”Återställelsens röster: Fängelset i Liberty”, Kom och följ mig – för hemmet och kyrkan: Läran och förbunden 2025 (2025)
”Fängelset i Liberty”, Kom och följ mig – för hemmet och kyrkan: 2025
Återställelsens röster
Fängelset i Liberty
Under tiden som Joseph Smith var fängslad i Liberty i Missouri fick han brev som upplyste honom om den farliga situation som de sista dagars heliga som drivits ut ifrån staten på order av guvernören befann sig i. Ett känslosamt brev kom från hans fru Emma. Hennes ord, liksom Josephs brev till svar, uttrycker både deras lidande och deras tro under dessa svåra tider i kyrkans historia.
Joseph Smith och andra hölls fångna i det här fängelset under vintern 1838–1839.
Brev från Emma Smith till Joseph Smith, 7 mars 18391
Käre make
Nu när jag har fått möjlighet att skicka ett brev via en vän gör jag ett försök att skriva. Men jag ska inte försöka skriva om alla mina känslor, ty situationen du befinner dig i, väggarna, fönstergallren och reglarna, forsande floder, strömmande bäckar, böljande kullar, djupa dalar och vidsträckt präriemark som skiljer oss åt, liksom den grymma orättvisa som fick dig fängslad från första början och ännu håller dig kvar där, tillsammans med många andra faktorer, gör mina känslor omöjliga att beskriva.
Om det inte vore för vetskapen om att vi är oskyldiga, och om gudomlig nåd inte hade ingripit, är jag helt säker på att jag aldrig hade kunnat uthärda det lidande jag har gått igenom … men jag lever fortfarande och är ännu villig att lida mer om det är den goda himlens vilja att jag ska uthärda mer för din skull.
Vi mår alla bra för tillfället, utom Fredrick som är ganska sjuk.
Lille Alexander som jag just nu har i famnen är en underbar liten krabat. Han är så stark att han med hjälp av en stol springer omkring i hela rummet …
Ingen utom Gud vet vad som rörde sig i mitt hjärta och sinne när jag lämnade vårt hus och hem och nästan alla våra tillhörigheter med undantag av våra små barn, och begav mig iväg från staten Missouri, med dig instängd i det där ensliga fängelset. Bara tanken på det är mer än någon människa borde behöva uthärda …
Jag hoppas att bättre tider väntar oss … Jag förblir din tillgivna.
Emma Smith
Brev från Joseph Smith till Emma Smith, 4 april 18392
Min kära – och tillgivna – hustru.
I torsdags kväll satte jag mig ner just som solen gick ner – något vi ser när vi kikar genom gallren i detta ensamma fängelse – för att skriva till dig så att du ska få veta hur jag har det. Jag tror att det nu är ungefär fem månader och sex dagar3 sedan jag sattes under sträng bevakning dag och natt, innanför väggarna, gallren och de gnisslande järndörrarna i ett ensamt, mörkt och smutsigt fängelse. Med känslor som endast Gud känner till skriver jag detta brev. Betraktelserna under dessa omständigheter kan varken penna, tunga eller änglar beskriva eller måla upp för den mänskliga varelse som aldrig har upplevt det vi upplever … Vi förlitar oss på Jehovas arm och ingen annans för vår befrielse, och om han inte ger oss den, kommer det aldrig att ske, det kan jag lova, för det är många i den här staten som törstar efter vårt blod – trots att vi inte är skyldiga till någonting … Min kära Emma, jag tänker ständigt på dig och barnen … Jag vill se lille Fredrick, Joseph, Julia, Alexander, Joana och den gamle majoren [familjens hund] … Jag skulle med glädje vandra härifrån till dig barfota, barhuvad och halvnaken för att få träffa dig, och göra det med nöje och aldrig betrakta det som mödosamt … Jag bär med tapperhet alla mina bördor, liksom de gör som är tillsammans med mig; ingen av oss har ännu sviktat. Jag vill att du inte ska låta [våra barn] glömma bort mig. Tala om för dem att far älskar dem med en innerlig kärlek och att han gör allt han kan för att undfly pöbelhopen och komma till dem … Tala om för dem att far säger att de måste vara snälla och lyda sin mamma.
Din egen,
Joseph Smith jr