132
Det är en ros utsprungen
Högtidlig
1. Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen, en ros i Juda land,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter i midnatts mörka tid.
2. Om denna ros allena ljöd förr Jesajas ord,
att född av jungfrun rena han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
oss detta under skedde som oss profeten sagt.
3. Den späda rosen fina som doftar salighet,
i mörkret skall den skina, besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan.
Text: Vers 1 och 2 efter en tysk katolsk julsång 1588. Vers 3 okänd tysk författare, 1831. T. Knös 1867, lätt bearbetad.
Musik: 1400-talet, Köln 1599