1. Guds väg i dunkel ofta går
men för till källan klar.
I havens djup vi se hans spår,
på stormens sky han far.
2. Hans vilja är vårt väl; ett ljus
i nattens djup han är;
en molnstod, som från
jordens grus oss för till himlens sfär.
3. Guds folk, med mod omgärda dig,
det moln du fruktar mest
blott döljer kärlek innerlig,
dess flod en glädjefest.
4. O mänska, klandra icke Gud,
då dagen mörk sig ter.
Se, bakom tuktans stränga bud
mjukt fadersblicken ler.
Text: William Cowper, 1731–1800
Musik: William B. Bradbury, 1816–1868