Till minne av
äldste L. Tom Perry: En som byggde riket
”Jag vet att den enda varaktiga glädje och lycka vi någonsin kommer att erfara i detta jordiska liv kommer av att följa Frälsaren, lyda hans lag och hålla hans bud. Han lever. Det är mitt vittnesbörd till er.”1
Staden förstördes helt. L. Tom Perry var en av de första marinsoldaterna som landsteg i Japan när freden hade undertecknats efter andra världskriget. När de kom fram till ruinerna av Nagasaki, erinrade han sig senare, var det ”ett av mitt livs sorgligaste upplevelser”.
När Tom såg den totala ödeläggelsen bestämde han sig för att göra allt han kunde för att var till hjälp. Ockupationstrupperna satte upp högkvarter och började röja, återuppbygga och hjälpa till att begrava döda. Men Tom och flera andra soldater ville göra mer ändå.
De frågade sin fältpräst om de fick hjälpa till att återuppbygga de kristna kyrkorna i området. De flesta av kyrkorna hade nästan upphört att fungera under kriget på grund av statliga restriktioner. De få byggnaderna som fanns var i desperat behov av reparationer. Tom och de andra soldaterna förklarade att de skulle göra reparationerna på sin fritid.
De fick tillstånd och Tom och de andra började arbeta.
”Vi hade ingen kunskap om språket. Allt vi kunde göra var att utföra det fysiska arbetet med att reparera byggnaderna. Vi fann de präster som inte kunnat verka under krigsåren och uppmuntrade dem att återvända till sina predikstolar. Det var fantastiskt att få vara tillsammans med dessa människor när de återigen fick frihet att utöva sin kristna tro.”
När det var dags att gå ombord på tåget från Nagasaki blev Tom och de som hade arbetat med att återuppbygga kyrkorna retade av många av de andra soldaterna. De andra soldaterna hade sina flickvänner med sig och skrattade åt Toms grupp och hånade dem för att ha slösat bort sin tid med murbruk, hammare och spik.
Sedan hände något som Tom skulle minnas under resten av sitt liv. När de som mest höll på att retas, kom en grupp av omkring 200 japanska kristna över en liten kulle i närheten av stationen. De kom gående mot tågstationen och sjöng ”Framåt, Herrens kämpar”. Gruppen med kristna överlämnade gåvor till Tom och de andra soldaterna som hade arbetat så hårt för att tjäna dem.
Sedan ställde de upp sig längs järnvägsspåret. ”När tåget satte igång sträckte vi oss ut och nuddade deras fingrar”, sa han. Vi kunde inte säga något, vi var alltför rörda. Men vi var tacksamma över att i någon mån ha kunnat hjälpa till med att återuppbygga kristendomen i en nation efter kriget.”2
Äldste Perry var en byggare under hela sitt liv. Ibland innebar det att bygga upp ett möteshus ur ruiner, och andra gånger innebar det att bygga upp en själ eller en nation som behövde hans oändliga optimism, entusiasm och andliga kraft.
Vart äldste Perry än begav sig, lämnade han saker och ting starkare efter sig än vad de var innan han kom.
Född av goda föräldrar
Lowell Tom Perry föddes den 5 augusti 1922 i Logan, Utah, och är son till Leslie Thomas och Nora Sonne Perry. Han var en av sex barn i familjen. Toms föräldrar älskade och undervisade om evangeliet hemma så ofta de fick en chans. Den här rättfärdiga uppfostran var en källa till styrka för äldste Perry i hela hans liv.
I sitt första generalkonferenstal som apostel, sa äldste Perry följande om sin barndom: ”Vi blev klädda varje morgon i vårt hem, inte bara i mössor och regnjackor och stövlar som skydd mot fysiska stormar, utan än mer omsorgsfullt iklädde oss våra föräldrar varje dag Guds vapenrustning. När vi knäböjde i familjebön och lyssnade till vår far, en prästadömsbärare, utgjuta sin själ till Herren och be om skydd för sin familj mot den ondes vassa pilar, lades ännu ett lager på våra sköldar av tro. Medan våra sköldar gjordes starkare, fanns deras alltid till hands, och det visste vi.”3
Överst: Unge Tom Perry (bakersta raden, till vänster) med sina föräldrar, bröder och systrar. Äldste Perry sa att han alltid kom ihåg den andliga utbildning som hans föräldrar gav honom som pojke. Ovan: Ett årsboksfoto taget vid Utah State Agricultural College efter kriget.
Från unga år fick Tom lära sig att arbeta hårt. Han, liksom de andra i familjen, fick utföra sysslor kring hemmet, bland annat att plantera och ta hand om en stor trädgård. ”Hur tacksam är jag inte över att ha haft en far som hade tålamod nog att undervisa mig om trädgårdsarbete”, sa han. ”Vår familj undervisades inte enbart i konsten att stapla och rotera burkar och flaskor på hyllor, utan också i hur man får frukt och grönsaker att växa, vilket är nödvändigt för att fylla de tomma burkarna och flaskorna på nytt.”4
Hans mor var en underbar lärare i hemmet, och hon tog varje tillfälle i akt att undervisa sina barn om evangeliesanningar och akademiska sanningar, bland annat när de gjorde sina sysslor. ”Hon hade en medfödd begåvning som lärare och krävde långt mer av oss än våra lärare i skolan och kyrkan.”5
Hon brukade stå tillräckligt länge utanför sovrumsdörren på kvällarna för att förvissa sig om att barnen bad sina böner.
Äldste Perry sa följande om sin mor: ”[Hon] insåg … att föräldrarna har fått förtroendet att fostra sina barn, och i slutändan måste föräldrar se till att deras barn undervisas om det som deras himmelske Fader vill att de ska lära sig.”6
En ledare i Guds rike
Äldste Perry verkade i många ledarämbeten under sitt liv. Han verkade i två biskopsråd, som högrådsmedlem, som andre rådgivare i presidentskapet för American Rivers stav i Kalifornien, som missionspresident i en stav, som assistent till presidenten för Östra staternas mission (där han tillbringade många timmar med att hjälpa till med kyrkans paviljong på världsutställningen 1964–1965 i New York), som andre rådgivare i presidentskapet för Bostons stav i Massachusetts och som president för samma stav. År 1972 kallades han som assistent till de tolv, och 1974 kallades han som medlem i de tolv apostlarnas kvorum.
Äldste Perry predikade och levde med djup andlig kraft och entusiasm. Hans dånande röst genljöd i åhörarnas hjärtan långt efter att han gått ner från talarstolen.
Äldste Perry (till höger) har en trevlig stund med tre av sina bröder i de tolv apostlarnas kvorum – äldste D. Todd Christofferson, äldste Quentin L. Cook och äldste Neil L. Andersen – under en generalkonferens.
Äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum sa följande: ”Äldste L. Tom Perry bar ett kraftfullt vittnesbörd om Jesus Kristus. Han kände Frälsaren, han älskade Frälsaren och [han var] mäktig i att vittna om Frälsarens gudomlighet.”7
En familjeman
Tom träffade sin fru Virginia Lee när han förde närvaron under ett ledarskapsmöte i en stav. Han sa senare att det gick bra att föra närvaron bland de unga männen, men när det var dags att räkna de unga kvinnorna så tog det stopp. ”Jag fick syn på en charmig, vacker ung kvinna. Jag tappade helt förmågan att räkna.”
Tom gick på Utah State Agricultural College (numera Utah State University) just då och hade oerhört mycket att göra. Trots det prioriterade han uppvaktningen av Virginia Lee.8
Åtta månader efter första mötet vigdes L. Tom Perry och Virginia Lee i templet i Logan, Utah. De fick tre barn.
Tid med familjen var av största vikt för Tom. Han tog sig alltid tid till födelsedagar, familjesemestrar, familjetraditioner och andra viktiga tillfällen.
I det hänseendet gjorde en viss upplevelse ett bestående intryck på honom. När Tom och hans familj flyttade till östkusten på grund av arbete, började de söka efter en bostad nära hans arbetsplats. Allteftersom husjakten fortskred började de leta längre bort. Till sist hittade de ett hus som hela familjen tyckte om. Det var ett vackert envåningshus som låg inbäddat i Connecticuts djupa skogar. Det slutliga provet var att testa pendeltrafiken. Tom återvände missmodig hem. Resan tog en och en halv timme ena vägen.
Han förklarade problemet för sin familj och sade att de antingen kunde ha huset eller en far. Deras reaktion förvånade honom. ”Vi väljer huset”, sa de. ”Du är ju ändå aldrig hemma.”
Den dagen var en vändpunkt för Tom. ”Jag behövde omvända mig omgående”, sa han. ”Mina barn behövde en far som var hemma mer.” Han tog den läxan på allvar. ”Jag ändrade mina arbetsvanor så att jag fick mer tid för min familj.”9
Liksom med så många andra mål i sitt liv, uppnådde Tom målet att vara tillsammans mer med familjen med stor framgång. ”Min far gjorde mycket som var roligt när vi växte upp”, säger Lee Perry, äldste Perrys son. ”Han höll oss aktiva och ville vara engagerad i våra liv. Vi visste alltid att vi var älskade av min far.”10
Tom och Virginia Perry fostrade sina barn i rättfärdighet och kärlek. Den 14 december 1974, bara åtta månader efter att ha kallats som apostel, förlorade äldste Perry sin hustru efter en fem år lång kamp mot cancer. ”Nu är hon frisk igen, och jag är säker på att paradiset är en mycket gladare plats eftersom hon är där”, sa han i en hyllning till sin hustru.11
Den 28 april 1976 vigdes äldste Perry till Barbara Taylor Dayton i Salt Lake-templet. Äldste och syster Perry reste runt världen tillsammans och predikade och undervisade sida vid sida.
Under hela sin verksamhet talade äldste Perry ofta om sin uppfostran, sin familj, och hur viktigt det är att familjer håller sig starka och har en stark sammanhållning. Han kände så starkt för det här att han flera gånger talade direkt till sina egna familjemedlemmar som en del av sina generalkonferenstal.12
En framgångsrik affärsman
Under hela sitt långa liv hade L. Tom Perry en talang för att tillämpa färdigheter och insikter som han hade fått inom ett område i livet på andra. Efter några år av sitt första äktenskap kallades han att verka som andre rådgivare i biskopsrådet. Det här hände vid en tidpunkt i Toms yrkesliv när han nästan inte kunde se hur ett sådant åtagande skulle kunna passa in i hans schema. Han hade knappt tid att få tillräckligt med sömn.13
Ändå tvekade han inte att tacka ja. En av de första färdigheterna han lärde sig i det nya biskopsrådet var att delegera och organisera. Han tillämpade de här principerna i affärslivet och hade snart mer tid på arbetet och hemma. De här färdigheterna hjälpte Tom att så småningom avancera till högre chefsnivåer i sin yrkesbana inom detaljhandeln.
Ett annat tillfälle när utbildningen i kyrkan kom till nytta var när han hade tackat ja till ett jobb på en stor firma i New York. En del av hans nya ansvar inbegrep att ge budgetpresentationer till en kräsen bolagsstyrelse.
Tom var först nervös inför uppgiften när han kom till rummet där han skulle ge presentationen. I rummet var en stor del av väggarna täckta av flanelltyg som förmodligen fanns där för akustikens skull. ”När jag tittade på det stora flanellstycket kom jag ihåg min primärlärare och hur hon använde flanellografen [på lektionerna].”
Tom beställde flanellografpapper, gjorde flera delar av presentationen på det, och fängslade bolagsstyrelsen under budgetmötet. ”Presentationen verkade gå mycket bra och när det var över fick jag beröm, tack vare min primärlärare”, sa han.14
Tom hade framgång i yrkeslivet, men han lät aldrig yrket rucka på hans redbarhet eller värderingar. Under en period i sin karriär inbjöds han av sin chef att vara med på olika affärsmiddagar och det sociala umgänge som föregick dem. Tom ville inte ses hålla i något som ens liknade en alkoholhaltig dryck under de där tillställningarna, så han började snart bära omkring på ett glas mjölk.
”Allteftersom tiden gick förvånades jag över hur många av mina kolleger som tog ett glas mjölk med mig under den timma vi tillbringade tillsammans”. sa han. ”Jag [upptäckte] att några intressanta reaktioner blev följden av att vara annorlunda, men att lydnad mot Guds lag alltid åtföljs av hans välsignelser.”15
En patriot
L. Tom Perry verkade som heltidsmissionär i Norra staternas mission när andra världskriget härjade. Inom en månad efter att han hade kommit hem från sin mission, tog han värvning som marinsoldat.
Han tjänade sitt land med heder och återvände hem som en ännu större patriot än tidigare. I november 2013 var äldste och syster Perry hedersgäster vid 238:e marinkårens födelsedagsbal. ”Jag vill säga att jag alltid har varit stolt över tiden när jag tjänstgjorde i marinkåren”, sa han under festligheterna.16
I början av sin tid som apostel inbjöds äldste Perry till Washington, D.C. för att delta i et möte för religiösa ledare och samtala om hur man kan engagera kyrkoförsamlingarna i USA:s tvåhundraårsjubileum. Först var äldste Perry överförtjust. Han ville hjälpa till att ena kyrkornas röster i tacksamhet för Guds vägledande och skyddande hand i grundandet av Amerika.
Men han blev chockad över att gruppen var ovillig att göra något sådant uttalande. Det var förbjudet att nämna Herren vår Gud, för de ville inte förolämpa ateisterna. Äldste Perry var djupt bedrövad över resultatet. Trots det bar han högtidligt vittnesbörd under en generalkonferens om de sanningar som de religiösa ledarna i Washington inte hade velat säga. ”Jag vill lära ut min fasta övertygelse att grundandet av vilket rättfärdigt styrelseskick som helst, är den lag som mottagits från Herren för att upplysa och leda människans ansträngningar. Rättfärdiga regeringar tar emot vägledning från Herren.”17
Äldste Perry förblev en patriot i hela sitt liv.
Allas vän
Ovan: Äldste Perry på sitt kontor vid 89 års ålder. Till höger: Äldste Perry, alltid snar till ett leende, fick lätt vänner vart han än begav sig. Här hälsar han på en deltagare vid 2014 års humanitära utmärkelsmiddag under vilken han och hans fru Barbara hedrades som filantroper av Catholic Community Services of Utah.
Överst: foto Tom Smart, Deseret News; längst ner: foto med tillstånd av Deseret News
Äldste Perry fick vänner vart han än begav sig. En berättelse från hans liv visar hans förmåga att få vänner i nästan alla situationer. När han och hans familj hade flyttat till New York City på grund av arbetet, lade han märke till hur människorna höll sig för sig själva på gatorna och i tunnelbanan.
”Jag tänkte: Vilka otrevliga personer de är”, erinrade han sig senare. Deras uppförande skilde sig mycket från de inbjudande och sociala människorna i samhället i Kalifornien som familjen just hade lämnat. Han blev så bedrövad av bristen på varma och vänliga människor runt omkring honom att han blev frestad att flytta tillbaka till Kalifornien med sin familj. Hans fru frågade honom om han hade försökt att ändra på situationen. Det hade han inte. Hon sa: ”Försök, och se vad som händer.”
Tom tänkte ut en plan inför morgonens resa, att han skulle bekanta sig med någon. Han såg en man vid tunnelbanestationen som hade samma rutiner varje morgon. Varje dag kom mannen samma tid, köpte en dagstidning, stod på samma plats på perrongen och satte sig på samma plats i tunnelbanan, utan avvikelse.
Tom ville rubba lite på cirklarna och se om han kunde få en ny vän. Han kom tidigt en dag och ställde sig på mannens favoritplats på perrongen. Sedan satte han sig på den plats i tunnelbanan som mannen föredrog. När Tom hade gjort det i två dagar, såg han nästa morgon att mannen hade anlänt tidigare än vanligt och hade ställt sig på sin plats på perrongen. Mannen hånlog lite åt Tom som då gick fram och började skratta när han förklarade vad han hade gjort.
”Han tyckte att det var det bästa han någonsin hade hört”, sa äldste Perry. Han och mannen gick på tåget och åkte tillsammans. De blev snart goda vänner. Varje morgon var det en tävling för att se vem som kom till perrongen först. Snart hade tävlingen utökats till tre, sedan fyra, sedan 10 pendlare som glatt skyndade sig för att komma först till den åtråvärda platsen.
”Det livade upp hela perrongen”, sa äldste Perry. Under hela den här processen blev alla inblandade en sammansvetsad grupp. En jul stod ungefär tio av dem på perrongen och sjöng julsånger tillsammans. ”Jag fick några av de bästa vänner som jag någonsin haft.”18
Alltid en byggare
Ovan: Äldste Perry och hans hustru applicerar murbruk på hörnstenen till templet i Brigham City, Utah. Ovan, till höger: Äldste L. Tom Perry (till höger) som missionär tillsammans med sin kamrat äldste Wayne Parkin, i Norra staternas mission, USA. Till höger: Unge Tom Perry som nyvärvad marinsoldat.
Till höger, i mitten: foto Scott Winterton, Deseret News
Under generalkonferensen i oktober 1986 återgav äldste Perry en berättelse från sin barndom som gav en viktig inblick i hans liv. Hans far höll på att renovera deras hus, och det var sjuårige Toms ansvar att dra ut spikarna från gammalt timmer med en kofot och sedan räta ut dem. Det var hårt arbete, men han kände en tillfredsställelse i att göra den här dagliga uppgiften.
Äldste Perry har genomfört många sådana byggnadsprojekt under årens lopp, från kapellrenovering till uppförandet av nya kyrkobyggnader. Det han lärde sig som barn genom att räta ut spikar var uppenbart i det sätt han levde sitt liv därefter – på eller utanför byggplatsen.
Han sa: ”Det ligger en verklig tillfredsställelse i att slutföra en uppgift, särskilt när vi har gjort vårt allra bästa.”19
Äldste Perry gjorde aldrig mindre än så. Han byggde, han undervisade, han tjänade, han vittnade – allt efter bästa förmåga. Han var en sann byggare i riket.
”Jesu Kristi evangelium är sant. Det har återställts för att välsigna vårt liv i dessa sista dagar. Det innehåller alla de sanningar, principer och förrättningar som ingår i vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan, som är en plan för oss att återvända och bo med honom i himlens eviga boningar. Att Jesu Kristi evangelium är hans gudomliga sätt för oss att möta vår härliga framtid är mitt vittnesbörd till er.”20
”Tom Perry tjänade sitt land, sin kyrka, sin familj, sina medmänniskor och sin Gud.” – President Thomas S. Monson, i sin hyllning till äldste L. Tom Perry (se sidorna 14–15)
Ovan: Äldste Perry på sitt kontor vid 89 års ålder. Till höger: Äldste Perry, alltid snar till ett leende, fick lätt vänner vart han än begav sig. Här hälsar han på en deltagare vid 2014 års humanitära utmärkelsmiddag under vilken han och hans fru Barbara hedrades som filantroper av Catholic Community Services of Utah.
Överst: foto Tom Smart, Deseret News; längst ner: foto med tillstånd av Deseret News
Till vänster: Tom Perry tjänstgjorde i Förenta staternas marinkår under andra världskriget. Han var med bland de första ockupationstrupperna som kom till Japan. Ovan: Vid Brigham Young University med senator Joseph Lieberman.
Till vänster, i mitten: foto Mark A. Philbrick/BYU Photo
Överst: Unge Tom Perry (bakersta raden, till vänster) med sina föräldrar, bröder och systrar. Äldste Perry sa att han alltid kom ihåg den andliga utbildning som hans föräldrar gav honom som pojke. Ovan: Ett årsboksfoto taget vid Utah State Agricultural College efter kriget.
Ovan: Människor köar för att träffa äldste Perry i ett informationscenter. Till vänster: Tillsammans med sina barn på nyårsdagen 1960.
Till vänster, i mitten: foto Michael Parker, Deseret News
Ovan och till vänster: Fotografierna är tagna den 6 april 1974, dagen när äldste Perry inröstades som medlem i de tolv apostlarnas kvorum.
Ett och ett halvt år efter att hans hustru Virginia gått bort, vigdes äldste Perry till Barbara Taylor Dayton i Salt Lake-templet.
Ovan: Äldste Perry och hans hustru applicerar murbruk på hörnstenen till templet i Brigham City, Utah. Ovan, till höger: Äldste L. Tom Perry (till höger) som missionär tillsammans med sin kamrat äldste Wayne Parkin, i Norra staternas mission, USA. Till höger: Unge Tom Perry som nyvärvad marinsoldat.
Till höger, i mitten: foto Scott Winterton, Deseret News
Porträtt av de tolv apostlarnas kvorum 1979. Äldste Perry står i bakre raden bredvid äldste Thomas S. Monson.
Ovan: Äldste Perry hälsar på medlemmarna under generalkonferensen i oktober 2013. Till vänster: Äldste Perry träffar ledare för Sjundedagsadventisterna i april 2014 för att samtala om religionsfrihet. Nedan: Äldste Perry tog sig alltid tid att prata, som med den här gruppen under Days of ’47-paraden i Salt Lake City, Utah.
Överst, till höger: foto Tom Smart, Deseret News; till höger, i mitten: foto med tillstånd av Ansel Oliver; längst ner till höger: foto Kristin Murphy, Deseret News