”15–21 juli. Apostlagärningarna 10–15: ’Guds ord hade framgång och spred sig alltmer’” Kom och följ mig – för Söndagsskolan: Nya testamentet 2019 (2019)
”15–21 juli. Apostlagärningarna 10–15”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: 2019
15–21 juli
Apostlagärningarna 10–15
”Guds ord hade framgång och spred sig alltmer”
När du studerar Apostlagärningarna 10–15 under bön innan du läser det här lektionsförslaget får du lättare andliga intryck från Herren. Nedanstående idéer är bara förslag.
Skriv ner dina intryck
Uppmuntra till delaktighet
Be klassdeltagarna berätta för någon som sitter bredvid dem om en missionärsupplevelse i Apostlagärningarna 10–15 som gjorde intryck på dem. Be några av dem att berätta om sina insikter för hela klassen.
Undervisa om läran
Apostlagärningarna 10; 11:1–18; 15:1–25
Vår himmelske Fader undervisar oss rad på rad genom uppenbarelse.
-
En del klassdeltagare kan ha missförstått uppenbarelseprocessen. De kan ha nytta av att samtala om hur Petrus fick uppenbarelse och hur de själva kan gå framåt ”utan att tveka” (Apg. 10:20) när uppenbarelse verkar ofullständig eller oklar. Du kan rita en linje på tavlan och i ena änden skriva Evangeliet ska predikas för hedningarna. Gå som klass igenom Apostlagärningarna 10 och 11:1–18, och lägg sedan till punkter på linjen som visar hur Herren steg för steg uppenbarade för Petrus att tiden hade kommit att predika evangeliet för hedningarna. Ni kan till exempel börja med en punkt som får heta ”Cornelius såg en syn” (Apg. 10:1–6) eller kanske med Frälsarens befallning till sina lärjungar i Matteus 28:19 att gå ut och göra ”alla folk till lärjungar”. Vad kan vi lära oss om uppenbarelse av Petrus upplevelse? Vad kan Nephis lärdomar om uppenbarelse i 2 Nephi 28:30 samt äldste David A. Bednars och äldste Dallin H. Oaks lärdomar i ”Övriga resurser” bidra med till samtalet?
-
Hur kan du hjälpa klassdeltagarna att tänka mer djupgående på hur de tar emot uppenbarelse? Ni kanske kan titta på tillfällen i skrifterna då Herren undervisade människor rad på rad. Förutom Petrus upplevelse i Apostlagärningarna 10 skulle klassdeltagarna också kunna gå igenom Nephis (1 Ne. 18:1–3); Almas (Alma 7:8, 16:20) och Mormons (3 Ne. 28:17, 36–40) upplevelser. Vilka andra exempel på tillfällen när människor har fått andlig vägledning ”lite här och lite där” kan klassdeltagarna komma på? (2 Ne. 28:30.) Varför väljer Herren ibland att uppenbara saker på det här sättet hellre än att ge oss alla svaren på en gång? (Se L&F 50:40; 98:12.) En liknelse som den här kanske underlättar: Tänk dig att någon föreslår att du ska läsa en kurs i differential- och integralkalkyl innan du lärt dig algebra eller geometri. Hur skulle du svara? Vad har det här för samband med Herrens mönster för uppenbarelse av sanningen?
-
Ibland har medlemmar frågor eller funderingar angående förändringar i kyrkans riktlinjer och program. De kan ha nytta av ett samtal om hur uppenbarelsen att evangeliet skulle börja predikas för hedningarna (se Apg. 10) ersatte Herrens tidigare instruktioner till sina lärjungar (se Matt. 10:1, 5–6). Hur skulle klassdeltagarna bemöta någon på Petrus tid som motsatte sig Petrus ledning eftersom den stod i motsats till tidigare tillvägagångssätt? Hur kan uppenbarelsen i Apostlagärningarna 10 hjälpa oss ta emot kontinuerlig uppenbarelse från Herren genom hans profet?
-
Det kan vara intressant att gå igenom hur apostlarna rådgjorde tillsammans som det beskrivs i Apostlagärningarna 15:1–22 och det brev de skrev till de heliga (se v. 23–29). Du kanske kan visa videon ”Mötet i Jerusalem” (LDS.org). Vilken fråga hade lärjungarna? Hur sökte de svar? Uttalandet av president Gordon B. Hinckley i ”Övriga resurser” kan kasta ytterligare ljus över hur Herren leder sin kyrka genom uppenbarelse till apostlar och profeter.
”Gud [gör] inte … skillnad på människor.”
-
Skulle klassdeltagarna ha nytta av ett samtal om vad det innebär att ”inte [göra] skillnad på människor”? Du kan börja med att be klassen läsa skriftställen som lär att Gud inte gör skillnad på människor, såsom Romarbrevet 2:1–11; 1 Nephi 17:34–40; 2 Nephi 26:32–33; Alma 5:33; Moroni 8:12; och Läran och förbunden 1:34–35. Be klassdeltagarna skriva ner möjliga definitioner av någon som ”inte gör skillnad på människor” baserat på vad de läste, och sedan berätta vad de skrev. Du kanske behöver hjälpa klassdeltagarna förstå att bara för att Gud ”inte gör skillnad på människor” betyder det inte att han välsignar alla lika mycket oavsett vad vi gör. Han vill att alla hans barn ska ta emot hans evangelium, men de välsignelser som kommer av evangeliets fullhet ges endast till dem som ingår och håller förbund med honom. Hur visar händelserna och principerna i Apostlagärningarna 10:34–48 att Gud inte gör skillnad på människor? Hur kan Gud ”ta emot” och ”gynna” de rättfärdiga trots att han inte gör skillnad på människor? (Se Apg. 10:34–35; 1 Ne. 17:35.)
De rättfärdigas böner kan åstadkomma stora underverk.
-
Redogörelsen om Petrus befrielse från fängelset i Apostlagärningarna 12:1–17 kan hjälpa klassdeltagarna bygga upp sin tro på bönens kraft. En klassdeltagare kanske kan förbereda sig att redogöra för den här berättelsen i detalj och bära sitt eget vittnesbörd om bön. Ett annat alternativ kan vara att be en eller flera medlemmar i församlingen eller grenen att berätta om upplevelser de har haft då de har känt eller bevittnat kraften i medlemmars gemensamma böner. Ni kanske också kan sjunga psalmer om bön, (till exempel ”När från nattligt viloläger”, Psalmer, nr 85) och samtala om vad psalmerna lär om bönens kraft.
Uppmuntra till lärande i hemmet
Be klassdeltagarna begrunda anledningar till att vi ibland inte berättar om evangeliet för andra. Föreslå att om de studerar Apostlagärningarna 16–21 kan de få hjälp med att övervinna sådant som hindrar dem från att berätta om evangeliet.
Övriga resurser
Ta emot uppenbarelse rad på rad.
Äldste David A. Bednar gjorde följande iakttagelser angående Herrens mönster för uppenbarelse: ”Många av oss tror att vi får ett svar eller en maning när vi uppriktigt har bett och vädjat. Vi väntar oss också ofta att ett sådant svar kommer genast och vid ett och samma tillfälle. Med andra ord har vi en tendens till att tro att Herren ger oss ett stort svar snabbt och vid ett enda tillfälle. Men det mönster som gång på gång beskrivs i skrifterna visar att vi får ’rad på rad, bud på bud’, eller med andra ord många små svar under en längre tid. Att se och förstå det här mönstret är en viktig nyckel till att få inspiration och hjälp från den helige Anden” (”Line upon Line, Precept upon Precept”, New Era, sep. 2010, s. 3–4).
Personlig uppenbarelse kommer ofta under en längre tid genom ihärdigt arbete.
Äldste Dallin H. Oaks gav oss det här rådet: ”Vi bör utforska i vårt eget sinne, använda den slutledningsförmåga som vår Skapare lagt inom oss. Sedan bör vi be om vägledning och, om vi erhåller den, handla enligt densamma. Om vi inte erhåller vägledning bör vi handla efter bästa förmåga” (”Vår styrka kan bli vårt fall”, Nordstjärnan, maj 1995, s.15).
President Gordon B. Hinckley berättade om hur han såg på att tjäna i kyrkans presiderande råd:
”När en fråga börjar behandlas, kan det finnas olika åsikter. Dessa är förväntade. Dessa män har olika bakgrund. De är män som tänker självständigt. …
Under processens gång, då människor säger vad de tycker, har det sållats och tröskats fram idéer och åsikter. Jag har emellertid aldrig märkt någon allvarlig oenighet eller personlig ovänskap bland bröderna. Jag har snarare lagt märke till en förträfflig och anmärkningsvärd sak – enandet, under direkt inflytande av den Helige Anden och under uppenbarelsens kraft, från skilda åsikter tills att fullständig harmoni och enighet råder. Endast då sker verkställandet. Jag vittnar om att detta utgör uppenbarelsens ande som yttrar sig gång på gång i ledningen av Herrens verk” (”Gud står vid rodret”, Nordstjärnan, juli 1994, s. 56).
Förbättra vår undervisning
Börja med skrifterna. Studera noggrant forntida och nutida skrifter innan du vänder dig till tilläggsmaterial. När du under bön studerar Guds ord har Anden möjlighet att hjälpa dig använda dig av det du har lärt dig medan du undervisar (se Undervisa på Frälsarens sätt, s. 12).