31.

Intervjuer och rådgivning

31.1

Intervjuer

Varje stavspresident och biskop är en ”domare i Israel” (Läran och förbunden 107:72). I kraft av denna myndighet håller han värdighetsintervjuer och prästadömsintervjuer. Han företräder Herren då han håller dessa intervjuer. Följaktligen ska han sträva efter att välsigna medlemmarna och hjälpa dem att leva efter Jesu Kristi evangelium.

31.1.1

Allmänna anvisningar för värdighetsintervjuer

Stavspresidenter, biskopar och (om de bemyndigats därtill) deras rådgivare håller värdighetsintervjuer enligt anvisningarna i det här avsnittet. De ska förbereda sig andligt så att de har Andens ledning under dessa intervjuer. De ska också söka urskillningens gåva. Det är en andlig gåva som hjälper dem att urskilja såväl sanningen som en medlems behov (se Läran och förbunden 46:27–28).

Värdighetsintervjuer ska hållas enskilt. Men personen som intervjuas kan be en annan vuxen att vara närvarande.

Vid värdighetsintervjuer är det viktigt att lyssna uppmärksamt. Medlemmen i stavspresidentskapet eller biskopsrådet ska ägna sin fulla och uppriktiga uppmärksamhet åt den som intervjuas. Den som intervjuar ska också förvissa sig om att medlemmen förstår de frågor som ställs. Han avsätter tillräckligt med tid för att kunna hålla intervjun på ett värdigt sätt, utan jäkt.

31.1.2

Allmänna anvisningar för prästadömsintervjuer

Stavspresidenter, biskopar och deras rådgivare intervjuar regelbundet de prästadömsledare som är underställda dem. Ett syfte med dessa intervjuer är att låta ledaren redogöra för sina ansvar. Ett annat syfte är att hjälpa ledaren sätta upp mål och göra upp planer för deras genomförande. Där så är lämpligt går man också igenom budget och utgifter vid dessa intervjuer.

Den som håller en prästadömsintervju ska undervisa, uppmuntra och inspirera ledaren i dennes strävan att fullgöra sin kallelse. Han ska också uttrycka tacksamhet och stärka ledaren i dennes personliga förhållanden och familjeliv.

31.1.3

Intervjuer som hålls av stavspresidenten

Stavspresidenten håller följande intervjuer med stavens medlemmar:

• För tempelrekommendation för dem som ska ta emot sin egen begåvning eller som ska vigas eller beseglas i templet (se 26.3.1).

• För rekommendation av heltidsmissionär (se 24.4.2).

• För avlösning av heltidsmissionärer efter att de återvänt (se 24.8.2).

• För kallelser att verka som rådgivare i stavspresidentskapet, som patriark eller biskop, då bemyndigad därtill.

• För kallelser att verka som president för äldstekvorum, Hjälpföreningens president i staven och stavskamrer.

• För att hjälpa medlemmar att omvända sig från allvarliga synder (se kap. 32).

Stavspresidenten intervjuar också varje biskop regelbundet för att uppmuntra och undervisa honom. Han intervjuar stavspatriarken minst två gånger om året (se 6.6.4).

31.1.4

Intervjuer som hålls av stavspresidenten eller därtill utsedda rådgivare

Stavspresidenten eller därtill utsedda rådgivare håller följande intervjuer med stavens medlemmar. Innan han intervjuar en person av någon av de anledningar som anges nedan, ska medlemmen i stavspresidentskapet se till att personen intervjuats eller godkänts av biskopen eller en därtill utsedd rådgivare i biskopsrådet.

• För förnyande av tempelrekommendation (se 26.3.1).

• För ordination till äldstens och högprästens ämbeten (se 38.2.5.1).

• För kallelser till ämbeten i kyrkan enligt anvisningarna i 30.8.

• För rekommendation för inskrivning vid ett kyrkans universitet eller college (se 15.3).

• För rekommendation för deltagande i låneprogrammet för Ständiga utbildningsfonden, där programmet är godkänt (se 22.13).

Om en rådgivare i stavspresidentskapet stöter på något allvarligt i en intervju, till exempel en överträdelse som kräver en bekännelse, ska han utan dröjsmål hänvisa medlemmen till biskopen.

31.1.5

Intervjuer som hålls av biskopen

Biskopen håller följande intervjuer med församlingens medlemmar:

• För tempelrekommendation för dem som ska ta emot sin egen begåvning eller som ska vigas eller beseglas i templet (se 26.3.1).

• För rekommendation med begränsad användning för nya medlemmar (se 26.4.2).

• För rekommendation av missionärskandidater (se 24.4.2).

• För ordination till äldstens och högprästens ämbeten, då bemyndigad därtill av stavspresidentskapet (se 38.2.5.1).

• För årlig tiondeavräkning (se 34.4.1.5).

• För kallelse att verka som president för en organisation i församlingen.

• För ordination till prästens ämbete (se 38.2.5.2).

• För ordination av manliga nya medlemmar till ämbeten inom aronska prästadömet (se 38.2.5.2).

• För kallelser att verka som assistenter i prästernas kvorum.

• Med ungdomar (se 31.1.7).

• För fasteofferhjälp (se 22.2.2).

• För rekommendation för inskrivning vid ett kyrkans universitet eller college (se 15.3).

• För att hjälpa medlemmar att omvända sig från allvarliga synder (se kap. 32).

Biskopen sammanträffar också regelbundet med äldstekvorumets president och Hjälpföreningens president, både separat och tillsammans (se 8.3.1 och 9.3.1).

31.1.6

Intervjuer som hålls av biskopen eller därtill utsedda rådgivare

Biskopen eller därtill utsedda rådgivare håller följande intervjuer med församlingens medlemmar. Endast biskopen handhar sådant som handlar om kyskhet, dithörande moralfrågor eller andra allvarliga synder i dessa intervjuer. Om en rådgivare stöter på något allvarligt, till exempel en synd som kräver en bekännelse, ska han utan dröjsmål hänvisa medlemmen till biskopen.

• För förnyande av tempelrekommendation eller tempelrekommendation med begränsad användning (se 26.3, 26.4 och 26.5).

• För kallelser att verka i positioner i kyrkan enligt anvisningarna i 30.8.1.

• För dop och konfirmation av åttaåriga barn med matrikelkort eller utan matrikelkort men med minst en förälder eller vårdnadshavare som är medlem (se 38.2.3.3).

• För kallelser att verka som diakonernas kvorumpresident, rådgivare och sekreterare; lärarnas kvorumpresident, rådgivare och sekreterare; prästernas kvorumsekreterare och Unga kvinnors klasspresidenter, rådgivare och sekreterare. Men bara biskopen kan avskilja diakonernas och lärarnas kvorumpresidenter.

• Med 11-åringar när de slutar i Primär. Under den här intervjun intervjuar biskopen eller dennes därtill utsedde rådgivare de unga männen för att avgöra om de är värdiga och redo att ta emot aronska prästadömet. Han intervjuar de unga kvinnorna som förberedelse för dem att börja i Unga kvinnors program.

• För ordination till diakonens eller lärarens ämbeten (se 38.2.5.2).

• Med ungdomar och unga ensamstående vuxna (se 31.1.7 och 31.1.8).

• För patriarkaliska välsignelser (se 38.2.12).

• Med en prästadömsbärare som vill agera språkrör i en förrättning i en annan församling men som inte har någon tempelrekommendation. Om personen är värdig fyller medlemmen i biskopsrådet i och undertecknar blanketten Rekommendation att utföra en förrättning.

• För medlemmar som ska göra militärtjänst (se 38.9.2).

• För rekommendation för deltagande i låneprogrammet för Ständiga utbildningsfonden, där programmet är godkänt (se 22.13).

31.1.7

Riktlinjer för intervjuer med ungdomar

31.1.7.1

Föräldrarnas roll

Ansvaret att undervisa barnen om Jesu Kristi evangelium vilar i första hand på föräldrarna. De hjälper sina barn att växa andligen och förbereda sig inför att ingå och hålla heliga förbund. Föräldrar rådgör också med sina barn om värdighet och hjälper dem att omvända och bättra sig. Biskopar och andra ledare i kyrkan stöder föräldrarna i deras strävan att göra detta.

31.1.7.2

Biskopen informerar om intervjuer

När en ung kvinna förbereder sig för att gå över till Unga kvinnors organisation och när en ung man förbereder sig för att ta emot aronska prästadömet, ger biskopen ungdomarna och deras föräldrar följande information om intervjuer. Han kan göra det under mötet Förberedelse för templet och prästadömet eller vid andra tillfällen efter behov.

• Ansvaret att undervisa och vårda barn vilar i första hand på föräldrarna.

• Biskopen eller en av hans rådgivare intervjuar en ung man eller ung kvinna minst två gånger om året av skäl som beskrivs i 31.1.7.3. En medlem i biskopsrådet kan också träffa ungdomarna för att svara på frågor eller ge stöd eller uppdrag.

• För att hjälpa ungdomarna förbereda sig andligen krävs det intervjuer inför heliga angelägenheter som tempelrekommendationer, prästadömsordinationer och missionskallelser. Ledare arbetar med föräldrar för att hjälpa ungdomarna förbereda sig för dessa intervjuer.

• Föräldrar uppmuntrar sina barn att träffa biskopen när de behöver hjälp med andlig vägledning eller med omvändelse.

• Om en ungdom så önskar kan han eller hon be en förälder eller annan vuxen att vara närvarande vid mötet med biskopen eller en av hans rådgivare.

31.1.7.3

Intervjuernas syften

Biskopar och deras rådgivare har ett heligt ansvar att leda, undervisa och inspirera ungdomar. Ett viktigt sätt de gör det på är genom effektiva personliga intervjuer. Under dessa intervjuer undervisar biskopen och hans rådgivare ungdomarna om hur de kan bli Frälsarens lärjungar. De hjälper ungdomarna utvärdera hur väl de följer Frälsaren och hans lärdomar. Intervjuerna ska vara upplyftande andliga upplevelser.

Intervjuerna ger tillfälle att återigen betona varje ungdoms obegränsade möjligheter som ett Guds barn. Intervjuerna ger också tillfällen till att inspirera ungdomarna att ta fram en plan för hur de kan komma närmare sin himmelske Fader och förbättra sig inom livets alla områden.

Som Frälsarens representanter är biskoparna gudomligt utsedda domare i Israel. Som sådana håller de intervjuer för att avgöra värdighet och hjälpa ungdomarna att omvända sig från överträdelser.

De som håller intervjuer ska visa kärlek och lyssna uppmärksamt. De ska uppmuntra ungdomarna att tala hellre än att själva tala större delen av tiden.

31.1.7.4

Hur ofta intervjuer hålls

Biskopen intervjuar varje ung man och ung kvinna minst en gång om året. Om möjligt intervjuar han alla 16- och 17-åringar minst två gånger om året. Om detta inte är möjligt, ger han en rådgivare i uppdrag att hålla en del av dessa intervjuer.

Efter att biskopen hållit den årliga intervjun med varje ung man och kvinna mellan 11 och 15 år blir dessa någon annan gång under året intervjuade av den rådgivare i biskopsrådet som har tillsyn över ungdomarnas kvorum i aronska prästadömet eller klass i Unga kvinnor.

Biskopen kan, med inspiration och visdom, själv avgöra hur ofta dessa intervjuer bör hållas. En del ungdomar kan behöva extra uppmärksamhet medan andra behöver intervjuas mindre ofta än vad som föreslås. Alla ska dock intervjuas minst en gång om året. Församlingens storlek, geografi, scheman och andra omständigheter kan också påverka hur ofta intervjuer hålls.

31.1.7.5

Ämnen som tas upp

Viktiga ämnen att ta upp är bland annat utvecklingen av ungdomens vittnesbörd om sin himmelske Fader, Jesu Kristi mission och försoning samt det återställda evangeliet. Biskopen och hans rådgivare betonar vikten av att hålla dopets förbund. De undervisar ungdomarna om hur de kan förbereda sig för att ingå och hålla templets förbund genom att leva rättfärdigt varje dag. Biskopsrådets medlemmar uppmuntrar ungdomarna att be regelbundet, enskilt och med familjen, och att studera skrifterna. De uppmuntrar också ungdomarna att hålla sig nära sina föräldrar.

När biskopen och hans rådgivare talar om lydnad mot buden använder de på lämpligt sätt intervjufrågorna för tempelrekommendationer med begränsad användning och normerna och förklaringarna i Vägledning för de unga. Ledarna anpassar samtalet till ungdomarnas nivå och frågor. De ser till att samtal om moralisk renhet inte uppmuntrar till nyfikenhet eller experiment.

Biskopen och hans rådgivare kan också ta upp nedanstående ämnen:

Prästadömsordination. Med unga män tar de upp välsignelserna och plikterna som kommer av att man bär aronska prästadömet (se Läran och förbunden 20:46–60; 84:31–48; nyare generalkonferenstal om ämnet och 10.1.1 och 10.1.2).

Seminariet. För ungdomar i lämplig ålder uppmuntrar de till regelbunden närvaro i seminariet och betonar de välsignelser som kommer av att man deltar regelbundet.

Missionärstjänst. De ägnar särskild uppmärksamhet åt att förbereda unga män för att verka som heltidsmissionärer (se 24.4.2). Unga män uppmanas att tjäna och unga kvinnor kan om de så önskar rekommenderas att tjäna (se 24.0). De tar upp hur man förbereder sig andligen genom att vara värdig, studera evangeliet och bygga upp ett vittnesbörd. De tar också upp hur man förbereder sig fysiskt, psykiskt, känslomässigt och ekonomiskt.

Vanliga intervjufrågor för dem som kan komma att gå ut som heltidsmissionärer finns på ChurchofJesusChrist.org/mss. Biskopen går igenom frågorna med kandidaterna och deras föräldrar före missionsintervjun.

Medlemmarna i biskopsrådet ska vara lyhörda för de omständigheter i vilka unga män är hedervärt befriade från tjänst som heltidsmissionärer (se 24.3.3). Biskopen tar när så är lämpligt upp möjligheter att verka som servicemissionärer med unga män och unga kvinnor (se 24.2.2).

Templet. De ser till att ungdomarna förstår tempelförbundens och tempelvigselns välsignelser och kraven för att få dessa välsignelser. För att utfärda eller förnya en tempelrekommendation ställer de standardfrågorna för en rekommendation med begränsad användning. Vid behov anpassar de frågorna efter ungdomens ålder och omständigheter.

31.1.8

Intervjuer med unga ensamstående vuxna

Biskopen eller en därtill utsedd rådgivare intervjuar varje ung ensamstående vuxen. Dessa intervjuer hålls vanligtvis en gång om året. Men biskopsrådet kan agera utifrån inspiration och visdom och anpassa hur ofta dessa intervjuer hålls.

31.1.9

Intervjuer med personer som ska beviljas återinträde genom dop och konfirmation

För anvisningar om intervjuer med personer som fått sitt medlemskap i kyrkan upphävt eller har avsagt sig sitt medlemskap och som önskar återinträde genom dop och konfirmation, se 32.16.2.

31.2

Rådgivning

31.2.1

Allmänna riktlinjer

Stavspresidenter och biskopar ger råd till stavs- och församlingsmedlemmar som söker andlig vägledning, som har tyngande personliga problem, som har frågor som rör läran eller som har begått allvarliga synder. Stavspresidenter och biskopar kan delegera en del av den här rådgivningen till sina rådgivare, dock inte om en medlem har begått allvarliga synder. I lämpliga fall, som när en familj har ekonomiska svårigheter, kan en biskop eller stavspresident också delegera en del av den här rådgivningen till melkisedekska prästadömsbärare som är kvalificerade att bistå dem. En person som en biskop eller stavspresident ger i uppdrag att råda en medlem rapporterar regelbundet till den ledare som gav uppdraget. Personen bibehåller också sin tystnadsplikt.

Kyrkans medlemmar ska anstränga sig, bland annat genom uppriktig bön och genom skriftstudier, att själva finna lösningar och svar. Om de ändå behöver hjälp, ska de i första hand rådgöra med biskopen. Om så behövs hänvisar han dem till stavspresidenten. Lokala ledare ska avråda medlemmar från att ringa till, besöka eller skriva till kyrkans huvudkontor om personliga angelägenheter (se 38.8.26).

Stavspresidenten och biskopen har rätt till den urskillning och inspiration som behövs för att ge råd i andliga och timliga frågor till församlingsmedlemmar som behöver sådan hjälp. De ska förbereda sig andligt innan de ger råd till en medlem genom att söka urskillningens gåva och Andens ledning. Denna ledning ges vanligtvis i form av intryck och förnimmelser, tankar eller känslor. Anden får ofta ledare att erinra sig lärdomar ur skrifterna och nutida profeters ord.

Ledare ska ofta använda sig av skrifterna och nutida profeters ord i sin rådgivning. Dessa inspirerade ord ska användas med lyhördhet, kärlek och värme. De ska användas till inspiration och uppmuntran, inte för att tvinga eller skrämma.

Ledare ska avsätta tillräckligt med tid för samtal. Medlemmar ska inte ha känslan att ledare är för upptagna för att ägna mer än några minuter åt dem. Ledare ska också hjälpa medlemmen att känna sig väl till mods när samtalet inleds.

Om stavspresidenten eller biskopen inte känner sig förberedd att råda en medlem så bestämmer han ny tid. Under mellantiden söker han ledning i studier, bön och vid behov fasta. Han kan också samråda med sin prästadömsledare.

31.2.2

Andligt oberoende

Ledare uppmuntrar medlemmar att utveckla andligt oberoende. Ledare undviker att fatta beslut åt dem som de ger rådgivning till. I stället hjälper ledare dem att fatta beslut själva med Herrens ledning.

Stavspresidenten eller biskopen ska också undvika att genast erbjuda lösningar åt dem som han ger rådgivning till. Han ska i möjligaste mån hjälpa dem att analysera och lösa sina egna problem eller frågor utifrån evangeliets lära och frälsningsplanen. Idealet är att han lär medlemmarna finna lösningar och styrka i skrifterna på egen hand.

31.2.3

Fråga och lyssna

Vid rådgivning ställer stavspresidenten eller biskopen frågor för att bättre förstå medlemmens situation. Han undviker inträngande frågor som inte är nödvändiga. Frågorna bör bringa fram känslor och tankar och inte bara ja- eller nej-svar. Medlemmen bör vara den som talar mest.

Medan medlemmen talar ska stavspresidenten eller biskopen lyssna uppmärksamt och ägna sin fulla och uppriktiga uppmärksamhet åt honom eller henne. Att lyssna är viktigt när det gäller att skapa förtroende och tillit. Människor behöver ofta någon som de litar på som lyssnar till dem då de arbetar sig igenom sina svårigheter och problem.

31.2.4

Omvändelse och att motstå frestelser

Om en medlem har begått en allvarlig synd hjälper stavspresidenten eller biskopen med fasthet och kärlek honom eller henne att omvända sig. Han undervisar om att omvändelse innefattar att utöva tro på Jesus Kristus, att ha ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, att erkänna och överge synden, att söka förlåtelse, att gottgöra och att visa förnyad beslutsamhet att hålla buden. Om så behövs begränsar han informellt vissa av kyrkans medlemsförmåner. Han ska vara väl förtrogen med de omständigheter som kan nödvändiggöra att ett medlemskapsråd hålls och hur denna process inleds (se kap. 32).

Vid rådgivning till medlemmar hjälper ledare dem att vidta förebyggande åtgärder för att motstå frestelser. Medlemmar som till exempel har sällskap, som har utmaningar i äktenskapet, som separerat eller är frånskilda eller har att kämpa med mindre allvarliga moraliska utmaningar, kan få skydd och styrka genom rådgivning som är avsedd att hjälpa dem undvika överträdelser. Presiderande ämbetsmän behöver inte vänta på att medlemmarna självmant söker den här hjälpen utan kan kalla in dem för rådgivning.

31.2.5

Äktenskap, skilsmässa och separation

Ingen prästadömsledare ska ge någon råd när det gäller vem han eller hon ska gifta sig med. Inte heller ska han råda någon att skilja sig. Sådana beslut måste komma inifrån och vara personliga beslut.

När ett äktenskap slutar i skilsmässa eller om en man och hustru separerar bör de alltid gå på rådgivning med kyrkans ledare. Det kan vara nödvändigt att hålla ett kyrkans medlemskapsråd om de har begått allvarliga synder i samband med skilsmässan eller separationen (se kap. 32).

En medlem som separerat från sin make eller maka eller ligger i skilsmässa ska få rådet att inte träffa någon annan förrän skilsmässodomen vunnit laga kraft.

31.2.6

Professionell rådgivning och terapi

Förutom inspirerad hjälp från biskopen och andra som han delegerar uppgifter till kan medlemmar ha nytta av rätt slags professionell rådgivning där sådan finns tillgänglig. Den här rådgivningen eller terapin kan hjälpa medlemmarna förstå och hantera livets utmaningar på ett sunt sätt.

Att träffa en professionell rådgivare eller terapeut för att få insikter och färdigheter som bidrar till känslomässigt oberoende är inte ett tecken på svaghet. Det kan snarare vara ett tecken på ödmjukhet och styrka.

Medlemmar bör noggrant välja välrenommerade licensierade terapeuter och rådgivare. Rådgivare och terapeuter ska respektera handlingsfriheten, värderingarna och trosuppfattningarna hos dem som söker hjälp. Det är etiskt lämpligt att införliva dessa värderingar i professionell rådgivning och terapi.

Kyrkan motsätter sig all terapi, däribland omvandlingsterapi och reparativ terapi för sexuell läggning eller könsidentitet, som utsätter en person för kränkande metoder. (Se ”Dragning till samma kön” och ”Transpersoner”.)

I USA och Kanada kan biskopar och stavspresidenter kontakta Familjeservice för att hitta resurser som tillhandahåller professionell rådgivning som är i harmoni med evangeliets principer. Deras kontaktuppgifter listas nedan:

1-801-240-1711

1-800-453-3860, ankn. 2-1711

FamilyServices.ChurchofJesusChrist.org

I andra områden kan ledare rådgöra med Familjeservices personal eller chefen för välfärd och oberoende på områdeskontoret.

Om medlemmar inte har råd att betala för professionell rådgivning eller terapi på egen hand eller genom försäkringar har biskopen möjlighet att bistå med kostnaden genom att använda fasteofferfonder. Se 22.4 för principer om hur hjälp från kyrkan ges.

31.2.7

Prästadömsvälsignelser

Stavspresidenten eller biskopen kan ge en prästadömsvälsignelse om den som får rådgivning uppriktigt önskar en sådan.

31.3

Tystnadsplikt

Det som diskuteras vid intervjuer och vid rådgivning måste behandlas konfidentiellt av ledare både under och efter deras ämbetstid. Ett sviket förtroende kan skada tillit, vittnesbörd och tro. En ledare får inte diskutera konfidentiella angelägenheter med andra, inte heller med sina rådgivare eller sin hustru, såvida inte den han intervjuar eller ger rådgivning till ger sitt samtycke.

Om en rådgivare i biskopsrådet eller stavspresidentskapet stöter på sådant som behöver tas upp med biskopen eller stavspresidenten, ska han förklara detta för medlemmen och utan dröjsmål hänvisa medlemmen till biskopen eller stavspresidenten.

Om en person flyttar till en ny församling eller stav kan den presiderande ämbetsmannen i dennes tidigare enhet behöva delge personens nye presiderande ämbetsman upplysningar om medlemskapsåtgärder eller andra allvarliga frågor som pågår (se även 32.4.4). Detta anses inte som brott mot tystnadsplikten. Men den presiderande ämbetsmannen ska inte informera om synder som är uppklarade.

31.4

Förebygga missförstånd

När en medlem i ett biskopsråd, ett stavspresidentskap eller en annan därtill utsedd ledare samtalar med ett barn, en ungdom eller en kvinna bör han eller hon be en förälder eller annan vuxen att uppehålla sig i ett intilliggande rum eller en intilliggande foajé eller korridor. Om personen som intervjuas så önskar kan en annan vuxen ombes närvara under intervjun. Ledare ska undvika alla omständigheter som kan missförstås.

31.5

Åtgärder vid övergrepp

Vid intervju eller rådgivning med en person kan det hända att en prästadömsledare blir medveten om fall av övergrepp mot ett barn, en maka eller make eller annan person. Övergrepp kan inte tolereras i någon form. Riktlinjer för hur man rapporterar och agerar vid övergrepp finns i 38.6.2.1.

För information om rådgivning till offer för våldtäkt och andra sexuella övergrepp, se 38.6.18.2.