han svaret med en tydlig inbjudan: ”Kom … och följ mig.”⁸ Inbjudan var enkel, men krävde sina uppoffringar. Den krävde ansträngningar – och beslut och handling.

Profeten Nephis fråga manar till självrannsakan: ”Och [Jesus] sade till människobarnen: Följ mig. Kan vi då, mina älskade bröder, följa Jesus om vi inte är villiga att lyda Faderns befallningar?”⁹

Inbjudan att ”kom till mig”, att lyssna till hans röst och att följa den, har varit missionärernas budskap från första början och hjälper många att förändra sina liv för alltid.

För femtio år sedan kom missionärerna till min fars urmakeri för att lämna in en klocka på lagning. Som goda missionärer tog de tillfället i akt att tala med min far och mor om evangeliet. Far tog emot missionärerna och mor tog emot budskapet och inbjudan att följa Kristus. Ända sedan den dagen har hon förblivit aktiv i kyrkan. Hon sa: Ja, Herre, jag vill följa dig!

När man strävar efter att komma till honom får man kraft att lätta livets bördor, fysiska och andliga och upplever en positiv inre förändring som hjälper en bli gladare.

Inbjudan ”Vandra med mig”

Enok kallades att predika evangeliet för ett besvärligt och hårdhjärtat folk. Han kände sig inte kvalificerad. Han tvivlade på om han kunde göra det. Herren lugnade hans tvivel och stärkte hans tro genom sin inbjudan ”Vandra med mig”, en inbjudan som, likt en blind mans käpp eller en väns arm, kan vägleda den vacklandes fotsteg. Genom att han tog Frälsarens arm och vandrade med honom blev Enoks steg mer bestämda och han blev en stor missionär och profet.¹⁰

Beslutet att komma till honom och följa honom är personligt. När vi tar emot den här inbjudan höjs vår nivå av åtagande och det är då vi kan vandra med honom. Den här nivån för oss närmare Frälsaren och är frukten av att vi tar emot den första inbjudan.

Norma och jag tog var för sig emot inbjudan att komma till honom och följa honom. Sedan har vi med varandras stöd lärt oss att vandra med honom.

Ansträngningen och beslutsamheten att söka honom och följa honom belönas med de välsignelser vi behöver.

Så var det med den kvinna som med stor ansträngning lyckades vidröra Frälsarens mantel,¹¹ och så var det med den blinde Bartimeus, vars beslutsamhet var nyckeln till det underverk som skedde i hans liv.¹² I båda fallen helades både kropp och ande.

Räck ut handen, vidrör hans mantel, ta emot hans inbjudan, säg ”ja, Herre, jag vill följa dig!” – och vandra med honom.

”Kom till mig”, ”följ mig”, ”vandra med mig” är inbjudningar med en inre kraft – för dem som tar emot den – att förändra våra liv och skapa en förändring inom oss som leder oss att säga: ”Jag har inte längre någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott.”¹³

Som yttre tecken på förändringen känner vi en stark önskan att ”hjälpa de svaga, lyfta upp händerna som hänger ned och styrka de matta knäna”.¹⁴

Vilka steg kan vi ta i dag för att vandra med honom?

Ge näring åt önskan att bli en bättre Kristi efterföljare.¹⁵
Be om den önskan så att vår tro på honom kan växa.¹⁶
Hämta kunskap ur skrifterna, som lyser upp vägen och stärker vår önskan att förändras.¹⁷
Fatta beslutet i dag att handla och säga: ”Ja, Herre, jag vill följa dig!” Att bara känna till sanningen förändrar inte vår värld om vi inte omsätter kunskap i handling.¹⁸
Hålla fast vid beslutet vi fattat genom att tillämpa de här principerna dagligen.¹⁹

Må vår älskade profet Thomas S. Monsons ord motivera oss att handla i vår önskan att ta emot Frälsarens inbjudan. President Monson sa: ”Vem är ärans konung, Härskarornas Herre? Han är vår Mästare. Han är vår Frälsare. Han är Guds Son. Han är upphovet till vår frälsning. Han ropar till oss: ’Följ mig.’ Han lär oss: ’Gå du och gör som han.’ Han vädjar: ’Håll mina bud.’”²⁰

Må vi fatta beslutet i dag att höja vår nivå av tillbedjan och åtagande mot Gud, och må vårt svar på hans inbjudan vara ett rungande: ”Ja, Herre, jag vill följa dig!” I Herrens Jesu Kristi heliga namn, amen.