”Återställelsens röster: Dop för våra förfäder, ’en härlig lära’”, Kom och följ mig – för hemmet och kyrkan: Läran och förbunden 2025 (2025)
”Dop för våra förfäder, ’en härlig lära’”, Kom och följ mig – för hemmet och kyrkan: 2025
Återställelsens röster
Dop för våra förfäder, ”en härlig lära”
Denna skiss visar dopbassängen i templet i Nauvoo som vilade på tolv oxar.
Phebe och Wilford Woodruff
Phebe Woodruff bodde nära Nauvoo när Joseph Smith började undervisa om möjligheten att döpas för dem som levt tidigare. Hon skrev om det till sin man Wilford som var på mission i England:
”Broder Joseph … har genom uppenbarelse fått veta att medlemmar i denna kyrka kan döpa sig för alla sina avlidna släktingar som inte hade privilegiet att höra detta evangelium, ja för sina barn, föräldrar, bröder, systrar, mor- och farföräldrar, mor- och farbröder, mostrar och fastrar … Så snart de har döpts för sina vänner är dessa befriade från fängelset och de kan göra anspråk på dem i uppståndelsen och föra dem till det celestiala riket. Denna lära har tagits emot med öppna armar av kyrkan och talrika skaror har samlats, några ska döpas så många som 16 gånger … på en dag.”1
Wilford Woodruff sa senare om denna princip: ”I samma stund som jag hörde talas om den tog min själ ett glädjesprång … Jag skyndade mig att döpas för så många av mina avlidna släktingar som jag kunde komma på … Jag kände att jag ville ropa halleluja när den uppenbarelse kom som uppenbarade dopet för de döda för oss. Jag kände att vi hade rätt att glädja oss åt himlens välsignelser.”2
Vilate Kimball
I likhet med syster Woodruff hörde Vilate Kimball om dop för de döda medan hennes man Heber var hemifrån och predikade evangeliet. Hon skrev till honom:
”President Smith har öppnat ett nytt och underbart ämne … vilket har åstadkommit något av en väckelse i kyrkan. Det är att döpas för de döda. Paulus talar om det i 1 Korintierbrevet, kapitel 15, vers 29. Joseph har tagit emot en mer fullständig förklaring till det genom uppenbarelse … Det är den här kyrkans förmån att kunna döpa sig för alla sina släktingar som har dött innan detta evangelium återställdes – till och med så långt bakåt som till gammelmor- och farföräldrar … På så sätt verkar vi som ställföreträdare för dem och ger dem privilegiet att komma fram i den första uppståndelsen. Han säger att de får evangeliet predikat för sig … men att det inte är möjligt för andar att döpas … Sedan denna ordning har börjat predikas här har vattnen ständigt rörts om. Under konferensen var det ibland åtta till tio äldster i floden samtidigt som döpte … Jag vill döpas för min mor. Jag tänkte att jag skulle vänta tills du kommer hem, men den senaste gången Joseph talade om ämnet rådde han alla att sätta fart och befria sina vänner från fångenskap så fort som möjligt. Så jag tror att jag ska göra det den här veckan, då flera av grannarna ska börja. Några av dem har redan döpts ett antal gånger … Sålunda ser du att det finns en möjlighet för alla. Är inte detta en underbar lära?”3
Phebe Chase
Så snart dopbassängen hade färdigställts i Nauvoo tempel utfördes ställföreträdande dop för de döda där i stället för i floden. Phebe Chase, en invånare i Nauvoo, skrev till sin mor om templet. Hon beskrev dopbassängen som platsen där ”vi kan döpas för våra döda och bli frälsare på Sions berg”. Hon fortsatte med att berätta att i den här dopbassängen ”har jag döpts för min älskade far och alla mina andra avlidna vänner … Nu skulle jag vilja veta din fars och mors namn så att jag kan befria dem, för jag önskar hjälpa de döda … Herren har talat på nytt och återställt den forntida ordningen.”4
Sally Randall
När Sally Randall skrev till sina vänner och sin familj om dop för släktingar som levt tidigare, påmindes hon om sin son Georges död:
”O, vilken svår tid det var för mig och det känns ännu som att jag inte kan förlika mig med det, men … hans far har döpts för honom och vad underbart det är att vi kan tro på och ta emot evangeliets fullhet som det predikas nu, och att vi kan döpas för alla våra döda vänner och rädda dem som levde så långt tillbaka som vi kan få någon kunskap om.
Jag vill att ni ger mig förnamnen på alla våra släktingar som är döda, i alla fall så långt tillbaka som våra far- och morföräldrar. Jag ämnar göra vad jag kan för att rädda mina vänner och det skulle glädja mig om några av er kunde komma och hjälpa mig, för det är ett stort arbete för en enda person att utföra ensam … Jag antar att ni tycker att den här läran är sällsam, men ni kommer att finna att den är sann.”5