22.

Sörja för timliga behov och stärka oberoende

22.0

Introduktion

Kyrkans medlemmar ingår förbund att ”bära varandras bördor … sörja med dem som sörjer … och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:8–9).

Kyrkans medlemmar uppmanas också att stärka sitt eget oberoende genom flitigt arbete och med Herrens hjälp. Oberoende är förmågan, åtagandet och arbetet med att sörja för sitt eget och familjens andliga och timliga behov.

---

ENSKILDAS OCH FAMILJERS INSATSER

---

22.1

Stärka oberoendet

Med Herrens hjälp stärker medlemmarna sitt oberoende på följande sätt:

• De utvecklar andlig, fysisk och känslomässig styrka.

• De skaffar sig utbildning och arbete.

• De förbättrar sin timliga beredskap.

22.1.4

Timlig beredskap

Skrifterna undervisar om vikten av att vara förberedd (se Hesekiel 38:7; Läran och förbunden 38:30). Medlemmarna uppmanas att förbereda sig så att de kan ta hand om sig själva, sina familjer och andra när behov uppstår.

Medlemmarna ökar sin ekonomiska beredskap genom att

• betala tionde och offergåvor (se Malaki 3:8–12)

• betala av och undvika skulder i den mån det är möjligt

• ta fram och leva inom ramen för en budget

• spara för framtiden

• skaffa en lämplig utbildning som hjälper dem att försörja sig själva och familjen (se 22.3.3).

Beredskap innebär också att man utarbetar en plan för hur man ska möta de grundläggande behoven under en nödsituation. Medlemmarna uppmuntras att bygga upp både kortsiktiga och långsiktiga förråd av mat, vatten och andra förnödenheter.

22.2

Hjälpa dem som har timliga och känslomässiga behov

Herrens lärjungar lär sig att ”älska … och att tjäna varandra” och att ”bistå dem som behöver … bistånd” (Mosiah 4:15–16). Medlemmarna strävar efter att se andra så som Frälsaren ser dem när de förstår deras unika styrkor och behov. Dessa behov kan omfatta mat, kläder, boende, utbildning, arbete, fysisk hälsa och känslomässigt välbefinnande.

22.2.1

Herrens förrådshus

Alla resurser som är tillgängliga för kyrkan för att hjälpa dem som har timliga behov kallas för Herrens förrådshus (se Läran och förbunden 82:18–19). Detta inkluderar medlemmarnas erbjudande av tid, talanger, medkänsla, materiel och ekonomiska resurser för att hjälpa behövande.

Herrens förrådshus finns i varje församling och stav. Ledarna kan ofta hjälpa enskilda och familjer att hitta lösningar på sina behov genom att använda sig av den kunskap, de färdigheter och det tjänande som församlings- och stavsmedlemmarna erbjuder.

22.2.2

Lagen om fasta och fasteoffer

Herren har gett lagen om fasta och fasteoffer till välsignelse för sitt folk och för att ge dem en möjlighet att hjälpa behövande. Medlemmarna kommer närmare Herren och får större andlig styrka när de lever efter fastelagen. (Se Jesaja 58:6–12; Malaki 3:8–12.)

Man kan fasta när som helst. Men medlemmarna iakttar vanligtvis den första sabbaten i månaden som en fastedag. En fastedag omfattar vanligtvis följande:

• bön

• att vara utan mat och dryck i 24 timmar (om hälsan tillåter)

• att ge ett generöst fasteoffer.

Ett fasteoffer är en donation för att hjälpa behövande. När medlemmarna fastar uppmanas de att skänka minst det som motsvarar värdet av de måltider som inte äts.

Medlemmarna ger sitt tionde och den ifyllda talongen ”Tionde och andra offergåvor” till biskopen eller en av hans rådgivare. I vissa områden kan de också göra sin donation på nätet.

---

LEDARNAS INSATSER

---

22.3

Mönster för att stärka oberoendet och hjälpa behövande

22.3.1

Söka upp behövande

Biskopen har det heliga ansvaret att söka upp och sörja för de behövande (se Läran och förbunden 84:112). Andra som har en viktig roll att hjälpa biskopen med detta ansvar är bland annat

• stödbröder och stödsystrar

• Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap

• biskopens rådgivare

• övriga som sitter i församlingsrådet.

22.3.2

Hjälpa medlemmar att bedöma och hantera kortsiktiga behov

Medlemmarna strävar efter att tillgodose sina grundläggande behov genom egna ansträngningar och hjälp från släktingar. När detta inte räcker kan medlemmar behöva hjälp från andra källor, till exempel

• kommunala och samhälleliga resurser (se 22.12)

• Hjälp från kyrkan.

Hjälp från kyrkan kan bestå av att man får hjälp att möta kortsiktiga behov av mat, hygienartiklar, kläder, bostad eller andra grundläggande ting. Biskopen kan använda fasteoffer för att möta dessa behov. Där biskopens beställningar är tillgängliga använder biskoparna vanligtvis sådana för att tillhandahålla mat och andra basvaror (se ”Biskopens beställningar och hänvisningar” i Resurser för ledare och kamrerer [LCR]).

22.3.3

Hjälpa medlemmar att stärka sitt långsiktiga oberoende

Medlemmarna kan behöva kontinuerligt stöd för att ta itu med långsiktiga utmaningar. Studier, yrkesutbildning och andra resurser kan hjälpa dem att stärka sitt eget oberoende och tillgodose sina långsiktiga behov.

Blanketten Plan för oberoende hjälper medlemmarna att identifiera sina styrkor och behov. Den hjälper dem också att identifiera användbara resurser. Denna plan bör användas varje gång man överväger att ge hjälp från kyrkan.

22.3.4

Bistå dem som har känslomässiga behov

Många medlemmar möter känslomässiga utmaningar. Stödbröder, stödsystrar och församlingsledare kan hjälpa medlemmarna med sådana utmaningar.

22.4

Principer för hur hjälp från kyrkan ges

Med Herrens hjälp försöker medlemmarna försörja sig själva och sina familjer.

Kyrkans hjälp är avsedd att hjälpa medlemmarna utveckla oberoende, inte beroende. Allt stöd som ges bör stärka medlemmarna i deras ansträngningar att bli oberoende.

22.4.1

Uppmuntra till att personen och familjen tar ansvar

Ledarna lär att enskilda och familjer har huvudansvaret för sitt eget timliga, känslomässiga och andliga välbefinnande.

Innan biskopen (eller någon annan ledare eller medlem som han utser) ger hjälp från kyrkan går han tillsammans med medlemmarna igenom vilka resurser de använder för att tillgodose sina egna behov.

22.4.2

Tillhandahålla tillfällig hjälp för grundläggande behov

Målet med kyrkans hjälp är att tillfälligt tillgodose grundläggande behov medan medlemmarna strävar efter att bli oberoende.

Biskopar bör använda sig av gott omdöme och söka andlig vägledning när de överväger omfattningen och varaktigheten av den hjälp som ges. De ska vara medkännande och generösa utan att skapa beroende.

22.4.3

Tillhandahålla resurser eller tjänster snarare än kontanter

Biskopen bör om möjligt undvika att ge kontanter. I stället bör han använda fasteoffer eller biskopens beställningar för att förse medlemmarna med matvaror eller tjänster. Medlemmarna kan då använda sina egna pengar till att betala för andra behov.

När det inte räcker kan biskopen hjälpa till genom att använda fasteoffer för att tillfälligt betala nödvändiga räkningar (se 22.5.2).

22.4.4

Ge arbetstillfällen eller möjligheter till tjänande

Biskopen uppmanar dem som tar emot hjälp att arbeta eller tillhandahålla tjänster i den mån de kan. Detta hjälper medlemmarna att behålla sin värdighet. Det stärker också deras förmåga att vara oberoende.

22.4.5

Behandla information om hjälp från kyrkan konfidentiellt

Biskopen och andra församlingsledare behandlar all information om medlemmar som kan behöva kyrkans hjälp konfidentiellt. Detta skyddar medlemmarnas privatliv och värdighet.

22.5

Riktlinjer för hur hjälp från kyrkan ges

Kyrkans ledare bör följa riktlinjerna som beskrivs i det här avsnittet när de ger hjälp genom fasteoffer eller biskopens beställningar av mat och andra basvaror.

22.5.1

Riktlinjer för mottagare av hjälp från kyrkan

22.5.1.1

Hjälp till församlingsmedlemmar

I allmänhet ska medlemmar som får hjälp från kyrkan bo inom församlingens gränser och ha sitt matrikelkort i församlingen. Hjälp kan ges oavsett om medlemmen regelbundet deltar i kyrkans möten eller följer kyrkans normer.

22.5.1.2

Hjälp till biskopar och stavspresidenter

Stavspresidentens skriftliga godkännande krävs innan en biskop kan använda fasteoffer eller godkänna en biskops beställning åt sig själv eller sin familj.

22.5.1.4

Hjälp till personer som inte är medlemmar i kyrkan

Personer som inte är medlemmar i kyrkan hänvisas i allmänhet till lokala resurser i samhället om de är i behov av hjälp. I sällsynta fall kan biskopen, enligt Andens vägledning, hjälpa dem med fasteoffer eller biskopens beställningar.

22.5.2

Riktlinjer för användning av fasteoffer

22.5.2.1

Sjukvård eller annan hälsovård

Varje område i kyrkan har fastställda gränser för hur mycket fasteoffer som får användas till att betala utgifter för sjukvård, tandvård eller psykisk ohälsa.

För belopp och riktlinjer för godkännande, se ”Use of Fast Offerings for Medical Expenses”.

22.5.2.3

Återbetalning av fasteoffer

Medlemmar betalar inte tillbaka den fasteofferhjälp de får av kyrkan.

22.5.2.4

Församlingens utgifter för fasteoffer

Biskopen behöver inte begränsa fasteofferhjälpen som ges till församlingens medlemmar till summan av de donationer som samlas in i församlingen.

22.5.3

Riktlinjer för utbetalningar

Utbetalningar ska om möjligt göras direkt till de företag som tillhandahåller varor eller tjänster.

22.5.4

Riktlinjer för utbetalningar som skulle gynna en biskop eller stavspresident

När en biskop ger medlemmar fasteofferhjälp får han inte använda medlen till att betala för varor eller tjänster på ett sätt som skulle gynna honom personligen.

Om en fasteofferutgift för en medlem skulle gynna stavspresidenten eller ett företag han äger krävs områdespresidentskapets godkännande.

22.6

Församlingsledares roller

22.6.1

Biskopen och hans rådgivare

Biskopen har det gudagivna uppdraget att söka upp och sörja för dem som har timliga behov (se Läran och förbunden 84:112). Han delegerar en stor del av det här arbetet till Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap. Men vissa plikter utförs emellertid endast av biskopen. Det är till exempel biskopen som

• fastställer vilken slags timlig hjälp som ska ges och till vilket belopp och dess varaktighet

• godkänner fasteofferhjälp (se 22.4 och 22.5) och biskopens beställningar av mat och andra basvaror (se 22.13)

• personligen går igenom medlemmarnas planer för oberoende; han ger andra församlingsledare i uppgift att vid behov följa upp dessa planer

Biskopen och hans rådgivare har följande ansvar:

• De undervisar om de principer och välsignelser som hör samman med 1) omsorg om dem som har timliga och känslomässiga behov och 2) att stärka oberoendet (se 22.1).

• De undervisar om fastelagen och uppmuntrar medlemmarna att ge ett generöst fasteoffer (se 22.2.2).

• De tillser insamlingen och redovisningen av fasteoffer (se 34.3.2).

22.6.2

Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap

Under biskopens ledning har Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap en nyckelroll i att ta hand om de behövande i församlingen (se 8.2.2 och 9.2.2). De här ledarna lär församlingsmedlemmarna att

• hjälpa behövande

• hålla fastelagen

• stärka oberoendet

• öka den enskildes och familjens beredskap.

22.6.3

Stödbröder och stödsystrar

Hjälpen med andliga och timliga behov börjar ofta med stödbröder och stödsystrar (se 21.1). De rapporterar behov hos dem som de tjänar till äldstekvorumets eller Hjälpföreningens presidentskap under stödverksamhetsintervjuer och vid andra tillfällen. De kan berätta om konfidentiella behov direkt för biskopen.

22.7

Församlingsrådets roll

Församlingsrådet har en viktig roll i att planera hur man ska ta hand om de behövande och hjälpa dem att bli oberoende (se 4.4). Rådsmedlemmarna grundar dessa planer på information från stödverksamhetsintervjuer och från egna personliga kontakter med behövande. När rådet samtalar om medlemmarnas behov respekterar man önskemålet hos dem som önskar hålla det konfidentiellt.

22.8

Församlingens ungdomsråds roll

Ett syfte med församlingens ungdomsråd är att hjälpa ungdomar att bli hängivna efterföljare till Jesus Kristus (se 29.2.6).

Under biskopsrådets ledning planerar församlingens ungdomsråd sätt att hjälpa behövande i församlingen och samhället.